Workshop med arkeologer om digital dokumentation

2016-01-28 11.54.21

Jag har arbetat som fältarkeolog till och från i över 20 år och även om mycket är sig likt så är det vissa delar som genomgått närmast en revolutionär förändring från det att jag började. De senaste 20 åren har nämligen arkeologer övergått till att dokumentera utgrävda fornlämningar i första hand digitalt. Det vi hittar i fält mäts in och georefereras så att vi kan få fram planer och relationer mellan anläggningar, fynd och kulturlager direkt i datorn. Dessa databaser innehåller värdefull information inte bara om fornlämningen i sig, utan även vid jämförande analyser av flera olika undersökningar och lämningar.

I nuläget finns tyvärr inga klara direktiv kring hur dessa databaser ska kunna göras tillgängliga för alla. Till skillnad från den handritade originaldokumentationen och de tryckta rapporterna som enligt lagen ska överlämnas till RAÄ för arkivering, så ligger den digitala dokumentationen kvar hos de olika undersökarna. Idag finns över ett 50-tal olika organisationer som tar kulturmiljöuppdrag och det är inte alltid lätt att veta var informationen finns nånstans. Vi använder dessutom olika sorters programvara.

Vilken digital information behöver uppdragsarkeologin?

Ett av DAP:s uppdrag är att utreda hur all denna data ska kunna samlas in och göras tillgänglig för framförallt myndigheter, arkeologer och planerare. Därför hade vi i slutet av januari en workshop dit vi bjöd in representanter från de organisationer och företag som bedriver uppdragsarkeologi i Sverige. Sammanlagt anmälde sig 26 arkeologer från 15 olika undersökare: museer, stiftelser, privata företag och enmansföretag. Dessutom deltog 6 representanter från DAP och RAÄ.

2016-01-28 10.57.46
Fredrik Gunnarsson och Nicholas Nilsson från Museiarkeologi Sydost berättade om IDA, ett digitalt dokumentationssystem de utvecklar

Dagen inleddes med att vi fick se exempel på hur olika arkeologer arbetar med att digitalisera och tillgängliggöra gamla och nya undersökningar. Marcus Smith och Oscar Törnqvist redovisare också arbetet med att inventera och samla in gammal undersökningsinformation och de lärdomar de dragit av detta. En röd tråd var behovet av att snabbt kunna få tillgång till befintlig och aktuell information från genomförda uppdrag. Flera museer har t ex börjat digitalisera in gamla undersökningar. Karin Backman-Thoor och Anette Färjare påpekade att det framkommer stora mängder ny och kvalitetshöjande information i kulturmiljöutredningar, men att bara en liten del av detta finns tillgängligt digitalt i FMIS, resten finns i kartbilder i rapporten. Det medför att information lätt försvinner längre fram i processen.

2016-01-28 13.31.27På eftermiddagen delade vi upp oss i grupper och diskuterade kring vilken sorts detaljerad information som är nödvändig och/eller användbar i kulturmiljöprocessen, framförallt vid utredningar och arbete med undersökningsplaner. En viktig fråga för oss inom DAP är om RAÄ ska slå fast vissa standarder för hur databaserna ska utformas och vilka attribut och termer arkeologerna ska använda sig av i fält för att underlätta analyser och synteser. Mot önskemålet att kunna genomföra storskaliga jämförelser av kulturmiljöer måste vi väga behovet av metodutveckling och nya frågeställningar inom arkeologin, vi får inte skapa en tvångströja eller onödig byråkrati.

Samtalen på workshopen visade att det är tydligt att arkeologerna har konkreta och likartade informationsbehov oavsett typ av organisation och region. Men det finns också farhågor om att nya föreskrifter kan leda till ökad administration på framförallt små uppdrag. Det är något vi tar till oss och arbetar vidare med inom DAP.

Hur lyssnar man på K-podd?

Men vad är podcast och hur gör man för att lyssna på K-podd?

På svenska kallas det ofta poddradio eller poddsändning (eller podradio) men det är ju inte radio. Det engelska ordet podcast kommer från att den här formen av media slog igenom när den första mp3-spelaren av typen iPod kom (iPod + broadcast = podcast). Läs mer på Wikipedia.

Vi använder ordet podcast (eller podd) tills vi har kommit på något bättre.

