Hur fungerar konkurrensen inom uppdragsarkeologin?

Konkurrens inom uppdragsarkeologin har diskuterats sedan 1990-talet. Under 2014 har Riksantikvarieämbetet utrett hur konkurrensen fungerar inom uppdragsarkeologin på en övergripande nivå.

UppdragsarkeologiRegionala skillnader
Utredningen, vars rapport snart kommer att publiceras, har visat på stora regionala skillnader. Skillnaderna gäller både länsstyrelsernas tillämpning och deras förutsättningar. Utredningen påvisade också variationer när det gäller hur begrepp och kriterier uppfattas och används. Exempelvis saknas enighet när det gäller synen på konkurrens och hur begreppet vetenskaplig kvalitet ska tolkas.

Lagstiftningen ska tillämpas enhetligt
En grundläggande utgångspunkt är att lagstiftningen ska tillämpas enhetligt över hela landet. Därför kommer Riksantikvarieämbetet att arbeta för en enhetlig och rättssäker tillämpning inom uppdragsarkeologin samt förbättra förtroendet för systemet, bland annat genom att revidera föreskrifterna.

Rapporten från utredningen kommer att publiceras under våren och finnas tillgänglig via Riksantikvarieämbetets öppna arkiv Samla.

Anna Lihammer, utredare på Kulturmiljövårdsavdelningen

Länkrika objekt i K-Samsök

Bilden http://kulturarvsdata.se/shm/media/html/14378
Ulf Bruxe SHM

Inom öppna-länkade-data–kretsar pratar man ofta om att det är länkarna mellan digitala objekt som ger värde, snarare än objekten i sig. Länkar sätter ett objekt i sitt sammanhang genom att beskriva hur det relaterar till andra objekt och begrepp. Länkar pekar åt andra ställen som beskriver objektet, och upplyser om andra kopplingar, resurser, och tankebanor. Har man någon gång snabbt slagit upp något på Wikipedia, bara för att inse några timmar senare att man har ägnat halva kvällen åt att följa intressanta länkar från sida till sida tills man hamnat på någon skum artikel som knappast har någonting med det man ville ursprungligen kolla upp att göra… då förstår man väl länkarnas kraft!

K-samsöksplattformen existerar för att förvalta, beskriva, och tillgängliggöra semantiska länkar mellan olika digitala objekt från fler än fyrtio olika minnesinstitutioner. Antalet länkar mellan objekt i K-samsök varierar ganska mycket. Vissa objekt i K-samsöks index har knappast några länkar alls, medan andra sitter mitt i ett rikt nätverk av länkar till hundratals – eller ibland tusentals – andra objekt. Men vilka objekt har flest länkar?

Det är tyvärr inte en enkel fråga att besvara med K-samsöks API:er (K-samsök, UGC-hubben) som inte riktigt stödjer sådana frågeställningar. Men det är en förhållandevis enkel fråga för SPARQL, frågespråket på den semantiska webben och RDF-resurser. Som tur är har vi kvar en triplestore databasserver från förra årets ArkHack i Umeå, som har ett SPARQL gränssnitt och innehåller en delmängd av K-samsöks data från Göteborgs stadsmuseum, Helsingborgs museer, Riksantikvarieämbetet, Svenskt hällristnings forsknings arkiv, Statens historiska museum, och delar av K-samsöks UGC-hubb. Trots att det bara är ett urval ur K-samsöks index, och att datan är snart ett år gammal, så borde detta ändå kunna ge en grov uppskattning om antalet länkar.

Tyvärr – igen – har maskinen med triplestoredatabasen ganska dålig prestanda nuförtiden (den skapades ju bara för ett tillfälligt hack) och klarade inte av att räkna ihop samtliga länkar för alla objekt. Det gick däremot att begränsa frågeställningen något och fråga om vilka objekt som har flest av en specifik sorts länk. I det här fallet valde jag avbildningar – vilka K-samsöksobjekt har flest bilder på sig? Enligt servern är K-samsöks fem-i-topp objekt med flest bilder:

  1. Ållebergskragen, med 160 bilder.
  2. Engelbrektskyrkan, med 136 bilder.
  3. Gamla Uppsala, med 128 bilder.
  4. Mönehalskragen, med 126 bilder.
  5. Ulrika Eleonora Kyrka, med 117 bilder.

Fint!

Men frågan om K-samsöks länkrikaste objekt behöver kanske ändå inte förbli obesvarad. För det finns nämligen ett litet antal kända objekt som har många gånger fler kopplingar till andra objekt än bara några hundra bilder. Sådana objekt har såpass många länkar att det inte går att visa samtliga på Kringla för att sidan skulle ta för lång att ladda. Ett sådant exempel är fornlämningen Bystan, Birka (Adelsö 119:1) som undersöktes 1990–1995 och har länkar till sina alla 106.786 fynd! Bara 89 visas i Kringla, men användare av K-samsöks API kan få ut en fullkomlig lista. Det kanske slår rekordet för K-samsöks länkrikaste objekt!

