Plattform för Kulturhistorisk värdering och urval

Kulturarvsarbete handlar till stor del om att värdera, välja ut och välja bort. Sådana bedömningar och avgöranden kan ofta vara komplicerade och kräva kunskaper både om kulturarvet och om de olika förutsättningarna för dess hantering. Kulturarvet omfattar sammantaget alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan genom alla tider. Uttrycken kan vara olika typer av spår, lämningar, föremål, konstruktioner, miljöer, system, strukturer, verksamheter, traditioner, namnskick, språkbruk eller kunskaper etc.

Bild nyhetsbrev VoU 20150428 beskuren
Inom kulturarvsarbetet hanteras komplexa kulturlandskap,

avgränsade miljöer, enskilda byggnader och lämningar
såväl som interiörer, utsmyckningar, föremål, platsnamn
och pågående verksamheter.
Foto Riksantikvarieämbetet, CC BY

Det är alltså många olika typer av företeelser som hanteras i olika situationer och sammanhang – från val av enskilda föremål inför utställning på museum till ställningstaganden kring kulturmiljön vid omfattande projekt som rör planering och byggande av vägar eller städer och där en rad olika intressen vägs mot varandra. Som ett stöd för alla som arbetar med dessa frågor har vi på Riksantikvarieämbetet under de senaste åren arbetat med att se över, tydliggöra, stärka och nyansera arbetsprocessen kring kulturhistorisk värdering och urval. Ett resultat av det arbetet är en plattform som presenterar ett grundläggande förhållningssätt till kulturarvsarbete.

Plattformen förespråkar ett reflekterande och strukturerat arbetssätt där de olika momenten i värderings- och urvalsprocessen medvetandegörs och redovisas, där olika faktorer som direkt och indirekt kan påverka arbetet uppmärksammas och dokumenteras samt där skilda aspekter av värdering tydliggörs och centrala begrepp definieras och förklaras i sitt sammanhang.

Förhoppningen är att plattformen ska bidra till en samsyn på arbetsprocesser, användning och innebörd av centrala begrepp samt tydliggöra hur kulturarv och kulturmiljöer kan och bör värderas. Plattformen ska därigenom ge förutsättningar för en mer rättssäker tillämpning av lagar och förordningar på kulturarvsområdet men också vara ett stöd för att fortlöpande utveckla arbetet med kulturhistorisk värdering och urval.

20150422_143917Implementeringsworkshop på Riksantikvarieämbetet.
Foto Leif Gren, Riksantikvarieämbetet, CC BY

Plattformens förhållningssätt bygger på tidigare erfarenheter och metoder, men innebär även en till stora delar utvecklad syn på kulturarvsarbetet. För att plattformens förhållningssätt ska få genomslag krävs fortsatta informations- och utbildningsinsatser. Sedan ett par månader tillbaka pågår ett implementeringsarbete inom hela Riksantikvarieämbetet, men också delvis hos andra aktörer inom kulturarvsområdet. Den fortsatta implementeringen syftar även till en stegvis utveckling av mer specifika metoder för värdering och urval inom olika delar av kulturarvsarbetet, för olika situationer och sammanhang, men som alla bygger på det grundläggande förhållningssätt som presenteras i plattformen.

Bland dem som är verksamma inom kulturarvsarbetet finns ett stort behov av att diskutera frågor kring värdering och urval. Vi har därför etablerat en diskussionsgrupp på Kulturvårdsforum. Där finns möjlighet att lämna synpunkter, ställa frågor och utbyta erfarenheter som kan avse plattformen såväl som kulturhistorisk värdering och urval vid olika specifika verksamheter och situationer.

Kontakta oss gärna om du vill veta mer!

Cissela Génetay och Ulf Lindberg, båda utredare på Kulturmiljöavdelningen.

Läs även mer på http://www.raa.se/kulturarvet/vardering-och-urval/

Rapport från European Heritage Heads Forum

dublin

Den 20 till 22 maj träffade riksantikvarie Lars Amréus sina Europeiska motsvarigheter i European Heritage Heads Forum (EHHF) – ett informellt, professionellt nätverk för erfarenhetsutbyte och informationsspridning rörande kulturarvspolicy inom EU och EEA.

