Monthly Archive for October, 2008

Det är inte alkoholen som lockar…

Mark Levengoods Tankar för dagen på Sveriges Radio lyste upp vår morgon här på Riksantikvarieämbetet i Visby. Tack, Mark! Jag kommer att småflina hela dagen! Man kan ju verkligen fråga sig vad det är som driver arkeologer att gräva i jorden. När jag läste arkeologi var det ett antal studenter som skrämdes bort från utbildningen vid första exkursionen i fält. De tittade med fasa ner i schaktet på utgrävningen vi besökte. Det var på hösten och det duggregnade. Ett gäng leriga, rufsiga varelser klafsade runt och utgöt sig över några stolphål som de hade hittat. De bjöd på kaffe i en skitig byggbarack där kartonger med djurben, fuktiga raggsockar och intorkat portionssnus effektivt dränkte lukten av pulverkaffet i plastmuggarna. Den dagen förlorade vi fem studenter till mindre leriga humanistiska discipliner.

Arkeologernas omklädnings- och fikahörna
Så här kan det se ut i byggbaracken! Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ


Kaffepaus! Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Vad är det då som driver arkeologer? Marks idé om alkoholkonservering har tyvärr inte mycket bäring på arkeologer i fält – konserveringsarbetet börjar ju inte där. Är det kanske glädjen över att jobba med händerna – den meditativa processen att gräva – fylla hink – sålla? Eller förmågan att se skatter även i stenar och ben – kunskap och fantasi hjälper en att fylla i de hål som tiden har gnagt i de fysiska lämningarna efter andra människor i en annan tid? Eller känslan av att faktiskt gräva sig bakåt i tiden? Kanske det – fast inte minst tror jag att arkeologer tycker om att skita ner sig! Om man vågar sig på att psykologisera så undrar jag om det inte är så att arkeologerna inte fick leka tillräckligt i sandlådan när de var barn. Själv sitter jag vid ett skrivbord och längtar efter känslan att komma in efter en hel dag ute och ta av mig riktigt skitiga kläder…


Underbart! Lite för lite geggamoja, bara. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

>> Sophie Jonasson jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.

Älgjakt förr och nu


Hällmålningar vid Flatruet i Härjedalen.  Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Årets älgjakt pågår för fullt ute i landet. Men inget är nytt under solen – också på stenåldern var det populärt att jaga älg (kanske mer av överlevnadsskäl, men ändå…).

Dagens jaktlag använder sig av moderna hjälpmedel som mobiltelefoner och GPS medan stenåldersjägarna gjorde vackert röda målningar av viltet på bergväggar för att få jaktlycka. Kanske något för nutida jägare att prova på?

På en lodrät bergvägg vid Ruändan i sydöstra hörnet av Flatruet i Härjedalen målade jägarna upp ett 20-tal bilder av älg och annat vilt för sådär en 4000 år sedan. Färgen var järnockra med fett som bindemedel. Djuren skulle lockas till stupet genom att avbildas. (Snacka om bildens magi…)


Utsikten från hällmålningarna ut mot myren. Visst är det vackert?  Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Hällmålningarna har som registrerad fornlämning RAÄ-nummer Tännäs 58:1 om man vill söka mer information i Fornsök.

Flatruet är också känt för Sveriges högst belägna landsväg och en 8000 år gammal tall, men det är en annan historia.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.

Jag mötte en minister!


Lena Adelsohn-Liljeroth hänförd av Kulturmiljösök.
Foto: Lars Lundqvist

Igår var det stor invigning av våra nya lokaler i Visby med oss anställda på ämbetet liksom inbjudna gäster från när och fjärran, bland annat kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth.

För att visa upp lite  av vår verksamhet hade vi “satt upp” ett antal stationer runt om i våra lokaler. “Min” station var Kulturmiljösök som är en samsöktjänst som söker ner i alla Riksantikvarieämbetets databaser. Dagen till ära tog vi tillfället i akt och visade den nya och ännu ej släppta versionen av tjänsten där man kan se träffarna på en karta.

Helt plötsligt tittade Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth förbi vår station. Jag lät henne välja en plats på kartan och hon valde Käringön på Västkusten. En bit söder om denna ö hittade vi uppgifter om ett vrak som råkade ut för ett myteri och till slut sjönk i en storm på 1680-talet (Öckerö 332). Lena var mycket intresserad och imponerad, så pass imponerad att hon nämnde det i sitt tal lite senare under invigningsceremonin. Ett kvitto på att det vi gör ger resultat och intresserar många, inklusive vår kulturminister. :)

Imorgon lördag är det öppet hus för allmänheten mellan 11 och 14 och även då är stationerna bemannade av mig själv och mina kollegor. Kom förbi och se vad som finns kring din favoritplats.

