Monthly Archive for July, 2007

Skyltat, stormdrabbat skepp

Det har fläktat friskt kring Ales stenar. Det urusla semestervädret har inbjudit till att ägna diskussionen litet uppmärksamhet. Nu har jag inte “lusat” igenom allt som skrivits men det verkar vara nyhetsmedia som format bilden av hur RAÄ uppfattar Ales stenar: Dagens Nyheter 19/7 där en representant från RAÄ påstås anse att Ales stenar är en solkalender. Likartade tongångar finner vi i Sydsvenska Dagbladet den 22/7. I samma tidning men i en annan artikel påstås att även länsstyrelsen köpt solkalendertolkningen. Här och här i bloggen Aardvarchaeology har ämbetets ställningstagande att överhuvudtaget nämna “solkalenderforskningen” kritiserats. Även i detta diskussionsforum har vissa mediapåståenden som rör slutsatserna av en geofysisk undersökning tillbakavisats.

Diskussionen har i hög grad utgått från vad medierna valt att lägga fokus på, mindre vad inblandande verkligen sagt och vad Ämbetets skyltmakare förmedlat. Jag har via semestrande ämbetespersonal fått fatt i alla skyltunderlagen (tack för hjälpen!). Så varför inte läsa hela materialet och själv bilda dig en uppfattning om vidden av av RAÄ:s förmedling vid Ales stenar. Personligen är jag av den uppfattningen att skyltar förgås, men Ales stenar består. Oavsett stormens styrka…

Bilden visar en skylt med text som visar några större stenar samt en person som vandrar med en maskinn över gräsbevuxen yta.“Ny teknik kan ge oss ny kunskap”: Denna skylt redogör för Riksantikvarieämbetet avdelning för arkeologiska undersökningars (UV:s) geofysiska undersökningar. Resultaten av dessa undersökningar kommer att publiceras under 2007 och 2008 (Immo Trinks RAÄ UV).

Skylt med text och tecknade bilder av fornlämningar i sydöstra delen av Skåne.På denna skylt redovisas sydöstskånes mest kända fornlämningar och fynd, från stenålder fram till medeltid. Titeln på skylten är “Havets och stenmonumentens landskap”.

Skylt med text samt en plan över stensättningen vid Ales stenar.

Den mest kontroversiella skylten, med rubriken “Ales stenar – en pågående tolkning” , är denna där skyltmakarna redogör för de olika uppfattningarna kring fornlämningens ålder och vad den använts till. Detta illustreras med en plan (B G Lind) över Ales stenar där utgångspunkten är att stensättningen konstruerats som en sorts solkalender.

Textrik skylt som på en tidslinje beskriver under vilka skeden som man byggde skeppsformade stensättningar.“Människan och skeppet som symbol”: På denna skylt beskrivs skeppssymbolens ålder, skiftande innebörd och stora betydelse under lång tid. Här finns inga referenser till någon solkalender…

>> Lars Lundqvist, jobbar med Kulturmiljöportalen och webbtjänstutveckling

The Discovery of Calle´s Lump

Recently blogger Martin Rundkvist at Aardvarchaeology asked his readers to write a little something on the nearest archaeological site they´re aware of. Often we don´t realise just how close these sites often are – they´ve integrated themselves seamlessly into our everyday landscape and we don´t classify them as anything special at all. And archaeological sites are supposed to be special, right?

Well, working as the systems manager for Sweden´s archaeological sites and monuments system I guess I might have an unfair advantage when it comes to finding known sites, but this post is about a registered site that eluded me when I searched for it and serendipitously (yes, you´re right I have waited for the opportunity to use that word…) found when I didn´t look for it. We at the National Heritage Board call it Danderyd 114:1, but locally it´s known as “Calles klimp” (Calle is a Swedish nick-name for Carl and klimp means lump in Swedish).

One of the first things I did as soon as we had our system up and running was of course to check out if there were any registered sites close by where I live. That´s how I first discovered “Calles klimp” – on the cliffs about 100 meters off from where I live. So I went there to check it out, but couldn´t find it. Oh, well…

A few years later me and my then girlfriend went to these cliffs to have a swim. So we threw our towels on a rock and jumped into the water. When we climbed up I noticed that there was something carved on the rock. As I lifted away the towels I read “CALLES KLIMP”!!!

Calles klimp
Foto: David Haskiya

Now is this an archaeological site you might ask? Yes, according to Swedish law rock faces with inscriptions are and “Calles klimp” is such an inscription on a rock face.

Who is Calle? When were the letters carved? Was the carving considered as vandalism by it´s contemporaries? I don´t know, but the name has stuck not only on the rock, but in the minds of the locals who do call these popular bathing cliffs “Calles klimp” and the official names of the surrounding cadastral units are also named “Calles klimp”. Whoever Calle was he succeeded in marking his ownership of the rock and the place.

Of course this does beg the question – when does grafitti become archaeology? Is there a contradiction in society legally protecting old grafitti, considering them as markers of remembrance and sources of knowledge, and at the same time have a zero tolerance policy against contemporary grafitti? You tell me!

>>David Haskiya jobbar med FMIS och Kulturmiljöportalen på RAÄ

ADDENDUM: Some quick research (or googling as it´s called nowadays…) tells me that there are three different traditional candidates on who Calle was: King Charles XI, King Charles XII or spicemerchant and local resident Carl Peter Eneroth (1799-1854).

Byggnadsminne vs äganderätt

Finansmannen Jonas Wahlström ska enligt länsstyrelsen i Västmanland ha totalförstört en byggnadsminnesmärkt herrgård från 1700-talet. Dagens Industri skriver en intressant artikel om saken, men ännu intressantare är de 160 kommentarerna till artikeln som finns på deras webbplats. Har man inte rätt att göra vad man vill med ett hus om man köpt det för 133 miljoner (obekräftad uppgift)? Vad tycker du?

 >>Jeanette Agnrud är informatör på Riksantikvarieämbetet.

Det börjar likna nåt

Byggarbetsplatsen där RAÄ:s nya lokaler i Visby uppförs
Foto: Johan Carlström

Jag besökte Gotland på semestern under vecka 27 och passade på att titta förbi bygget för att se hur långt man kommit. Huset är klart på höjden och nu har de även börjat att sätta in fönster i vår del av huset.

Byggarbetsplatsen där RAÄ:s nya lokaler i Visby uppförs
Foto: Johan Carlström

Läs mer om bygget och se fler bilder på RAÄ:s webbplats.

>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.

22 nya platser på världsarvslistan

 

Vid världsarvskommítténs möte i Christchurch på Nya Zeeland i slutet på juni skrevs ytterligare 22 platser in på UNESCO:s världsarvslista. För första gången har också en plats tagits bort från listan.

Ruiner i röd sten i staden Nisa, Turkmenistan

Ett partiskt fort i Nisa i Turkmenistan blev också världsarv. Foto: © UNESCO/Fraser Lewry. 

På listan finns nu platser som hällristningarna i Twyfelfontein i Namibia, operahuset i Sydney och Iwami Ginzan silvergruva i Japan. Samarra, en stad från 800-talet i norra Irak där Sverige hjälpt till i nomineringsarbetet, skrevs både in på världsarvslistan och på listan över hotade världsarv samtidigt, på grund av den osäkra situationen i landet.

Beslutet att ta bort Arabian Oryx Sanctuary i Oman, ett reservat för en mycket sällsynt antilop, togs efter det omanska beslutet att reducera reservatets storlek med 90 procent, i strid med riktlinjerna i världsarvskonventionen. Det är första gången en plats tas bort från listan.

Sverige var på plats i Christchurch med representanter från Kulturdepartementet, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. I höst kandiderar riksantikvarie Inger Liliequist till en av 21 platser i världsarvskommittén. Det blir i så fall första gången Sverige blir representerat i kommittén.

Antalet världsarv i världen är nu uppe i 851. Listan växer men det faktum att man faktiskt tagit bort en plats visar ju att det faktiskt finns ett universellt värde som kan förstöras – och då är det inget världsarv längre. Att världsarvslistan över huvud taget finns kan kännas lite förlegat när vi nu för tiden säger att alla har rätt att definiera sitt eget kulturarv – men det är samtidigt (och den känslan överväger) rörande att så många olika länder bryr sig om vad som finns på den här listan. Bara att dessa samlas för att enas kring de här frågorna har på något sätt ett högre syfte än att enbart sätta stämplar.

Vad tycker du om världsarvslistan och vilka platser fattas?

 >> Jeanette Agnrud är informatör på Riksantikvarieämbetet.

En blommig (!?) runsten

Allt är inte guld som glimmar och alla runstenar har inte huggits/knackats. Man kan använda vinkelslip också.

En runsten fotad rakt framifrån med rödmålad runslinga. I ena änden avslutas slingan med ett ormhuvud. Foto: Mattias Schönbeck
Foto: Mattias Schönbeck

Min gode vän Mattias Schönbeck skickade en dag en e-post om att han hittat en alldeles unik runsten. Borde den inte registreras i FMIS? Självklart tänkte jag och vad kul! Det är ju inte varje dag man hittar tidigare okända runstenar.

Mattias hade tagit några bilder och vid första anblicken så såg det ut som en fin runsten. Men runorna var ju imålade trots att stenen skulle vara okänd och när jag började titta på detaljer så såg det mycket konstigt ut. Tulipanarosor på baksidan! För att inte tala om utseendet på runorna!! Och blandningen av gamla och nya runraden?

Runstenens baksida med blommorfigurer inristade. Foto: Mattias Schönbeck

Telefonsamtal med Mattias följde och nog var det en underlig runsten alltid. Mattias hade kommit åkande med en kollega när de plötsligt fick syn på stenen i en slänt. Tvärbromsning! På håll såg allt bra ut men här skulle det inte finnas någon runsten (för säkerhets skull kontrollerades detta i FMIS ;) ).

När de kom närmare såg de blommorna på baksidan och när de började skärskåda runorna syntes det att de måste vara gjorda med vinkelslip eller något liknande.

Runtexten har tolkats till: “Logur vackre vittreste viking sten risti o resti”

Men nu undrar vi: vem är Logur och varför restes stenen och hur gjordes egentligen runslingan?

Om ni vill se stenen live så står den i Alberga, ungefär 7 km väster om Åtvidaberg. X6453620 Y1503384. OBS att den står på privat mark så kolla med markägaren först.

Närbild på del av runstenen, med 6 runor synliga. Foto: Mattias Schönbeck
Foto: Mattias Schönbeck

>>Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på RAÄ.