Ni kan bidra till att öka antalet länkar i K-samsök ni med, och därmed kvalitetshöja datan genom att lägga till länkar i vår UGC-hubb. Det är bara att logga in på Kringla.nu och skapa nya länkar mellan objekt, både inom K-samsök och på Wikipedia, Wikimedia, Libris, Platsr, samt Europeana!

Björn Allard – new on Flickr Commons

Girl with dog at the shore of lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Photo: Björn Allard, 1958.
Girl with dog at the shore of lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Photo: Björn Allard, 1958.

Would you like to view breath-taking landscapes in Lapland, Swedish archaeologists at work in loamy pits in the woods of Ångermanland, Swedes about to go hunting elk in Jämtland, and other motifs from central and northern Sweden?

Then you should follow the photostream of the Swedish National Heritage Board on Flickr Commons during spring, and have a look now and then in the “Björn Allard” album. We will share a choice of colour images by the Swedish photographer Björn Allard, employed at the Swedish National Heritage Board in the 1950s and 1960s.

Björn Allard (1923-2006) took part in the Board’s archaeological surveys and excavations to contribute documentary photographs. An important part of his work was to document at the Board’s culture-historical surveys and archaeological excavations in northern Sweden, due to the regulations of Swedish lakes and rivers when new power plants were constructed in the 1950s and 1960s.

Lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Today is the area part of Laponia, a UNESCO World Heritage. Photo: Björn Allard, 1958
Lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Today is the area part of Laponia, a UNESCO World Heritage. Photo: Björn Allard, 1958

The images we will show on Flickr Commons are all in colour, chosen from about 450 colour slides by Björn Allard, which are digitized for the Swedish National Heritage Board’s photo database online Kulturmiljöbild. A lot more images in black and white by Björn Allard are held in our archives, most of them in the Board’s reports from the surveys at the lake regulations.

Five Swedish provinces will be represented in the new album. From north to south: Lapland (Lappland), Ångermanland, Jämtland, Dalecarlia (Dalarna), Östergötland and Västergötland. The images will be uploaded in this order, province by province.

The images are taken between 1957 and 1963. They show landscapes, cultural environments in the countryside and archaeologists from the Swedish National Heritage Board at field work. Locals in northern Sweden, at work or at leisure, will appear now and then. The area around lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland, shown in the initial images of the album, is today part of Laponia, a world heritage listed by UNESCO.

We hope you will enjoy the images. Welcome to view, comment, tag and share!

Bockstensmannen öppnade ögonen för Wikipedia

bild 4
Axel Pettersson från Wikipedia visar statistik. Foto: Sophie Jonasson, cc-by

Så här i början av året är det dags att fundera på vad man gjorde bra och vad som kan förbättras under de månader som nu ligger framför oss. Jag sitter och går igenom utvärderingar från förra årets seminarier och workshops.

Den 6 november 2014 anordnade Riksantikvarieämbetet ihop med Länsstyrelsen Halland, Kulturmiljö Halland och Hallands kulturhistoriska museum en dag om att bedriva verksamhet på webben. Människor som arbetar med kulturmiljö på olika sätt i länsstyrelser, kommun, region, museer och ideella sektorn (hembygdsrörelsen och Wikipedia) tillbringade en dag på Varbergs fästning.

Syftet med seminariet var att genom korta presentationer med goda exempel lägga en grund för en dialog kring hur man inom kulturmiljöområdet ser på att använda webben för att arbeta mer inkluderande och effektivt. Hur tänker man kring var informationen bör finnas för att möta människor som söker information? Hur ser man inom kulturmiljösektorn på att skapa och finnas på plattformar för dialog etc. Dessa frågor är aktuella hos museer och länsstyrelser, inte minst i och med de nya nationella målen för kulturmiljö. Både infrastruktur och mer ”mjuka” frågor som hur man agerar på sociala arenor var på agendan.

T ex pratade Axel Pettersson från Wikipedia om exemplet Bockstensmannen. Statistiken visade tydligt att det är svårt för ett enskilt museums hemsida att mäta sig mot trafiken på t ex artikeln Bockstensmannen på Wikipedia, både den svenska och engelska versionen. Om ett museum befinner sig på Wikipedia med sin kunskap så når de fler människor, helt enkelt.