>> Johan Carlström jobbar på Riksantikvarieämbetet, bl a med Kulturmiljösök.

Nu inviger vi nya huset!

Efter lång väntan och mycket planering så är vi till slut färdigflyttade. Allt har gått enligt plan och att Riksantikvarieämbetet finns i Visby är nu ett faktum.

Imorgon torsdag den 9 oktober är det dags för invigning av våra lokaler i Visby och dagen till ära kommer Kulturministern på besök.

Till invigningen kommer såklart vi anställda på ämbetet samt några hundra inbjudna gäster.

På lördag den 11 oktober kan den som vill komma och träffa oss i våra nya lokaler på Artillerigatan 33, i Visby. Vi kommer att ha ÖPPET HUS mellan klockan 11.00-14.00 då vi vill visa upp vår nya lokaler och verksamhet. Vi bjuder på tipspromenad med fina priser och såklart – kaffe och kringlor!

Välkommen!!


Inger Liliequist, riksantikvarie, framför entreen till
huset i Visby

Fotografiet lever – men vilket liv?

Photokina september 2008 – Photokina i Köln – fotobranschens Mekka är överstånden. Som vanligt större än någonsin och fler besökare. Redan innan portarna slog upp första dagen trängdes 1000-tals besökare för att få komma in. Ytorna är enorma, säkert lika stora som Gamla Stan i Stockholm, och enskilda hallar har en golvyta som ledigt skulle rymma Kölnerdomen. Det är lätt att drunkna i all teknik och utrustning men personligen fångas jag mest av att studera vilken riktning fotomediet nu tar och hur det möjligen kommer att se ut om några år.

Ett samlat intryck är att fotobranschen nu sätter kamerans  främsta egenskap på spel; att exakt återge vad som finns framför objektivet. Bildförbättring är vad som gäller nu. Det har redan i femton år varit möjligt att datamanipulera bilder, men har då medvetna ingrepp på utvalda bilder. Hama som tillverkar bildlaboratorier presenterar nu en bildserver som automatiskt gör människor vackrare och vädret bättre. Ett nytt konkurrensmedel för labben blir alltså programvaror som gör oss solbrända, yngre och vackrare. Vem kan motstå såna erbjudanden?

Flera kameratillverkare visade också olika lösningar som garanterar att människor ser glada ut på alla bilder (förhoppningsvis möjligt att stänga av vid jordfästningar etc.) Sammantaget ger denna trend kulturmiljösektorn en signal om hur viktigt det är att slå vakt om fotografiets klassiska talanger och förmåga att beskriva verkligheten på ett okonstlat sätt.

Synen på kameran som ett precisionsinstrument blir allt mer avdramatiserad. Nu kan ungarna filma varandra i poolen och det finns kameror som man kan kasta iväg och låta hunden apportera. Budskapet är att man alltid har roligt när man fotograferar.


Foto: Bengt A Lundberg

Många gamla döda varumärken dyker nu upp igen som en respektabel fasad för nya produkter. Voigtländer, Rollei och Adox har således återupplivats för att tjäna sina nya ägare i Taiwan eller Kina. Aktörer i Asien har också börjat intressera sig för tyngre fotoutrustning och ”piratdelar” har blivit en jättemarknad. Reservdelar till fotobutikernas skrivare och minilabb, som i original kostar tusenlappar, säljs nu från Kina för några tior.

Bilder i lyxförpackning är ytterligare en jättemarknad som ett resultat av att man nu kan tillverka album som praktfulla böcker av högsta kvalitet och som går att framställs som enstaka exemplar. Exempelvis kan ett bröllop dokumenteras, lay-outas och skrivas ut i ett svep. Om så önskas skyddas sidorna av en film som tål både barnhänder och tårtkalas och som kronan på verket omsluts hela härligheten med fantasifulla pärmar av doftande läder eller mattglänsande silver. Produkten ersätter möjligen den gamla familjebibeln i vårt sekulariserade samhälle. (Men vem som ska få dyrgripen vid en eventuell skilsmässa blir väl en förhandlingsfråga.) Man kan också med laserteknik skapa bilder djupt inne i massivt glas. Med rätt belysning ser man då sina nära och kära svävande som andeväsen djupt inne i ett miniatyrberg av glas.
Ingen behöver heller längre ständigt möta samma gamla tavla på väggen därhemma. Nu finns inramade storformatsskärmar med rymliga hårddiskar som efter behag visar alternativa konstverk. Många känner säkert sig tilltalade av att få njuta av hela Rembrants produktion eller av att få möta alla Zorns modeller.


