Foto: Robert Danielsson
Lördagen den 27 oktober var det äntligen dags för den omtalade bokrean av Vitterhetsakademiens och Riksantikvarieämbetets litteratur. Att det var något extra i görningen märktes på tidigt på telefonsamtalen till Akademien, på Arkeologiforum och i media. Lagerhotellet hade ägnat veckan åt att plocka fram mängder med pallar av böcker. Nåväl, jag anlände extra tidigt på lördagsmorgonen till Rosenlundsgatan för att hjälpa lagerpersonalen att plocka fram de sista pallarna. Men vi var inte ensamma. På plats vid kl 8 fanns redan ett 10-tal köande. När klockan var 9, en timme före öppning ringlade sig kön nästan 100 meter. Människor hade utrustat sig med dragkärror, barnvagnar och varuvagnar. Nog hade vi väntat oss respons på rean men den allt växande kön av förväntansfulla människor var överväldigande. En kvart innan öppning tog jag kameran för att dokumentera ögonblicket. Kön försvann bortom backen och vek av runt nästa kvarter! Det måste röra sig om mer än 250 meter kö.
Foto: Robert Danielsson
Foto: Robert Danielsson
Att så många människor hade kommit för att köpa vetenskaplig litteratur var fantastiskt! Vi hade byggt upp lagerlokalen enligt IKEAs labyrintprincip och denna vallningstaktik var helt rätt när portarna öppnades klockan tio. Jag och akademisekreterare Ulf Sporrong utgjorde dörrvakter, fyra personer med Kerstin Assarsson (Bibliotekschef på Riksantikvarieämbetets och Vitterhetsakademiens bibliotek) i spetsen stod i kassan, två lagerarbetare försörjde med nya pallar och tre personer dirigerade folk rätt. Responsen vi mötte var fantastisk. Folk var glada och pratsamma. De blå kassarna fylldes snabbt med böcker och även de mest svårtillgängliga ämnen gick åt. Efter tre timmar var kön ut på gatan fortfarande lång och fast folk fick vänta mellan 60-80 minuter så stannade alla kvar. Lämmeltåget av fulla blå vitterhetskassar från lokalen talade nog sitt tydliga språk. Många personer kom fram och tackade för initiativet och en av de bästa kommentarerna jag fick var att uppslutningen till rean kunde ses som en enda triumf för facklitteraturen. Vid kvart i fem kunde de sista personerna lämna lokalen och kvar fanns mängder av tomma lådor och pallar.
Totalt såldes 3212 kassar böcker och att bokrean blev uppskattad och att den blivit en succé var vi alla eniga om. Men framförallt var mötet med alla tusentals människor överväldigande. Tänk att så många brinner för facklitteratur!
>> Robert Danielsson (rdanielsson at vitterhetsakad.se) är ansvarig fastighetsförvaltare för Vitterhetsakademiens fastigheter
Varje dag registreras det just nu i genomsnitt ca 50 helt nya RAÄ-nr i FMIS som kommit fram genom de olika Skog och historiainventeringar som pågår runt om i landet. På en vecka strömmar det således in information som genererar 250 nya RAÄ-nr i FMIS. Detta har pågått sedan hösten 2005 via digitaliseringscentralen vid Länsstyrelsen i Västra Götaland. Men antalet registreringar per vecka har under vissa perioder överstigit 500 och dessutom fanns en hel del lämningar som kommit fram inom Skog och Historia sedan tidigare redan registrerade i FMIS. Allt som allt betyder det här att det idag finns över 30 000 RAÄ-nr som kommer från Skog och Historia. Många av dessa nummer består av flera lämningar. Ett fångstgropssystem består t. ex. av flera fångsgropar. Det handlar därför om över 70 000 lämningar. Och mer blir det.
Kartan visar registrerade lämningar i socknarna Vederslöv och Tävelsås i Kronobergs län före Skog och historias inventeringar. Lämningarna visas som lila ytor och gröna punkter. Kartunderlag från Lantmäteriet.
Men vad är det egentligen som man har hittat där ute i skogarna runt om i Sverige? Nu har vi ett ganska stort material som vi kan titta på och jämföra med vad som funnits tidigare. Det är helt klart att det här inflödet förändrar fornlämningsbilden för de regioner där det bedrivs inventeringar. I vissa socknar har antalet lämningar mer än fördubblats. Inte minst har spåren efter kolarnas arbete ökat dramatiskt. Tidigare var de ganska osynliga i FMIS. Sökte du efter kolningslämningar i FMIS hösten 2005 fick du i regel ett magert resultat. Gör du samma sökning idag i t. ex. Södermanland eller Gävleborg blir träfflistan diger. Kartbilden blir närmast nerlusad med kolbottnar och kolarkojor.