Jag fick in många intressanta synpunkter i utvärderingen. T ex:

”Det jag fick med mig från dagen, och som jag även ska ta upp på ett kommande enhetsmöte, är att det är bättre att bli synlig där allmänheten finns på webben snarare att tro att de själva ska hitta till länsstyrelsens hemsidor. Att kunna gå in och redigera i Wikipedia för att därifrån leda intresserade i olika ämnen vidare till länsstyrelsens websidor, tror jag kan vara ett betydelsefullt sätt att skapa en större förståelse för länsstyrelsens verksamhet men också en större inblick i myndighetens kompetensområden. Det borde på sikt kunna innebära att länsstyrelsen kan bli mer synliga på webben utan att för den skull behöva vara allt för betungande för de webbansvariga. ”

”Stort tack för en intressant och väl genomförd seminariedag om kulturmiljövårdens verksamhet på webben. Det fick mig helt klart att börja tänka i nya banor.”

”Tack för en bra dag i Varberg – bättre än jag hade förväntat mig! Jag uppskattade särskilt diskussionen om platsr och wikipedia vilken gav mig riktningsvisare vad vi bör jobba med vad gäller handlingsprogram och förfrågningsunderlag i framtiden.”

workshop i digitalt berättande
Storycircle på workshopen i digitalt berättande. Foto: Sophie Jonasson, cc-by

I maj hade vi en workshop i digitalt berättande på tema migration tillsammans med Kulturskolan Stockholm. Syftet var att genom en aktiv insats få in berättelser av en typ som helt har saknats på Platsr – egenupplevd migration. 7 personer producerade 5 digitala berättelser. Se t ex Carmens berättelse om hur människor i ett land långt borta räddade livet på hennes pappa eller Orestes berättelse om hur det är att känna glädjen över frihet men sedan inte riktigt känna sig insläppt. Några röster från kursen:

”Jag tänkte först vad vill ni på myndigheten oss invandrare. Sen förstod jag att ni ville faktiskt lyssna”

”Tack för det utmärkta möjligheten du gav oss att bidra med vår sandkorn till folkhistoria. Nu känner jag mig som en riktigt antikvitet!”

”Det är alltid roligt att få jobba med berättelser som vill bli berättade och som känns angelägna både för avsändare och mottagare.” (kursledare, Kulturskolan)

Nu är det dags att kavla upp ärmarna och förhoppningsvis lyckas nå fram till människor och mål under 2015.

>>Sophie Jonasson arbetar på Riksantikvarieämbetet med bl a Platsr

Hur användes Kringla under 2014?

Det mest besökta objektet i Kringla 2014: en samisk bandvävsked som finns på Världskulturmuseet. (Bildlicens: CC BY-NC-ND) Klicka på bilden för att komma till objektet.
Det mest besökta objektet i Kringla 2014: en samisk bandvävsked som finns på Världskulturmuseet. (Bildlicens: CC BY-NC-ND) Klicka på bilden för att komma till objektet.

Webbplatsen Kringla är ett gränssnitt mot K-samsök, en samsökningstjänst för kulturarv där du kan söka i samlingarna hos närmare femtio svenska museer, arkiv och register. Här är några exempel på hur söktjänsten användes 2014:

De populäraste kategorierna att söka efter 2014 var fotografier, byggnader och föremål. Många av Kringlas användare använder dock fritextsökrutan för att hitta det de letar efter. Av de femtio vanligaste sökorden på Kringla 2014 är mer än hälften namn på platser — här finns en karta över de platser som finns med på 50-i-topplistan (minus några sockennamn som inte gick att placera ut på kartan).

Föremål var också vanliga sökord. De tio vanligaste föremålen som användare sökte efter 2014:

1. skrin (508 sökningar)
2. torshammare (236 sökningar)
3. vävstol (219 sökningar)
4. porslin kina (201 sökningar)
5. fingerring (150 sökningar)
6. träsnitt (105 sökningar)
7. slända (100 sökningar)
8. mask (97 sökningar)
9. sländtrissa (91 sökningar)
10. yxa (87 sökningar)

Två stora kategorier av besökare hade lite olika beteende på webbplatsen: de som hittar till Kringla genom sociala medier och de som hittar dit genom en länk från någon kulturarvsrelaterad webbplats. Två exempel på webbplatser som många besökare kommer från är Pinterest och Sockenbilder. Sockenbilder har bidragit med ungefär hälften så många besök till Kringla som Pinterest har gjort:

Antal besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)
Antal besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)

Men å andra sidan tillbringar besökarna från Sockenbilder i genomsnitt mycket längre tid på Kringla:

Tid tillbringad på Kringla för besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)
Genomsnittlig tid på Kringla för besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)

Sockenbilderbesökarna besöker också i genomsnitt fler än tio gånger så många sidor på Kringla än vad besökarna från Pinterest gör. Den här skillnaden mellan korta och mer ingående besök är genomgående för skillnaden mellan besök från snabba sociala medier och besök från traditionella webbplatser.

