Salvador Dali – kultur som begreppsgemenskap

På timmen en vecka efter att ha besökt Nationalmuseums utställning om Caspar David Friedrich besökte jag Moderna museets ännu större publikmagnet Salvador Dali. Stor symbolik i det? – att tala om kopplingar mellan dessa kan verka långsökt, men som konstdilettant och yrkesverksam kulturhistoriker leker jag gärna med tanken.
Det jag kan tycka är fantastiskt med Dali och Caspar David är att de fångar sin tidsanda innan någon annan fattat att tidsandan är på väg. Caspar David skapade en andlig motreaktion till den Franska revolutionens våldsbenägna rationalism; Dali skapade en andlig motreaktion till det avmystifierade ingenjörssamhälle som modernismen medförde. Det kan verka paradoxalt att både Caspar David och Dali använde sig av realism i detaljer, men det var ett sätt att markera en större sanning bakom det ögat är vant vid. Med Dali tillkommer ofta förvrängning av detaljobjekten genom ”photoshop före photoshop” eller vad man ska säga. Men i grunden är olikheterna större; Caspar David kastar oss ”in i tavlan” till Guds ljus och högre mening, medan Dali kastar oss ”tillbaka från tavlan”, in i vårt halvvakna drömtillstånd där vi förvirrade plötsligt spärrar upp ögonen, famlande efter logik.
Trots uppror mot kollektiv enfald och vetenskaplig likriktning använder Dali tidens mest avancerade vetenskapsteorier. Ja enligt Einstein kan tid och rum både sträckas ut och krympa – och Dali låter följdriktig rumsliga detaljer sträckas ut hur som helst, som rumpan på tavlan av Wilhem Tell. Enligt Heisenbergs osäkerhetsrelation kan man inte bestämma en partikels läge samtidigt som dess rörelse och vice versa – alltså skapar Dali en irriterande osäkerhet om hur delarna i en tavla förhåller sig till varandra. Dali kan nog sägas vara relativitetsteorins egen konstnär. Den sanning Dali söker är individens subjektiva sanning, det som finns någonstans i själen och längst in i drömmen. Men hur ska då Dalis konst bli meningsfull för någon annan än Dali? Om jag får spåna vidare, så tror jag att Dali med geniets träffsäkerhet hittat svaret hos en annan av tidens stora, nämligen Wittgenstein – språket sett som gemensamma begrepp, är den kollektiva sanningen; en kollektiv överenskommelse. Vi ska bli Dali.
Dali blev lite av en konstnärlig kelgris i Amerika, paradoxalt men också begripligt nog. Keith Wijkanders eminenta Kulturutredning (sid. 123) framhåller att i brittisk och amerikansk tappning är kravet på en armlängds avstånd mellan politik och kultur tydligt uttalat. Politiken ska stödja konsten och kulturen, men den måste samtidigt hålla sig på ett behörigt avstånd. Samhälle och individ blir som mycket annat en paradox hos Dali. Hans extrema individualism har med tiden övergått i det som Wittgenstein kanske skulle ha betecknat en kollektiv språklig ”begreppsgemenskap”. Daliutställningen på Moderna drog hundratusentals besökare – Dali har lärt oss att vår hjärna inte är en objektiv kamera. I den subjektiva upplevelsen av världen kan vi människor ur individualismen gemensamt skapa en kollektiv sanning. Vi har blivit Dali!
Och äntligen kan jag som kulturmiljövårdare sätta ner den berömda ”foten”. Ett av myndighetsvärldens nya fina begreppsredskap är den Europeiska landskapskonventionen från år 2000, som just har som grundtema att erkänna meningen med den subjektiva upplevelsen av landskapet. Sjuttio år efter att Dali insåg samma sak.
>> Leif Gren jobbar med frågor om miljömål och landskap på Riksantikvarieämbetet.

Carl and Calla Curman on honeymoon in Spain

Alhambra Palace, Granada, Spain
Alhambra Palace, Granada, Spain. Photo: Carl Curman

Starting today and during the following weeks we (the Flickr Commons team of the Swedish National Heritage Board) will upload a series of photographs taken by Carl Curman in Spain in 1878.

The physician and health care pioneer Carl Curman travelled a lot in Europe, often in company of his wife Calla (surname Lundström as a maiden and Liljenroth in a previous marriage). The main purpose was to study health resorts, but also to study art and architecture and enjoy social life. As newly married in 1878 Carl and Calla made a trip to Spain to spend their honeymoon in Andalusia where they visited towns like Ronda and Granada.