Årets möte ägde rum på Irland där The Department for Arts, Heritage and Gaeltacht stod som värdar för forumets tioårsjubileum på Dublin Castle, en byggnad med lång och komplicerad politisk historia vilket passade temat för årets möte: ”Shaping the Future – Heritage Led Regeneration and Consolidation”.

Under tre dagar diskuterades bland annat kulturmiljöarbetets förändrade förutsättningar både vad gäller allmänhetens uppfattningar om kulturarv och kulturmiljö och attityder inom förvaltningen. Kulturarvsarbetets relevans inom andra politikområden poängterades och mainstreaming förespråkades. Man talade även om skatteincitament inom kulturmiljöarbetet, planering och stadsutveckling efter den ekonomiska krisen, finansieringsmöjligheter inom EU samt om hur politiker bäst engageras i kulturavsfrågor.

Nyheten om IS intåg i Palmyra överskuggade mötet. Erminia Sciacchitano, från Europeiska kommissionen, presenterade bland annat en ny kartläggning av EUs politik, lagstiftning, program och finansiering på kulturmiljöområdet (ladda ned PDF). Hon avslutade sitt anförande med att fördöma IS brott mot kulturmiljöerna.

Under jubileumsmiddagen talade Irlands kulturminister Heather Humphreys till delegaterna och poängterade bland annat vikten av internationellt erfarenhetsutbyte på kulturarvsområdet.

Lars Amréus som uppskattade mötet och möjligheten att samtala mer informellt med sina kollegor framhöll det svenska kulturmiljöarbetets position:

– Min bild är att vi sammantaget står oss mycket väl i ett europeiskt perspektiv. Våra erfarenheter och synpunkter är mycket efterfrågagade.

De politiska och ekonomiska förutsättningarna varierar mellan de Europeiska länderna, vilket även påverkar kulturmiljöarbetet:

– Vi ska vara tacksamma över att inte ha drabbats av sådana nedskärningar som skett i många andra länder som en följd av den ekonomiska krisen.

Efter tio år är det tydligt att EHHF fortsatt erbjuder Europas ”Riksantikvarier” möjlighet till viktigta erfarenhetsutbyten och en ökad förståelse för olika nationella kulturmiljöförvaltningars förutsättningar.

Mötet avslutades medan kampanjandet inför folkomröstningen om samkönade äktenskap gick in i sin slutfas – dagen efter kunde Ja-sidan äntligen fira sin seger på kaserngården på Dublin Castle – en seger för mångfald och jämlikhet.

 

Foto överst: Karin Altenberg (CC BY).

lars-dublin

Foto: Long Hall i Trinity College, Dublin. Lars Amréus (CC BY).

// Karin Altenberg, utredare på enheten för Tillsyn och överinseende

Ett nyfunnet runben från Sigtuna

"Framsidan" av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström
”Framsidan” av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström

Förra veckan var ovanligt intensiv när det gäller nya runfynd. På måndagen fick vi uppgifter om en tidigare okänd putsinskrift i Björke kyrka på Gotland och på tisdagen inkom en rapport om att ett runstensfragment hade hittats i ett odlingsröse i Svarta jorden på Birka.

När jag på onsdagen befann mig ute på Björkö för att titta på det nyfunna runstensfragmentet ringde Anna Hed Jakobsson från Arkeologikonsult och berättade att ett runben hade dykt upp vid en arkeologisk undersökning vid Drakegården i Sigtuna.

I dag på förmiddagen har jag tagit mig en närmare titt på den senare inskriften. Man kan nästan tycka att det var lite onödigt, eftersom runorna är mycket tydliga och gick utmärkt att läsa direkt efter fotografi, men det finns alltid små detaljer som bara går att iaktta vid en okulär besiktning.

Det mest fantastiska med det nyfunna runbenet är att det är bevarat i sin helhet och att vi alltså har en fullständig text – eller snarare flera texter, eftersom det verkar röra sig om tre olika inskrifter.

Benet är ristat på två sidor och det är inte lätt att säga på vilken sida man ska börja, men kanske ligger det närmast till hands att uppfatta den konvexa sidan som framsidan. I så fall inleds texten med runorna skiftum : skiþut, där det första ordet givetvis är en form av verbet skifta, som bland annat kan betyda ’skifta, dela, byta’. Det andra ordet är däremot svårare att förstå.