De röda ytorna och punkterna är de lämningar som tillkommit genom Skog och Historia. Kartunderlag från Lantmäteriet.
Men det kommer även fram nya gravar, gränsmarkeringar, torplämningar och fossil åkermark, bara för att nämna några exempel på andra typer av lämningar. Det finns också mer udda saker som Sevalla 110, en skördetröska av märket A-B. Bolinder Munktell Eskilstuna som mer eller mindre begravts av växande träd! I Pajala i Norrbotten har man stött på fyra märkliga rösen, Pajala 1182, 1184, 1191 och 1193, som är helt unika för trakten och vars funktion ännu inte är klarlagd. Det går att se bilder på dessa rösen i FMIS – och mycket annat!
>> Magnus Johansson är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvaireämbetet.
Idag publicerades en antal artiklar om myndigheter och bloggar i ST Press och i en av dessa får undertecknad komma till tals. Jag tänkte ta tillfället i akt och dela med mig litet av mina erfarenheter och tankar.
Bloggen som fenomen har funnits i tiotalet år men det är först på senare tid som olika myndigheter har börjat att se fördelarna med att blogga. Bloggen som verktyg kan användas till mycket, vi försöker att spegla vilka funderingar vi har i kulturmiljöarbetet och även tipsa om nyheter. Den främsta fördelen är ju att vi får en chans att nå och lyssna till en bredare krets än de vi till vardags pratar med. Kort sagt: Vi strävar efter att bli en mer öppen myndighet och få veta vad du tycker. Vi prövar också intresset för att använda små utsnitt ur våra enorma databaser genom att förpacka vår information, t ex så att den går att visa i Google earth eller i en GPS.
Och hur ska vi lyckas med det här? Inom ”huset” jobbar vi med att utveckla synen på information med inriktning på att vi ska bli bättre på att göra kunskap och information mer tillgänglig för flera människor. Bloggen i sig ska bli en av flera kanaler där vi kan få respons på vad vi gör tillgängligt, är det i rätt form, rätt saker etc. Det är också viktigt att man tillåter att medarbetaren uttrycker sig fritt på ett sätt som inte alltid behöver stämma överens med myndighetens officiella hållning till 100%. Självklart kan man inte skriva vad som helst, man är fortfarande tjänsteman när man skriver. Här gäller det att ha fingertoppskänsla och en professionell syn på sina arbetsuppgifter. Medarbetaren bör även ha viljan att föra en dialog och bemöta/svara på eventuella kommenterar.
Främst av allt så jobbar vi med att få passionerade skribenter som gillar att kommunicera, berätta om vad vi gör för spännande saker. Skribenter som gillar att andra människor ska se vad de håller på med och uppmuntra till en dialog.
Läs även artikeln om bloggar i allmänhet och K-blogg i synnerhet i Ramavtal.
>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.
Här kommer några alldeles färska bilder från Riksantikvarieämbetets (RAÄ) och Riksutställningars (RU) nya hus i Visby. RU:s del har svart fasad, RAÄ:s del är i tre våningar med ljus fasad. Byggjobbarna har bråda dagar eftersom Riksutställningar ska flytta in i huset den 13 december. RAÄ flyttar in först nästa höst.
Statens konstråd kommer att svara för den konstnärliga utsmyckningen. Jag är med som representant för RAÄ. I förra veckan möttes vi i Visby och visade huset för de två konstmärer, som ska ge skissförslag.
Foto: Annika Richert
Foto: Annika Richert
Foto: Annika Richert
Foto: Annika Richert
Bilderna visar bl a den gemensanma entréhallen och några utvalda interiörer. Materialen är mest glas, betong och lärkträ.
>> Annika Richert är enhetschef på Registerenheten på Riksantikvarieämbetet.
Nu börjar det närma sig, offentliggörandet av digitala Fornvännen!
Pdf-artiklarna finns på plats på webbservern, html-sidorna med information och länkar till pdf-filerna är i stort sett färdiga. Just nu trimmas sökfunktionen och den slutgiltiga formen ska sättas på plats.
Under projektets gång har vi fått göra många kompromisser, men vi hoppas ändå att slutresultatet blir tilltalande och användbart.