As a devoted and skilful amateur photographer Carl Curman documented his travels with his camera. Several of these European photographs from the late 1800s are shown on Flickr Commons, in the set “Carl Curman – Europe“.

Unidentified town in Andalusia, Spain
Unidentified town in Spain. Can you help us out? Photo: Carl Curman

During the trip to Spain Carl Curman took pictures of towns, landscapes, buildings as the Alhambra, Spanish people – and of course of his wife Calla. Many of them are blue cyanotypes. We have now chosen some of these photographs to be digitized and shown on Flickr Commons.

Since we’re not certain of the locations of some of the pictures we hope that the Flickr community can help us locate them. We welcome you all to view, enjoy and share these photographs from Spain in 1878!

>> Anna Boman is a member of the Flickr Commons team at The Swedish National Heritage Board

Ett år i en liten enhets liv

Yes, you canDet är nog många som just nu sitter och plitar på årsredovisningar för 2009, och samtidigt laddar planeringskalendern för 2010. Och jag vill inte vara sämre. Men vad var det nu vi åstadkom förra året? Vad gick bra, vad gick mindre bra? Och fick till nåt som vi kan vara nöjda med?

Jag tänker inte berätta om allt som vi pysslade med förra året men några saker tänkte jag nämna här. ”Vi” i det här fallet är vi som jobbat med information och webb, det vill säga några verksamhetsutvecklare, systemutvecklare, jurister samt till RAÄ knutna konsulter (ni vet vilka ni är, smartskallar!)

Januari – december 2009: Under hela året pågår utvecklingen av K-samsök. I början av året ligger fokus på utveckling medan resterande handlar om att stötta de medverkande museerna och deras konsulter i arbetet med att ansluta databaser till K-samsök. En hel del av K-samsökarbetet handlar också om Europeana och diskussioner med den svenska Europeanakretsen.

Januari 2009: Mathias Klang, IT-universitetet i Göteborg, får i uppdrag att ta fram ett underlag kring myndighetens användning av social media, med särskild inriktning på de e-tjänster som vi jobbar med under året.

Februari 2009: K-samsök tas i betadrift, med 1,8 miljoner indexerade poster.

Februari 2009: Museikoordinatorns utredning presenteras. Där föreslås bland annat att RAÄ bör få uppdrag, resurser och koordineringsansvar för tillgänglighet och användbarhet av kulturarvsinformation på webben.

Mars 2009: Vi lägger ut ett urval foton från Kulturmiljöbild på den globala bildsajten Flickr Commons. Vilket ger en förbluffande stor uppmärksamhet i media i förhållande till projektets omfattning.

Maj 2009: Fornsök vinner Guldlänken – tävlingen om landets mest innovativa offentliga e-tjänst. Juryns motivering: ”För ett kreativt och innovativt arbete i en aktiv samverkan mellan flera aktörer som förnyat ett i högsta grad traditionellt område på ett spännande, öppet, lönsamt och väl genomfört sätt.”

Maj 2009: Remissvaren på Museikoordinatorn pekar överlag på att utveckling och samarbetet inom museisektorn bör bygga vidare på befintliga strukturer och på redan inarbetade samverkansformer. Samverkan ska bygga på frivillighet och ömsesidiga engagemang i partnerskap.

Maj – oktober 2009: E-tjänsten och regeringsuppdraget Platsr utvecklas. En gammal webb 2.0-tanke från 00-talets mitt ska äntligen bli verklighet. Platsr ska innehålla enskilda individers egna berättelser om platser med historia. I denna webb 2.0-tjänst ska vem som helst kunna skapa en plats och beskriva den med text, bild och video. Platsberättelserna kan man skapa individuellt eller tillsammans med andra. Centralt är det sociala perspektivet där användarna kan samarbeta och bygga kunskap om platser tillsammans. Platsr finns som en betaversion sedan december 2009. Vi fortsätter att leta efter samarbetspartners under 2010.

Juni 2009: Möte med det norska ABM-utvikling. Vi börjar diskutera hur vi kan samverka, framförallt kring digitalt berättande (digital storytelling). Digitalt Fortalt och Platsr är två tjänster som står nära varandra…

Juli 2009 (Almedalsveckan): Vi arrangerar egna och deltar i andra aktörers seminarier på Almedalsveckan kring ny teknik, sociala medier och öppenhetsfrågor. Vi får möjlighet att testa våra strategier mot politik, media och PR och de fungerar bra.  Det är inte ofta vi fick förmånen att vara ”seminariets höjdpunkt” – i tuff konkurrens… Se presentationen här.

Juli – Oktober 2009: Vi deltar i en rad konferenser och seminarier runt Europeana och arrangemang kopplade till Sveriges EU-ordförandeskap. Det innebär resor till Göteborg, Lund och Haag.