Besökarna från Pinterest har förstås också sett och interagerat med innehåll från Kringla på Pinterest — här kan du se vilka bilder som har delats av användare där. Innehåll från Kringla delas också relativt mycket på Facebook, till exempel genom en kampanj där bilder lades ut på Riksantikvarieämbetets sida på Facebook och i genomsnitt nådde 2700 personer per inlägg. Att så många av bilderna i Kringla är fria att använda gör att de lättare kan spridas och nå de människor som inte besöker Kringla eller minnesinstitutionernas egna söktjänster.

Sammanlagt hade Kringla 166 432 besök under 2014, vilket ger 456 besök per dag i genomsnitt. Tyvärr var det få av besökarna som svarade på den enkät som var publicerad på webbplatsen under hösten, men de svar som kom in antyder att många som använder Kringla gör det i tjänsten.

Årets första runfynd 2015

Spånga kyrka i vinterskrud. Foto Magnus Källström
Spånga kyrka i vinterskrud. Foto Magnus Källström

2014 blev ett ganska magert år när det gäller runfynd. Nytillskottet utgörs i stort sett av ett par runstensfragment, en tidigare oregistrerad inskrift med dalrunor på en kalenderstav samt ett par svårlästa runbleck från en museisamling. Vi fick också vänta länge på att något skulle dyka upp. Först i juni meddelade arkeologen John Hamilton vid UV Mitt att han hade hittat ett tidigare okänt runstensfragment vid Spånga kyrka i Stockholm.

I år blev inte väntan lika lång. Redan den 8 januari och innan min (något utsträckta) julledighet hade tagit slut fick jag ett telefonsamtal om att ett nytt runstensfragment hade kommit i dagen. Även denna gång var John upptäckaren och han innehar därmed ett förmodligen svårslaget rekord att två år i rad vara den som finner årets första runinskrift. Fyndplatsen var densamma, Spånga kyrka, där delar av kyrkogårdsmuren för närvarande läggs om.

Det är onekligen en stor ynnest att få ägna några timmar av årets första arbetsdag åt att granska en nyfunnen runsten. Dessutom befann den sig på bekvämt avstånd, bara tjugo minuters tunnelbaneresa till Tensta centrum och sedan en kort promenad genom snöfallet till kyrkan.

Det nyfunna runstensfragmentet från Spånga kyrka. Foto Magnus Källström
Det nyfunna runstensfragmentet från Spånga kyrka. Foto Magnus Källström

Nu tillhör väl inte årets första runfynd de allra märkligaste. Det består av en sandstensbit – stor som en handflata – med ett stycke av en böjd runslinga och rester av två runtecken. Om det rör sig om den nedre eller övre delen av runorna går egentligen inte att säga, men jag gissar på det senare. På den motsatta sidan finns nämligen ett stycke av den ursprungliga kanten bevarad och det vanligaste är att inskrifter på runstenar löper medsols. Det första tecknet har i så fall en dubbelsidig bistav snett nedåt höger och kan läsas som en n-runa. Bistaven sitter samtidigt ganska högt upp och det är därför kanske troligare att det handlar om en skadad o-runa. Av den andra runan ser man bara en bit av huvudstaven.

Givetvis går dessa runor inte att tolka, men fyndet är ändå av stort intresse. Eftersom materialet är röd sandsten kan fragmentet ha tillhört ett senvikingatida gravmonument, som har stått på den allra första kyrkogården i Spånga. Sammanlagt har genom åren ett 30-tal runstensfragment av sandsten påträffats vid denna kyrka och de bör vara resterna av minst ett 15-tal olika stenar. Om nyfyndet eventuellt kan höra ihop med någon av dessa vet vi ännu inte, men det mesta tyder nog på att det rör sig om en tidigare okänd runsten.

Många runstensfragmenten från Spånga är mycket små och ger endast en antydan om vad som en gång måste ha funnits på denna plats. Jag väntar därför med spänning på vad den fortsatta undersökningen kan tänkas ge.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

PS. Läs mer om undersökningarna i Spånga här.

K-samsök 2014 i tio punkter

Tio punkter om vad som har hänt inom K-samsöksarbetet 2014:

1.

En rapport har tagits fram som ett underlag för att kunna göra vägval för K-samsök på några års siktI rapporten ges förslag på ett antal roller som K-samsök kan ha framöver.

2.

Två möten för K-samsöksleverantörerna har hållits: ett i mars där Göteborgs stadsmuseum stod som värd och ett i september på Riksantikvarieämbetet i Visby. På höstens möte fick deltagarna lyssna på API-experten Andreas Krohn som gick igenom vad öppna data och API:er är och gav tips på hur K-samsök kan förbättras. Föredraget finns att se på YouTube.

3.

