Mark Levengoods Tankar för dagen på Sveriges Radio lyste upp vår morgon här på Riksantikvarieämbetet i Visby. Tack, Mark! Jag kommer att småflina hela dagen! Man kan ju verkligen fråga sig vad det är som driver arkeologer att gräva i jorden. När jag läste arkeologi var det ett antal studenter som skrämdes bort från utbildningen vid första exkursionen i fält. De tittade med fasa ner i schaktet på utgrävningen vi besökte. Det var på hösten och det duggregnade. Ett gäng leriga, rufsiga varelser klafsade runt och utgöt sig över några stolphål som de hade hittat. De bjöd på kaffe i en skitig byggbarack där kartonger med djurben, fuktiga raggsockar och intorkat portionssnus effektivt dränkte lukten av pulverkaffet i plastmuggarna. Den dagen förlorade vi fem studenter till mindre leriga humanistiska discipliner.
Så här kan det se ut i byggbaracken! Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ
Kaffepaus! Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ
Vad är det då som driver arkeologer? Marks idé om alkoholkonservering har tyvärr inte mycket bäring på arkeologer i fält – konserveringsarbetet börjar ju inte där. Är det kanske glädjen över att jobba med händerna – den meditativa processen att gräva – fylla hink – sålla? Eller förmågan att se skatter även i stenar och ben – kunskap och fantasi hjälper en att fylla i de hål som tiden har gnagt i de fysiska lämningarna efter andra människor i en annan tid? Eller känslan av att faktiskt gräva sig bakåt i tiden? Kanske det – fast inte minst tror jag att arkeologer tycker om att skita ner sig! Om man vågar sig på att psykologisera så undrar jag om det inte är så att arkeologerna inte fick leka tillräckligt i sandlådan när de var barn. Själv sitter jag vid ett skrivbord och längtar efter känslan att komma in efter en hel dag ute och ta av mig riktigt skitiga kläder…
Underbart! Lite för lite geggamoja, bara. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ
>> Sophie Jonasson jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.