Augusti 2009: Riksantikvarieämbetet får efter en ganska lång och byråkratisk ansökningsprocess positiva besked om CARARE-projektet. Det går ut på att leverera ”rik” kulturmiljöinformation till Europeana och vi tror att vi nu har finansierat det för vår egen information.

September 2009: Vi påbörjar ett internt arbete kring policy för öppet tillgängliggörande av informationen i myndighetens databaser, en fördjupning och fortsättning av Museikoordinatorns och Mathias Klangs rapporter (länk till bokhandeln). Utredningen leds av Johanna Berg och färdigställs i februari 2010. Med Johannas inträde ökade personalen på enheten med 33%. Svårslaget rekord!

September 2009: Kulturpropositionen ger RAÄ i uppdrag att utveckla och förvalta K-samsök i samverkan med ABM-sektorn. Ingen museikoordineringsfunktion inrättas. Samarbetet inom kulturarvssektorn ska fortsätta som förut och drivas i frivillig samverkan.

November 2009: Regeringen ger RAÄ m fl i uppdrag att inkomma med underlag till en nationell digitaliseringsstrategi.

November 2009: Tidskriften Internetworld placerar Riksantikvarieämbetet på topp 100-listan över Sveriges bästa sajter. Motiveringen är: ”Det här är myndigheten som tagit webben till hjälp för att utveckla sin egen verksamhet. Att lägga ut sina historiska bilder på Flickr och be om hjälp att identifiera tider och platser är inget mindre än genialiskt. Det må vara en liten myndighet, men så här vill vi se alla svenska myndigheter jobba.”

November – december 2009: Regeringsuppdraget att utveckla Kringla påbörjas. Kringla ska bli ett verktyg som söker i och visar söksvar på information från K-samsök. Vi bestämmer oss för att Kringla ska vara en lättanvänd tjänst som inte kräver att användaren har allt för mycket förkunskaper. Kringla finns sedan slutet av 2009 i en betaversion och rymmer idag runt 2,5 miljoner sökbara poster. Utvecklingen fortsätter under 2010, och vi fortsätter att leta samarbetsparter för tjänstens vidare utveckling och förvaltning.

December 2009: Möte med i Oslo ABM-utvikling och den danska Kulturarvsstyrelsen kring förutsättningar för ett operativt samarbete på kort och lång sikt.

December 2009: Deltar i DISH (Digital Strategies for Heritage), en internationell konferens i Rotterdam. Får höra att framtiden ligger i att göra kulturarvsdata fritt tillgängligt och användbart (usable) via öppna och persistenta länkningar. Allt viktigare för utvecklingen är också geo-taggningen av data och det växande utrymmet för användarstyrda lösningar, tjänster och mashups.

December 2009: Riksantikvarieämbetet får ett engångsbelopp i regleringsbrevet för att förvalta och utveckla K-samsök och de egenutvecklade applikationer som bygger på K-samsök, i samverkan med ABM-institutioner nationellt och internationellt samt ideella organisationer och aktörer. RAÄ ska även utveckla möjligheten för att museiinformation kan skickas till Europeana samt lämna förslag på K-samsöks framtid.

Och sen var det litet andra saker men det kanske vi kan ta någon annan gång…

>> Lars Lundqvist är enhetschef på Riksantikvarieämbetet.

Sök bland Världskulturmuseets samlingar i Kringla


Skrin från Korea. Foto: Statens museer för Världskultur

Sedan förra veckan så går det att söka bland Världskulturmuseet i Kringla. Observera att metadatan är begränsad, mer data kommer! Läs gästblogginlägg på K-samsöksbloggen.

Caspar David Friedrich – konst som antites?


Konstnär: Caspar David Friedrich. Källa: Wikimedia Commons

Nationalmuseums utställning om Caspar David Friedrich avslutades den 10:e januari som en stor publiksuccé. Själv tillhörde jag de hundratals besökare som trängdes denna sista dag. Publiken var mycket blandad med många ungdomar. Att publiken överlag fascinerades av Caspar David kunde man inte ta miste på. Utställningen var befriad från pedagogiska finesser, men det gick nog lika bra. Jag har sen barnsben älskat hans målningar, och alltid haft små reproduktioner hemma på väggen. På Nationalmuseum blev jag överraskad av att många av målningarna faktiskt är så där små i original. De verk jag syftar på är förstås landskapsmålningarna i olja, med underordnade människor som vänder bort ansiktet.

Men varför fängslar Caspar David? Det är vackra himlar och scenerier, men det har många andra konstnärer också fixat utan att väcka mer än en gäspning. Tänker man på Caspar Davids budskap så ska det enligt experterna kretsa runt religion, nationalism och mer eller mindre svårbegripliga symboler. Någon vägledning av sådana upplysningar har jag knappast eftersom jag varken är religiös, nationalist eller överdrivet intresserad av symbolspråk. Det jag som amatör upplever i Caspar Davids målningar är en så konsekvent avspänd stämning att den blir rent av laddad. Eteriskt ljus och luft skimrar, och människor har frusit fast i stillastående tid. Vi betraktar tavlans målade betraktare av naturen, vi blir de, ”jag” blir han med slängkappan. Naturen har blivit subjekt och breder ut sig i tiden. Kulturen är förgänglig, och ofta nedbruten till gotiska kyrkoruiner som blivit ett med naturen.


Caspar Davids antites? Konstnär: Jacques-Louis David. Källa: Wikimedia Commons

Caspar David levde i Hegels tidevarv, filosofen känd bl.a. för historiens dynamik, tes- antites- syntes. Samma princip känner vi igen i den intressanta Kulturutredningens resonemang om modernismen upp- och nedgång. Kanske är det en sådan spänning som man undermedvetet känner av i Caspar Davids skenbara idyller? När jag vandrade runt på utställningen slogs jag hela tiden av vad han INTE målade. Caspar David tidiga år präglades av Napoleon och ockupationen av de tyska områdena. Om Caspar David hade en konstnärlig antites så vill jag peka ut Jacques-Louis David, konstnären med Napoleon till häst, Napoleons kröning, hjältar, monument, krig, slakt och ära, det är exakt vad Caspar David Friedrich INTE målar. Jag undrar om det är en sådan spänning som jag förnimmer i hans måleri, en konst som total antites? Ska vi gå så långt att – all kultur är antites till sitt innersta väsen!? Jag lutar år det.

>> Leif Gren jobbar med frågor om miljömål och landskap.

Winter on Flickr Commons

Winter at Djurgården, Stockholm, Sweden
Photo: Carl Curman

A New Year has begun… and we on the Flickr Commons team at the Swedish National Heritage Board are pleased to continue uploading nice old photographs to our Flickr Commons account.

Winter in Lysekil, Sweden
Photo: Carl Curman

Right now we show some wintry photos (to match the prevailing climate!) and others from Sweden taken by the physician Carl Curman in the late 1800s. All while we’re preparing for the imminent release of a series of photos taken by Curman during a trip to Spain in 1878. I’ll be back to tell you more about that!

We’re also very pleased that the 400 000:th view was registered on our account yesterday. Thanks a lot for the interest you all show for the photos. We’re so happy to share them with you!

>> Anna Boman is a member of the Flickr Commons team at The Swedish National Heritage Board

Nu kan du testa Kringla

kringla_dump_091221

Sedan i fredags ligger betaversionen av Kringla ute för alla att testa, lite tidigare än planerat. En betaversion är en version där all tänkt funktionalitet inte är färdigutvecklad och/eller implementerad. Tanken är att vi ska få en möjlighet att ta till oss åsikter och förslag från användarna innan vi går vidare med utvecklingen. Vilken Kringla vill du ha?

Testa på, god jul och gott nytt år! :)

>>Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet

Kringla är en mashup

En mashup är kortfattat en webbplats/webbtjänst som kombinerar data från av varandra oberoende tjänster och skapar en ny helhet. En mashup behöver egentligen inte innehålla någon egen information. Exempel på en mashup är SvD som i sin nya vädertjänst bl a kombinerar väderdata från norska yr.no med kartor från Google maps.

Kringla fungerar på liknande sätt och innehåller inte särskilt mycket egen data. De API:er (regelverk för kommunikation mellan olika webbtjänster) som används i dagsläget är:

Rättstavning från LIBRIS:

stavning från LIBRIS

All information om objekt (föremål, foton, byggnader, fornlämningar mm) hämtas från K-samsök:

Information från K-samsök

Kartor från Google maps:

Karta från Google maps

API:erna ovan är öppna för vem som helst att skapa egna webbtjänster på. Du skulle alltså kunna bygga din egen webbplats med data från flera av Sveriges museer.

>> Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet

Runstensfrakt för 1000 år sedan

Det finns endast några enstaka inskrifter på runstenar där det omtalas att själva stenen förts från en plats till en annan. Detta förekommer i Sverige på U414 i Norrsunda socken, Malstastenen i Hälsingland, U735 samt möjligen även på U736 i Uppland. En runsten på Gotland, Fleringe, använder också fyrþi, då stenen talar i förstaperson. Verbet ”att föra” förekommer annars då det handlar om personer, döda eller levande, som förts någonstans (t.ex. runstenarna Sm52 och U395) eller fört någonting (t.ex. runsten Gs13).