Podcast är ett sätt att prenumerera på ljud (och i vissa fall video) i en app eller ett program. Det fungerar med hjälp av RSS-flöden.

Man kan lyssna på en podcast på datorn, i mobilen eller på en mp3-spelare. Det finns förmodligen en del bilar och tv-apparater som kan spela upp podcasts också.

Men absolut vanligast är det att lyssna på mobilen. Så här gör man:

iPhone
podcastersearchrightkpoddk-poddlsita-mini

Har man en iPhone ser man till att leta reda på appen Podcaster. Man öppnar appen, klickar på Sök, söker på K-podd och klickar. Där kan man välja om man vill ladda ner avsnitten, om man vill prenumerera (då laddar den ner kommande avsnitt automatiskt) eller om man vill ‘streama’ avsnitten. Jag förslår att ni prenumererar så riskerar ni inte att missa något avsnitt.

Gillar man inte Podcaster så rekommenderar jag personligen appen Overcast. Även den gratis och med ett bättre gränssnitt och bättre funktioner än Podcaster.

Android

Använder man en telefon med operativsystemet Android finns det flera appar att välja   bland, de kostar ofta några kronor men i de flesta fall finns det en trial-version. Några exempel på appar är BeyondPod, Pockets Casts, Podcast Addict och DoggCatcher. I appen söker du på K-podd och väljer sedan prenumerera/subscribe.

Screenshot_2015-09-08-12-13-57Screenshot_2015-09-08-12-14-03Screenshot_2015-09-08-12-14-43

Dator

dator-podd

På datorn kan man antingen lyssna direkt på K-blogg, det är bara att klicka på Play-knappen. Om man föredrar att ladda ner filen så går det också bra. Det finns en länk till det också.

Feedback

Som vanligt är det så att har ni synpunkter, tips, förslag, kritik eller problem att lyssna, så kontaktar ni oss på kommunikation!

K-Samsök 2015 – några nedslag i arbetet

Under året som gick genomfördes ändringar i organisationen kring den verksamhetsnära förvaltningen av K-samsök. Viss styrfart tappades i och med kompetensväxlingsarbetet men nu planerar vi för en mer normal verksamhetsnära förvaltning. Vi har också sagt att K-samsök tillsvidare kommer att vidmakthållas i sin nuvarande form, d.v.s. ingen nyutveckling är planerad närmsta tiden.

I oktober var Riksantikvarieämbetet på Europeanas möte för nationella leverantörer i Rom. I fokus stod Europeana Publishing Framework där olika kvalitetsnivåer introduceras. Europeana redovisade också hur man tänker kring kvalitet kopplat till vidareanvändning av information; exempelvis förbättra möjligheterna att skapa applikationer och tjänster inriktade på utbildning, forskning, turism, kommers och kreativa näringar m.m.

Den 28:e oktober hölls ett leverantörsmöte i Stockholm, och vi kan glatt konstatera att väldigt många av leverantörerna till K-samsök dök upp på mötet. Även på detta möte kom kvalitetsfrågan att bli dominerande, något som också var en viktig fråga enligt den enkätundersökning som gjordes under året. Resultaten av synpunkterna som framkom på mötet kommer vi att arbeta vidare med under 2016.

I november deltog Riksantikvarieämbetet i Europeanas nätverksmöte i Amsterdam (AGM 2015). Mötet är ett nätverk för att dela, diskutera och utveckla intressen och gemensamma områden. Året som gått sammanfattades och blicken riktades mot 2016.

Användbarhet sett till vidareanvändning av bilder

 

Uppmärkning Media 3

Andelen fotografier som inte får användas vidare eller är ouppmärkt har ändrats från 16% till 10% under 2015. Den vanligaste CC-licensen är fortfarande BY-NC-ND.

Lite siffror

 

Andelen leverantörer ökade under året från 48 till 51 stycken. De tre som tillkommit är Arbetets museum, Marinmuseum och Sjöhistoriska museet.

Mot slutet av förra året uppgick antal objekt till 6 155 488. Av dessa var 2 745 008 objekt med bild. 1 627 078 objekt har vidare geotagg. Sakta men säkert krymper också media som saknar rättighetsmärkning. Under året hade denna kategori minskat med ca 1,5%.