Funderar du på hur du får använda bilder och annat som finns i K-samsök? Rättighetsmärkningarna kan delas in i tre kategorier:

  • Får användas fritt (märkt med Public Domain Mark, CC BY, CC0 eller CC BY-SA)
  • Får användas med begränsningar (Alla övriga Creative Commons-licenser)
  • Får ej användas (Övriga märkningar – full upphovsrätt, okänd osv – samt omärkt material)

Så här ser fördelningen ut i K-samsök i december 2014:

Rättighetskategorier K-samsök 2014

Andelen objekt som inte får användas vidare har minskat från 23 % till 16 % sedan den senaste mätningen gjordes i maj. Kategorin ”Får användas med begränsningar” har ökat mer än ”Får användas fritt”, och den vanligaste rättighetsmärkningen är CC BY-NC-ND.

4.

Fyra snabba siffror:

  • 5,6 miljoner objekt finns att söka fram i K-samsök.
  • 2,3 miljoner av objekten har bild.
  • 1,6 miljoner av objekten har koordinater.
  • 169 000 av objekten har både bild och koordinater.

5.

Mängden levererade objekt från K-samsök till den europeiska kulturarvsplattformen Europeana har ökat med femtio procent under 2014. Med totalt 1,7 miljoner objekt är K-samsök en av de största leverantörerna till Europeana.

6.

Sex nya samlingar har levererats till K-samsök under 2014: Stockholms läns museum, Vänermuseet, Jönköpings läns museum, Vaxholms Fästnings Museum, Sundsvalls museum och Region Skånes medicinhistoriska samlingar. Här hittar du alla minnesinstitutioner som deltar.

7.

Närmare sjuttiotusen användarskapade kulturarvslänkar finns i den länkdatabas som nu är öppen att hämta data från.

8.

Åtta API-nycklar har delats ut under året. Här hittar du en lista på mobilappar, webbsöktjänster och andra tillämpningar som redan använder K-samsöksdata.

9.

De nio vanligaste typerna av objekt i K-samsök (2014-12-22):

  1. Föremål: 2 610 413 objekt
  2. Foto: 1 190 220
  3. Kulturlämning: 908 819
  4. Dokument: 459 712
  5. Ritning: 136 013
  6. Byggnad: 133 811
  7. Person: 44 173
  8. Samling: 43 284
  9. Bok: 26 736

Så här ser innehållet i K-samsök ut kategoriserat efter objekttyper:

Visualisering av innehållet i K-samsök

10.

De tio minnesinstitutioner som har levererat flest objekt till K-samsök (2014-12-22):

  1. Statens historiska museum: 1 337 879 objekt
  2. Riksantikvarieämbetet: 1 236 208
  3. Stiftelsen Nordiska museet: 362 139
  4. Etnografiska museet: 291 785
  5. Världskulturmuseet: 252 488
  6. Vänersborgs museum: 203 724
  7. Malmö museer: 194 450
  8. Arkitektur- och designcentrum: 187 032
  9. Upplandsmuseet: 186 827
  10. Göteborgs stadsmuseum: 156 906

Bonus: De tio minnesinstitutioner som har levererat flest objekt som har bild (2014-12-22):

  1. Statens historiska museum: 465 244 objekt
  2. Riksantikvarieämbetet: 244 920
  3. Världskulturmuseet: 217 451
  4. Etnografiska museet: 154 950
  5. Tekniska museet: 136 603
  6. Upplandsmuseet: 132 573
  7. Bohusläns museum: 122 734
  8. Stiftelsen Nordiska museet: 121 507
  9. Malmö museer: 90 779
  10. Armémuseum: 82 698

Runundersökningar i november (del 2)

Den olästa rungravhällen i S:t Lars kyrka i Linköping. Foto Magnus Källström
Den olästa rungravhällen i S:t Lars kyrka i Linköping. Foto Magnus Källström

November lider nu mot sitt slut och det kanske är dags att fortsätta berättelsen. Efter att ha jobbat klart i S:t Olofs kyrka i Falköping blev det en mycket sen lunch på en ödslig kinarestaurang innan jag begav mig av mot Linköping. Hos UV Öst väntade nämligen höstens nyfynd, ett runstensfragment från Hagby kyrka i Småland, som jag ville undersöka. Man kan dock inte gärna färdas genom runrika trakter som dessa utan att passa på att också göra annat. Jag hade därför kontaktat S:t Lars kyrka i Linköping för att titta närmare på de runristade gravhällar som förvaras där.

Större delen av min sista fältdag kom jag att tillbringa i källaren till denna kyrka, där grundmurarna av den medeltida föregångaren ligger framgrävda sedan 1950-talet. Här förvaras också fyra runristade gravhällar och ett större antal fragment av tidigmedeltida gravmonument, som framkom vid den arkeologiska undersökningen. Den bäst bevarade av gravhällarna finns uppe i kyrkan, men de övriga når man genom en smal skyttegravsliknande gång som zickzackar sig fram mellan murrester och enstaka kvarlämnade skelett. De ristade stenarna förvaras nämligen längst in i ett för runundersökningar behagligt halvdunkel.

