Så där i förbifarten kan nämnas att Riksantikvarieämbetets webbplats förbättrats väsentligt genom utökad kontaktinformation till alla medarbetare. Namn, nummer och ansvarsområden finns nu för den som behöver veta.
Monthly Archive for June, 2007
Riksantikvarieämbetet har beslutat att överklaga länsstyrelsens beslut om hävande av byggnadsminnet Generalstabens stalletablissement, också känt som Swartlings ridskola. Läs pressmeddelandet här.
Som ni säkert vet så är delar av RAÄ:s lokaler ett gammalt renoverat stall, Östra stallet på Östermalm. På Fastighetsverkets webbplats går det att se både före- och efterbilder. Kommentarerna här på bloggen visar att människor verkligen bryr sig om sin kulturmiljö. Vad vill ni göra med ridskolan istället? Är ett stall lämpliga lokaler för en musikhögskola?
Östra stallet före ombyggnationerna (klicka på bilden för att komma till Kulturmiljöbild). Foto: Bengt A Lundberg
Östra stallet som det ser ut idag. Foto: Bengt A Lundberg
Att Linné i år fyller 300 år torde de flesta känna till. Överallt stöter man på hyllningar till blomsterkungen i form av utställningar, evenemang liksom böcker och artiklar om hans liv och forskning. Och i snart sagt varje stad med lite självaktning söker man efter sin speciella koppling till Linné. Få städer lär emellertid kunna mäta sig med Uppsala, detta lärdomssäte där Linné levde en stor del av sitt liv fram till sin död 1778.
Linnéträdgården med orangeriet i bakgrunden.
Foto: Catrin Rigefalk
I och utanför Uppsala finns åtskilliga kulturhistoriska ”Linnéminnen” och det var några av dessa som var målet för ATA:s personalresa som vi genomförde den 12 juni. Under denna mycket lyckade heldagsutflykt gick (och bussades) vi bokstavligen i Linnés fotspår. Vårt första mål var den i Uppsala centralt belägna Linnéträdgården och det tillhörande Linnémuseet, ett hus som byggdes av en annan lärdomsgigant, Olof Rudbeck d.ä., och där Linné bodde med sin familj mellan åren 1743-78. Den botaniska trädgården grundlades av Rudbeck redan vid mitten av 1600-talet. Då Linné blev föreståndare för trädgården 1741 anlades den om och ett orangeri (drivhus) byggdes, allt efter franska förebilder under ledning av den tidens mest hyllade svenska arkitekter, Carl Hårleman. Förutom växter från världens alla hörn fanns det i trädgården på Linnés tid även exotiska djur, såsom apor, papegojor och påfåglar. I samma trädgård undervisade Linné sina lärjungar innan de sändes ut på sina mer eller mindre farofyllda forskningsresor.
Linneaum med sin imponerande fasad med kolonner.
Foto: Catrin Rigefalk
1787 flyttades den botaniska trädgården på initiativ av Linnélärljungen Carl Peter Thunberg till Uppsala slott. Den dåvarande kungen Gustav III kläckte då idén att man i anslutning till trädgården skulle bygga ett orangeri och naturalhistoriskt museum (och tillika monument över Linné). Botaniska trädgården och Linneanum, som invigdes 1807, var resans andra mål. Även här blev man påmind om jubilaren och hans naturvetenskapliga arv. Linneanum, som byggdes med den antika arkitekturen som förebild (nyklacissim), är minst sagt imponerande där den ligger mitt emot Uppsala slott, likt en snitslad paradgata förbundna med varandra av den botaniska trädgården.
Vårt sista mål för personalresan tog oss några mil utanför staden, eller närmare bestämt till Linnés Hammarby i Danmarks socken. Det var Linnés landställe dit han gärna drog sig tillbaka från Uppsalas ofta lite stojiga och inte alltid så hälsosamma miljö. Nu var det inte enbart av rekreationsskäl som Linné köpte gården. Jordbruksfastigheter ansågs nämligen vid denna tid vara en god investering – Linné kunde med tiden gå i god för ett flertal hemman runt om i Danmarks socken.
Även om jag själv inte lärde mig särskilt mycket nytt om Linné som person så var det en mycket inspirerande resa med fina miljöer, gott sällskap och god mat. Av bara farten fick jag dessutom lära mig en hel del om 1700-tals tapeter i allmänhet och om Linnés tapeter i synnerhet. Visste du exempelvis att Sveriges äldsta tapet med flerfärgstryck finns att beskåda i Linnés Hammarby?
>> Ola W. Jensen är forskare och handläggare och arbetar med frågor som rör bevarandeideologins historia på RAÄ.