Vid årsslutet levererade K-samsök 2 089 740 objekt till Europeana. Därtill levereras 812 971 via nätverket Carare. På det stora hela innebär det att 2 902 711 miljoner objekt levereras till Europeana. Fortsätter det i samma fart kommer vi under 2016 överskrida 3 miljoner objekt. kul nyheter är att vi nu leverar ljud samt att Miliseums fotografier uppmärksammades av Europeana på Facebook och Twitter.

Andelen kulturarvslänkar har ökat från nära 70 000 till strax över 90 000. Läs mer om länkdatabasen.

Exempel på leveranser

 

De tio minnesinstitutioner som levererat flest objekt till K-samsök (2016-01-28):

  1. Statens historiska museum (1 378 553)
  2. Riksantikvarieämbetet (1 268 465)
  3. Stiftelsen Nordiska museet (366 150)
  4. Etnografiska museet (327 894)
  5. Göteborgs stadsmuseum (279 719)
  6. Världskulturmuseet (255 330)
  7. Malmö museer (234 004)
  8. Vänersborgs museum (217 391)
  9. Upplandsmuseet (197 385)
  10. Arkitektur- och designcentrum (187 591)

De tio minnesinstitutioner som levererat flest objekt som har bild (2016-01-28)

  1. Statens historiska museum (418 447)
  2. Riksantikvarieämbetet (271 284)
  3. Världskulturmuseet (220 479)
  4. Etnografiska museet (188 553)
  5. Tekniska museet (144 764)
  6. Upplandsmuseet (142 555)
  7. Bohusläns museum (136 001)
  8. Stiftelsen Nordiska museet (131 838)
  9. Malmö museer (124 746)
  10. Sjöhistoriska museet (114 661)

Hur användes Kringla under 2015

Kringla är en samsökningstjänst för ett 50-tal svenska museer, arkiv och register. Informationen skördas via K-samsök och Kringla utgör ett webbgränssnitt som bygger på K-samsöks API. Förra året presenterade vi korta exempel på hur användarna sökte i tjänsten, och i år gör vi samma sak.

Totalt hade Kringla 172 473 besök över året samt 591 733 sidvisningar. Den mest frekventa sidvisningen för ett objekt var liksom 2014 en samisk bandvävsked som finns på Världskulturmuseet. 2015 hade denna sida hela 854 visningar:

Klicka på bilden för att komma till sidan med objektet (Foto, Upphovsman Statens museer för världskultur - Världskulturmuseet: Schwetz, Fernec. Bildlicens: CC BY-NC-ND).
Klicka på bilden för att komma till sidan med objektet (Foto, Upphovsman Statens museer för världskultur – Världskulturmuseet: Schwetz, Fernec. Bildlicens: CC BY-NC-ND).

 

På Kringlas startsida är det vanligt att söka via fritext, men man kan också klicka på en kategori och söka. De populäraste kategorierna att söka efter 2015 var fotografier, föremål och byggnader. De 15 vanligaste söktermerna under året var:

  1. Same (1047)
  2. Carl Larsson (608)
  3. Stöde (533)
  4. Malmö (484)
  5. Strå (403)
  6. Blomskog (376)
  7. Vävstol (278)
  8. Textil (256)
  9. Skrin (253)
  10. Gryt Östergötland (165)
  11. Nätra (162)
  12. Dal (161)
  13. Australien (157)
  14. Broderi 1500-tal (154)
  15. Torshammare (142)

De i särklass flesta besöken som nådde kringla hittade fram via google (76%). Andra populära vägar var länkar av olika slag (t.ex. via facebooklänkar), yahoo, bing samt RAÄ:s egen hemsida. En hel del besök hittade också fram via Pinterest och Platsr. Beteende på sociala medier kontra webbplatser följer samma trend som förra året. Då jämförde vi exempel från Pinterest och Sockenbilder som stod för relativt frekventa besök i Kringla. Under 2015 har Pinterest haft ungefär tre gånger mer besök än sockenbilder, medan genomsnittstiden per besök var något längre för Sockenbildsbesökaren.

Gå vidare till Kringla (klicka på länken)

Avsnitt 06 – Riksintressen, i vems intresse?

k-podd-artwork-6

Riksintressen, vad är det? Varför finns riksintressen och vad innebär det på kort och lång sikt att ett område är utpekat som riksintresse? Lena Odeberg och Ulf Lindberg arbetar med riksintressen inom kulturmiljövården på Riksantikvarieämbetet och de svarar inte bara på dessa frågor utan de pratar även om hur de ser på riksintressen från ett lite mer personligt perspektiv.