Två av dessa gravhällar blev faktiskt aldrig slutgiltigt undersökta på 1950-talet och för en av dem finns vad jag vet inte ens någon läsning. Det var naturligtvis den som i första hand hade lockat mig till S:t Lars. Dessvärre visade sig inskriften vara ytterst svårläst. Stenytan är nämligen mycket gropig och det var inte särskilt lätt att avgöra vilka fördjupningar som är ristade och vilka som har uppkommit på ett naturligt sätt.

Inte helt lättlästa runor, men tittar man noga står det faktiskt lakþu längs kanten (fast upp och ned). Foto Magnus Källström
Inte helt lättlästa runor, men tittar man noga står det faktiskt lakþu längs kanten (fast upp och ned). Foto Magnus Källström

Till slut lyckades jag dock identifiera åtminstone tre ord: … lagðu stæin æftiR … ”… lade stenen efter …”, även om jag inte var helt säker på läsningen av varje enskilt tecken. Detta låter kanske inte som någon särskilt märkvärdig upptäckt, men det går faktiskt att dra en del slutsatser. Pluralböjningen av verbet læggia visar t.ex. att det måste ha stått flera namn i början av inskriften. Att hällen kallas stæin ‘sten’ och inte kumbl ‘märke’ och att prepositionen är æftiR ‘efter’ och inte yfiR ‘över’ tyder på att denna inskrift ligger närmare de texter som finns på de vikingatida runstenarna.  Hällen bär också ett rundjur med huvudet i fågelperspektiv, vilket tyder på att den är äldre än de övriga gravhällarna vid S:t Lars.

Jag tillbringade nästan lika lång tid under denna kyrka som jag hade gjort i S:t Olof i Falköping, men här kände jag mig inte alls färdig utan kommer att behöva återvända och ha en ny dust med dessa inskrifter. I stället åkte jag till UV Öst för att titta på det lilla runstensfragment som under hösten hade påträffats vid en arkeologisk undersökning i Hagby kyrka utanför Kalmar.

Det nyfunna fragmentet från Hagby kyrka i Småland. Foto Magnus Källström
Det nyfunna fragmentet från Hagby kyrka i Småland. Foto Magnus Källström

Visserligen är det inte så mycket av inskriften som återstår, men man läser utan problem …(r) × auk × , där det senare givetvis är ordet ‘och’ och där r-runan bör ha utgjort slutet av ett namn. Det intressantaste är dock att det rör sig om en tidigare helt okänd runsten från denna runstensfattiga del av Småland. Eftersom materialet är kalksten och runorna står på smalsidan av stenen, vill man ju gärna tänka sig någon form av liggande gravmonument, men den varierande tjockleken på fragmentet talar nog mer för en rest sten. Enligt Rikard Hedvall, som tog emot mig på UV Öst, finns det inte heller något i Hagby som tyder på att det funnits någon kyrka före den nuvarande kyrkan, vilken är daterad till 1200-tal. Runstensfragmentet har däremot typiska vikingatidsrunor och tillhör säkert 1000-talet. Här skulle man bra gärna vilja ha ytterligare delar av stenen för att kunna sätta in den i ett större sammanhang.

Under min tredagarsresa stannade jag också till på några andra platser som låg i min väg. Jag besökte bland annat Norra Vånga, där en av Västergötlands runstenar med urnordiska runor står (Vg 65), och vid Järstorps kyrka i Småland kastade jag ett öga på den efterreformatoriska inskrift som är huggen i en av kyrkans grundstenar (Sm 119). Jag ägnade också någon timme åt den rätt knepiga runstenen med kortkvistrunor i Slaka kyrka (Ög 117). Det går alltså att hinna med en del även om dagarna är korta och jag har nu rätt mycket att fundera på under kommande mörka vinterkvällar.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

PS. Historien började här. DS.

 

Runundersökningar i november (del 1)

Vinden på Marums kyrka i Västergötland. Runorna finns på sidan av den belysta takbjälken. Foto Magnus Källström
Vinden på Marums kyrka i Västergötland i november. Runorna finns på sidan av den belysta takbjälken. Foto Magnus Källström

Att ge sig ut och undersöka runinskrifter sent i november kanske inte verkar som en särskilt bra idé. Korta dagar, regn och mörker ger ju inga idealiska förutsättningar om man ska arbeta med en runsten ute i det fria. Om man däremot håller sig inomhus så är det en annan sak. Att det är mörkt blir då i stället mycket fördelaktigt, eftersom runristningar bäst studeras i släpljus från en stark lampa och ska man besöka kyrkvindar så är hösten en betydligt bättre årstid än sommaren då det kan bli olidligt varmt under plåt- och koppartak, vilket jag själv tidigare har erfarit.

