Monthly Archive for February, 2008

Skogforsk lanserar ny webbtjänst om skogens kulturarv

Skog med dimma och en sjö
Morgondimma i Värmland (klicka på bilden för att se den i större format). Foto: Pål-Nils Nilsson, RAÄ

Jag har sedan i september representerat RAÄ i en referensgrupp för en ny webbtjänst, Skogens kulturarv, som främst riktar sig till skogsägare men även till andra intresserade. Projektet har drivits av Skogforsk i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och LRF Skogsägarna. Tjänsten ska bidra till ökad kunskap och beskriver olika forn- och kulturlämnignar i skog och mark samt hur man ska visa hänsyn när man marbereder, gallrar, avverkar osv. Det är alltid intressant att jobba i projekt där deltagarna bidrar med olika kompetenser om samma område, synergieffekten är påtaglig.

I slutet av förra året kom en rapport som visade på i vilken utsträcknings skogsbruket förstör fornlämningar. Samma rapport skriver även att detta i många fall beror på kunskapsbrist gällande hur man identifierar lämningarna samt hur man ska förhålla sig till dem när man t ex avverkar.

För att kunna ansvara för kulturarvet i skog och mark är det nödvändigt att man som skogsägare har tillgång till information om forn- och kulturlämningar samt tillgång till hjälpmedel som underlättar tolkningen och förståelsen för dessa.

Skogens kulturarv kommer att vara en del av Kunskap direkt som även den drivs av Skogforsk och har skogsägare och tjänstemän som främsta målgrupp. Tjänsten är inte släppt än men jag kommer att posta en blänkare här på bloggen så fort detta är gjort.

Kunskap direkt innehåller allt man behöver veta som skogsägare men det finns även smått och gott för oss andra. Filmen om hur man fäller träd med motorsåg borde t ex varenda sommarstugeägare se. :)

>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på RAÄ

Över en miljon besök på raa.se

Riksantikvarieämbetets webbplats hade under förra året över en miljon besök!


Välbesökt webbplats

I medeltal rör det sig om cirka 2 750 besök per dag eller 83 000 per månad.

Exempel på populära delar av webbplatsen är sidorna om Arkeologi och fornlämningar, besöksmålen – däribland Birka och Glimmingehus, världsarven i Sverige och lediga jobb.

Statistiken talar sitt tydliga språk: webben är en av våra främsta och viktigaste kanaler för att nå ut med information.

Det är glädjande att många använder sig av Riksantikvarieämbetets webbplats. Men vi kan bli ännu bättre på att kommunicera via webben som på många sätt ett oslagbart medium med både snabba, korta nyheter och djupgående bakgrundfakta.

Om vi också satsar på att skapa platser/forum på webben för dialog och interaktivitet (med bilder, ljud och webb-teve osv) kan vi kanske fördubbla antalet besök om något år?

Anna Björkander,
Kommunikationschef på Riksantikvarieämbetet

Landskapskonventionen – inget hot mot den privata äganderätten

Riksantikvarieämbetets förslag om genomförande av den europeiska landskapskonventionen har väckt flera reaktioner runt om i landet. Många är positiva men vissa är starkt negativa. En fråga som blivit “het” i debatten är landskapskonventionen och den privata äganderätten.

I en debattartikel i tidningarna Land lantbruk, ATL och SLA framför bland annat representanter från LRF Väst och Skaraborg stark kritik mot Riksantikvarieämbetets förslag om genomförande av den europeiska landskapskonventionen. Man menar bland annat att Riksantikvarieämbetets förslag utgör ett angrepp på den privata äganderätten och att det riskerar att leda till att allemansrätten rämnar. Även debattören Dick Erixon framför liknande tankar i sin blogg.

Flera av de uppgifter som presenteras i dessa sammanhang är rena felaktigheter och vi tycker därför att det är på sin plats med några rättelser och klargöranden:

Landskapskonventionen har inget med EU att göra. Konventionen förvaltas av Europarådet som är en mellanstatlig organisation vars främsta uppgift är att stärka demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen. Europarådet utfärdar inga direktiv.

Varken landskapskonventionen eller Riksantikvarieämbetets förslag syftar till att inskränka den enskilda äganderätten. Det enskilda ägandet är och förblir en självklar förutsättning för landskapets förvaltning. Riksantikvarieämbetet ser det spridda markägandet och brukandet i Sverige som en stor tillgång som bidrar till att upprätthålla landskapets mångfald och variation. Detta har vi också framhållit och vi menar att landskapskonventionen bidrar till att både erkänna brukarnas och markägarnas betydelse i förvaltningen av landskapet och att öka deras möjligheter att påverka regelverk och styrmedel. Att äga mark är inte liktydigt med att äga landskapet. Lika lite som någon enskild äger stadsbilden, naturen eller den biologiska mångfalden äger någon enskild landskapet.

Den svenska allemansrätten är unik i ett europeiskt perspektiv. Allemansrätten bygger på ett förtroende mellan markägare och nyttjare som aldrig får tas för givet och som måste förvaltas med ömsesidig respekt. Detta har vi uppmärksammat i vårt förslag. Vi ser med glädje på hur fler länder i Europa gör landskapet allt mer tillgängligt med vår allemansrätt som förebild.

private_property-jpg.jpg
Det bästa sättet att uppleva fördelarna med allemansrätten är att åka någonstans där den inte finns. I Storbritannien har under senare år allemansrättsliga regler börjat införas men med svenska mått är tillgängligheten till landskapet fortfarande låg. © Copyright Patrick Mackie.

Vi vill understryka att kraven i landskapskonventionen i första hand gäller stat och kommun. Intentionerna i både konventionen och Riksantikvarieämbetets förslag är att stärka förutsättningarna för medborgarna, vilket givetvis inkluderar markägarna, att vara delaktiga i hur stat och kommun i framtiden utformar styrmedel och politik för skydd, förvaltning och utveckling av landskapet. Vi har i detta svårt att se de påstådda parallellerna till den forna Sovjetstatens diktatur.

>> Leif Gren jobbar med frågor om miljömål och landskap på RAÄ.
>> Kaj Janzon är historiker och jobbar med landskapsfrågor på RAÄ.
>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och GIS på RAÄ.
>> Erika Nilsson är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och regional utveckling och tillväxt på RAÄ.

Historiska bloggar om Adelsö

Historiska museets blogg om Adelsö

Sedan ett tag tillbaka använder Historiska museet en blogg för att kommunicera hur ett nytt projekt om Adelsö socken fortskrider. För den som inte vet så är det i denna socken man hittar det inte helt okända Birka.

Tanken bakom projektet är “… att tillgängliggöra information om arkeologi och kulturmiljöer inom Adelsö socken i Stockholms län (i landskapet Uppland). En viktigt [sic] uppgift är att göra Historiska museets databaser kompletta när det gäller föremålsinformation från Adelsö och Birka och göra dessa data tillgängliga för forskning och en bredare allmänhet.” (citat från bloggen)

Materialet kommer att sättas i ett sammanhang (i både tid och rum) och presenteras på ett mer pedagogiskt sätt. Säga vad man vill om långa listor med fynd men särskilt tillgängliga är de inte. Därför kommer resultatet också att kunna användas som ett pedagogiskt exempel på man kan presentera och tillgängliggöra museers samlingar/databaser.

Projektet använder sig i stor utsträckning av material som digitaliserats av medarbetarna inom museets accessprojekt. Resultatet från digitaliseringarna blir genast tillgängliga via museets söktjänst, Sök i samlingarna, på ett föredömligt sätt.

Kolla även in Adelsös sida i museets söktjänst där man även kan se vilka träffar som socknen ger i våra (RAÄ:s) databaser.

>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.

Låt oss inspireras

Så var ena hälften av det nya huset på Gotland, Riksutställningars del, invigt. En invigning som varade i dagarna tre. Det började med festligheter, dans, invigningstal och ballonger torsdagen den 24 januari. Fredagen var dagen då samarbetspartner, organisationer och företag på Gotland tog sig möjlighet att se det nya huset. Sista dagen var allmänhetens tur att besöka nybygget. Över 1000 nyfikna gotlänningar tog sig tid på lördagen att vandra runt i lokalerna.

Alla tre dagarna var vi flera stycken på plats från Riksantikvarieämbetet för att visa upp oss och vår verksamhet som etableras i andra delen av huset i höst. Och trots att det inte var vår invigning var intresset stort för oss, i synnerhet från allmänheten. Dock är det inte alltid så lätt, för den icke så insatte, att hålla isär Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet.

När ämbetet nu kommer till Gotland till hösten ska vi ta tillfället i akt och låta oss inspireras av Riksutställningars fria tänkande och skapande. Med den nystart som flytten innebär för Riksantikvarieämbetet och dess verksamhet, bör kreativitet och nytänkande vara ledord för oss alla.

Entrén till Riksantikvarieämbetets och Riksutställningars nya lokaler i Visby
Riksantikvarieämbetet och Riksutställningars gemensamma entrée i huset i Visby.

>> Maria Jansson är kommunikatör och webbredaktör på Riksantikvarieämbetet.

Att röra sig utanför ramen

Internet är ett medium i ständig utveckling, vem trodde t ex för några år sedan att en myndighet skulle ha en blogg? Vi försöker att experimentera lite med hur man kan nå olika målgrupper. Inspererade av Fredrik Wackås inlägg om att spränga sig loss från den egna webbplatsen så testade vi att göra just detta. Efter att vi fick intressanta kommenterar om hur FMIS används av forskare i detta inlägg så postade Lars Lundqvist (enhetschef här på RAÄ) ett inlägg på Arkeologiforum.se vilket gav ännu mer konstruktiv kritik. Mycket av det som kom upp är vi medvetna om men det väckte även en del tankar som vi tar med oss. Man blir hemmablind, det är alltid intressant med ett utifrånperspektiv.

Jobbar du själv på en myndighet, museum eller annat? Hur spränger ni er loss från den egna webbplatsen?

>> Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.