Monthly Archive for June, 2008

Smaka på husen!

Nu har anmälningstiden till Kulturhusens dag officiellt gått ut, men fortfarande kommer det in anmälningar och naturligtvis ska alla som vill få vara med. Årets tema är Smaka på husen och i skrivande stund har över 160 arrangemang blivit anmälda – från samtliga Sveriges landskap. Arrangemangen knyter på olika sätt an till temat, med tonvikten antingen på byggnadens roll i framställning eller utskänkning av mat och dryck eller på traditioner kring måltider och matberedning.

Som aptitretare kommer här några smakprov ur arrangemangen – ”Skolluncher under 1900-talet”, ”Smaka på Chokladstaden Ljungsbro”, ”Det stod en doft av kaffe kring missionshuset”, ”Festbord från olika epoker på Ekebyhovs slott”, ”Tunnbrödsbak i bagarstugan”, ”Full aktivitet i det gamla borgköket”, ”7 sorters kakor” och mycket, mycket annat …

Under sommaren fortsätter arbetet med att förbereda presentationen av alla evenemang på vår webbplats, www.raa.se samt att ta fram en affisch för evenemanget. Kulturhusens dag är söndagen den 14 september 2008. Läs mer på vår webbplats.

Vill du vara med på Kulturhusens dag? Skicka i så fall ett mejl till khusdag (at) raa.se.

>> Rikard Johansson är kommunikatör på Riksantikvarieämbetet

Gästblogg: Att hitta en hällmålning


Närbild på målning och tolkning. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.

Att hitta en hällmålning är inte alla förunnat. Åtminstone inte om man arbetar med hällbildsinventering i Västsverige. Ändå var det detta som jag fick tillfälle att uppleva en dag i början av maj, då en tidigare okänd hällmålning i Lyse sn, Bohuslän inventerades.

Jag har i flera år arbetat med att inventera och dokumentera hällristningar i Bohuslän och Dalsland. Under dessa år har jag tillsammans med min kollega Andreas Toreld lokaliserat ett par hundra nya hällristningsytor. Det infinner sig alltid en viss glädje när man gör ett nytt fynd, och om det är någon märkvärdigare ristning blir man nästan jublande glad. Därför var det en lite märklig känsla när jag först såg hällmålningen i Lyse.

Vi var i Lyse sn för att dokumentera de kända hällristningarna i socknen på uppdrag av ”Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar”. När vi kom till Raä nr 142:1, en hällristning under ett klippöverhäng som varit känd sedan slutet av 1800-talet, hade vi inte en tanke på att vi skulle hitta en målning. Ristningar under klippöverhäng är inte direkt vanliga i Bohuslän, men desto mer intressanta. Bevaringsförhållandena där är ofta mycket bra, berget är ovittrat, ingen eller lite lav på berget, och de huggna linjerna är fortfarande, efter nära 3000 år, fortfarande vita. Detta gör att även mycket tunna huggningar, som man på ”vanliga” hällristningar sällan kan se, framträder. Därför var det med viss spänning vi kom till platsen. När jag stod och studerade ristningen på nära håll, sa jag till Andreas: -Jag tror det är målat här också.


Tommy kollar på hällbilderna. Foto: Andreas Toreld

Första tanken var att det inte var sant. En målning på en hällristning som varit känd i över 100 år, och ingen hade sett målningen? Dessutom, en hällmålning på en hällristning? Vem har hört tals om det? Osäkerheten kom krypande och den riktiga glädjen uteblev.

Någon dag senare fick vi möjlighet att studera en känd hällmålning i Bro sn, bara någon mil från vårt fynd. Detta är en av få hällmålningar som blivit funnen vid en ordinarie fornminnesinventering. Målningen i Bro är utan tvekan ”äkta”. Den ligger på samma höjd som målningen i Lyse och föreställer enkla skepp. Efter att ha sett målningen i Bro började vi tro att också vårt nyfynd var ”äkta”. Några dagar senare besiktigades vår målning också av professor Jarl Nordblad, som ”bekräftade äktheten”.