Publiceringsdatum kommer naturligtvis att anslås här på bloggen.
En tjuvtitt på Fornvännen i nuvarande stadium?
>> Gun Larsson är dokumentalist (informatiker) på Vitterhetsakademiens bibliotek och arbetar där med webb, informationssökningar och användarundervisning.
Vi är inte längre beroende av det fysiska rummet för att kunna föra ett samtal. Foto: Carl Gustaf Rosenberg
Engagemanget har inte försvunnit – det tar sig bara andra uttryck. Bloggar, chattar och andra platser i den virtuella världen tar allt större plats i samhället. Vi måste hänga med när nya globala kulturer och kulturarv bildas. Hur morgondagens kreativa kulturmiljöarbete ska se ut och hur det påverkas av Internet – det är något av det vi funderar över i årets omvärldsanalys.
Kontakterna mellan medborgare och makthavare blir alltmer interaktiva. Bloggar och chattar är forum för utbyte och påverkan. Häromdagen uppmärksammade EU:s miljökommissionär Stavros Dimas International Blog Action Day genom att blogga om miljön på sin hemsida. Hans mål är att sprida kunskap och skapa engagemang omkring miljöfrågorna. Kan vi på samma sätt engagera vår omvärld i kulturmiljöfrågorna? För det är väl inte bara vi inom kulturmiljösektorn som ska sitta och skriva till varandra?
Via Facebook (med över 40 miljoner aktiva användare) och andra communities kan vi snabbt få nya kontakter. I rask takt växer det personliga nätverket med hjälp av nya och gamla kompisar. De globala kontakterna gör det möjligt att sprida information, få ut budskap och väcka engagemang runt om i världen – snabbt. Visst är många kontakter ytliga, men det minskar inte deras förmåga att bilda opinion. Eller som amerikanerna säger; man är aldrig mer än sex handslag från presidenten…
Genom virtuella mötesplatser – hemma, på stan eller på jobbet – kan vi delta i världens alla kulturer och traditioner. Det gör att både de lokala sociala gemenskaperna och de historiska platserna blir oberoende av geografin. Därför samlas svenska och andra ungdomar runt om i världen för att fira det kinesiska nyåret – det är ju naturligt att fira med sina vänner. Gamla traditioner luckras upp och smälts samman till nya traditioner. En utveckling som också kan innebära att vi intresserar oss mer för vår egen kultur.
Virtuella världar är ett faktum. Hur vi väljer att ta del av och utveckla dess potential är upp till oss!
>> Anna Klint är utredare och samordnare och har bl a jobbat med 2007 års omväldsanalys.
Vill du göra en avstickare från motionsspåret eller är helt enkelt bara nyfiken på att upptäcka lite av vår förhistoria så kan waypoints till fornlämningar i din GPS vara ett tips. I våras skrev David Haskiya blogginlägget Forlämningar i din GPS, om att göra om kml-filer (google earth-fil) till gpx-filer, eller till ett format som passar din GPS, och flera positiva kommentarer ramlade in. I söndags gick jag ut i regnrusket och testade själv och det fungerade alldeles utmärkt. Jag har en äldre GPS och för den fungerade freewareprogrammet GPS-utility bra för att omvandla kml-filerna och sen ladda upp koordinaterna till GPS:en.
För en vecka sedan lades även byggnadsminnen ut i Google Earth, dock endast de statliga. Så småningom ska jag dock också lägga ut de enskilda byggnadsminnena samt Sveriges kyrkor som efterfrågades i en av kommentarerna till Davids artikel. En önskedröm är ju också att genom länk till Bebyggelseregistret eller Fornsök direkt få information om byggnaden eller fornlämningen när man står på plats. Kanske fungerar de nya mobilerna med GPS, någon som vet?
Fornborg på Ekerö (Hilleshög 69:1), Låga stenvallar skvallrar om att det en gång har legat en fornborg på platsen. Foto: Susanna Eschricht
Ny teknisk utrustning eller inte, det var hur som helst en roligare söndagspromenad med fornlämningar i GPS:en, inte minst om man vill upptäcka de lite mer okända och oskyltade spåren från det förflutna. Ett exempel är fornborgen i bilden ovan på Ekerö. För den som inte är arkeologisk bevandrad var den här bergknallen inte mycket mer …än just en bergknalle. Men när man stannade upp kunde man upptäcka låga stenvallar som skvallrade om att det här en gång har legat en fornborg.
