Rengöring – vad är smuts och vad är patina på sten?

Halvt rengjord sandstensfasad. Foto Helen Simonsson CC-BY.

Halvt rengjord sandstensfasad. Foto Helen Simonsson CC-BY.

Sten åldras, utseendet och egenskaperna förändras över tid. Ingen rengöring kan återföra ett material till sina ursprungliga egenskaper. Sten behåller sitt nyligen rengjorda utseende en mycket kort tid. Åldrande och påverkan av väder och vind sätter igång omedelbart.

Vad är rengöring?

Rengöring definieras som borttagandet av ”oönskat” material. Vid rengöring måste man definiera vad man anser är oönskat material och motivera varför detta ska tas bort. Dilemmat vid rengöring är att oftast försvinner inte enbart det ”oönskade” materialet utan även material eller ytor som man vill skall vara kvar. Därför måste man komma överens inför en rengöring om vad det är man vill prioritera eller uppnå.

Hur ser åldrings- eller vittringsprocessen ut?

Åldrandet är en naturlig process då materialförlust inträffar, pålagring byggs upp och andra förändringar sker. Det sker genom 1) materialförlust: ytmaterial eroderar, skarpa kanter och konturer blir mjukare. 2) Lagring: deposition av luftburna partiklar och biokolonisation (påväxt) äger rum. 3) Förändringar: mineralogiska förändringar sker i sten, på ytan på grund av växelvis väta och torka samt på grund av biologisk påväxt.

Vad är nedsmutsning?

Nedsmutsning är en process som kan inkludera deponering av luftburna partiklar på ytan av en sten eller byggnad. Det kan även vara biokolonisation av olika organismer såsom alger, bakterier, svampar och lavar. Typen av nedsmutsning och föroreningar har förändrats över tid, till exempel så var sot vanligare förr. Klimatförändringarna kan komma att påverka vilka olika typer av biologisk påväxt vi kommer att få i framtiden och hur fort denna påväxt kommer att ske.

Vad är patina?

Patina är ”ytbeläggning eller ytbeskaffenhet som ger intryck av hög ålder.” Graden av önskvärd patina har ofta varierat med olika restaureringsideal och är ibland en fråga om tycke och smak. Patina kan bidra till att vi tycker att äldre byggnader eller monument är vackra. Patina uppstår på grund av mineralogiska förändringar, biologisk påväxt och nedsmutsning. Ibland har patinan en stabiliserande effekt på det underliggande stenmaterialet, att avlägsna detta lager kan ibland medföra att man tar fram ett nytt lager av stenen till ytan, ett lager som är känsligare för vittring.

Det som är viktigt men som ofta är svårt att särskilja är vad som är ett acceptabelt åldrande och vad som är ett accelererat vittrande. För att avgöra detta kan man ta hjälp av en professionell stenkonservator som kan besöka objektet in situ och titta på de särskilda förutsättningarna som objektet har.

Vad orsakar missfärgning?

Missfärgning av en stenyta eller stenfasad beror vanligtvis på grund av en eller flera av dessa orsaker:

  • Biologisk nedsmutsning – alger, svamp, lav och bakterier koloniserar sten. Olika arter föredrar olika levnadsförhållanden.
  • Metaller – i sten kan det finnas naturligt järn eller mangan som blöder eller rostar. Den här processen kan bli ännu mer synlig efter en rengöring. Den kan också vara järndubbar, bronsdetaljer eller koppartak på en byggnad som orsakar missfärgning på fasadstenen.
  • Partiklar – nedfall från bilavgaser, havssalt och andra partiklar som kommer via luften eller regn.

Varför rengöra?

Vilka skäl kan finnas för rengöring? Ofta anges estetiska skäl, att man tycker att det ser ”ovårdat” ut, att man kan tro att en icke rengjord sten eller fasad är negligerad eller ”lider av” bristande underhåll. Andra skäl kan till exempel vara säkerhetsskäl (som att ta bort hala alger eller mossa på trappor och gatsten, eller ta bort geting- eller fågelbon). Man kan också ha bevarandeskäl, rengöring kan då:

  • vara en del av ett vård- och underhållsprogram och för att kunna inspektera och utvärdera byggnadens, monumentets eller stenarnas tillstånd.
  • syfta till att få bort skadliga ämnen eller material, såsom exempelvis salter, fågelspillning, påväxt, smuts eller depositioner.
  • avse att avlägsna graffiti, klistermärken eller paraffinfläckar från marschaller, eller annat som människor orsakat och som påverkar utseendet negativt.