Målningen vi hittade i Lyse är unik på flera sätt. Motivet är ett skepp av sen bronsålderstyp, eventuellt period IV-V. Skeppet är målat över ett ristat (hugget) hällristningsskepp av ungefär samma typ och ålder. Detta gör att målningen har en terminus post quem till ca 800 f. Kr. Det visar också att målningar är samtida med ristandet på hällar under bronsåldern, något som diskuterats tidigare. Den visar också att hällristningarna inte varit målade, utan att de vita huggna linjerna synts tydligt nog ändå, något jag hävdat tidigare. Om man generellt målat också ristningarna, så skulle färgen i ristningslinjerna varit kvar även på Lyse 142. Dessutom ser man på ristningen att de huggna linjerna fortfarande är ljusa mot den mörkare bergytan.

>> Tommy Andersson jobbar med digitalisering på Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Gästblogg: Historia på plats – en utflyktsguide till Västra Götalands historia


Den yngre generationen på upptäcktsfärd på Hols gärde (Hol 7:1). Foto: Henrik Zedig.

Hur får vi de människor som permanent eller tillfälligt vistas i länet (Västra Götalands län) att bruka det gemensamma kulturarvet? Det frågade vi på Kulturmiljöenheten oss i samband med ett enhetsmöte hösten 2005. Upprinnelsen var en artikel i en morgontidning som handlade om det stora historieintresset i Sverige. Aldrig hade det funnit så många populärhistoriska tidskrifter och skönlitterära verk om vår historia.

Om nu intresset för förhistoria och historia var så stort, hur skulle då vi kunna få folk att besöka kulturarvet och på plats kommunicera de spännande historier som de vårdade kulturmiljöerna berättar?

För att få svar på den sistnämnda frågan genomfördes en inledande förstudie våren 2006. Det enda vi visste var att vi ville använda oss av Internet. Viktigast var därför att göra en omvärldsanalys för att se hur andra myndigheter och museer runt om i Europa presenterade sina kulturarv och/eller kulturmiljöer på Internet.

När analysen var gjord stod det klart att vi ville skapa en utflyktsguide till Västra Götalands historia genom att presentera våra kulturmiljöer med hjälp av en interaktiv karta, det vill säga GIS, och att vi också ville ha en dialog med de människor som besökte de presenterade miljöerna. En annan viktig faktor var att sidorna skulle vara lättnavigerade. En kravspecifikation togs fram och ett konsultföretag byggde den webbaserade GIS-applikation som idag heter Historia på plats. Till applikationen är det kopplat en gästbok där besökarna kan skriva ner sina intryck och funderingar, samt lägga upp egna bilder från platserna. På sommaren 2006 var applikationen klar och under året lades ett antal besöksmål in. Arbetet fortsatte under 2007 och idag är 40 av länets 300 vårdade kulturmiljöer inlagda i Historia på plats. Tanken är att ytterligare tio besöksmål ska läggas in under 2008 och att man successivt ska föra in nya varje år.

Nu ligger så äntligen Historia på plats ute (www.historiapaplats.se) och förhoppningsvis får vi denna sommar svar på om vi genom denna Webbaserade GIS-applikation kommer att lyckas nå ut till länsinvånarna och få dem att besöka vårt gemensamma kulturarv.

>> Henrik Zedig är arkeolog och jobbar på Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Vi möts på nya sidan “Arkiv och bibliotek”


Informationstorget IRL. Foto: Bengt A Lundberg

Webbgruppen på Riksantikvarieämbet arbetar oförtrutet på att förenkla och förbättra kommunikationen med webbplatsens användare. Turen har nu kommit till sidan “Informationstorget” som numera heter “Arkiv och bibliotek“. Den nya sidan fokuserar på våra arkiv- biblioteks- och bildtjänster samt bokhandel och erbjuder länkar och genvägar till efterfrågad information. Tanken bakom nya sidan är att visa upp spektrat av tjänster på Informationstorget samt att bespara användaren flera musklick för att nå information och källor som används ofta. Synpunkter mottages gärna.

Saknar du ingångar till Riksantikvarieämbetets digitala tjänster på nya sidan, så kan jag informera om att du hittar alla i toppmenyn under rubriken “Söktjänster”.

>> Gun Larsson är dokumentalist (informatiker) på Vitterhetsakademiens bibliotek och arbetar där med webb, informationssökningar och användarundervisning.

