Monthly Archive for November, 2008

Vem ska använda kulturarvsdata?


Länkar är en av internets grundpelare (bilden något beskuren). Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Det pratas mycket om att tillgänliggöra kulturarvsdata i dessa tider, projekt som K-samsök och KMM indikerar att vi bara har sett början på vad som komma skall. Det kommer att bli lättare att söka bland alla museers och arkivs information och datan kommer att bli mycket mer lättillgänglig. Detta gör att användaren kan titta på informationen (t ex bilder) och möjligtvis tagga och kommentera men inte så mycket mer. Vad händer om jag vill bruka denna information? Dagens internetkultur handlar mycket användargenererad information i form av uppladdade material och sociala nätverk men även att dela med sig och sammanfoga delar till nya helheter (mashup).

Är ett kulturarv som man bara passivt kan betrakta användbart? Det finns en del upphovsrättsliga och andra juridiska problem men visionen borde vara att ju fler som använder materialet desto bättre. Tyvärr brukar dialog kring delaktighet och användning till största del handla om problem och risk för missbruk istället för de positiva effekterna. Jag tror att många känner igen sig. Visst, information kanske missbrukas men det får aldrig nånsin överskugga nyttan. Vad man istället måste göra är att utveckla tekniker och handlingsplaner för att hantera detta när det händer.

Vi i kulturarvssektorn sitter på en skatt av information. För att denna ska spridas och användas av så många som möjligt måste vi våga att släppa taget och låta informationen spridas. Öppna licenser som t ex Creative commons är ett sätt att tydligt visa vad man får och inte får göra med informationen på ett sätt som många känner igen men det finns många fler sätt. Hur tänker du kring detta?

>> Johan Carlström jobbar med webbfrågor på Riksantikvarieämbetet.

Hur får man obstinata 15-åringar intresserade av fornlämningar?


Foto: Jocke66

Skolungdomarna borde vara en av våra viktigaste målgrupper. De är framtiden. Genom att påverka dem kan vi påverka framtiden. När jag häromdagen stiftade bekantskap med 40 niondeklassare i Visby blev jag helt klart medveten om att det är en stor utmaning för oss på Riksantikvarieämbetet att göra vår information intressant för dem. Jag antog utmaningen och försökte inta en lagom kaxig, lite klämkäck och ”tjenis” attityd under den halvtimma då jag predikade hur spännande Fornsök är och hur viktigt det är med att bevara, tillgängliggöra och använda kulturarvet. Inte vet jag vad som gick hem!

Jag försökte föreställa mig Framtiden personifierad innan jag mötte dem. Tycker inte att jag är helt verklighetsfrånvänd och tror mig ha rätt bra koll på ”dagens ungdom”. Men jag blev ganska chockad. Relativt snart insåg jag att mitt upplägg var alldeles för trist för den här publiken. Trots att jag visade spännande fornlämningar som ufolandningsbanan, vrak med smaskiga berättelser om brott och olyckor, avrättningsplatser och bilder på skelett. Vad mer kan 15-åringar begära?!

De låtsades(?) sova, pratade(!) i mobiltelefon, kommenterade, grimaserade och försökte provocera. Lärarna satt skrämmande tysta. Nu lät jag mig inte avskräckas utan försökte haka på elevernas jargong (utan att bli en allt för töntig kulturtant…). De ifrågasatte det jag sa och på vilket sätt jag sa det. Men förutom den ganska ohyfsade och ouppfostrade attityden som fanns hos flera så var det också de som bidrog till att det ändå blev en rätt så intressant debatt. För frågor hade de! Varför får inte Faktab bygga ut i innerstan? Varför är fornlämningar viktigare än att man får bygga? Får jag pengar om jag hittar en skatt? Varför får inte jag bestämma priset om jag hittar skatten? Hur vet du att ni inte byggt ert nya hus ovanpå en skatt? Varför ska man spara en massa gamla stenar? Och så vidare.

Lärarna verkade intresserade (om än något avtrubbade) och tackade i alla fall för mitt föredrag. En av dem tittade trött på mig och sa ”tänk på att vi måste umgås med dem varje dag”….

Kan vi göra vår information intressant för den här målgruppen? Ska vi göra dataspel av våra informationssystem? Vad finns det för andra vägar? Helt klart är att de förväntar sig något häftigt och hur står sig våra informationssystem i det enorma utbud som finns idag? Tycker vi att det här är en viktig målgrupp då måste vi också ta reda på vad de vill ha och skapa något för dem.

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet blir lite mer internationellt

Uppdatering 081121 09:30: 10 miljoner (!) träffar per timme verkar vara mer än Europeana pallade. De har stängt ner tjänsten och säger sig vara tillbaka i mitten av december. Kul med så stort intresse men vilket antiklimax! :(

För att tillgänliggöra vårt material för en så stor grupp människor som möjligt så måste vi söka oss utanför vår egen webbplats och finnas där våra målgrupper befinner sig. Det finns flera sätt att göra detta, bland annat genom genom att använda andras webbtjänster.