Förra veckan gav jag mig av på en tredagarsresa till Västergötland och Östergötland för att undersöka ett antal nyfunna och några olästa runinskrifter. Första målet var just en kyrkvind, nämligen den i Marums kyrka utanför Skara, där man för ganska exakt ett år sedan hade upptäckt en tidigare helt okänd runinskrift på en av takbjälkarna. Upptäckare var Bengt Bygdén i nätverket Traditionsbyggarna, som fick syn på ristningen när han var uppe på vinden för att studera de medeltida takstolarna. Att ingen tidigare hade lagt märke till runorna är inte så konstigt. Dels är de mycket fint ristade med en knivsudd och går knappast att se utan släpljus, dels kan vinden endast nås genom en lucka i långhusets tak, som sitter fem meter över golvet.

Runorna på takbjälken i Marums kyrka i Västergötland. De är lättlästa i verkligheten, men svåra fånga på bild. Foto Magnus Källström
Runorna på takbjälken i Marums kyrka. De är lättlästa i verkligheten, men svåra fånga på bild. Klicka på bilden så blir de lättare att se. Foto Magnus Källström

Runorna visade sig inte alls svåra att läsa och den läsning som Bengt hade skickat till mig redan förra året visade sig vara helt korrekt. Det står fþulfrtuti eller snarare fþ ulfr tuti, eftersom det är ett lite större avstånd mellan några av runorna. Runföljden ulfr borde givetvis återge namnet Ulv och även tuti skulle kunna vara ett namn, t.ex. något av de fornsvenska namnen Tote eller Totte. Det kan också handla om ett binamn till Ulv och i så fall kanske en motsvarighet till det fornvästnordiska binamnet Toti, som faktiskt antas betyda ‘nos’! Betydligt svårare är att förklara den första runföljden , där man ju måste supplera en vokal i mitten för att få något uttalbart och där de ord som då uppkommer inte verkar helt passande.

Runorna står upp och ned på takbjälken och måste därför ha ristats innan denna sattes upp, vilket gör att inskriften också kan dateras ganska exakt. Enligt en dendrokronologisk undersökning ska nämligen timret i takstolarna ha fällts någon gång i perioden 1130-40. Detta är mycket viktigt, eftersom det dels visar att t-runan med dubbelsidiga bistavar fortfarande var i bruk i Västergötland under första hälften av 1100-talet, dels att någon inskottsvokal ännu inte hade utbildat sig mellan [v] och [r] i namnet Ulfr (jämför fornsvenskans Ulver).

Dagen efter tillbringade jag i S:t Olofs kyrka i Falköping för att undersöka de runristningar som finns i en igenmurad portal i korets sydvägg. Dessa framkom vid kyrkans restaurering redan 1959, men blev kända för runforskningen först för några år sedan. Jag läste en del av dem förra sommaren, men fick avbryta arbetet på grund av tidsbrist. Denna gång hade jag mer tid och det blev inte mindre än fem och en halv timme i sträck innan jag kände mig någorlunda färdig. Mest ägnade jag mig åt den yta som jag knappt alls hade studerat 2013. Ristningarna är här delvis fyllda med yngre puts, men trots detta gick de flesta av runorna att identifiera.

Några av runorna i den östra smygen av den igenmurade portalen i S:t Olofs kyrka. Flera av runorna är fyllda med senare puts. Foto Magnus Källström
Några av runorna i den östra smygen av den igenmurade portalen i S:t Olofs kyrka. Flera av runorna är fyllda med senare puts. Här står det kuiss^um. Därefter följer kanske ordet Deus. Foto Magnus Källström

Inskrifterna är av allt att döma avfattade på latin och en av dem börjar kuiss^um, vilket säkert ska tolkas som Quis sum? dvs. ”Vem är jag?”. Märkligt nog är en runa ristad ovanpå den första s-runan. Denna liknar mest en bakvänd och stupad f-runa, men skulle också kunna vara en variant av runan d. I så fall står det i stället kuids^um, vilket kan svara mot latinets Quid sum? ”Vad är jag?”. Efter lite googlande på hotellrummet på kvällen förstod jag att begreppen quis sum och quid sum spelar en viktig roll i kyrkofadern Augustinus’ filosofi och att det måste vara därifrån som de är hämtade. Den första frågan (”Vem är jag?”) ställde Augustinus till sig själv, den andra (”Vad är jag?”) riktade han åt Gud. Det intressanta med ristningen i Falköping är att det ser ut som om någon först har ristat quis sum, vilket någon annan sedan har ändrat till quid sum.