Världsarv från Kulturmiljöbild


Utsikt från Skuleberget över Nordingrå, Ångermanland. Foto: Pål-Nils Nilsson – Okänt datum

Missa inte bildspelet om de 14 svenska världsarven. Vill du se bilderna “live” finns de utställda i entrén till Informationstorget i Östra stallet i Stockholm.

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”


Kulturarvsbrukare på Birka trotsar den svenska sommaren. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”

Så stod det i ett mail vi fick till Riksantikvarieämbetet häromveckan. Det kom från en privatperson som var upprörd efter att ha läst en artikel i dagspressen om ännu en plundring av en av Gotlands många fyndplatser. Och det finns verkligen anledning att bli upprörd. Det är en pusselbit i vår gemensamma historia som försvinner när en fyndplats förlorar sitt innehåll för att kanske hamna i mindre nogräknade kapitalstarka personers privatsamlingar.

På Riksantikvarieämbetet har vi nyligen lanserat en uppgradering av det publika sökfönstret mot landets system för fornminnesinformation. Sedan den 19 maj kan vem som helst söka efter fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar på land och i vatten. Nytt är också ett kraftfullt kartverktyg som gör att man på skärmen virtuellt kan strosa fram i omgivningarna där man bor, eller på någon annan plats som man av något skäl är intresserad av. Trots att jag som ansvarig för den avdelning som har lanserat den nya tjänsten och därför följt arbetet nära, kan jag inte få nog av att leta runt i dom marker som ligger mig varmt om hjärtat.

Riksantikvarieämbetets strategi är att informationen om kulturarvet ska vara så tillgänglig och användbar som möjligt. Kulturarv är en del av vårt dagliga liv och intresset för historia börjar nästan alltid hemma vid den egna husknuten. Överallt finns spår och lämningar som berättar om hur vi lever och hur dom levde som fanns före oss.

Informationen i våra databaser är visserligen i de flesta fall uppbyggda av experter och används professionellt i kulturmiljövårdsarbete på statliga myndigheter, i kommunala förvaltningar, museer mm. Men informationen tillhör oss alla och är viktig för att var och en ska kunna söka efter sin historia.

Reaktionerna på att vi öppnar upp våra databaser för publik användning är övervägande positiva men ibland möts vi också av oro för att det ska leda till ökat slitage av känsliga platser eller skador till följd av oförstånd eller brott.

Och självklart kan det ibland finnas skäl att ibland hålla tillbaka information, men generellt är det inte för mycket information som är problemet utan för lite! Just nu arbetar vi med att utveckla en plattform för samsökning av information i landets rika, men för användaren svårnavigerade karta av publika databaser med kulturarvsinformation. Och det räcker förstås inte med att bara kunna hitta information. Den måste vara möjlig att förstå och tolka för alla som är intresserade. Här är vi bara i början av ett spännande arbete att i bred samverkan ge användarna stöd och möjligheter att själva bidra i arbetet.

Kunskap och intresse är en grundförutsättning för att historien ska användas och kunna gå i arv. Men självklart krävs också en väl utvecklad lagstiftning och att vi samverkar med andra myndigheter och aktörer för att motverka skadegörelse och brott. Och när den historia som lagras i markerna är så viktig att man som vår mailskrivare, som är ryttare och ofta ute i landskapet, vill hjälpa till i arbetet. Då har vi kommit långt!

…”kanske lite wild and crazy men jag blir bara så vansinnig på att några idioter ska få roffa åt sig det som tillhör oss alla”.

>> Rolf Källman är avdelningschef på Informationsavdelningen på Riksantikvarieämbetet

RAÄs egna vrakletare – the movie!

Riksantikvarieämbetets (RAÄ) “upphotade” söktjänst Fornsök lanserades i slutet av maj. I flera år har man kunnat söka fornlämningar på internet med hjälp av Fornsök och sedan några veckor tillbaka kan man även hitta maritima lämningar och välja fastighetskarta eller sjökort som bakgrund! Det är stort, men hur stort förstod vi inte förrän några av oss som jobbar med Fornsök fick agera vrakletare själva.