“Framtiden är analog!” Foto: Bengt A Lundberg

En litet udda inslag var en ”antirörelse” – Lomography- som verkar för det klassiska fotograferandet under devisen ”Framtiden är analog!” Tydligen finns det pengar att tjäna här, av storleken på utställningen att döma. Vad jag förstår handlar det om en slags fotografisk livsstil där man saluför och använder plastkameror som konstruerades Kina på 60-talet eller i det forna östblocket. De som främst lockas av denna idé är välutbildade människor med kreativa yrken i åldersgruppen 20-30 år. Färgåtergivningen och skärpan var lite si och så – men det är tydligen helt i sin ordning. Tiden räckte inte, annars hade jag gärna frågat hur man kommer runt problemet med framkallningen av filmen, som numera nästan alltid skannas och skrivs ut digitalt.

Nyheter av ett mer seriöst slag är att produkter för säker(?) privat arkivering av digitala bilder som nu börjar lanseras. Andra intressanta verktyg är programvaror som återuppväcker förlorad information från kamerakort och diskar – t.o.m. när man formaterat dessa! För den som förtvivlat över oläsliga kamerakort blir detta klart intressant.

Något som jag själv kommer att få stor nytta av är en förenklad GPS-utrustning till kameran, utan trassliga sladdar – och mindre än en tändsticksask. Automatiskt ritas fotografens resroute upp på en karta med markeringar där de olika bilderna togs. (En möjlig nackdel är att chefen hemma och på sekunden kan rekonstruera fotografens framfart i fält.)

Fotografiet lever alltså vidare, den saken är klar. Men gränserna mot andra medier suddas ut.  Kulturmiljövården (och många andra aktörer) måste därför slå vakt om fotografiets dokumentära talanger, främst genom att själva behärska och styra hela den fotografiska produktionskedjan – från fotograferingen till presentationen. Annars finns det risk för att kulturarvet kommer att avbildas, vilande under ett evigt högtryck och befolkat av ständigt leende människor.

>> Bengt A Lundberg är fotograf och tidigare enhetschef på fotoenheten.

En titt på Hästveda


Kalkmålningar i Hästveda kyrka efter konserveringen 1940. Foto: Axel Kulle

Flytten till Visby är klar, men arkivet och biblioteket är kvar i Stockholm med sina stora magasin och allt vad de innehåller…

I arkivet tittar jag ibland på något i den stora arkivserie som är ordnad efter landskap och stad eller socken. (Serie F I, Antikvarisk-topografiska dossierer, som påbörjades 1880. Se Visual Arkiv.) Här finns handlingar fram till idag som berättar om vad som har hänt på en viss ort med fornlämningar, kyrkor, byggnadsminnen och annat som berör kulturmiljön.

Vad hittar man till exempel för spännande om Hästveda socken i Göinge i Skåne? En socken med ett samhälle som ligger på södra stambanan mellan Osby och Hässleholm och som man ibland åker förbi med X2000 utan att ens hinna läsa stationsskylten.


Bondgård i Essetorp i Hästveda socken. Teckning från 1909 av skriftställaren Pehr Johnsson i Broby. Källa: ATA

Här är några exempel på vad jag hittade i arkivmapparna:

  • Handlingar visar att Hästveda kyrka från tidig medeltid har förstklassiga kalkmålningar av Everlövsmästaren från slutet av 1400-talet. Målningarna togs fram och konserverades 1940 av konservatorn Axel Kulle från Malmö (se bilden ovan).
  • Ett brev från korpralen Sven Nilsson från 1945 uppmärksammar en historisk gravplats på Rävninge byallmänning. Enligt ortens berättelser stod här ett slag mellan danskar och svenskar (i början av 1700-talet). De stupade begravdes på platsen, där det också finns två forntida högar. Efter en besiktning av landsantikvarien Harald Olsson 1946 fick lantbrukaren Arvid Persson uppdraget att mot en ersättning på 40 kronor snygga upp och röja enbuskar på området, vilket han utförde “väl och omsorgsfullt”.
  • Flera arkeologiska rapporter från Riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet (UV Syd) är gjorda i samband med vägdragningar eller husbyggen. Bland annat har man undersökt ett gravfält från vendel- och vikingatid. (En sökning i Fornsök visade att det finns inte mindre än 152 registrerade fornlämningar i Hästveda socken.)

Detta och mycket mer…ibland är det svårt att slita sig…för det är kul att resa i tid och rum!

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar.