ArkHack 2.0

I fjol höll vi ett “hack” om kulturarvsdata i Riksantikvarieämbetets lokaler i Visby, där deltagare från flera olika institutioner var med för att hitta gemensamt värde genom att länka ihop sina respektive datamängder. Hacket var så lyckat, att vi ordnade en uppföljare förra veckan, i anslutning till Vårmötet i Umeå och i samarbete med HUMlab på Umeå universitet.

Den här gången på “ArkHack 2.0” lockade vi flera deltagare från ett antal olika organisationer. Hacket hölls som ett kollaborativt labb över två dagar 7:e-8:e april på Umeå universitets häftiga HUMlab-X lokaler, med målen att deltagarna skulle hitta kopplingar mellan sina respektive datamängder samt nya sätt att visa upp information från flera källor, lära känna olika verksamheters behov och informationsmängder, lära sig mer om teknik, metoder och attityder kring öppna länkade data, skapa bra förutsättningar för samverkan framöver… och framförallt att ha roligt! :) Det här var inte någon tävling, utan snarare ett sätt för deltagarna att lära sig mer om varandras information, och framförallt hitta kopplingar de emellan, med hjälp av öppna länkade data teknik.

Klicka här för att fortsätta läsa ‘ArkHack 2.0′

Varsam energieffektivisering, Dublin

ICOMOS Ireland bjöd in den europeiska arbetsgruppen, som just nu tar fram en standard om energi effektivisering i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, till arbetsmöte på kulturdepartmentet i Dublin.

Under vår vistelse kom vi i kontakt med flera personer både på kulturarvsmyndigheten  men även på stadsbyggnadskontoret  som jobbar med energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Vi gjorde bl.a. ett studiebesök i The Mansion house som är kontor och bostad för stadsborgarrådet. Huset har nyligen genomgått en renovering som resulterat i minskad energiförbrukningen. Åtgärderna som genomförts handlar huvudsakligen om uppgradering av teknisk installationer -ny gaspanna, solceller på taket, nya termostater på elementen etc. Ett projekt kring fönsteråtgärder resulterade i att återanvända de ursprungliga fönsterluckorna och komplettera med textilier. Mindre åtgärder som inte skadar kulturhistoriska värden men som alltså givit stor effekt. Största utmaningen, enligt stadsarkitekten, var att hitta LED-belysning i till glasarmaturerna från 1900-talets början.

Dublin City Architects har en blogg med länkar till aktuella projekt, föresläsningar etc. Läs gärna mer om projektet The Mansion House: http://www.dublincityarchitects.ie/?p=321

Ta gärna del av kulturarvsmyndighetens utmärkta vägledningar kring kulturhistoriskt värdefull bebyggelse t.ex. den om energieffektivisering:

http://www.ahg.gov.ie/en/Publications/HeritagePublications/BuiltHeritagePolicyPublications/

Man slås av den europeiska finanskrisen i Dublin då många butiker och andra lokaler gapar tomma men det har börjat vända, enligt våra Irländska kollegor. Den största behållningen av mötet är våra kontakter med de som arbetar med samma frågeställningar – det ger inspiration och skapar sammanhållning.

 

Var finns K-samsöksleverantörerna?

Var i landet finns de minnesinstitutioner som visar samlingar i K-samsök?

Klicka här eller på bilden nedan för att se en karta som går att zooma:

K-samsöksleverantörer

Kartutsnittet som visar hela Sverige är lite missvisande — under de få markörer som syns vid Stockholm på den stora kartan döljer sig egentligen flera olika
institutioner:

K-samsöksleverantörer i Stockholm

Kartan är inte helt exakt eftersom det finns leverantörer som består av flera olika delar eller finns på flera platser (jag har helt enkelt valt att ta med adressen till den institution som listas som leverantör i sökresultat i Kringla). Att en minnesinstitution befinner sig på en viss plats betyder förstås inte heller att den bara är verksam inom det området, till exempel är mer än hälften av centralmuseerna med i K-samsök.

Det kan också vara intressant att se hur innehållet i K-samsök fördelar sig över landet, men det är lite svårare att mäta. Ett sätt är att se på fältet “landskap”, som går att använda som sökfilter i Kringla. Alla objekt i K-samsök har inte information om landskap — till exempel finns där många föremål och fotografier från andra länder eller från okänd plats — men nästan 2,5 miljoner objekt av de totalt 5,5 miljoner som finns i K-samsök har ett landskap registrerat.

Diagrammet nedan visar hur stor andel varje landskap utgör av den totala mängden objekt som har landskapsinformation:

K-samsöksobjekt per landskap

(Klicka på diagrammet för att se det i större format)

Antal objekt som går att söka fram per landskap 2014-04-03:
Uppland: 573 132
Västergötland: 295 939
Södermanland: 240 201
Östergötland: 176 904
Småland: 169 077
Gotland: 128 568
Skåne: 112 400
Dalarna: 72 789
Bohuslän: 71 069
Västmanland: 69 191
Öland: 67 390
Lappland: 61 769
Dalsland: 60 320
Värmland: 51 346
Jämtland: 44 665
Hälsingland: 42 008
Halland: 40 905
Blekinge: 38 355
Ångermanland: 38 310
Norrbotten: 34 714
Närke: 30 824
Gästrikland: 23 560
Västerbotten: 13 540
Medelpad: 13 074
Härjedalen: 10 192

Gästblogg: Vänermuseets samlingar i K-samsök

Vänermuseet är ett kombinerat kultur- och naturhistoriskt museum i Lidköping, med ambitionen att skildra livet vid och i Sveriges största sjö Vänern. Vi vill visa vad sjön har betytt för människor under historiens lopp, hur människor levt vid och av sjön och hur människan har påverkat sjön.

När det gäller våra samlingar är det kulturhistoriska föremål från stadens olika hantverksyrken och sjöfarten som dominerar, eftersom det var denna inriktning museet hade vid starten 1918 och de efterföljande decennierna. Vi har också en stor samling fotografier, såväl av staden som av människor. Nu har våra drygt 17 000 föremål, 1 600 konstverk och 44 000 av våra bilder, blivit mycket lättare att nå, tack vare att vi anslutit oss till K-samsök.

Här vill jag ge några exempel på vad man kan hitta i vår databas, och som berättar en del om museet och bygdens historia.

Lidköping har varit stad ända sedan 1446. Läget vid Lidans utlopp i den stora sjön Vänern gjorde att platsen hade ett strategiskt läge för handel. Den nya slussleden i Trollhättan som stod klar 1844 innebar ett ordentligt uppsving för Vänersjöfarten. Nu låg Göteborg och utländska hamnar inom räckhåll.

Ett av de mest kända fartygen under denna storhetstid för sjöfarten var ångfartyget Eos, en kombinerad last- och passagerarbåt. Båten byggdes i Upperud i Dalsland 1873 av ek och furu med motor från Lindholmens mekaniska verkstad i Göteborg. I våra samlingar har vi 110 objekt med anknytning till Eos, mest fotografier men också målningar och föremål, t ex en tidtabell från 1888, en fartygsflagga och en båtmodell av fartyget tillverkad 1937, två år efter att den avrustades till pråm på Sjötorps varv.

Båtmodell Eos

Foto: Vänermuseet, CC-BY-NC-ND

Båtmodellen är tillverkad av Benjamin Lidholm som var målarmästare, konstnär och museiintendent under många år. Han byggde på hantverkssamlingen med en mängd föremål, framför allt rörande sjöfart och fiske, från 1930-talet fram till sin död 1968. Utan honom hade det knappast blivit något Vänermuseum.

Eos förste befälhavare var Jacob Gideon Ahlberg (1844-1911), som var sjökapten och konstnär. Han förde befälet på Eos ända fram till 1906 med allt som behövdes i Lidköping och andra Vänerhamnar, som sill, kaffe, socker, kol, vagnssmörja och pottaska till tändsticksfabriken. Till Göteborg fraktades ost, snus och tobaksvaror, tändstickor, men framför allt havre, som till största delen exporterades till England. Fartyget tog normalt ett mindre antal passagerare och vid vissa tillfällen gjorde man turer med upp till 250 passagerare.