Risker vid rengöring

En större medvetenhet om vilka typer av skador överambitiös rengöring medför, om vissa kemikaliers hälsorelaterade problem och om nackdelarna med stora mängder vatten, gör att man numera har en försiktigare hållning till rengöring.Rengöring kan skada eller förändra stenens utseende (kulör eller valör) och struktur. Om man bestämmer sig för att rengöra ett stenmonument eller en byggnad med kulturhistoriska värden bör man i ett vård- och underhålls-, åtgärds- eller i ett konserveringsprogram ange vilka metoder som är lämpliga med tanke på objektets eller stenens speciella förutsättningar. Man bör tänka på att skador kan uppstå både under och efter rengöringen. Rengöring av sten kan orsaka att en stenyta blir grövre, mineralerna förändras och att mer vatten kan tränga in i stenen, vilket kan bidra till snabbare påväxt efter rengöringen. Ibland kan även vittringsprocesser accelerera efter en rengöring. Tyvärr blir skadorna ibland inte synliga förrän långt efter rengöringen och  kan därför vara svåra att sätta samma med en felaktig metod eller ett olämpligt materialval. Därför är noggrann dokumentation av valda material och metoder viktigt.

Upprepad rengöring eller partiell rengöring kan medföra att visa partier av en sten eller en fasad reagerar annorlunda än resten och att detta parti fortsättningsvis alltid kommer att avvika från omgivande sten både till utseendet och till egenskaperna. Därför bör man alltid fundera på hur man skall genomföra sin rengöring för att den inte ska skapa oönskade visuella effekter. Till exempel kan man på en fasad rengöra från fog till fog eller välja att ”tona ut”, patinera eller på annat sätt skapa en mjuk övergång mellan rena och smutsiga områden. Hårdhänt rengöring kan orsaka att originalpigment eller en stenmästares ursprungliga verktygsspår går förlorade. Rengöring kan både dra upp salter eller missfärgande mineraler inne i stenen till ytan och göra naturliga defekter synligare. Om en fasad, ett kvarter eller monument utformats som en helhet men olika fastighetsägare eller förvaltare väljer att genomför rengöring vid olika tillfällen kan skillnader uppstå i stenytorna som inte kommer att utplånas över tid.

Många rengöringsmetoder – vattenbaserade, kemiska och mekaniska

Det finns många olika rengöringsmetoder. Många av de modernare metoderna som erbjuds idag, är ännu inte utvärderade över tillräckligt lång tid eller är tillräckligt beprövade på känsliga byggnader eller monument med stora kulturhistoriska värden och bör därför undvikas på den typen av objekt tills mer forskning gjorts. En stenkonservator kan hjälpa till med att beskriva olika för- och nackdelar med olika metoder. Den enklaste metoden som brukar rekommenderas vid mindre nedsmutsning, som man oftast kan göra själv och som man alltid ska börja med innan man överväger aggressivare rengöringsmetoder, är en borste och rent vatten. Försäkra dig först om att det inte förekommer sprickor eller bortfall av fogbruk som kan medföra att vattnet kan tränga in och på så sätt medföra större skador. Använd endast så mycket vatten som behövs, inga större mängder. Vattenbegjut aldrig en stenyta om det finns risk för frost. Använd aldrig stålborstar utan enbart mjuka borstar! Sluta borsta direkt om ytan repas, börjar sanda eller grusa.

>>Helen Simonsson är utredare/konservator med inriktning på sten och en av de fem i rungruppen.

Museibanornas Riksorganisation

 

Foto: Inger Paulsson

Foto: Inger Paulsson

Berätta kort om er organisation, vilka är ni och vad gör ni?

Museibanornas Riksorganisation – förkortat MRO – är en paraplyorganisation för de föreningar som bedriver museijärnvägs- eller spårvägstrafik på fristående spår. Spåren ägs som regel av föreningarna, men i några fall av kommunen eller annan part. Tjugoen föreningar, spridda över landet, är anslutna till MRO. Den nordligaste i närheten av Sundsvall, den sydligaste i Malmö.Föreningar som driver trafik på statens spåranläggningar är organiserade i Järnvägshistoriska Riksförbundet, förkortat JHRF.

Syftet med MRO är att hantera frågor gemensamma för de olika föreningarna. Exempel på frågor är:

- Myndighetskontakter när det gäller regelverk, legala frågor, avgifter

- Försäkringsfrågor

- Tillsammans med systerorganisationen JHRF anordna till exempel Almedalsdeltagande och Tågsläpp

- Årliga seminarier om trafiksäkerhet

- Praktiska frågor såsom utbildningar, inköp av idag mindre lättillgängliga produkter (exempel stenkol)

- Framtagande av gemensam MRO-trafiksäkerhetsinstruktion

 

Almedalsseminarium

Foto: Åke Paulsson

Vilka är era viktigaste frågor?

1. Under en följd av år har MRO:s viktigaste fråga varit att lyckas reducera de avgifter som Transportstyrelsen har belagt sin   verksamhet med. Järnvägsmuseiföreningarnas avgifter är nu reducerade till en obetydlighet jämfört med myndighetens ursprungliga förslag. Dessa avgifter hade – om de införts – med stor sannolikhet utraderat svensk museijärnvägstrafik. Ett viktigt kulturbevarande hade utraderats. Som ett exempel på avgiftsförslaget hade en förening med 100 kkr/år i intäkter belagts med 150 kkr/år i avgift. En tio gånger så stor förening med 1 Mkr/år i intäkt hade belagts med 3-400 kkr/år i avgift.

2. En annan viktig fråga är att få till stånd regelförenklingar för trafik på fristående banor. Det vill säga sådana spår som inte har kontakt med statens spåranläggningar. Regelförenklingar borde vara möjliga av bland annat följande orsaker där vi skiljer oss från kommersiell trafik:

- Vi kör aldrig med högre hastighet än storleksordningen 50 km/h. Detta ska jämföras med kommersiell trafik med hastighet för närvarande upp till 200 km/h.

- Vi kör aldrig transporter av farligt gods. Överhuvudtaget körs nästan inget gods alls. Därmed kan inte en katastrof inträffa.

- Vi kör aldrig trafik i mycket dåligt väder (snöstorm etc.) och nästan aldrig trafik på vintern.

- Vår personal har ett starkt ideellt arrangemang för verksamheten och därmed starkt säkerhetsmedvetna.

3. MRO har nyligen tillsatt en arbetsgrupp som arbetar med förslag på regelförenklingar. MRO har en utfästelse från GD för Transportstyrelsen om att välvilligt ta emot och hantera seriösa förslag.

4. MRO bevakar kontinuerligt Transportstyrelsen:s utgivning av nya dokument. Vid remissförfarande bevakar MRO att museitågsverksamheten inte kommer att drabbas av onödiga regler och pålagor.

5. MRO bevakar också Riksdagens och regeringens arbete som berör järnvägsmuseivärlden. Vid behov ageras via våra kontakter i riksdagen.

Vad händer i år?

1. Under våren varje år arrangerar MRO – tillsammans med JHRF – vad som kallas Tågsläpp. Tågsläpp 2014 ägde rum söndagen den 27 april. Arrangemanget syftar till att visa upp vinterns arbete, inför trafikstarten, för allmänheten. I år deltog 28 föreningar över hela landet.

2. MRO deltar – tillsammans med JHRF – varje år under Almedalsveckan. För fjärde året i rad deltog JHRF/MRO under 2014 i Almedalsveckan i Visby. JHRF/MRO deltar med en godsvagn, från GHJ, uppställd i norra hamnen i Visby. Syftet är att visa upp museibanornas verksamhet och visa på vår samhällsnytta, kontra de regel problem som olika myndigheter skapar. Nytt för i år var också en gemensam placering med andra riksorganisationer inom det rörliga kulturarvet. I godsvagnen arrangerade JHRF/MRO fyra gemensamma seminarium.

3. MRO:s tjejgrupp har syftet att öka antal kvinnliga aktiva medlemmar vid museibanorna. Och då inte bara med allmänna göromål som kaféverksamhet utan i säkerhetsarbete som lokförare, bromsare etc. Gruppen utlyste i början av sommaren stipendier för att ge föreningarna möjlighet till aktiviteter som skall locka aktiva kvinnor/tjejer. MRO:s tjejgrupp är också på gång att bilda ett nätverk för redan aktiva kvinnor och blivande aktiva kvinnor/tjejer. Denna verksamhet finansieras med RAÄ anslag.

4. I slutet av varje år utarbetar MRO:s styrelse en ansökan om ekonomiskt stöd för föreningens verksamhet. Ansökan insänds till RAÄ och några månader in på det nya året offentliggörs resultatet. Närmare 100 kkr har utfallit till MRO under de senaste åren. Pengarna används till föreningens löpande verksamhet såsom seminarier, tjejgruppens verksamhet etc.

5. MRO hjälper föreningarna i arbetet att införa MROs nya trafiksäkerhetsinstruktion.

Var kan jag läsa mer om er organisation?

Föreningens hemsida hittar man på www.museibanorna.se. På hemsidan hittar man bland annat föreningens elektroniska nyhetsblad, MRO-Aktuellt. Omkring 10 nummer kommer ut per år. Vilka föreningar som är medlemmar vår organisation och vilket arbete som vi gör för föreningarna

Riksantikvarieämbetet fördelar statsbidrag till ideella organisationer inom kulturmiljöområdet. Syftet med bidraget är att stödja ideella organisationer som bidrar till människors möjligheter att uppleva, förstå och ta ansvar för kulturmiljön, samt att främja en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas. I år fick nitton ideella organisationer inom kulturmiljöområdet dela på 4,5 miljoner kronor. Riksantikvarieämbetet kommer att presentera dessa organisationer löpande under året.

 

 

 

 

Berättelser på Kulturarvsdagen

besökare på Kulturarvsdagen
Foto: Lars Lundqvist, licens: cc-by

 

Igår var det Kulturarvsdagen, och Landsarkivet i Visby och Riksantikvarieämbetet flyttade över dagen upp lite av sin verksamhet till Gotlands Försvarsmuseum i Tingstäde. Jag installerade mig i Försvarsmuseets entré och visade Platsr för intresserade. Vi hade gått ut innan och bett människor att ta med sig berättelser som de ville dela med sig av på Platsr.

Det var många som hörsammade uppmaningen. Några kom med berättelser på papper, andra kom med äldre släktingar som de visste kunde berätta om hur det var förr. Det var fantastiska berättelser! En kvinnan pendlade med Hansa som barn (familjen hade gård på Gotland och lanthandel på fastlandet). Turligt nog var de inte med den ödesdigra natten då Hansa torpederades. En kvinna mindes hur det allra första flyget på Gotland landade på Tingstäde träsk, en mann hade tjänstgjort i det militära i 44 år, en kvinnan hade kommit som krigsbarn från Finland som 2-åring och blivit kvar, en man bäddade provisoriska sängar år lettiska flyktingar i båthuset….och många fler!

De allra flesta som berättade är inte särskilt vana vid datorer, men många uppskattade tanken på att kunna sprida sina berättelser till många via Internet.

 

>>Sophie Jonasson arbetar på Riksantikvarieämbetet med K-samsök, Platsr och Kringla

Riksantikvarieämbetet och webben

5641346450_ed66c7ef04_o
Foto: Dave Gray (cc-by)

Under 2014 arbetar Riksantikvarieämbetet med att ta fram en webbstrategi eller digital strategi som det också kallas ibland. Syftet med webbstrategin är att ta fram ett förslag för hur Riksantikvarieämbetet ska använda digitala kanaler för att uppfylla sitt uppdrag; ansvar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet med ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.

Det förändrade medielandskapet har ändrat förutsättningarna för hur vi kommunicerar med omvärlden – vem som helst har idag medel att driva frågor i nya medier och forma uppfattning om olika företeelser. Det går inte heller att förvänta sig att människor söker och hittar fram till varje organisations webbplats när de söker kunskap. Människor väljer att finnas på de arenor som passar dem bäst och som de har mest nytta av, till exempel de platser där de kan få snabba svar (på gott och ont).

Riksantikvarieämbetet eftersträvar att alla snabbt och enkelt kan få tillgång till information med hög kvalitet och få den direkt när användningen kräver tillgång till information – därför måste vi ha koll på när dessa behov uppstår. Det betyder att vi måste vara aktiva lyssnare på vad som sker, skrivs och sägs i olika kanaler, för att kunna fungera som goda kunskapskommunikatörer.

Webbstrategin ska stärka Riksantikvarieämbetets kunskap och kompetens internt inom digital närvaro och sociala medier. Det är därför viktigt att webbstrategin är praktiskt inriktad och har en tydlig koppling till konkret verksamhet. En annan viktig aspekt i webbstrategin är att det finns förståelse för att vi har olika erfarenheter av att kommunicera på webben och att fokus ligger på kommunikation och mindset mer än tekniska detaljer.

Sammanfattningsvis vill vi att webbstrategin kommer att bidra till att:

  • Myndighetens användning av digitala kanaler är effektivt samt bidrar till att uppfylla Riksantikvarieämbetets mål
  • Öka tillgänglighet till kulturarv
  • Öka engagemang kring kulturarvsfrågor och stärka relationer med målgrupper och intressenter
  • Fler vet vad Riksantikvarieämbetet är och vad vi gör

De som hjälper oss i arbetet är Connecta konsulter. Vi i projektgruppen hade ett uppstartsmöte tillsammans med dem i slutet av augusti i Visby. På kick-offen pratade vi bland annat om webbstrategin som ingående del av varumärkesarbetet och hur den kan hjälpa oss att positionera oss som synliga och tydliga i de frågor vi jobbar med. Ambitionen är att konsulterna genom flera workshops och intervjuer i samverkan med oss tar fram en webbstrategi som fungerar för vår verksamhet och omfattar Riksantikvarieämbetes totala digitala närvaro på egna och andras webbplatser.

20140825_135643
Foto: Riksantikvarieämbetet (cc-by)

Just nu pågår en nulägesanalys; med hjälp av en intern enkät tar vi tempen på hur pass ’digitalt mogna’ vi är på myndigheten. Ett antal djupintervjuer genomförs också internt på myndigheten samt med externa intressenter och målgrupper.

 

Maria Logothetis jobbar bland annat med projektledning av webbstrategin, Europeana Awareness och Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Hur kan man hjälpa till att bevara våra runstenar?

runstensvårdFoto: Helen Simonsson 2014, CC-BY.

Ansvaret för vården av fornlämningar och runstenar delas av länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet – men alla kan hjälpa till. Av Sveriges kända runinskrifter är det cirka 1500 runstenar, block eller hällar som befinner sig utomhus i landskapet. Hos Riksantikvarieämbetets Förvaltningsavdelning i Visby finns en tvärvetenskaplig arbetsgrupp specialiserad på runstenar. Den består av fem personer med olika utbildning och bakgrund, (två runforskare, en arkeolog, en konservator och en ingenjör). Det finns ingen möjlighet för rungruppen att resa runt i Sverige och hålla undan allt sådant som gynnar påväxt. Riksantikvarieämbetet har därför sedan 1990-talet tagit hjälp av lokala runstensfaddrar som kan hålla stenarna under uppsikt och på så sätt bidra till runinskrifternas bevarande.

Ren luft, fukt och näring ger påväxt

I princip all sten som står utomhus blir beväxt av lav, alger och mossa. Och det går fort för en sten att få påväxt, speciellt om betingelserna är de rätta. Lav gillar till exempel ren luft. Alger och mossa gillar fukt. Påväxten går fortare om löv, gräsklipp och fågelexkrementer som ger näring och håller kvar fukt lämnas kvar på stenytan eller om stenen står skuggad på grund av högt gräs, träd och buskar. Med klimatförändringar som ger högre luftfuktighet och längre växtperioder kan vi räkna med ännu mer accelererad påväxt och snabbare förbuskning av landskapet.

Förebyggande arbete bäst

Det bästa är att arbeta förebyggande och ta bort de förutsättningar som gynnar påväxt eftersom rengöring sliter på ytan. Dessutom kan de sorters lav som är pionjärarter, det vill säga de som först etablerar sig på en rengjord runsten vara aggressivare än andra lavsorter. Genom täta rengöringscykler utsätter man stenen oftare för dessa arter.

Djuprengöring där all påväxt avlägsnas och där stenytan ser nästan som ny ut ska ske inte ske oftare än med 20-års intervaller och görs av en professionell stenkonservator, ofta i samband med riktade forskarinsatser.

Runstensfaddrar och skötsel

Runstensfaddrarna kan hjälpa till med lättare markskötsel som att klippa högt gräs eller ta bort sly som bidrar till att runstenen inte syns eller som gör att påväxten går fortare. (Observera att man dock inte får göra större ingrepp, som att ta ned träd till exempel, på någon annans mark).

Har mycket jord, smuts, fågelexkrementer, lav eller mossa redan samlats på stenen kan den behöva rengöras försiktigt. En runstensfadder kan tvätta stenen med vanligt vatten och en mjuk panelborste eller diskborste. Tvätta stenen nerifrån upp så att inte mörka rinningar eller fläckar skapas. Var dock vaksam på om stenen sandar eller grusar. Lossnar material eller om borsten repar stenen – avbryt borstandet omedelbart. Tvätta inte stenen om det finns risk för nattfrost eftersom det kan ge upphov till frostsprängningar.

Fotografera

Dokumentation av runstenarna är viktigt. Många av runstenarna saknar nytagna fotografier i Wikimedia.  Tycker man om att fotografera runstenar kan man under september månad delta i http://wikilovesmonuments.se/wiki-loves-monuments-2014/ Instruktioner och listor på fornlämningar som behöver fotografier hittar man här: http://wikilovesmonuments.se/instruktioner/

Rapportering

Till runstensfaddrarnas uppgifter hör att rapportera till oss i rungruppen eller till länsstyrelsen om något allvarligt händer med en sten, till exempel om den skulle bli påkörd, utsättas för skadegörelse eller på annat sätt gå sönder. För närvarande finns inga blanketter att fylla i utan upptäcker man något anmärkningsvärt kan man skicka ett vanligt mejl, eventuellt kompletterat med ett fotografi på stenen, till helen.simonsson@raa.se eller någon annan i rungruppen.  (Man behöver däremot inte rapportera in att det växer lav eller att man tvättat runstenen).

Vill man läsa mer om fornlämningsvård finns ”Handbok i fornminnesvård”.

>>Helen Simonsson är utredare/konservator med inriktning på sten och är en av de fem i rungruppen.

Släktforskardagarna 2014

Förra helgen deltog Riksantikvarieämbetet genom mig och min kollega Maria Logothetis på Släktforskardagarna i Karlstad. Vi var där för att visa Riksantikvarieämbetets sajt för berättelser och minnen, Platsr och samsökningstjänsten Kringla. Med oss i montern hade vi också Lisbeth Petersson, hängiven släktforskare och Platsrmedlem. Det var en intressant och stimulerande helg med ca 5 000 besökare!

RAÄ:s monter på Släkrforskardagarna
Foto: Maria Logothetis, licens: cc-by

Vi blev otroligt imponerade av engagemanget och intresset hos släktforskare, hur inställda de är på att samarbeta och dela med sig. Dessutom måste jag säga att jag är imponerad av hur otroligt duktiga de är på att berätta och levandegöra den historia de så målmedvetet utforskar. Många ger ut egna böcker, sätter upp egna hemsidor, men jag tror att Platsr går hem hos släktforskare just därför att de är så hemma på webben och att de brinner av lusten att berätta och dela med sig.

Lisbeth Peterson berättar varför hon använder Platsr
Lisbeth Peterson berättar om Platsr för en besökare i montern, foto Sophie Jonasson, licens cc-by

Vi säger tack till Värmlands släktforskarförening för ett fantastiskt arrangemang!

Fullt upp i montern
Lisbeth Peterson visar sina berättelser på Platsr för intresserade släktforskare. Foto: Sophie Jonasson, licens: cc-by

>>Sophie Jonasson arbetar med K-samsök, Kringla och Platsr på Riksantikvarieämbetet

Hur ligger vi till i arbetet med Spectrum?

Som vi tidigare beskrivit här på K-blogg samt på Digisam.se har arbetet med att översätta och bearbeta samlingsförvaltnings-standarden Spectrum till svenska startats upp.

Av standardens 21 processer inom samlingsförvaltning har vi i dagsläget översatt 10 stycken. De är olika i omfång och karaktär då de beskriver processer som i sak är väldigt olika. Tex inlån eller invantariekontroll.

Det är ett arbete som görs i två parallella arbetsgrupper med representanter från statliga, regionala och kommunala museer. Det har visat sig att vi inte alltid har samma sätt att genomföra de olika processerna och att de inte alltid ser ut som de beskrivs i Spectrum. Det har blivit många livliga diskussioner om formuleringar då det är viktigt att det som står i den engelska standarden även står i den svenska. Betydelsen måste vara lika. Det är stark målsättning i grupperna att komma fram till begrepp och ordalydelser som vi alla kan arbeta med.

Mötena har utmärkt sig för sin glada och positiva stämning, vi är alla så glada att få prata samlingsförvaltningsfrågor med någon annan då det ibland kan vara ensamt på ett museum i den rollen.

P1010133

Spectrum används över hela världen vilket innebär att det internationellt samarbete inom samlingsförvaltning underlättas, samt att fokus på dessa frågor växer med spridningen. Nu senast lanserades Spectrum i Brasilen . http://www.collectionstrust.org.uk/blog/spectrum-brazil

Marcello Mattos Araujo, State Secretary of Culture for Sao Paulo in Brazil has announced the adoption of the SPECTRUM standard by Brazilian museums at an event this week attended by Collections Trust CEO Nick Poole. Speaking at the launch of the Brazilian Portuguese version of the standard, the State Secretary acknowledged SPECTRUM as a key element of the national programme to support the development of Brazil’s museums.”