>> Susanna Eschricht är antikvarie och jobbar med Bebeggelseregistret på Riksantikvarieämbetet
Informationstorget i Östra stallet. Foto: Bengt A Lundberg
Hjälp oss! Hur utformar vi en miljö där man kan studera värdefulla arkivhandlingar från 1700-talet, möta besökande grupper, träffa på studiekompisar från i förfjol, hitta information om eternitens förträfflighet som byggnadsmaterial, koncentrerat söka i databaser, låna böcker eller delta i en workshop om regional utveckling? Här ska man även kunna föra ett lärt samtal, dricka en kopp kaffe för att orka föra ännu fler lärda samtal och i lugn och ro bläddra i senaste Arkitektur eller Populär arkeologi.
Informationstorget i Östra stallet i Stockholm är Riksantikvarieämbetets publika mötesplats. Till Infotorget kommer anställda, forskare, studenter och allmänhet för att ta del av fornminnes- och byggnadsinformation, söka/låna böcker och arkivhandlingar, söka i databaser och register samt för att få handledning och hjälp med ovanstående.
Den fysiska miljön är vacker och stilren. Byggnaden är statligt byggnadsminne och måste hanteras med omsorg. Vi har ambitionen att vara en mötesplats för människor inom och utanför kulturmiljövården, digitalt, mentalt och fysiskt.
Det pågår nu en diskussion om hur man skulle kunna utveckla Informationstorget, och göra besökarnas tillvaro där ännu bättre. Vi skulle vilja göra miljön mer välkomnande och våra resurser bättre exponerade och tillgängliga. Vi behöver hjälp med det av er, våra besökare.
Tyck till om hur vi ska ha det i framtiden! Vad är bra och vad kan göras bättre?
>> Eva Pelve är bibliotekarie och arkeolog och arbetar med kundservice och katalogisering på Vitterhetsakademiens bibliotek
Fornsök (den publika tjänsten för fornminnesinformation) fyller 1 år i veckan. Det fick mig att fundera lite på vilken respons tjänsten fått.
Vid lanseringen knäade Riksantikvarieämbetets servrar betänkligt av besökstrycket men efter någon vecka lugnade det sig och idag har Fornsök en stadig besöksfrekvens på omkring 200 om dagen. Det har inte gjorts några större marknadsföringsinsatser men de gånger det skrivits något om tjänsten har det märkts markant i besökssiffrorna. Om man jämför med hur många som kom åt informationen när den var analog så är ju 200 besökare om dagen en fantastisk siffra men mer intressant är väl frågan Hur många vill vi nå? Och vilka är det som hittat tjänsten? Hur kan vi göra Fornsök och informationen bättre/mer lätt tillgänglig?
I Fornsöks e-postlåda landar vanligen ett par tre e-postar per dag med frågor och synpunkter men även med kompletterande information. Fornsök har faktiskt fått några stammisar som regelbundet skickar in extra information och rättelser.
Synpunkterna består hittills av en hel del ros vad gäller tjänsten i sig (”Fullständigt lysande!”) men också förslag på hur den kan bli bättre (t.ex. att kunna söka på angiven koordinat), kompletterande information (bl.a. fotografier av olika lämningar) och av påpekanden om fel i informationen (t.ex. felstavade ortnamn och felaktiga geografiska positioner).
Det kommer också en del frågor om hur man hittar en specifik lämning. Många av dessa användare skulle själva ha hittat det de sökte om Fornsök haft en interaktiv karta. Det är faktiskt vad som håller på att utvecklas. Någon gång under första halvan av nästa år ska man kunna rita ut en rektangel och söka efter till exempel alla runstenar inom det markerade området. Då får vi verkligen anledning att brista ut i ett fyrfaldigt hurra!
>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.
Nya Älvsborgs fästning. Foto: Pål-Nils Nilsson
Sedan 2006 har Accessprojektet “tillgängliggörande av landets kulturminnesmärkta byggnader” pågått på Riksantikvarieämbetet och nu är 75% av alla byggnadsminnen (totalt ca 9500) sökbara i Bebyggelseregistret. Arbetet har varit ett samarbete mellan RAÄ, länsstyrelserna och förvaltarna av de statliga byggnadsminnena. För att ge en bättre överblick över de statliga bygnadsminnena så har vi lagt ut en kml-fil som kan läsas i Google earth och en karta som visar hur långt respektive län har kommit i sin digitalisering.
NYA KOMMENTARER