RAÄs egna vrakletare – the movie!

Riksantikvarieämbetets ”upphottade” söktjänst Fornsök lanserades i slutet av maj. I flera år har man kunnat söka fornlämningar på internet med hjälp av Fornsök och sedan några veckor tillbaka kan man även hitta maritima lämningar och välja fastighetskarta eller sjökort som bakgrund! Det är stort, men hur stort förstod vi inte förrän några av oss som jobbar med Fornsök fick agera vrakletare själva.

Samarbetet mellan Sjöfarsverket, Statens maritima museer, och Riksantikvarieämbetet har gett helt nya möjligheter och lyfter fornminnesinformationen till en ny dimension. Häromdagen insåg vi också att vi vanliga landkrabbor nu får tillgång till en helt ny värld.

I Kapellskär hämtades vi upp av Sjöfartsverkets sjömätningsfartyg, Jacob Hägg. Det var årets första riktiga högsommardag, havet låg spegelblankt och förhållandena för att söka efter vrak kunde inte vara bättre. Sjöfartsverktet har i uppgift att säkra farleder. Detta inbegriper ibland även identifiering av misstänkta vrak. Dagen till ära skulle vi besöka ett område där man misstänkte att det fanns ett okänt vrak. Med hjälp av multibeam sonar scanning (multistrålekolod) hade man fångat upp ojämnheter på botten. Bilden som uppträdde på dataskärmen skulle kunna vara ett vrak. Stämningen och spänningen var på topp när vi satte kurs rakt österut från Kapellskär. 1,5 timme senare hade vi nått de rätta positionerna. Spänningen steg – skulle det vara ett vrak eller bara ojämnheter i botten? Kanske, i tristaste fall, bara ett strömmingsstim?

Nu var det i alla fall dags att med undervattenskamera, den s.k. sjöugglan, söka av området. Medan besättningen påbörjade sänkningen av sjöugglan roade vi kontorsråttor oss med att försöka fånga de nyfikna sälarna som omringade båten på bild. Så småningom hade sjöugglan nått botten vilken låg ca 25 m under oss. Det var fantastisk sikt och Kent från Sjöfartsverket manövrerade sjöugglan med van hand. På en datorskärm kunde vi följa vad ugglan såg där ner på botten som var plan och mest bestod av sand. Men så plötsligt så dök det upp en hög med bräder, huller om buller. Det såg ut som rena rama plockepinnet. Men det var ett vrak! Ugglan sökte metodiskt av vraket som verkade vara resterna av ett segelfartyg. En första åldersbedömning gjordes till tidigt 1900-tal. Bara detta var ju spännande! Vi hade hittat ett nytt vrak! Ännu mer ståpäls blev det när ugglan hittade den vackert snidade stäven, ankaret, ankarspelet och en ventil. Med hjälp av detta borde en marinarkeolog kunna göra en närmare datering.

Tillbaka på land igen konsulterades marinarkeologiska kollegor på Sjöhistoriska museet som fick se filmen och Jim Hansson gav oss ett utlåtande: Ganska stort vrak byggd i kravell, troligen ca 30 meter lång. Bråspel med pallkrans av järn, gjutet ankare och förekomst av kopparbult på handelsfartyg borde indikera efter ca 1800. Mässingsventilen ser oval ut. De runda ventilerna kom inte förrän 1860-1870. Gissningsvis är vraket från 1800-talets mitt med förskjutning mot dess senare hälft. Skeppsbåten (fören) syns ca 1,45 min in i filmen och verkar intressant. Om stenen är malm eller barlast är svårt att avgöra utan att dyka.

Snart kommer vraket att registreras och kan då ses i Fornsök. Men du kan redan nu söka efter andra vrak eller fornlämningar!

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

3 comments

  1. anna bergman

    Fy attans vad fränt!
    Tänk ändå om man fått va en fluga på väggen, eller jag menar en spigg på ugglan..
    =)

  2. Sven Rentzhog

    Vilket siktdjup! När vraket registreras i FMIS vore det toppen om man la upp filmen på youtube och sedan länkade till den i FMIS. Hittills har vi inga filmer i FMIS. Varför inte låta denna bli den första.

Skriv en kommentar