Tänkte bara snabbt tipsa vår K-bloggsläsare att Metria under sommaren har en kampanj som gör att man gratis kan ladda ner digitala kartor. Kartorna kan du använda i din handdator. Varför inte i kombination med GPS och fornlämningsdata?
Norrbottens museum gräver vid Haparandabanan och vid Aitikgruvan i Gällivare denna sommar och har tagit det föredömliga initiativet att göra sina grävdagböcker tillgängliga i bloggform. Förhoppningsvis kommer det att dyka upp blogginlägg under hela resans gång.
Bloggformatet gör att vi som läser kommer få en möjlighet att kommentera och diskutera det som rapporteras. Jag tycker att detta är ett gott initiativ där vi som inte deltar får en chans att följa med under hela arbetet och kommentera arbetshypoteser och fynd, vi vet lika lite vad som kommer att dyka upp härnäst som arkeologerna på plats. Jag hoppas att fler grävande institutioner blir inspirerade av detta.
UV har under flera år lagt ut sina grävdagböcker på nätet men det går inte att kommentera och prenumerera på dessa via RSS. Skillnaden blir att vi får en envägskommunikation och möjligheten till dialog går förlorad.
Känner du till fler grävdagböcker från undersökningar denna säsong? Tipsa gärna här på bloggen.
>>Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på RAÄ.
Länsstyrelsen i Stockholm har idag 14 juni 2007 hävt byggnadsminnesförklaringen av fd Generalstabens stalletablissement. Riksantikvarieämbetet som i ett tidigare yttrande till länsstyrelsen sagt att byggnadsminnet bör vara kvar, har nu tre veckor på sig att överklaga länsstyrelsens beslut.
Akademiska hus AB lämnade i december 2006 in en ansökan till Länsstyrelsen i Stockholms län om att få häva byggnadsminnet fd Generalstabens stalletablissement, eller Swartlings ridskola som det också kallas. Man anser att den enda tänkbara platsen för den nya Musikhögskolan är på den tomt där byggnadsminnet idag ligger samt att byggnaderna är i dåligt skick och att ett bevarande skulle vara förknippat med sådana kostnader som inte står i rimliga i förhållande till byggnadsminnets betydelse.
Rivning med villkor
Som skäl till hävandet av byggnadsminnet anger Länsstyrelsen bl.a. att Musikhögskolans nya lokaler skulle utgöra ett väsentligt tillskott till Stockholms kulturliv.
- Jag anser liksom Akademiska Hus och Stockholm stad att det allmänna intresset att ge Musikhögskolan nya och funktionella lokaler är mycket stort, säger landshövding Per Unckel.
Länsstyrelsen understryker dock att fastighetsägaren är skyldig att hålla byggnaderna i sådant skick att de inte förfaller och att eftersatt underhåll inte utgör grund för upphävande av byggnadsminnesförklaringen.
Innan stall och ridhus får rivas måste dock den nya detaljplanen vinna laga kraft. Dessutom måste Akademiska hus AB bekosta en dokumentation av anläggningen.
Delade meningar
Länsantikvarie Mats Jonsäter instämmer inte i Länsstyrelsen sammanvägda bedömning och menar att byggnadsminnet inte bör upphävas. Det allmänna intresse som sammanhänger med Musikskolans verksamheter kan inte knytas till den specifika platsen, menar han. Musikhögskolan saknar lång historisk kontinuitet på platsen och verksamheten i sig kan inte kompensera för förlusten av de kulturhistoriska värdena.
Även Riksantikvarieämbetet är av annan åsikt i frågan och har i ett tidigare yttrande anfört att byggnadsminnet inte bör hävas eftersom de kulturhistoriska värden som byggnaderna hade 1993/1995 då det av regeringen respektive Länsstyrelsen fastställdes som byggnadsminne är lika höga idag.
- Det är mycket ovanligt att Länsstyrelsen häver ett eget beslut om byggnadsminnesförklaring. Det har aldrig tidigare hänt i Stockholm, säger Fredrik Blomqvist på Riksantikvarieämbetet.
Riksantikvarieämbetet har nu tre veckor att bestämma sig för om de ska överklaga länsstyrelsens beslut till länsrätten.
Vi på RAÄ har delar av våra egna kontorslokaler samt bibliotek i just ett stall och ridhus – skulle kanske gått att även här hitta en lösning som var bra för alla parter?
Uppdatering: Se inslag från SVT:s ABC här.
>>Tomas Örn är bebyggelseantikvarie och jobbar med frågor som rör statliga- och enskilda byggnadsminnen samt regional utveckling på RAÄ.