Den medeltida nischen och gluggen i den igenmurade portalen. Foto Magnus Källström
Den medeltida nischen och gluggen i den igenmurade portalen. Foto Magnus Källström

Portalen i kyrkan var ursprungligen genomgående, men murades igen redan under medeltiden och försågs då med en nisch och ett liten rektangulär glugg. Man tror att denna nisch kan ha fungerat som ett kommunionsställe, där spetälska har kunnat motta nattvarden utan att behöva släppas in i kyrkan. Det blir naturligtvis då också intressant att fundera på om runtexterna eventuellt kan ha något samband med denna funktion eller om de har tillkommit medan portalen ännu var genomgående. De ristningar som finns i själva nischen är givetvis gjorda efter igenmurningen. Jag upptäckte här redan sommaren 2013 att det står deus dvs. latinets ord för  ‘Gud’ med runor i nischens tak. I nischens högra smyg finns också flera ristningar, bl.a. ett rutmönster och ett pentagram. Det senare är ju en känd Mariasymbol och den har här säkert haft ett skyddande syfte.

När jag lämnade S:t Olof hade jag gjort hälften av min novemberresa, men för att inte bli för långrandig spar jag resten av min berättelse till ett senare tillfälle. Då anländer runforskaren till Linköping och kryper åter ned i mörkret.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

Europeana – sammanfattning av årets nätverksträff i Madrid

Europeana AGM
Europeana AGM Madrid, oktober 2014
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by)

De sista dagarna i oktober var jag och min kollega Matilda i Madrid för att närvara på Europeanas årliga möte och i anslutning till årsmötet, det avslutande mötet för 3-årsprojektet Europeana Awareness (tidigare inlägg om Europeana Awareness finns här och här).
Europeana Awareness-mötet som hölls den första dagen var mer projektspecifikt och flera olika presentationer gjordes kring resultaten av de olika delar som ingått i projektet.  Framförallt var det de större digitala kampanjerna kring ’Europeana 1914 – 1918′ och ’Europeana 1989 – We Made History’ som presenterades mer utförligt. Riksantikvarieämbetets och Europeanas digitala kampanj ‘Då och nu’  genomfördes under maj – september i år i samverkan med Wikimedia bland annat. Läs mer om ‘Då och Nu’-kampanjen här.

Det pratades en del om förutsättningarna för hur data som förvaltas av kulturarvssektorn ska kunna vara en användbar tillgång för andra sektorer, till exempel kreativa industrier, genom hårdare direktiv från beslutsfattare kring att förespråka öppet och fritt innehåll; ‘Policymakers must promote open license and open copyright, if cultural heritage institutions are to help tourism, education and creative content’. Något som återkommer gång på gång är begreppet ‘content fit for purpose’. De som gör data/innehåll användbart, kan kokas ned till ett par kriterier: koordinat, fria högupplösliga bilder, rik metadata (med någon typ av berättelse). Berättelser nämndes återkommande som något som genererar engagemang och intresse (tänk Platsr) och framförallt när man ska genomföra en digital kampanj.

Berättelser är också något som efterfrågas inom digitala tjänster och produkter riktade mot turister:  ’The stories are unique, not so much the pics’. Även läsvänliga listor ‘Top tens’ och ‘niche interests’ är annat som togs upp. Kulturturister är enligt Culture24’s undersökning inte en homogen grupp utan segmenterade i olika grupper som ’youths’, den generation som helt vuxit upp med den digitala tekniken, vs de som är  30+ med ett digitalt tänk vs de som är 30+ och utgår från ett analogt tänk, vilket resulterar i mycket olika beteenden på webben. Mer research finns i C24’s rapport ’Moving Targets’.

Europeana AGM
En paus mellan presentationerna på Europeana Awareness-mötet.
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by)

På Europeanas årsmöte presenterades arbetet med en ny  business plan och ny ledningsstruktur, Europeana council members och kring röstning av dessa. Det gjordes även kortare presentationer kring en nylansering av Europeanas webbsida för nätverksmedlemmar, där de bland annat tagit fram en ny struktur för hur man kan mäta, läsa och analysera webbstatistik kring den data vi levererar till Europeana via K-samsök.

Riksantikvarieämbetet är också med i en av Europeanas task force grupper som vi arbetade vidare med på mötet. Målet är att få fram ett ramverk för vad som är bra data för vidareanvändning och vad leverantörer ska kunna få ut av att leverera olika typer av data till Europeana, till exempel att materialet kan användas på många fler platser om bilder är högupplösta och fritt licensierade. Det färdiga ramverket kan vara ett stöd för K-samsök och K-samsöks leverantörer genom att visa vilka krav Europeana ställer och vad som är ‘bra’ kulturarvsdata.

Samtliga presentationer från Europeana AGM, oktober 2014 finns här.

20141028_171332
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by)

Matilda Karlsson och Maria Logothetis jobbar på Riksantikvarieämbetet med frågor som rör digital infrastruktur.