I detta avsnitt avhandlas bland annat Lenas intresse för arkitektur och Ulfs benägenhet att alltid läsa av landskapet, framför allt under de långa löprundorna. De berättar även hur det går till när ett riksintresse blir till, ändras eller rent av försvinner. Finns det vissa typer av miljöer som har blivit lite styvmoderligt behandlade, kommer våra stadscentrum att bli riksintressen i framtiden och hur är egentligen kommunernas inställning till riksintressen?

Definitionen av riksintresse hämtad från Wikipedia: Riksintresse är ett begrepp som kan avse ett område, plats eller enstaka objekt som är skyddat och anses viktigt ur en nationell synvinkel.

Vill man läsa mer om riksintressen inom kulturmiljövården finns det mycket att hitta på vår webbplats.

Handboken för kulturmiljövårdens riksintressen som nämns i avsnittet finns här och mer information om utbildningarna finns här.

Lyssna på Soundcloud.

 

Rapport om inventering av digital arkeologisk fältdokumentation ute nu!

Under våren och sommaren 2015 utfördes ett projekt inom DAP för att inventera den digitala arkeologiska fältdokumentationen hos landets samtliga arkeologiföretag. Nu har inventeringens slutrapport publicerats, med resultat från enkätundersökningen, iakttagelser, och rekommendationer.

Bilden 'Ytterligare ett grophus i Hämringe' https://www.flickr.com/photos/niklasstjerna/2286211769

Digital arkeologisk fältdokumentation.
Bearbetat från ”Ytterligare ett grophus i Hämringe” av Niklas Stjerna

Fortsätt läsa

Årets första runfynd 2016

De nyupptäckta runstensfragmenten i Solna kyrka. Foto Magnus Källström
De nyupptäckta runstensfragmenten i Solna kyrka. Foto Magnus Källström

2015 dök årets första runsten upp mitt i vintern, den 8 januari. Det rörde som ett litet sandstensfragment som hittades Spånga kyrka i Stockholm. Detta är ett minst sagt ett svårslaget rekord, som dock tangerades redan i år. Årets första runfynd registrerades nämligen den 11 januari och även denna gång i en av Storstockholms kyrkor. Det var Åsa Berger på Arkeologikonsult och Cecilia Pantzar från Tyréns som i samband med ett projekt om Solna kyrka tittade in i en nisch i kyrkans kor och upptäckte att bottnen i denna nisch utgjordes av ett tidigare helt okänt runstensfragment. Runorna är mycket tydliga och det är märkligt att ingen verkar ha lagt märke till dem förr.

Genom Lars Andersson på Stockholms läns museum fick Runverket vetskap om fyndet samma eftermiddag som det gjordes och redan morgonen efter kunde vi sammanstråla för att ta en närmare titt på stenen. Egentligen är det två runstensfragment som ligger i botten av nischen, ett större och ett mindre. Båda ser ut att bestå av röd sandsten och de har förmodligen tillhört samma runsten. På det större läser man utan problem …a : stan : þi… dvs. … [ræis]a(?) stæin þe[nna] … ”… resa(?) denna sten …”. Ristningen på det mindre fragmentet är lite svårare att komma till rätta med, eftersom ytan delvis är täckt av puts, men förutom en bågböjd ornamentsslinga verkar det även här finnas ett par runor. Fragmenten har tillhört en ganska typisk runsten från 1000-talet.

Att just Solna får en ny runsten är mycket glädjande, eftersom det är ett område, där man genom århundradena har haft otur med sina runstenar. Det finns faktiskt inte mer än två hela runstenar kvar i kommunen, en vid Frösunda (U 121) och en i Karlbergs park (U 124), men genom äldre uppgifter vet vi att de varit fler.

Runhällen vid Karlberg (U 123) som den såg ut på 1600-talet. Träsnitt av Johan Hadorph och Johan Leitz. Foto ATA
Runhällen vid Karlberg (U 123) som den såg ut på 1600-talet. Träsnitt av Johan Hadorph och Johan Leitz. Foto ATA

Exempelvis fanns på 1600-talet vid Karlberg en ristning i fast häll (U 123), som faktiskt var en av de få där en namngiven runristare hade ristat runor till minne sig själv. ”Sigfast och Ärnfast de högg efter sig” löd den korta texten. Av de avbildningar som finns kvar framgår att Ärnfast måste vara identisk med den runristare som bland annat har signerat runstenen vid Hässelby slott i Spånga (U 79).

Tyvärr sprängdes runhällen vid Karlberg sönder i mitten av 1800-talet när järnvägen till Uppsala drogs fram. Det vet vi genom fornforskaren Richard Dybeck, som länge hade sökt efter ristningen, men som 1865 fick förklaringen varför den inte gick att återfinna:

Jag fann nemligen en dag ett litet stycke af en Runsten, insatt i muren till jernvägen, der denna afskär dammen norr om slottet, och vid efterfrågan upplystes, att det hört till en Berghäll derinvid, hvilken af arbetarne blifvit bortsprängd.

Tack vare dessa uppgifter vet vi var ristningen har legat och den som i dag åker på Pampaslänken förbi Karlbergsparken och ned mot Klarastrandsleden passerar rakt över den plats där Sigfast och Ärnfast en gång högg sina runor.

En annan av Solnas runstenar fanns vid Järva krog (U 122) och undersöktes redan i början av 1600-talet av Johannes Bureus. Den övre delen av stenen saknades då, men av det som fanns kvar framgick att den var ristad av den berömde runristaren Öpir. Runstenen vid Järva krog sågs senast 1763 när antikvarien N. R. Brocman stannade till vid den på sin resa till Hälsingland, men den har sedan dess varit spårlöst försvunnen.

Också vid Överjärva gård har det funnits en runsten (U 126). Den upptäcktes i början av 1900-talet och undersöktes av runologen Erik Brate 1902, men försvann bara några år senare. Man tror att den blivit använd som vägfyllnad. Ett enda litet fragment med några få runor har senare återfunnits och finns nu i Historiska museets samlingar.

Med denna dystra statistik tycker man att Solna verkligen förtjänar att få en ny runsten, men det måste nämnas att det faktiskt inte har gått mer än 15 år sedan det senast gjordes ett nyfynd i just Solna. Det skedde vid Tomteboda och den gången rörde det sig om urnordiska runor från folkvandringstiden, något som vi ju inte är direkt bortskämda med.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

PS. Läs mer om fyndet vid Tomteboda 2001 här.

Nya riktlinjer för digitalisering på Riksantikvarieämbetet

"Woven heritage texture" av Leonardo Aguiar, CC BY
”Woven heritage texture” av Leonardo Aguiar, CC BY

2013 beslutades Riktlinjer för digitalisering av kulturarvsmaterial på Riksantikvarieämbetet i en första version. Sedan dess har mycket hänt! Bland annat har Digisam tagit fram vägledande principer för arbetet med digitalt kulturarv, som är tänkta att vara stöd för effektiv digital informationshantering inom kulturarvssektorn. Därför har nu en något uppdaterad version av Riksantikvarieämbetets digitaliseringsriktlinjer tagits fram. Du kan hitta den nya versionen här.

Texten är förtydligad på några ställen och ett par nya riktlinjer har lagts in för att dokumentet fullt ut ska harmonisera med Digisams vägledande principer. I övrigt är innehållet detsamma som de tidigare riktlinjerna, och sammanfattas så här:

Riksantikvarieämbetets digitalisering av kulturarvsmaterial grundar sig på regleringsbrev, verksledningens inriktningsdirektiv samt verksamhetsplaneringen. Digitaliseringen sker också i samklang med nationell och internationell utveckling inom e-förvaltning samt den nationella digitaliseringsstrategin för kulturarvet.

En avdelningsövergripande digitaliseringsgrupp ger råd i digitaliseringsfrågor och kvalitetssäkrar samtliga digitaliseringsprojekt.

Digitaliseringsprojekt beslutas och styrs i enlighet med Riksantikvarieämbetets arbetsordning och projektmodell. Innan ett digitaliseringsprojekt startas ska projektets genomförbarhet och nytta vara fullt utredd.

Urval och prioritering av material baseras på att det finns extern efterfrågan, externt behov av materialet eller bevarandeskäl. Användbarhet, interna behov, mångfald och kostnadseffektivitet är andra aspekter som spelar in. Urvalet kan också omfatta att verka för att externt material digitaliseras och/eller kopplas till befintligt digitalt material.