Har du någon gång varit i Karlsborg och sett fästningen? Jag var där för några år sedan och blev fascinerad. Befästningen är gigantisk och byggdes på 1800-talet, när den svenska försvarspolitiken drevs av den fräcka idén om ett så kallat centralförsvar. Om Sverige anfölls skulle den svenska armén låsa in sig i en serie jättefästningar mitt inne landet. Den fientliga armén skulle i lugn och ro tillåtas spatsera över riksgränsen. Väl inne skulle den lede fi så småningom stöta på de stora befästningarna. Och då … ja vaddå? Hur var det egentligen tänkt? Skulle de svenska soldaterna stå däruppe på befästningsverken och ropa “ni kan inte ta oss, ni kan inte ta oss!?”
Foto: Bengt A Lundberg
Man kan raljera, men folk trodde faktiskt på idén. Efter mycket slit och släp, och en väldig massa tid och pengar, stod den första fästningen i serien färdig. Karlsborg i all sin glans. Men, frågade man sig då, var den här idén om ett centralförsvar egentligen särskilt god? De flesta hade börjat tvivla. Kort därefter gjorde flygmaskinerna sin sensationella entré. Den nybyggda Karlsborgs fästning var hopplöst passé som försvarsteknisk lösning.
På senare tid har jag börjat tycka att det finns slående likheter mellan 1800-talets försvarspolitik och dagens transportpolitik. Båda bygger på idéer som inte verkar vare sig särskilt smarta eller framåtblickande. Inom dagens transportpolitik härskar idén om att vägtransporter med bil och lastbil är absolut nödvändiga för att möta framtidens transportbehov.
Ställ den idén mot den nu hett debatterade klimatfrågan. Eller resultat från miljö- och transportforskningen som visar att bara en bråkdel av dagens bilflotta kan försörjas med biobränsle, med den teknik och de produktionsmöjligheter vi har idag. Produktionen av biomassa för tillverkning av etanol riskerar dessutom att driva upp priserna på mat i världen och förorsaka svält (se till exempel Dagens Nyheter 2007-05-02). I ljuset av detta ter sig idén om vägtransporternas betydelse inte särskilt förenlig med idén om ett hållbart samhälle.
Trots detta vill vår regering prioritera vägtransportsystemet i samhällets investeringar i infrastruktur fram till 2019 (se regeringsbeslut om inriktningsunderlag för infrastrukturplaneringen 2006-12-21). I Stockholm tror vi att lösningen på framtidens transportbehov är en gigantisk biltunnel under Mälaren, den så kallade nord-sydliga förbindelsen.
Foto: Michael Frisk
Frågorna hopar sig. Bygger vi samhällsutvecklingen på en transporteknik som är otidsenlig i förhållande till dagens och framtidens miljöproblem? Riskerar vi att måla in oss i ett hörn när vi satsar enorma summor på förlegad teknik i stället för att satsa på utveckling av ny? Hur kan kulturarvet vara en drivande kraft i en sådan samhällsutveckling och samtidigt bidra till omställningen mot ett hållbart samhälle? Hur tänker vi egentligen? Vad kommer människor om 40-50 år att tänka? Att vi gick baklänges in i framtiden och byggde vår tids Karlsborgs fästning?
>>Michael Frisk är kulturgeograf/arkeolog och jobbar med infrastruktur- och MKB-frågor samt kulturmiljövårdsbidraget på RAÄ.
Första helgen i juni åkte jag och ett 40-tal kollegor (en del med familjer) till Gotland för att få information om bostäder, skolor, kultur och arbetsmarknad (den andra resan av två, läs om den första här). Allt som en del i underlaget för våra beslut ifall vi vill följa med när halva Riksantikvarieämbetet flyttar till Visby (eller åtminstone pröva på).
Gotland visade sig från sin allra mest idylliska sida, förutom att flera blev lite illamående av turbulensen när vi skulle landa. Solen strålade från en klarblå himmel och gullregn och blåregn prunkade ute på landsbygden liksom i trädgårdarna inne i Visby. Turisterna hade anlänt till ön och på lördagkvällen fylldes gränderna av en del vrål från dem som följde fotbollsmatchen på olika krogar.
Vi besökte platsen där de nya lokalerna för Riksantikvarieämbetet och Riksutställningar byggs. I höst skall Riksutställningar flytta in och i deras del av huset har precis fönstren satts in. På söndagen åkte vi buss till olika bostadsområden, en del som redan är klara och andra som är under byggnation.
Foto: Karin Sterner
Det är ju standard med fotografier på kyrkoruiner så snart det blir tal om Gotland. Men mitt bestående minne från den här resan är faktiskt kvällsbesöket i Botaniska trädgården.
Sällskapet DBW (De badande wännerna) anlade trädgården 1855. Det uppväxande släktet skulle bibringas en levande kunskap om naturen. I början av 30-talet renoverades trädgården och fick mycket av sin nuvarande utformning och de senaste åren har man gjort ytterligare en ansiktslyftning, bl.a. anlagt en örtagård.
I trädgården finns en del udda växter och träd, bl.a. näsduksträd, brödgran och ginkgo (ja, det stavas så). Ginkgo är en relikt (dinosaurier kan ha smaskat på ginkgoblad) och det sägs att bladen är bra för minnet. Vid vårt besök blommade kejsarträden med blå klockliknande blommor ochn rhododendron i alla tänkbara färger.
Så nästa gång ni besöker Visby – hoppa över någon ruin och ta er till Botaniska!
Förresten, visst var det så att Gotland är lammens ö?? ;)
Foto: Karin Sterner
>>Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på RAÄ.
Sommaren närmar sig och jag tänkte slå ett slag för Stockholms utskärgård och det maritima kulturarvet.
Foto: Malin Blomqvist
Nästan längst ut i Stockholms skärgård ligger Nassa skärgård. Sedan kommer Svenska Högarna och Skarvs skärgård och sedan ingenting förrän man når Finland. Kala klippor och låga enar men här och där lite mer växtlighet. Nassa är inte bara en ö utan en hel liten skärgård. Förresten inte så liten, skärgårdsborna kallade den Storskärgår´n, och även om man inte tar med de allra minsta kobbarna finns en bra bit över 400 öar och skär.
På ön Stora Bonden, eller Nassabonden som den ofta kallades, fanns bofast befolkning från 1700-talet och in på 1900-talet. I mitten av 1800-talet finns nästan 40 personer upptagna i kyrkoförhörslängderna. Det finns bara grunder kvar av den äldre bodbebyggelsen men de omålade bodar som byggts senare ger en ändå en bild av hur det kan ha sett ut förr. På Stora Bonden, som är den största ön i Nassa skärgård, kan man också hitta rester efter tidigare odlingsmarker i form av spår efter slåtterängar och hamlade träd.
Med ångfartyget s/s Saltsjön kan man (eller kunde i alla fall för två år sedan) göra en dagstur ut till Nassa men även andra öar långt ut i skärgården. Saltsjön levererades 1925 från Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg till Waxholms Nya Ångfartygs AB. Fartyget var ursprungligen koleldat men från 1966 eldas hon med olja. www.saltsjon.nu
Varför inte ta en tur? Det finns även andra båtar som kan ta en med ut bland öarna. Och i slutet av juli kommer Christian Radich, Falken, Gladan, Alexander von Humboldt och min absoluta favorit, den över 100 m långa barken Kruzenshtern till Stockholm som en del av Tall Ships Race. www.sailtraininginternational.org
>>Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på RAÄ.
Maglarps nya kyrka byggdes 1907-1908 i den Skånska nygotikens slutskede. Den gamla medeltida kyrkan revs inte vilket ofta gjordes under denna tid när det byggdes nytt och under 1960-talet togs frågan om att renovera den gamla kyrkan upp vilket till slut gjordes 1971. Krympande församlingar gjorde att man åter började använda den medeltida kyrkan istället för den stora nygotiska tegelkyrkan. Församlingen har utöver Maglarps nya kyrka sju övriga kyrkor att underhålla (för 2000 församlingsmedlemmar) vilket är en bidragande orsak till att Maglarps nya kyrka har fått stå och förfalla. Den sista gudstjänsten hölls 1976 och den 7 maj 2007 verkställde länsstyrelsen i Malmö rivningstillstånd för Maglarps nya kyrka. Detta blir första gången i modern tid som en svensk kyrka rivs för att den blivit överflödig.
I ett historiskt perspektiv är dock rivningar av kyrkor inte något ovanligt, tvärtom. Under reformationen revs många medeltida stadskyrkor och i kyrkotäta delar (t ex Västergötland) skedde en omfattande församligsreglering under 1800-talet vilket ofta ledde till att församlingar slogs ihop och då byggde man en ny kyrka och rev eller lämnade de äldre kyrkorna öde.
Svenska kyrkans medlemstal sjunker och risken finns att flera kyrkor kommer att bli överflödiga i framtiden. Hur ska vi då handskas med dessa byggnader som ofta är de äldsta stående byggnaderna i landet?
- Artikel i DN om rivningen
- Dokument från RAÄ om dokumentationen av rivningen
- Bilder av Maglarps nya kyrka från Jan Jörnmarks hemsida
- “Nu river vi kyrkan” – en film om rivningen av Maglarps nya kyrka
- Andra bloggar som skriver om rivningen: Humaniorabloggen, Byggandsvårdsbloggen och Martin Rundkvists blogg
>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på RAÄ
NYA KOMMENTARER