Samarbetet mellan Sjöfarsverket, Statens maritima museer, och Riksantikvarieämbetet har gett helt nya möjligheter och lyfter fornminnesinformationen till en ny dimension. Häromdagen insåg vi också att vi vanliga landkrabbor nu får tillgång till en helt ny värld.

I Kapellskär hämtades vi upp av Sjöfartsverkets sjömätningsfartyg, Jacob Hägg. Det var årets första riktiga högsommardag, havet låg spegelblankt och förhållandena för att söka efter vrak kunde inte vara bättre. Sjöfartsverktet har i uppgift att säkra farleder. Detta inbegriper ibland även identifiering av misstänkta vrak. Dagen till ära skulle vi besöka ett område där man misstänkte att det fanns ett okänt vrak. Med hjälp av multibeam sonar scanning (multistrålekolod) hade man fångat upp ojämnheter på botten. Bilden som uppträdde på dataskärmen skulle kunna vara ett vrak. Stämningen och spänningen var på topp när vi satte kurs rakt österut från Kapellskär. 1,5 timme senare hade vi nått de rätta positionerna. Spänningen steg – skulle det vara ett vrak eller bara ojämnheter i botten? Kanske, i tristaste fall, bara ett strömmingsstim?

Nu var det i alla fall dags att med undervattenskamera, den s.k. sjöugglan, söka av området. Medan besättningen påbörjade sänkningen av sjöugglan roade vi kontorsråttor oss med att försöka fånga de nyfikna sälarna som omringade båten på bild. Så småningom hade sjöugglan nått botten vilken låg ca 25 m under oss. Det var fantastisk sikt och Kent från Sjöfartsverket manövrerade sjöugglan med van hand. På en datorskärm kunde vi följa vad ugglan såg där ner på botten som var plan och mest bestod av sand. Men så plötsligt så dök det upp en hög med bräder, huller om buller. Det såg ut som rena rama plockepinnet. Men det var ett vrak! Ugglan sökte metodiskt av vraket som verkade vara resterna av ett segelfartyg. En första åldersbedömning gjordes till tidigt 1900-tal. Bara detta var ju spännande! Vi hade hittat ett nytt vrak! Ännu mer ståpäls blev det när ugglan hittade den vackert snidade stäven, ankaret, ankarspelet och en ventil. Med hjälp av detta borde en marinarkeolog kunna göra en närmare datering.

Tillbaka på land igen konsulterades marinarkeologiska kollegor på Sjöhistoriska museet som fick se filmen och Jim Hansson gav oss ett utlåtande: Ganska stort vrak byggd i kravell, troligen ca 30 meter lång. Bråspel med pallkrans av järn, gjutet ankare och förekomst av kopparbult på handelsfartyg borde indikera efter ca 1800. Mässingsventilen ser oval ut. De runda ventilerna kom inte förrän 1860-1870. Gissningsvis är vraket från 1800-talets mitt med förskjutning mot dess senare hälft. Skeppsbåten (fören) syns ca 1,45 min in i filmen och verkar intressant. Om stenen är malm eller barlast är svårt att avgöra utan att dyka.

Snart kommer vraket att registreras och kan då ses i Fornsök. Men du kan redan nu söka efter andra vrak eller fornlämningar!

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Det analoga fornminnesregistret i graven


Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Det analoga Fornminnesregistret med sina 10.000 inventeringsböcker och 40.000 kartor, har slutgiltigt arkiverats på ATA (Riksantikvarieämbetets antikvariskt topografiska arkiv).

Materialet som insamlats genom fältinventeringar sedan 1938 består av anteckningsböcker med beskrivningar i blyerts, med kaffefläckar och tillplattade myggor (Norrlandsböckerna) samt ekonomiska kartor, som blivit sammetsmjuka av alla utlån. Det har sin charm att hålla i det materialet.

Borta är besökaren som medförande sin metalldetektor ville titta på kartor för att kolla var han inte fick leta (!).

Idag har vi nya Fornsök, ett fantastiskt redskap där databaserna från Riksantikvarieämbetet, Statens maritima museer och Sjöfartverket slagits samman. Vi sitter hemma och får information om över 1,7 miljoner lämningar, till lands och till sjöss.

Efter 70 år är nu en epok i graven.

>> Gunilla Edenström jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet