Kampen om det offentliga rummet – skateboardåkarnas ifrågasättande av stadens norm


Foto: Gunnar Almevik

Den 16 maj öppnar Dieselverkstaden i Nacka sin nya utställning ”Hinder – En skateboardutställning”. I samband med den hålls seminarier med fokus på perspektiv på genusfrågor, det offentliga rummet och k-märkning av skateboardmiljöer. För oss är det spännande att delta i diskussioner om hur kulturarv kan vara utgångspunkten för ett offentligt samtal.

Tidsmässigt sägs skateboard ha uppkommit i 1950-talets USA och i Sverige var den etablerad i mitten av 1970-talet. I dag anses den vara både en actionsport såväl som en livsstil. Men det är till stora delar även en gatukultur, en mänsklig aktivitet som tar sin plats på gatan, i det offentliga rummet.

Skateboardåkare nyttjar rummet utifrån dess egna förutsättningar utan hänsyn till och ibland i opposition mot det som rummet var tänkt för. Skateboarden liksom andra kulturella yttringar, som exempelvis gatukonst och graffiti, är oppositionella till rumsligheters ofta normativa samhällsideal och människosyn. Vanligen ser samhället på staden utifrån arkitektoniska och stadsplanemässiga perspektiv. Skateboardåkaren och graffitikonstnären ser staden utifrån, curbs och hotspots, det vill säga var det är bra att åka respektive måla. Det pågår således en maktkamp om definitionen av det offentliga rummet.

Nivåer av makt
Makt kan studeras på tre nivåer. Den första och den enklaste nivån är att undersöka observerbara händelser i de officiella och institutionella beslutsprocesserna, det vill säga vilka beslut som tas. Den andra nivån är uppmärksammandet av alla de beslut och frågor som behandlas inom det politiska systemet utan att beslut tas. Den tredje nivån innebär att studera och belysa alla de intressen som inte ens kommer upp till förhandling. De människor som företräder dessa intressen är ofta marginaliserade och osynliggjorda i det offentliga livet och behöver därför skapa sig alternativa strategier, andra sätt att höras och synas.

Ett etablerat och kraftfullt sätt att skapa legitimitet för sina särintressen är historieskrivningen. Arbetarrörelsen och kvinnorörelsen är två intressen som genom sin alternativa strategi, sitt motstånd och ifrågasättande av det offentliga, båda vunnit samhällelig legitimitet med hjälp av bland annat skriva sin historia.

En viktig uppgift för oss
Riksantikvarieämbetets och kulturarvssektorns ansvar är att se till att alla dessa nivåer av makt belyses för att den offentliga historieskrivningen och de offentliga samtalen om historien ska vara angelägna för alla. Att försvara allas rätt till en röst i det offentliga samtalet, i den offentliga debatten och i det offentliga rummet är en av våra viktigaste uppgifter.

Utställningen ”Hinder – En skateboardutställning” pågår på Dieselverkstaden i Nacka från den 16 maj till och med den 15 juni 2008. Lördagen 17 maj kl. 14:00 hålls seminarier. Mer information finns på Dieselverkstadens och utställningen Hinders webbplatser.

Referenser
ALMEVIK, GUNNAR (2008) Kickflip architecture. Paper for Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008.

BORDEN, IAN (2003). A Performative Critique of the City: the Urban Practice of Skateboarding, 1958-1998 I: Malcolm Miles and Tim Hall with Iain Borden (eds.), The City Cultures Reader, (Routledge, second edition, 2003).

HYLLAND ERIKSEN, THOMAS (2000) Små platser – stora frågor: En introduktion till socialantropologi. Nora: Bokförlaget Nya Doxa AB

Läs mer

>> Tomas Örn är bebyggelseantikvarie och jobbar med frågor som rör statliga- och enskilda byggnadsminnen samt regional utveckling.

4 comments

  1. Pingback: Det offentliga rummet för alla? « Peter Alsbjers blogg
  2. David

    Jag tror det är hybris från det offentliga att fullt ut kontrollera vad medborgarna i slutändan använder ett offentligt rum till. Eller i alla fall överallt utom i väldigt auktoritära samhällen som t.ex. Singapore. Alla planer, även översikts- och detaljplaner, har en tendens att inte överleva kontakten med verkligheten. Frågan är väl som vanligt hur man balanserar mellan offentlig kontroll och individuell eller gruppfrihet?

    För övrigt har jag noterat att det statliga byggnadsminne som RAÄ har sina kontor i har en av skateboardåkare väl använda monumental stentrappa…

  3. Pingback: Maktkamp mellan oss och inom oss - K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg
  4. Niels

    Jag är förvisso lite färgad, men jag bara älskar att den här diskussionen förs. Ända sedan tidiga tonåren har jag sett skateboard, med dess utövare stå för en alternativ syn på offentlig miljö. Uppfriskande att det får uppmärksamhet!

Skriv en kommentar