"Baksidan" av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström
”Baksidan” av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström

Vänder man på benet så möts man av runsekvensen lyst · kata · a · bein, som nog enklast kan tolkas som Lýst Káta á bæin ”Slå Kåte på benet!”. Runföljden lyst återger i så fall en imperativ av verbet ljósta ’slå, träffa’ och Kåte bör vara namnet på den som utsätts för denna behandling.

På samma sida möter även runföljden skift, som är vänd 180 grader och ristad i motsatt riktning.

Runföljden skiftum kan betyda ”vi skiftar”, ”vi skiftade” eller ”låt oss skifta”. Det man skiftade, delade eller bytte borde döljas i runföljden skiþut, men något sådant ord är inte känt från någon annan källa vad jag har kunnat se. Det är frestande att tänka sig att handlar om en sammansättning med substantivet skíð, som ursprungligen syftar på ett kluvet trästycke. Ordet kunde användas om ved, men också om andra typer av plana trästycken och ingår bland annat i vårt skida.

Den ensamma runföljden skift på den andra sidan av benet kan återge en imperativform skift ”skifta du!”, men också ett substantiv med betydelsen ’skifte, byte’. Det intressanta är att runföljderna skiftum : skiþut och skift verkar vara ristade av en person, medan teckenformerna i lyst · kata · a · bein ser ut röja en annan hand.

Man kan spekulera om vilket syfte texten på benet kan ha haft. Handlar det om ett byte eller en affärsuppgörelse eller kan det rent av vara någon form av spel eller lek? Det vet vi ännu inte, men förmodligen ligger gåtans lösning i det ännu otolkade ordet skiþut.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

 

Bekämpa museiängern – till vilket pris?

För att skydda sina föremål från skadedjur använde museerna tidigare ofta bekämpningsmedel och många museianställda blir idag utsatta för rester av pesticider på föremål och i magasin. Trots detta måste dessa samlingar förvaltas och användas på ett säkert sätt, med särskild hänsyn till det kulturhistoriska värdet i relation till hälso- och miljöaspekterna. Det finns ofta en osäkerhet om vilka kemiska substanser som har använts, på vad det har använts och hur giftigt det är idag. Arsenik, kvicksilver, Lindan, Naftalin, Diklorvos och DDT är exempel på flitigt använda bekämpningsmedel.

Kontaminerat kulturarv – Pesticider på museet är titeln på det symposium som hölls den 23–24 april i Svendborg i Danmark. Arrangörer var KEP, Konservatorernes Efteruddannelses Pulje i Danmark.

Efter en flygresa till Köpenhamn och tågresa ner till Fyn och Svendborg kom jag fram till Hotel Christiansminde och den utomordentligt vackra plats där symposiet hölls.

hotell

Där mötte jag de tretton föredragshållare och ett sextiotal deltagare från Tyskland, Norge, Sverige och Danmark som deltog i symposiet under två intressanta dagar. De flesta föredragen hölls på danska så det var till att vässa öronen för att hänga med i språket.

Symposiet fokuserade på den historiska användningen av bekämpningsmedel, vilka som har använts och hur skadliga dessa är för människor och föremål. Vilka är riskerna, hur och med vilka rutiner utförs arbetet med föremål. Olika metoder för personskydd med dragskåp, skyddsmasker, handskar presenterades samt vilka analysmetoder som finns för att identifiera rester av de bekämpningsmedel som hittas.

Föredragshållare från Tyskland berättade om olika metoder för att avlägsna rester av bekämpningsmedel med t.ex. hjälp av laser, olika värmebehandlingar, tvätt i lösningsmedel eller koldioxid, men de berättade även lite om oprövade metoder såsom mikrovågor och mikrobiella substanser.

danmark

Konservatorer från Nationalmuseet i Köpenhamn berättade om sina rutiner med att säkert och metodiskt arbeta med föremål behandlade med bekämpningsmedel.

Det var en intressant konferens som gav många bra kontakter inför vårt fortsatta arbete med gifter i samlingar.

Riksantikvarieämbetet har, tillsammans med Nordiska museet och Medicinhistoriska museet i Göteborg, beviljats FoU-medel för att under ett år driva ett expertnätverk samt arrangera ett seminarium om ohälsosamma ämnen i samlingar.

Det kommande seminariet kommer att ha ett bredare fokus och även ta upp problematiken med att föremålen i sig kan innehålla giftiga ämnen. Det är inte ovanligt med instrument med radioaktiva eller giftiga kemikalier, gamla speglar med kvicksilver, giftpilar eller vapen.

Med nätverket vill vi sammanföra expertis från myndigheter med konservatorer och samlingsförvaltare verksamma vid museer. Det huvudsakliga syftet är att informera och sprida kunskap om att det kan finnas ohälsosamma föremål på våra museer. Med information, rätt personligt skydd och förhållningsätt är det dock fullt möjligt att hålla, visa och använda dessa museiföremål.

Läs mer om vårt arbete på: http://www.raa.se/kulturarvet/foremal-och-samlingar/gift-i-samlingar/

Carola Häggström, utredare, Kulturvårdsavdelningen

Expedition i färgernas tjänst

Klart väder och vi hoppas gå från klarhet till klarhet i uppdraget att kartlägga rutinerna för färgundersökningar inom byggnadsvården i Sverige. Foto: Helena Grundberg CC BY
Klart väder och vi hoppas gå från klarhet till klarhet i uppdraget att kartlägga rutinerna för färgundersökningar inom byggnadsvården i Sverige. Foto: Helena Grundberg CC BY

Klockan 09.25 lyfter propellerplanet från Visby flygplats och vi är på väg igen. Efter två mycket intensiva dagar i Skåne och på Västkusten reser vi nu till det tredje och avslutande dialogmötet i Stockholm.

Incheckningen av bagaget går fint trots en viss oro för övervikt. Att ämnet färg väger tungt det vet vi men tänk att en samling färgkataloger och god litteratur om färgundersökningar kan väga så nära maxgränsen för bagage… På Bromma strålar jag och min kollega, Kathrin Hinrichs Degerblad, samman med vår medverkande expert, David Edvardson, som en stund tidigare anlänt från Göteborg.

Under våren har vi gått ut med en enkät till den breda grupp som kan vara inblandade i frågor och uppdrag om färgundersökningar inom byggnadsvården. Vi har vänt oss till ägare, förvaltare, län, kommuner, museer, konsulter och fler därtill.

Nu ska det rykande färska resultatet av enkäten delges och några av de svar som stuckit ut extra ska diskuteras.

En strålande vårfager huvudstad möter oss och efter lunch har återigen en mängd positiva deltagare bänkat sig. Dagens värd, Oiva Isola, Kulturmiljöavdelningen, ger oss sitt perspektiv på färgfrågor och statliga byggnadsminnen. Oiva ger oss intressanta exempel på färgdiskussioner i tidigare restaureringsprojekt.

Mötet i Stockholm avslutar vår serie dialogmöten som också bjöd på mobilt färglabb i mikroformat. Foto: Helena Grundberg CC BY
Mötet i Stockholm avslutar vår serie dialogmöten som också bjöd på mobilt färglabb i mikroformat. Foto: Helena Grundberg CC BY

Vid dialogmötet i Helsingborg gav våra värdar vid Kulturmagasinet och stadsantikvarie Mia Jungskär en tänkvärd och rolig ingång till ämnet om byggnader och färg. I Göteborg gav värden vid Institutionen för kulturvård, proprefekt Anneli Palmsköld oss etnologens spännande perspektiv i ett tvärdisciplinärt område.

Dialog Gbg skrivbord klippt

Gruppdiskussioner i Göteborg och i Helsingborg. Foto: Helena Grundberg CC BY
Gruppdiskussioner i Göteborg och i Helsingborg. Foto: Helena Grundberg CC BY

Deltagarna har flera uppgifter att fylla denna dag. Innan de avslutande diskussionerna är det plats för arbete vid tre stationer med mikrolabb. Vid den första stationen är uppdraget provtagning och mikroskopering. Metoderna för att ta ut prover från ett dörrfoder varierar och ger en härlig aktivitet vid station ett. Vid nästa station undersöker vi ytor och diskuterar uppbyggnad av måleri. Vid den tredje stationen får vi en inblick i möjligheterna att registrera och presentera data i ett skräddarsytt system för just färg- och byggnadsarkeologiska undersökningar som David Edvardson, K-Konservator AB, tagit fram.

Här undersöker vi ett dörrfoder med spår av mahognyimitation under ytan.  Foto: Helena Grundberg CC BY
Här undersöker vi ett dörrfoder med spår av mahognyimitation under ytan. Foto: Helena Grundberg CC BY

Diskussionerna har varit engagerade, viktiga och gett oss mycket att arbeta vidare med. Det har varit fantastisk roligt att få möta alla positiva och färgstarka deltagare, som bidragit med allt från värdskap och enkätsvar till dialog.

Nu reser vi tillbaka till skrivbordet och omsätter alla inlägg till nästa steg i färgernas tjänst!

Helena Grundberg, utredare, Kulturvårdsavdelningen

 

Bidraget till kulturarvs IT uppmärksammas medialt

Bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material och möjliggör för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. På bilden ses ett arkiv. Foto: Lars Kennerstedt, CC BY
Bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material och möjliggör för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. På bilden ses Riksantikvarieämbetets arkiv.
Foto: Lars Kennerstedt, CC BY

Riksantikvarieämbetet fördelar under 2015 närmare 10 miljoner kronor i bidrag till Kulturarvs-IT för museer och andra kulturinstitutioner i hela Sverige. Pengarna ska användas till löner för arbetsledare som leder mellan 5-12 personer med funktionshinder.

Efter beslutet om fördelning av bidrag till Kulturarvs-IT , så har det uppmärksammats i en hel del lokalmedia, bland annat med stora artiklar i  Gotlands Allehanda och  Dalademokraten.

Jag som har arbetat med dessa frågor i många år hos Riksantikvarieämbetet tycker därför att det är extra roligt när det uppmärksammas i media, i synnerhet då vi är en av ett drygt 20-tal statliga myndigheter som är utsedda av regeringen att ha ett särskilt ansvar att driva igenom funktionshinderspolitiken.

Samtidigt som bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material så möjliggör det för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. Vi har också sett hur intresset för bidraget har ökat de senaste åren och vi får numera fler ansökningar än bidraget räcker till.

Om du har frågor som berör Kulturarvs IT, välkommen att kontakta mig!
Rose-Marie Bjuhr, avdelningen för Arkiv och bibliotek på Riksantikvarieämbetet

Utveckling pågår – Aktuell Arkeologi

Utvecklingen av Aktuell Arkeologi pågår för fullt just nu. Arkeologer från flera grävande organisationer håller på att lägga in information om sina arkeologiska undersökningar samtidigt som de testar tjänsten och ser att den fungerar som den ska.

Aktuell arkeologis startsida. Arkeologi i Sverige. Arkeologi nära mig. Om siten.

Det finns två sätt att söka på: Antingen på alla aktuella arkeologiska undersökningar och visningar i hela Sverige eller på de som är aktuella nära dig. Platserna för undersökningarna markeras på en karta och genom att klicka på punkten får du upp information om platsen och vad som händer där.

Karta över området runt Linköping med en punkt vid gravfältet i Slaka.
Skärmklipp från utvecklingsversionen av Aktuell Arkeologi. Bakgrundskarta © Lantmäteriet

Informationen i Aktuell Arkeologi är kort och koncis, men via länkar kan du ta dig vidare till de arkeologiska undersökarnas egna kanaler där de berättar om platsen och vad som händer.

Informationssida i Aktuell Arkeologi om domarring och tingsplats i Slaka. Svartvit bild på resta stenar i en domarring tillsammans med text om undersökningen. Bilden skjuter ut i marginalen till höger.

Bli inte alltför upphetsad över att äntligen få veta vad som döljer sig på den gamla tingsplatsen i Slaka: Det här är en undersökning jag har hittat på för att testa hur det fungerar att lägga in en undersökning i Aktuell Arkeologi och hur det ser ut i min mobil. Som du ser finns det fortfarande en del skönhetsfel i tjänsten. Vill du hjälpa till med att göra Aktuell Arkeologi snyggare och mera användarvänlig? Vi behöver testare som kommer med återkoppling till utvecklarna om allt från buggar till läsbarhet. Hör av dig till oss på aktuellarkeologi@raa.se!

/Hanna Larsson

DAP besöker York

För några veckor sedan åkte Riksantikvarieämbetets verksarkivarie och tre representanter från Riksantikvarieämbetets DAP-program till York i norra England. Resans mål var att lära oss mer om hur den arkeologiska processen går till i Storbritannien och hur de har löst problemen som DAP tar itu med, och framförallt för att lära oss om långtidslagring, tillgängliggörande, och arkivering av digital arkeologisk data på Archaeology Data Service (ADS) hos University of York. Att kunna försäkra långsiktigt, hållbart tillgång till digital arkeologisk data är viktigt för DAP, men idag saknar vi både kompetens och erfarenhet för att kunna skapa den infrastrukturen som behövs för att åstadkomma det.

Fortsätt läsa

Några återupprättade dalruneinskrifter

Dalrunorna på härbret vid Liden undersöks av Patrik Larsson och Helmer  Gustavson. Snön hade fallit under natten. Foto Magnus Källström
Dalrunorna på härbret vid Liden undersöks av Patrik Larsson och Helmer Gustavson. Snön hade fallit under natten. Foto Magnus Källström

Den yngsta genuina inskrift med dalrunor, som vi känner till, sägs vara en ristning i en slogbod i Gryvelåreservatet i Älvdalen. Texten lyder AAD gäT 1900, vilket ska uttydas ”Anna Andersdotter gick vall 1900″. Endast två av tecknen, g och ä, utgörs av runor, medan resten består av latinska bokstäver, men inskriften vittnar ändå om hur länge kunskapen om de säregna dalrunorna levde kvar i detta område.

Frågan är dock om inskriften i Gryvelå fortfarande ska räknas som yngst. I det senaste numret av Fornvännen 2015/1 har Inger Jans, Rolf Lundqvist och Stig Welinder publicerat en artikel ”Dalrunornas svanesång” om ett antal trädristningar med samma typ av texter som i Gryvelå. En av dessa är daterad 1909 och den som svarat för inskriften, Hulda Persdotter, har därefter fyllt på med ytterligare årtal fram till 1916, då hon förmodligen gick vall för sista gången.

Alla runinskrifter som påträffas i Dalarna tillhör dock inte den genuina traditionen. Under våra besök i Älvdalen har vi ibland fått se sentida inskrifter med den äldre 24-typiga runraden, som inte alls har något med dalrunor att göra. Ett annat exempel är en utvandrad älvdaling, Håll Lars Petter Persson (Hållén), som var stenhuggare i Bohuslän under 1900-talets första hälft och där högg ett par stenar med ett säreget runalfabet, som han förmodligen själv hade uppfunnit. Det innehåller nämligen både runor från den äldre runraden och en del annars okända teckenformer, men egentligen inga dalrunor.

Även inskrifter som vid första påseende verkar äkta, kan vid närmare undersökning visa sig ha tillkommit i senare tid. Det kan handla om inslag av vikingatida runor eller om inskrifter där dalrunor av 1600-talstyp har kombinerats med ett alltför ungt årtal.

De båda alfabetsinskrifterna på härbret från Ribbenåsen. Mellan dessa ser man märkningen av stockvarvet i form av ett antal lodräta streck. Foto Magnus Källström
De båda alfabetsinskrifterna på härbret från Ribbåsen. Mellan dessa ser man märkningen av stockvarvet i form av ett antal lodräta streck. Foto Magnus Källström

Vid vårt senaste besök i Dalarna, vilket faktiskt bara var ett par dagar före undersökningen av den nyfunna runristningen i Hejnum på Gotland, granskade jag tillsammans med Patrik Larsson från Högskolan Dalarna och Helmer Gustavson några tidigare misskända dalruneinskrifter i ett härbre vid Liden i Älvdalen. Härbret ska ursprungligen ha kommit från Ribbåsens fäbodar och bär bland annat två dalrunealfabet. Enligt den äldre dokumentationen skulle det här också finnas en kortare text med dalrunor tillsammans med årtalet 1924, vilket förklarar varför äktheten har ifrågasatts.