Riksantikvarieämbetet digitaliserar för att sprida information och kunskap om kulturarvet, och det digitaliserade materialet ska därför tillgängliggöras så fritt och öppet som möjligt. Löpande förbättring av informationen behöver göras för att säkra en hög kvalitet.

Materialet som digitaliseras ska om möjligt publiceras i strukturerade, maskinläsbara och öppna format som möjliggör länkning mellan olika datakällor. Sådana länkade öppna data ska också kunna ingå i K-samsöks infrastruktur.

Varje objekt som digitaliseras ska ges människo- och maskinläsbar information om rättigheter för data och metadata. Utgångspunkten är att använda en öppen licens.
• Material som skyddas av upphovsrättslagen märks med licensen ”Creative Commons Erkännande” om inte lagstiftning och/eller avtal lyder annorlunda.
• Material som saknar verkshöjd eller vars upphovsrättstid löpt ut märks med Public Domain Mark.
• All metadata märks med CC0.
• Material som inte kan ges en öppen licensiering ska tydligt märkas med upphovsrättsinformation.

Digitaliseringsverksamheten följer etablerade standarder, med utgångspunkt i Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd (RA-FS), samt riktlinjer som ökar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar.

Riksantikvarieämbetets digitaliserade material ska lagras på ett långsiktigt hållbart sätt för att hållas levande och användbart. Format lämpliga för långsiktig lagring ska användas.

Vad de olika riktlinjerna innebär för digitaliseringen beskrivs mer detaljerat i Riktlinjer för digitalisering av kulturarvsmaterial på Riksantikvarieämbetet.

Vad gömmer sig i samlingen? Expertnätverket om gift fortsätter

Ja, vad finns det för giftiga ämnen att se upp för i en museisamling egentligen? En hel del! I vissa fall kan föremål i sig vara giftiga på grund av att de innehåller giftiga pigment eller mineraler, kvicksilver, bly, asbest eller bekämpningsmedel, i andra fall för att de innehåller ämnen som kan medföra risk för brand eller explosion. Eftersom dessa farliga ämnen i de flesta fall inte är direkt synliga för ögat krävs mycket kunskap hos den som hanterar en samling.

För att öka medvetenheten om dessa ämnen har Riksantikvarieämbetet under 2015 med hjälp av FoU-medel initierat ett expertnätverk kring ämnet, tillsammans med representanter från flera museer runt om i Sverige samt Arbetsmiljöverket. Under året har nätverket träffats kontinuerligt och en stor uppgift var att anordna en seminariedag på temat gift i anslutning till Samlingsforum.

DSC00629
Maria Dahlin från Arbetsmiljöverket på Samlingsforum 2015. Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-BY)

Nätverket har valt att träffas på en ny plats vid varje möte, till exempel ute på de medverkande museerna. Detta har gett oss möjlighet att se hur arbetet går till på olika arbetsplatser vilket har varit både roligt och lärorikt. Det senaste mötet hölls på Etnografiska museet, där botaniserade vi runt i det stora magasinet och hittade många intressanta föremål. Ett och annat giftigt också… Att arbeta med ett bra och genomtänkt system för märkning av föremål är därför mycket viktigt.

Kaj Thuresson undersöker giftiga pilspetsar.
Kaj Thuresson undersöker giftiga pilspetsar. Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-BY)

Nätverket fortsätter under 2016 att öka medvetenheten om ohälsosamma ämnen i museisamlingar. Den stora uppgiften under året kommer vara att utveckla en online-utbildning riktad till personer med arbetsmiljöansvar på sin arbetsplats. Riksantikvarieämbetet har också påbörjat en serie av Vårda väl-blad som tar upp giftiga ämnen och hanteringen av dessa på ett kortfattat vis. Först ut var bladen om ”Kvicksilver i samlingar” samt ”Kemiska hälsorisker inom kulturvården – hur skyddar vi oss?”, som under 2016 kommer följas av en rad andra rådgivande blad om viktiga hälsorisker.

Ett exempel på en tydlig märkning av föremål innehållande asbest och kvicksilver. Foto: Thomas Gütebier

Medverkande i expertnätverket under 2015: Kaj Thuresson (Riksantikvarieämbetet), Sara Norrehed (Riksantikvarieämbetet), Carola Häggström (Riksantikvarieämbetet), Gabriella Ericsson (Riksantikvarieämbetet), Maria Dahlin (Arbetsmiljöverket), Thomas Gütebier (Medicinhistoriska museet Göteborg), Gunilla Lehman (Naturhistoriska riksmuseet), Anna Persson (Naturhistoriska riksmuseet), Karin Björling-Olausson (Nordiska museet) och Christian Stadius (Etnografiska museet).

Illegal handel med kulturföremål – hur stort är problemet?

Den 2-3 december 2015 genomfördes en samnordisk konferens mot illegal handel med kulturföremål. Initiativtagare var norska kulturdepartementet och konferensen ägde rum på Nasjonalbibliotek i Oslo med medverkande från samtliga fem nordiska länder.

Nasjonalbiblioteket. Foto: Bjørn Erik Pedersen. Wikimedia Commons (CC BY)
Nasjonalbiblioteket. Foto: Bjørn Erik Pedersen. Wikimedia Commons (CC BY)

Konferensen vände sig i huvudsak till myndighetsrepresentanter och syftet var att hitta effektiva samarbetsformer för de nordiska länderna i kampen mot den illegala handeln. FN:s artikel 2199 som antogs i februari 2015 anger att medlemsländerna ska vidta åtgärder mot den illegala handeln med kulturföremål, mot bakgrund av att den kommit att segla upp som en viktig inkomstkälla för terrorstämplade organisationer.

Av deltagarna kom drygt 20 från Sverige. Från Riksantikvarieämbetet deltog fyra personer. Här följer ett sammandrag av kunskapsdelningen under de två dagarna.

Efter att norska kulturministern inledningstalat och Unescos ordförande Irina Bokova berömt konferensen via videolänk lämnade dagens moderator Esper Hernes från Norsk Kulturråd över ordet till dagens första föredragshållare Frederik Rosén från Dansk Institut for Internationale Studier.

Brottslighetens omfattning

Rosén koncentrerade sig på att tala om brottslighetens omfattning. USA har uppskattat att verksamheten ger IS intäkter på 100 miljoner US-dollar årligen. En tredjedel av Iraks kulturella skatter ligger under IS-kontrollerat område. IS har inrättat ett departement som närmast kan översättas till ”Department for precious resources”. Samtidigt står det klart att fler grupper än IS profiterar på konfliktsituationen. Det finns omtalade utgrävningar som genomförts på Assad-kontrollerat område.

”Det gäller att släcka marknaden”

Arkitekten Dima Chahin från Norsk Institutt for Kulturminnesforskning, Niku, tala om att det finns två huvudsakliga strategier mot förstörelse av kulturarv i konfliktområden. Den traditionella handlar om att höja den lokala medvetenheten om skatterna och kulturarvet, även i grannländerna. Det mindre traditionella sättet är att minska efterfrågan. Plundringen upphör när den inte längre är lönsam.

– Släcker vi marknaden som vi lyckats med kring blodsdiamanter och Elfenben är mycket av problemet löst, sa Chahin.

Hur ett smuggelnätverk kan se ut

Professor Neil Brodie, University of Glasgow, har tittat på den illegala marknaden för kulturföremål generellt och redogjorde genom ett exempel för hur ett typiskt nätverk kan se ut. Med flödesscheman och namngivna smugglare tecknade han en bild av ett nätverk med förgreningar i flera länder i Mellanöstern liksom till Storbritannien och USA. Kontakterna går sedan till flotta antikvitetsförsäljare som i sin tur står i kontakt med auktoriserade konservatorer som kan bedöma varornas värde. Hur mycket som sker i god tro är svårt att säga.

– Självsaneringen i branschen fungerar uppenbarligen inte. Påföljderna i rättssystemet fungerar inte heller avskräckande. Straffen som utdöms är ingenting som påverkar dem som håller på, sa Brodie.

Stenbyster från Palmyra såldes på E-bay

Professor Rubina Raja redogjorde för hur universitetet i Århus i Danmark under en längre tid arbetat med ”Palmyra portrait project database”. 3 000 stenansikten från Palmyra som finns utspridda, främst på museer, runt om i världen har katalogiserats i en databas. Databasen gör att arbetet med att upptäcka illegal handel med föremålen underlättats avsevärt. Stenbyster från Palmyra har varit till salu på marknaden varje år de senaste fem åren.

– Stora välkända auktionshus sålde dem 2010 och 2011. Både Christie´s och Sotheby´s, sa hon

Efter att frågan uppmärksammats har försäljningen gått ner. Elva byster såldes 2011 mot bara två upptäckta fall 2014 och två 2015. Båda försäljningsförsöken 2015 ägde rum på E-bay.

Artabans gravvalv i Palmyra tömdes 2014. Foto: Frederik Questier, Yanna Van Wesemael
Artabans gravvalv i Palmyra tömdes 2014. Foto: Frederik Questier, Yanna Van Wesemael

Interpols databas – öppen för alla

Interpol har en förteckning över eftersökta kulturföremål på sin webbplats. Sedan 2009 kan vem som helst som registrerar sig får möjlighet att söka i databasen. Francoise Bortolotti från Interpol redogjorde för det internationella arbetet. Varje år gör de affischer med de mest eftertraktade föremålen. ”The most wanted works of art”. Sedan de började efterlysa särskilt eftertraktade objekt har 59 av 522 föremål kommit tillrätta.

Auktionsbranschen har all möjlighet att söka i Interpols register innan de säljer värdefulla föremål. Ett exempel är altartavlan med medeltida figurer från Evertsbergs Kapell som stals hösten 2013 av den nu dömde så kallade ”spanska kyrktjuven”. Altartavlan lyftes fram av Interpol på förstasidan. Ändå såldes den samtidigt av ett ansett auktionshus i Stuttgart. Lyckligtvis är Altartavlan nu tillbaka i Evertsberg.

Smuggelrutter över Balkan

Linda Ervik arbetar för de nordiska ländernas tull- och polissamarbete, stationerad i Sofia, Bulgarien. Hon talade om möjliga smuggelrutter från Mellanöstern till Nordeuropa. Enligt Ervik tar varor och människor samma väg in i Europa: genom Serbien, via Ungern vidare norrut. Enligt Ervik verkar det inte som att plundrade kulturföremål följer med flyktingströmmarna till Europa i någon större omfattning.

Vid gränsen mellan Bulgarien och Turkiet, en av världens mest trafikerade gränsövergångar kontrollerar tullen ungefär var 20:e lastbil. Framförallt är det människosmuggling, vapensmuggling och narkotikasmuggling som är i fokus. Kulturhistoriska föremål kommer lång ner på prioriteringslistan.

Hur arbetar polisen?

Representanter från polis i Sverige, Norge och Danmark diskuterade läget i respektive land när det gäller kulturarvsbrott. Kenneth Mandergrehn (Sverige), hade den tacksamma uppgiften att berätta att svenska polisen nu satsar på en arbetsgrupp med fem utredare som ska koncentrera sig på kulturarvsbrott. Rekryteringen pågår.

Tullen behöver tillgång till kulturkompetens

På samma sätt som polisen presenterade tullen i de nordiska länderna ett trepartssamtal. Från Sverige deltog Martin Johansson. Enigheten var stor om att det är viktigt att tullen har tillgång till expertis att få tag i för att avgöra om ett misstänkt föremål ska hanteras som smuggelbrott.

Riksantikvarien: ”Allting har alltid sin fördel”

Konferensens första dag avslutades med en nordisk panel. Riksantikvarie Lars Amréus representerade Riksantikvarieämbetet i panelen. Hans ord avslutade första dagen:

– Jag brukar hänvisa till ett av mina favoritordspråk ”Allting har alltid sin fördel”. I allt det dåliga som händer så är en fördel att vi börjar samarbeta mer. De som ägnar sig åt illegal handel med kulturföremål ska sova dåligt på natten. Vi kommer att samverka hårt för att göra vad vi kan för att sätta stopp för deras brottslighet, sa han.

Den andra dagen var huvudsakligen inriktad på det framtida samarbetet. Bland annat föreslogs att en policygrupp kommer att arbeta vidare med förslag till konkreta åtgärder länderna emellan 2016.

Svenska delegationen på nordisk konferens mot illegal handel med kulturföremål 2-3 december 2015. Nasjonalbibliotek Oslo. Foto: Haakon Vinje, Kulturdepartementet, Norge (CC BY-SA)
Svenska delegationen på nordisk konferens mot illegal handel med kulturföremål 2-3 december 2015. Nasjonalbibliotek Oslo.
Foto: Haakon Vinje, Kulturdepartementet, Norge (CC BY-SA)

Text: Emil Schön