Kopia av Malstastenen. Foto: Bengt A Lundberg
Kopia av Malstastenen. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Stenen från Norrsunda är numera försvunnen, kanske inmurad i kyrkan, men finns som tur återgiven av 1600-talets antikvarier. Inskriften omtalar att stenen fördes från Gotland. Tack vare avbildningarna kan vi se att den har en form som sluter sig till de gotländska bildstensformade runstenarna. En annan sten som omtalar runstensflytt är Långarnöstenen (U735) som på fornyrdislag omtalar att Veðraldi förde stenen från sin plats, en nu uttorkad fjärd av Mälaren. Denna har möjligen haft en parsten som också omtalat runstensflytt (U736). En sten vars tradition ter sig märkligare än de ovan är Malstastenen från Hälsingland. Stenen som är ristad med s.k. stavlösa runor kan dateras till 1000-talets mitt. Den tilldrog sig Sven B. F. Janssons stora engagemang 1979 då den flyttades till Hudiksvalls museum och ersattes med en kopia (stenen var sedan tidigare skadad). Inskriften omtalar att stenen hämtades/söktes norrut på Balsten (Balastæin). År 1724 skall O. Celsius ha fått förklarat för sig av en lokal bonde att det handlade om en bergknalle i närheten, som enligt uppgiftslämnaren var olycksbådande att besöka efter solnedgången. Enligt Celsius kom Bæle från Balo som skulle ha en betydelse av ’ondska, bedrägeri, list och djävulen’. En nyare tolkning har föreslagit fsv *bali ’jämn backe längs strand’. Ett gemensamt drag hos stenarna är att de daterar sig till 1000-talet (gäller ej den från Fleringe som är en medeltida gravhäll), och att de som regel är eller har varit vackert ornerade.

Runsten U735 återfinns i Fornsök vid en sökning på Villberga 50:1. Läget för Malstastenens kopia hittas vid en sökning på Rogsta 1:1. Originalet återfinns på Hudiksvalls museum.

För ytterligare läsning i urval, se:

  • Jansson, Sven B. F. 1985. Två runstenar i Hälsingland – Malsta och Sunnå. Filologiskt arkiv 33. KVAHH. Stockholm.
  • Jansson, Sven B. F. & Wessén E. 1949. Sveriges runinskrifter. Upplands runinskrifter. D. 3. Bd. 8.
  • Hagåsen, L. 2008. Balsten och Käringlåret. Namn från land och stad, Hyllningsskrift till Mats Wahlberg. Uppsala.

>> Daniel Langhammer jobbar med FMIS Fornsök på Riksantikvarieämbetet.

Sluta krångla, börja kringla!

Sevärdhetsskylt vid Mora stenar Fotograf: Bengt A Lundberg
Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Utvecklingen av Kringla fortsätter, förra veckan implementeras bl a kartsök. Ett inte helt oangenämt jobb med att bygga en ny e-tjänst är att döpa den. Vi i utvecklingsteamet här på Riksantikvarieämbetet täckte en whiteboard med förslag som var synonymt med plats, upptäcka, nyfikenhet osv. Kriterierna var att det inte skulle vara för långt (ska gå att göra en snygg logga av) och på något sätt speglade tjänstens innehåll, om än långsökt.

Efter mycket tankearbete och vånda tittade en av våra systemutvecklare in och kläckte “Kringla”… vi gillade det direkt (tack Henna). :) Kringlan är utöver att vara ett bakverk symbolen för sevärdhet på skyltar längs landets vägar samt även ett smeknamn på symbolen i Riksantikvarieämbetets logga (kallas även S:t Hanskorset). “Krångla” och “att kringla” (jmfr med “att googla”) dök också upp i våra huvuden. “Kringla” är kort och skriker inte Riksantikvarieämbetet (allt för mycket), det är informationen från många olika museer, arkiv m fl  som står i centrum.

Vi döpte om vår nuvarande samsökstjänst Kulturmiljösök till Kringla (främst för att förhindra sammanblandning med K-samsök) och tanken är att den Kringla vi bygger nu ska ersätta den gamla på sikt. Såhär kommer loggan att se ut:

Kringlas logga

Sluta Krångla, börja Kringla!!

>> Johan Carlström är projektledare för Kringla på Riksantikvarieämbetet

Ps. Missa inte Historiska museets blogg om deras kommande utställning kring Sveriges Historia. Ds.