Under hösten kommer vi att bli klara med de resterande 11 processerna samt få till appendixet som beskriver informationsdata som är kopplat till standarden. Efter årsskiftet kommer de som ingår i referensgruppen kunna läsa och kommentera översättningen. Hösten 2015 ska den vara fullt klar att lanseras och användas inom svenska museer. Vi är i stor tro att implementeringen och användandet av Spectrum starkt kommer att bidra till professionaliseringen inom samlingsförvaltningen på museerna.

Har ni frågor om processen eller om Spectrum, kontakta:

Ingela Chef Holmberg, 08-5191 8368, ingela.chef.holmberg@raa.se

Nyköpings närmaste runsten

Runstenen Sö 51 i Allhelgonakyrkan i Nyköping. Foto Magnus Källström 2010.

Runstenen Sö 51 i Allhelgonakyrkan i Nyköping. Foto Magnus Källström 2010.

Nästa vecka äger det åttonde internationella symposiet om runor och runinskrifter rum i Nyköping, en konferens som denna gång arrangeras av Riksantikvarieämbetet i samarbete med Uppsala runforum vid Uppsala universitet. Omkring nittio runforskare från hela världen kommer då att samlas för att diskutera nya rön och samtidigt undersöka runstenar på olika platser i Södermanland.

Förhoppningsvis kommer många också att på egen hand besöka den enda runsten som har bevarats inne i Nyköpings stad, nämligen Sö 51, vilken sitter inmurad i Allhelgonakyrkans norra vägg. Stenen var känd redan av vår förste riksantikvarie, Johannes Bureus, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hans nära relation till hertig Karl (sedermera Karl IX), som satt på Nyköpingshus. Även i de s.k. Rannsakningarna efter Antikviteter 1667-93 vår första fornminnesinventering  finns den omtalad, även om uppgiftslämnaren Johannes Luth har valt att reservera sig något: “En steen i kyrkiowäggen, som förmeenes tecknadt medh Runeskrifft: hwilket står aff den att pröfwa, som sådant läsa kan.”

Runstenen Sö 51 i Nyköping. Foto Magnus Källström 2010.

Runstenen Sö 51 i Nyköping. Foto Magnus Källström 2010.

Att det rör sig om runor behöver inte betvivlas och inskriften är dessutom ovanligt lätt att läsa och tolka:

: kuþfastr : saiulfr : raistu : at : hulmstain : bruþur san : stain :
“Gudfast, Säulv, reste efter Holmsten, sin broder, stenen.”

Nu kan det tyckas att detta inte låter särskilt märkvärdigt och att stenen inte heller ser mycket ut för världen. Den saknar helt ornamentik och till och med det närmaste obligatoriska korset lyser med sin frånvaro. Den runkunnige lägger dock snabbt märke till ett par detaljer. Det ena är den lustiga placeringen av ordet stain ‘sten’ som har hamnat sist i texten. Det är som om ristaren först hoppat över detta ord som borde ha stått efter raistu ‘reste’ och lagt till det på slutet. Det andra är ordet för ‘sin’ som är stavat san. Eftersom a-runan aldrig står som tecken för i kan detta ord inte ha uttalats sinn utan vokalen måste ha varit e eller ä.

Stavningen san för detta ord är inte unik för Nyköpingsstenen utan förekommer på ytterligare några runstenar i närområdet, bl.a. på två som funnits uppe i Rönö en och halv mil norr om staden (Sö 145 och Sö 147). Båda är visserligen numera försvunna, men det finns lyckligtvis ett par äldre avbildningar som bekräftar varandra på denna punkt. Inskrifterna visar alltså att uttalet senn eller sänn även har funnits här och troligen har det handlat om en dialektal egenhet. Till skillnad från Nyköpingsstenen har dessa två stenar burit kors och då av en ovanlig typ som uppträder på andra runstenar i just detta område, bl.a. den berömda Sö 166 vid Grinda i Spelvik, rest efter Gudve, som var västerut och “skiftade guld” och som stormade städer i Saxland.

Runsten Sö 166 vid Grinda i Spelvik. Stenen målades nyligen av Runverket. Foto Magnus Källström 2014.

Runsten Sö 166 vid Grinda i Spelvik. Stenen målades nyligen av Runverket. Foto Magnus Källström 2014.

Vägen från Rönö och ut i världen gick vid denna tid via platsen för dagens Nyköping så det är inte så konstigt att finna spår av denna dialektegenhet även här. Förmodligen sa också Gudve sänn där andra sa sinn och var man så framgångsrik som han var, kan detta uttal ha smittat av sig. Så den som vill ta del av en tusen år gammal sociolekt som bevarats i sten har bara att göra ett besök vid Allhelgonakyrkan i Nyköping.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

 

PS. Läs mer om sörmländska runstenar i Södermanlands runinskrifter!

Fredrik Bruno – back on Flickr Commons!

Kungsgatan street in Stockholm City, at the intersection with Sveavägen street. Photo: Fredrik Bruno, 1944.

Kungsgatan street in Stockholm City, Sweden. Photo: Fredrik Bruno, 1944.

Three years have passed since the Swedish National Heritage Board presented Fredrik Bruno and his 1940s colour photographs on Flickr Commons. Since the images have been largely appreciated, we thought it would be nice to renew the acquaintance and show some more of these photos from different towns around Sweden (and some from the countryside), taken with either Kodachrome or Agfacolor diapositive film. Being a professional town engineer, Fredrik Bruno obviously focused on urban motifs. A lot of the photos might even be from travels he made in his service.

When we first started the Fredrik Bruno collection on Flickr Commons in 2011, (read on our blog) we divided it in two albums, one with photos from Sweden, the other with photos from Norway. This time we will only upload photos from Sweden, because of a larger number to choose from.

Some of the photos we show have a link in the field of information to a recent photo in our photo database, showing exactly the same view, but in 2010-2011. These comparative photos were taken within a project at the Swedish National Heritage Board, with the purpose to illustrate changes in the urban environment over time.

It would be just great to see some of your own comparative photos posted in comments! Welcome to to enjoy the 1940s in colour, in our photostream on Flickr Commons or in the album “Fredrik Bruno – Sweden”.

View of Sundsvall town in Medelpad. Photo: Fredrik Bruno, 1944.

View of Sundsvall town in Medelpad, Sweden. Photo: Fredrik Bruno, 1944.

Irland har antagit en nationell landskapsstrategi

Som ett av de första länderna i Europa har Irland antagit en nationell landskapsstrategi. Strategin i sig bygger på den Europeiska landskapskonvention, som tillhör Europarådet (alltså inte EU). Även Sverige har ratificerat Landskapskonventionen, men har som de flesta av Europarådets medlemsländer ännu inte antagit någon nationell landskapsstrategi. Riksantikvarieämbetet är en av de svenska myndigheter som arbetat med att införa landskapskonventionen i Sverige.

Irlands parlament har antagit en nationell landskapsstrategi för Irland 2014-2024. Beslutet grundas på en proposition som framlagts av kulturministern Jimmy Deenihan. Arbetet med att utveckla och förankra strategin har främst utförs av Terry O’Regan vid den ideella organisationen Landscape Alliance Ireland.

Enligt den irländske kulturministern ska den nationella landskapsstrategin komma att användas för att se till att Irland uppfyller den europeiska landskapskonventionen, som ratificerats av Irland under 2002. Strategin kommer också att fastställa principer för att skydda och förbättra landskapet, och samtidigt hantera dess förändring på ett positivt sätt. Det kommer att ge en politisk ram på hög nivå för att uppnå balans mellan förvaltning, planering och skydd av landskapet.

Strategin innehåller sex centrala mål. De är:

  • att erkänna landskapet i lag
  • att utveckla en nationell värdeklassning av landskap
  • att utveckla en landskapspolitik
  • att öka medvetenheten om landskapet
  • att identifiera utbildningsbehov
  • att stärka allmänhetens deltagande

Det centrala målet för strategin är att möjliggöra en hållbar förvaltning av “förändring” och inte om “frysning” av landskapet vid en viss punkt i sin fortsatta utveckling, och att samtidigt förutse och hantera utmaningar mellan nuvarande och framtida markanvändning. Ett av de viktigaste målen i strategin är att uppnå större enhetlighet i beslutsfattandet i hela landet när det handlar om landskapsfrågor. Landskapet måste närmas med en inkluderande, sektorsövergripande strategi för att säkerställa en hållbar hantering, enligt Deenihan.

Länkar:

 

Leif Gren

Handläggare för landskapsfrågor, Kulturmiljöavdelningen