Eos var ett av två ångfartyg i Lidköping vid den här tiden, då segelfartygen fortfarande dominerade stort. När isen kom i december kunde Ahlberg återvända till familjen på Kålland någon mil utanför Lidköping. Idet, som han kallade den borgerliga lantvillan, lät han bygga som bostad i samband med giftermålet 1869. Att vi vet så mycket om sjökapten Ahlberg beror på att vi fått en stor mängd arkivhandlingar från såväl de ahlbergska hemmen som ångfartyget Eos.

Fram till april, när Eos skulle ut på sjön igen, kunde han ägna sig åt måleriet, med fokus på marina motiv. En lite annorlunda bild är den här målningen av två fiskarkvinnor, ett nät på tork och en förtöjd snipa vid Sannornas fiskeläge strax väster om Lidköping, målad någon gång mellan 1880 och 1895:

Målning av fiskarkvinnor

Foto: Vänermuseet, CC-BY-NC-ND

Vänermuseet fick målningen som gåva 1990 av en dotterson. I vår databas, Carlotta, finns 396 poster med Jacob Ahlberg. De flesta är teckningar och målningar som han gjort, men det finns också 20 foton där han är avbildad, t ex den här bilden i ateljén med familjen från år 1900 ca. Fotograf okänd.

Familjen Ahlberg i ateljén

Vänermuseet, CC-BY-NC-ND

Ett annat porträtt är taget av hovfotografen Werner Lindhe, som hade ateljé i Lidköping. Lindhes samling omfattar ca 100 000 negativ. Tyvärr är bara en procent av dem digitaliserade, så där återstår en del att göra. Merparten av dem är porträtt, men det finns även stadsmotiv och annat. Några av dem kommer vi säkert att visa i den utställning om industristaden Lidköping som vi planerar att öppna i december i år, bland annat den här:

Sockerbruket i Lidköping

Foto: Werner Lindhe, CC-BY-NC-ND

Bilden föreställer stadens stora sockerbruk, som anlades här 1902-1904, tack vare de goda utskeppningsmöjligheterna.

Sockerbruket lades ned 1949, men än står den imposanta byggnaden kvar nere i hamnområdet. Nu är den fylld av en mängd olika verksamheter, men den kan fortfarande påminna om flydda tider. I databasen finns ytterligare ett 20-tal foton på bruket, samt några föremål, bland annat den här pollettbössan som beräknade ackordslönen. För varje full låda med bitsocker stoppades en pollett ner i bössan. När dagen var slut räknades polletterna och betalningen blev därefter.

Genom anslutningen till K-samsök hoppas vi att fler tar del av våra samlingar och vi tar förstås tacksamt emot frågor och gärna kompletteringar och korrigeringar vad gäller uppgifter om våra föremål och foton.

Björn Ohlsson
Antikvarie och etnolog
Vänermuseet

LED-belysning på museer

På Statens Museum for Kunst fick alla konferensdeltagare studera och jämföra ljuskvaliteten och upplevelsen av olika LED-lampor.

På Statens Museum for Kunst fick alla konferensdeltagare studera och jämföra ljuskvaliteten och upplevelsen av olika LED-lampor.

LED-belysning blir allt vanligare på museer. Fördelarna är att man kan göra stora energibesparingar och att lampornas långa livslängd kan minska kostnaderna för underhåll. En annan egenskap som är särskilt fördelaktig för museer är att LED inte avger vare sig UV eller värmestrålning i ljusriktningen.

Samtidigt innebär ny belysning stora investeringskostnader. LED-tekniken utvecklas i snabb takt och det är inte lätt att hålla sig uppdaterad och orientera sig om alla produkter på marknaden. Frågor om ljusets kvalitet och hur man mäter och specificerar ljuskvalitet är viktiga för museerna. Viktiga är också frågor om ljusets påverkan på museiföremål och hur man kan mäta den.

I förra veckan diskuterades dessa och många andra frågor kring ljus på en konferens om LED och museibelysning i Köpenhamn, arrangerad av avdelningen för Fotonik vid Danmarks Tekniska Universitet (DTU). Drygt 120 deltagare kom från de skandinaviska länderna. Från Sverige deltog runt 20 representanter för museer och ljusfirmor. Intresset för frågorna är med andra ord stort.

Många internationella forskare var inbjudna. Flera föredrag handlade om ljuskvaliteten: färgåtergivning och färgupplevelse var återkommande ämnen. Men även konserveringsaspekter och LED-teknikens livscykel och miljöpåverkan diskuterades.

Dag två ägnades förmiddagen åt en workshop med diskussioner om utmaningar och behov av riktlinjer. Behovet av ökat kunskaps- och erfarenhetsutbyte är stort och idén om ett skandinaviskt nätverk kring dessa frågor fördes fram. Flera önskade sig också en oberoende part som testar produkter och ger rådgivning.

Önskemålen liknar delvis dem som fångades upp bland svenska museer i Riksantikvarieämbetets projekt om LED-belysning 2012. Mer om ljus kan man läsa på Riksantikvarieämbetets webbsidor om ljus http://www.raa.se/kulturarvet/foremal-och-samlingar/nya-ljuskallor-i-museimiljo/  och på Kulturvårdsforum: http://www.kulturvardsforum.se/group/ljus

Och till sist, glöm inte årets Samlingsforum med fokus på ljus i museer. Välkommen till Västerbottens museum i Umeå den 6-7november 2014!

Marken under murraset?

IMG_2844I veckan hade vi specialbesök vid murraset; två geotekniker från Tyréns undersökte markförhållandena intill muren. Detta för att ta reda på vilken grund muren vilar på i det rasade partiet och om man behöver göra förstärkningsarbeten intill och under muren.

Undersökningen innebar ungefär följande:
- Fastställande av bergprofil genom att en stång på ca 25 mm drevs ner i marken. Stången fördess ner parallellt med muren cirka 1 meter från muren och med en täthet på cirka 7-10 meter. Cirka 5-7 hål på var sida om muren.
- För att fastställa markens egenskaper gjordes så kallad viktsondering i 4-6 punkter.
- Ett par provtagningar med skruv gjordes för att fastställa sammansättningen hos markmaterialet. Här kunde man även se om det fanns kulturlager av intresse. Gotlands Museums arkeolog var på plats för att se om det framkom något av arkeologiskt intresse. Det gjorde det inte.

Det är alltid lika spännande att följa olika experters arbete – metoder man inte ens visste att fanns blir klargjorda för en. Tänk att det finns så många olika kunskapsområden med så många olika specialkompetenser!

Undersökningen gick bra och det verkar inte som att markegenskaperna varit någon större orsak till raset. Men slutligt besked får vi så snart rapporten är klar om någon vecka. Då har vi ännu en pusselbit i helheten Visby Ringmursras klar för oss, och det betyder att vi kan gå vidare med nästa moment i projektet. En detaljerad projektering över den kommande återuppbyggnaden tar vid nu, och den 9 maj skall vi officiellt lägga den första stenen på plats vid en ceremoni vid muren. Känns bra att vara på gång igen efter vinterns paus i arbetena!

Swedish National Heritage Board – 5 years on Flickr Commons!

The first photo uploaded on Flickr Commons by the Swedish National Heritage Board, in March 2009. Stockholm, Sweden. View from Hammarby lake towards Danviken and the mill Klippan (the Rock). Photo: Carl Curman, c. 1890

The first photo uploaded on Flickr Commons by the Swedish National Heritage Board, in March 2009. Stockholm, Sweden. View from Hammarby lake towards Danviken and the mill Klippan (the Rock). Photo: Carl Curman, c. 1890

The Swedish National Heritage Board is celebrating 5 rewarding years on The Commons on Flickr, where we show and share old copyright free images since March 17th, 2009. Until today, 1.325 images have been uploaded to our photostream, arranged in 24 picture sets and five picture collections reflecting our large public collections of photos and other kinds of images. Since 2009, the initial Flickr Commons project has turned into regular activities at the Board, owing to its success.

Our images on The Commons have been viewed more than 6.5 million times so far. Many of them have reached those who might be most interested, as Carl Curman’s photographs from Spain in 1878, which have been much appreciated by our Spanish followers (and by many others too). The images from Spain were also the subject of an article in the Spanish web journal El País in 2010.

People from more than 70 countries have viewed the images. About 4.500 Flickr community members are our special contacts on Flickr, always updated on our recently uploaded images – as we are updated on theirs!

Bromma Airport near Stockholm city, Sweden. We learned about the aircraft (Douglas DC-4 and DC-3) from several initiated Flickr users and added interesting information to our photo database. Photo: Fredrik Bruno, 1947

Bromma Airport near Stockholm city, Sweden. We learned about the aircraft (Douglas DC-4 and DC-3) from several initiated Flickr users who helped us improve the image’s information in our photo database. Photo: Fredrik Bruno, 1947

10 % of the images have had new information added in comments and tags by Flickr members, helping us improve the images’ data in our photo database online – Kulturmiljöbild. Entire images, buildings, places, streets and other objects have been located and identified by committed users (and sometimes via blogs, web media or Twitter). Many viewers have found more images in our photo database through a persistent link at each image on The Commons to the image in the database.

Blogs, social media, web media as well as traditional media have used and written about the images and about the Swedish National Heritage Board’s use of Flickr Commons. An example is an article in the British web journal The Guardian in 2013.

We want to thank all you viewers and followers of our photostream and all you Flickr members who have contributed useful and interesting new information. Thank you for viewing, appreciating, tagging, commenting, discussing, adding knowledge and comparative recent photos in comments and much, much more. Thank you for sharing and using our images in so many different and creative ways!

We are indeed grateful to Flickr and to the Library of Congress for the initiative to create The Commons in 2008, giving cultural heritage institutions as ours this great opportunity. Our experience as a government agency is that a photo sharing web site like Flickr is a splendid way to reach out with your public collections, allowing them to be of both use and enjoyment in society.

This street - Västra Storgatan - in Nyköping, Sweden, was located by a Flickr user, who also told that the building is no longer there, but replaced by a new one. We added the information to our photo database. Photo: Berit Wallenberg, 1928

This street (Västra Storgatan) in Nyköping, Sweden, was located by a Flickr user, who also told that the building is no longer there, but replaced by a new one. We added the information to our photo database. Photo: Berit Wallenberg, 1928

Ännu en rungåta avslöjad i Sigtuna?

Den norske runologen Jonas Nordby omtalas nu i pressen världen över för att han lyckats genomskåda innehållet i en lönnruneinskrift på ett runben från Sigtuna. ”Kyss mig” står det förmodligen i den tidigare obegripliga inskriften. Jonas är expert på lönnrunor och han har inte bara löst denna inskrift utan även övertygande tolkat runorna på ett annat av Sigtunas många runben (Sl 89). Benet bär en del märkliga runformer, men Jonas har visat att man först ska läsa en del av linjerna som ordet raþ dvs. ráð ‘tyd’.

Runbenet Sl 89 från kv. Professorn 1 i Sigtuna. Foto Bengt A. Lundberg, Kulturmiljöbild/RAÄ

Runbenet Sl 89 från kv. Professorn 1 i Sigtuna. Foto Bengt A. Lundberg, Kulturmiljöbild/RAÄ.

Därefter ska man vrida benet ett halvt varv och läsa runorna från andra hållet och får då þat dvs. þat ‘detta’. Den sammanlagda meningen blir en uppmaning till läsaren: “Tyd detta!”

Runbenet Sl 89 från kv. Professorn 1 i Sigtuna. Foto Bengt A. Lundberg, Kulturmiljöbild/RAÄ.

Runbenet Sl 89 från kv. Professorn 1 i Sigtuna. Foto Bengt A. Lundberg, Kulturmiljöbild/RAÄ.

Efter att Jonas hade knäckt koden fann han flera exempel på exakt samma chiffer i andra runinskrifter runt om i Norge och den dök till och med upp i en inskrift på en elfenbensrelief på ett museum i Berlin, som tidigare varit både felläst och feltolkad.

Sigtuna är Sveriges runrikaste plats och just nu håller Helmer Gustavson och jag på med en samlad publicering av de runinskrifter som finns på lösföremål från staden. Vi är därför mycket glada över varje rungåta som kan lösas. Nu i onsdags satt jag och letade efter några fotografier i Kulturmiljöbild och snubblade då över en bild av en runinskrift från Sigtuna (Sl 95) som måste bygga på samma typ av chiffer, som Jonas Nordby har upptäckt.

Runbenet Sl 95 från kv. Professorn 1 i Sigtuna. Foto Bengt A. Lundberg, Kulturmiljöbild/RAÄ.

Runbenet Sl 95 från kv. Professorn 1 i Sigtuna. Foto Bengt A. Lundberg, Kulturmiljöbild/RAÄ.

Man läser här från det ena hållet runorna aut och vänder man benet ett halvt varv står det kut.

Detta är inte lika lätt att förstå, men en tanke är att kut kan vara en form av adjektivet góðr ‘god’ dvs. gott. Eftersom gott är böjt i neutrum borde aut kunna återge ett substantiv med neutralt genus. Från fornvästnordiskan känner vi ett sådant substantiv át som betyder ’ätning; mat’. Samma ord är i formen åt ’ätning, frätning, ohyra’ även känt från äldre nysvenska och från svenska dialekter. Den ursprungliga betydelsen antas ha varit ’ätande, gnagande’, vilket skulle passa mycket bra på ett avgnagt revben. Problemet är att fyndet har daterats till 1000-talets senare hälft och att man på den tiden nog inte skulle ha stavat ett långt a med au.

Jag började därför fundera på om det inte kunde röra sig om ett felristat aul. Den vänstra bistaven i t-runan ser nämligen ganska svag ut på fotografiet och den andra t-runan har en avvikande form (bara en bistav till vänster). Vågar man anta ett sådant litet misstag så är tolkningen given. Det bör vara ordet öl, som ju också är neutrum.

Vad jag vet har jag aldrig sett inskriften i verkligheten och den har inte heller blivit publicerad, men på något sätt verkade den ändå bekant. När utgrävningen i Sigtuna pågick för 14 år sedan jobbade jag som arkeolog på Stadsmuseet i Stockholm. Jag var inte alls inblandad i Sigtunaundersökningen, men med jämna mellanrum mottog  jag vykort från kollegorna på grävningen där de rapporterade om de senaste runfynden.

Efter lite letande i gömmorna hittade jag faktiskt vykortsbunten och mycket riktigt fanns ett kort där just denna inskrift var avritad:

Vykort

När jag nu läser om texten på kortet inser jag att  de värderade kollegorna faktiskt redan då hade genomskådat principen för runchiffret och att de till och med (instinktivt?) varit tolkningen på spåren. Jag tror dock inte att det handlar om någon “ölko” eller “ölgöt” utan helt enkelt om “gott öl”!

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Läs Jonas Nordbys artikel om ráð þat-inskrifterna i tidskriften Futhark. DS.

 

Varför växer det på run- eller gravstenar?

påväxt

 Foto: Helen Simonsson (CC-BY)

Om du ser en run- eller gravsten som är täckt med lav så visar det att stenen står i en miljö med frisk luft. På landet täcks mer eller mindre alla stenytor som kan nås av regn och väta, av lav. Många lavsorter är känsliga för höga halter av svaveldioxid och det har bidragit till att stadsmiljöer ofta har varit mer eller mindre lavfria sedan 50-talet, man talar om städerna som lavöknar. (Med lägre svavelhalter i luften har dock en viss återkolonisation börjat ske inne i städerna).

Olika arter av lav föredrar olika levnadsförhållanden. Avgörande faktorer för vilken art som etablerar sig är ofta fuktighet, ljustillgången och stenens (substratets) pH-värde. Vissa arter växer enbart i speciella miljöer, medan andra inte är lika kräsna utan kan växa på nästan vad som helst.

En stenyta är aldrig helt steril, där kan förutom lavar växa även alger, mossor och högre växtformer (vars rötter riskerar att skada stenen allvarligt). Fågelspillning kan vara utmärkt näring och gagna påväxt och därför bör man avlägsna det så fort man upptäcker det. Ofta ser man att till exempel att lav har börjat växa i stråk i från toppen på en sten där fåglarna gärna sitter. Mossor föredrar mer horisontella fuktiga ytor där löst, vittrat material samlats. Alger växer gärna både på horisontella och vertikala ytor, man hittar dem ofta i skuggiga miljöer där de inte nås av starkt UV-ljus. Rödalger verkar dessutom föredra kallare ytor jämfört med gröna alger. Därför kan man hitta rödalger uppe på kyrktorn där det finns ouppvärmda rum bakom fasaden eller på putsade murar. Alger påverkas inte alls av högre svaveldioxidhalter på det sätt som lav gör och kan därför växa även i stadsmiljöer. Stenar som står med många träd omkring sig är ofta fuktigare och mer utsatta för att löv, och annat material som kan ge näring och gynna påväxt, samlas på ytan.

Granit och gnejs har vanligen lägre skadefrekvens än kalk- och sandsten. Kalksten eller kalkhaltig sandsten skulle helst aldrig utsättas för surt vatten eller surt regn. Därför bör man vara extra vaksam om man har barrträd i närheten av en sten med kalk i eftersom stenen kan suga upp surt vatten via marken eller från krondroppet. Vatten som kommer via krondropp innehåller större andel kemikalier än det vatten som kommer via nederbörd. (Om du undrar över materialet på en runsten kan du ofta hitta information om stensorten antingen i FMIS http://www.fmis.raa.se/ eller i Samnordisk runtextdatabas http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm ).

Alla stenar förändras och åldras över tid – och oftast är det inte laven, mossan eller algerna i sig som är det största hotet för stenen utan det är vattnet i alla dess former. Därför ska man aldrig tvätta bort påväxt på till exempel en run- eller gravsten under höst, vinter eller vår när det finns risk för frost. En vattenmättad sten kan frysa sönder om det blir minusgrader ute. En annan viktig sak att tänka på att ibland är det pionjärarterna av lav, det vill säga de arter som koloniserar en rengjord sten först, som orsakar den största skadan på stenen. Genom att ha för täta rengöringscykler utsätter vi stenen för dessa aggressivare arter oftare. Därför är det bättre att regelbundet besiktiga den sten man vill vårda och arbeta preventivt genom att plocka bort allt som kan gynna påväxt så fort det hamnat på stenytan. Mycket kan man ta bort för hand utan att använda sig av vatten. Det man omedelbart ska avlägsna är allt som kan ge näring och hålla kvar fukt: jord, fågelspillning, löv, klippt gräs och andra lösa partiklar.

Nu under vintern och våren kan man studera stenarna och notera var på stenen påväxten sitter. Fotografera gärna stenen vid olika tillfällen, till exempel när det har regnat eller snöat. Det är vanligt att där snön eller vattnet faller, rinner eller ligger kvar på stenen, där får man påväxt.  Ibland är det möjligt att förbättra miljön för stenarna genom att avlägsna t.ex. närbelägna buskar eller träd som bidrar till skugga, krondropp eller som möjliggör för fåglar att sitta över stenen (ta dock inte bort några träd eller buskar utan markägarens tillstånd).

Platsr – ny version

untitled
Foto: Axel Nylén (CC-by)
Skolliv och stridigheter i Mosshult: Läs mer på http://www.platsr.se/platsr/visa/plats/id/33

Under januari och februari har vi åtgärdat en hel del buggar på Platsr. Sen i september är en ny version av Platsr ute på webben men det finns eftersläpande småfix att ta hand om. I början av året vi därför lagt mycket tid på att åtgärda en hel del av dem.

I denna uppdatering av sajten har vi bland annat förbättrat sökningen; nu kan man söka på årtal och autocomplete-funktion finns nu åter i sökfältet. Även viktning av sök, dvs hur sökresultatet visas, har vi gjort en uppdatering på så att det blir en bra relevans på sökträffarna.  

Vi har tagit bort teckenbegränsning i berättelserna så nu är det fritt fram att skriva hur mycket man vill. In- och ut-zoomning  på kartan har vi också förbättrat genom att göra tätare steg när man zoomar in - innan var det lätt att tappa orienteringen då kartan tog för stora steg. En bättre uppdelning av platser som användaren själv skapat och andras platser som man redigerat finns nu också, så att det är enklare att hitta det man söker.

Har ni synpunkter på sajten så hör gärna av er till platsr@raa.se

Maria Logothetis jobbar med bland annat Platsr och Europeana Awareness på Riksantikvarieämbet.