Vad vi kunde se finns det inga skäl att inte uppfatta detta som genuina dalrunor. Visserligen finns i de båda alfabetsinskrifterna en del märkligheter, bland annat tre u-runor på rad, som möjligen är tänkta att stå för u, v, y, samt delvis okända former för å, ä och ö. Båda inskrifterna saknar h-runan (vilket kan förklaras av en välbekant drag i älvdalsdialekten), men har i gengäld ett tecken för q i form av en bakvänd r-runa!

Sedan tidigare finns fem kända alfabet med dalrunor, vilka samtliga verkar tillhöra 1500-talet. Alfabetsinskrifterna från Ribbåsen kan av olika skäl inte vara så gamla, eftersom flera av de ursprungliga runtecknen har ersatts med latinska bokstäver som C, E, K och P. Utifrån det vi vet om utvecklingen av teckenformerna ligger väl 1700- eller 1800-tal närmast till hands, men det är inte omöjligt att vi i framtiden kan få en mera precis datering.

Runan för q i dalrunealfabetet från Ribbenåsen. Här ser man också hur märkningen av stockvarvet skär över runans topp. Foto Magnus Källström
Runan för q i dalrunealfabetet från Ribbåsen. Här ser man också hur märkningen av stockvarvet skär över runans topp. Foto Magnus Källström

Ett härbre byggde man nämligen (som jag vid detta besök fick lära mig) direkt i skogen där lämpligt virke fanns, och när det var färdigt plockade man ner det och fraktade det till den plats där det skulle stå. För att härbret skulle kunna byggas upp på ett korrekt sätt måste varje stockvarv numreras och märkas innan det plockades ned. Härbret från Ribbåsen har två sådana numreringar, en med ristade lodräta streck och en med vanliga siffror skrivna med blyerts. Den förstnämnda är givetvis den äldsta och det intressanta är att några av de ristade strecken skär över runtecknen i den ena alfabetsinskriften, som måste ha funnits där innan härbret togs ned för första gången. En dendroundersökning av trävirket skulle alltså inte bara datera byggnaden, utan också ge en mycket exakt datering av runorna.

Det kan nämnas att vi aldrig helt säkert lyckades läsa årtalet 1924, som skulle finnas i anslutning till en av runinskrifterna. Den främsta kandidaten var dock utförd med en helt annan ristningsteknik än den som hade använts i runorna och har av allt att döma inget samband med dessa.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetets kulturarvsdata i Google Field Trip

Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen

Riksantikvarieämbetet är tillsammans med Europeana med i ett pilotprojekt med Google, där vi levererar data om historiska platser och byggnader till Google Field trip, en app som riktar sig mot turister. För att kunna leverera data till appen måste dataobjekten ha en koordinat, språkidentifiering, en beskrivande text som är läsvänlig och intressant, samt bilder av hög kvalitet märkta med fria licenser.

Vi valde ut ett trettiotal platser och byggnader i en första omgång som uppfyller dessa kriterier samt är tillgängliga och enkla att hitta till för en besökare. Exempelvis kan man under kategorin ”Historiska Platser” hitta Citadellet i Landskrona, Drottningholms slott i Stockholm och Västra Stenby Kyrka i Motala. Hela Google Field Trip setet kan också ses på webben.

Genom appen kan Riksantikvarieämbetet visa på nyttan med fritt licensierad, öppen kvalitetsdata, berika användares reseupplevelser och få större spridning och användning av kulturarvsdata som myndigheten förvaltar. Europeana är en partner som vi arbetar tillsammans med i flera olika strategiska projekt med fokus på långsiktig, hållbar utveckling av Europeanas infrastruktur och ramverk för datakvalitet ur ett vidareanvändningsperspektiv, som även vi har nytta av.

Andra fördelar med Europeana-nätverket är också att vi får tillgång till partners inom bland annat kreativa näringar och kan haka på projekt som till exempel Google Field Trip. Google Field Trip-piloten är ett effektivt och kul sätt att dela med oss av information om kulturarv i Sverige, till miljoner internationella användare. Grundtanken är självklart att stötta användning och återanvändning av kulturarvsdata.

Mer om pilotprojektet hittar ni här.

Maria Logothetis är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.