Idag lanseras Europeana, en webbplats där man kan samsöka i databaser från museer och arkiv över hela  Europa och Riksantikvarieämbetet är en av institutionerna som bidragit med bilder från vår egen fotodatabas Kulturmiljöbild. På detta sätt tillgängliggörs fotona från Kulturmiljöbild för en mycket större publik och ger användarna även chansen att söka sig vidare i våra databaser på egen hand, detta genom att bilderna syns i Eureopana som thumbnails/tumnaglar och vill man se bilen i full storlek länkas man till källan, vår egen bilddatabas. Sök t ex på “Gotland”, en aktuell ö för oss här på myndigheten. :)

Vilket material som är sökbart genom Eureopena väljer respektive institution. Vi har valt att bidra med ett urval bilder där motiven är spridda över landet och tagna av fotograferna Mårten Sjöbeck, Pål-Nils Nilsson och Carl Gustaf Rosenberg under 1920-talet till 1980-talet. Många av bilderna beskriver landskap som inte längre finns, små konstverk i sig själva. Totalt rör det sig om drygt 3200 bilder.

För att detta ska fungera fullt ut behöver våra söktjänster bli flerspråkiga, det är de inte idag men det finns med i våra planer för framtiden.  Den som lever får se…

>> Johan Carlström jobbar med webbfrågor på Riksantikvarieämbetet.

European Heritage Forum

I slutet av oktober anordnades i Bryssel, European Heritage Forum, ett tvådagars “forum” där ca 150 personer från nästan alla länder i EU, samlades till diskussioner typ “Round-table” om Kulturarvet i bred bemärkelse. Deltagarna var alltifrån personer som arbetar med kulturarvsfrågor på regeringsnivå och vid kulturinstitutioner till journalister och frivilligorganisationer. Från Riksantikvarieämbetet deltog tre personer.

Forumet, som var det första i sitt slag, hade temat Heritage and Dialogue.
- Hur kan dialog främja Kulturarvet? Eller hur manar Kulturarv till dialog?
Frågor som genererar massor av svar och diskussioner. Och det var just det som var syftet: att skapa dialog mellan deltagarna för att utbyta erfarenheter och kunskap om varandras förutsättningar om vad kulturarvet betyder i respektive land.

Valet av plats för Forumet,- Belgien, är ju ett exempel på hur problematiskt det kan vara i vissa (många?) länder: ett litet land men uppdelat i tre regioner, ytterligare delat i tre “community” efter vilket språk du talar. Spänningar och barriärer byggs upp emellan regionerna och folken. Det egna kulturavet- identiteten blir här väldigt viktig, både på gott och ont.

Hur ska Kulturarvet användas så att det främjar dialogen och samarbetet mellan personer, grupper, regioner, länder, EU, ja över alla gränser, istället för tvärtom?
En svår fråga men fundamental för oss som arbetar med kulturarvsfrågor.

http://www.coe.int/t/dg4/cultureheritage/aware/EHD/events_en.asp

Maria Jansson, kommunikatör vid Riksantikvarieämbetet

Mälaren möter Saltsjön


Så här såg Slussen ut på 1790-talet sedd från Mälarsidan. Trivsamt kan man tycka. Akvarellerad konturetsning av Elias Martins skola. Foto: RAÄ

Jag går eller åker över Slussen i Stockholm i snitt två gånger per dag. Utsikten brukar vara hänförande (om inte regn eller snålblåst gör mig mindre mottaglig för skönhetsupplevelser).

För mig är Slussen framför allt platsen där två vattensystem möts – Mälaren och Saltsjön. Ja, därifrån kommer ju namnet…och flera olika slussar har dessutom funnits där sedan 1600-talet:

  • Drottning Kristinas sluss. Öppnades 1642.
  • Christopher Polhems sluss. Öppnades 1755.
  • Nils Ericsons sluss. Öppnades 1850.
  • Karl Johansslussen som ligger där idag. Öppnades 1935.


Dagens slussmynning från Mälarsidan. Mindre trivsamt? Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Det ska bli spännande att se hur Slussen kommer att se ut i framtiden! För mig får man gärna bygga nytt, men jag hoppas på en öppen och känslig lösning som tar väl vara på den unika situationen med två vatten som möts. En naturupplevelse mitt i sta’n, inte så illa!

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar.

Väskfynd!

Jag lade vantarna på en väska som användes av de tappra arkeologer som åkte land och rike runt för att inventera fornlämningar. Min väska har nr 33 och till min förvåning hade inventeraren glömt kvar några prylar som kan beskådas på bilden ovan:

  • En fyndpåse med slagg och med texten “Slagg från Nortuna Från nr 4″.
  • En fyndpåse med träkol och med texten “Träkol från Nortuna vid nr 4″.
  • Ett stycke skattemärke, troligtvis till en Saab, för år 1992.

Mina frågor är nu… Vad hände med bilen, fick den körförbud? RAÄ Nortuna 4:1 existerar inte, det finns dock ett Nortuna i trakterna kring Västerås. Är det detta Nortuna som åsyftas? Vad är historian bakom väskorna, varför använde man inte ryggsäckar (som borde vara mer skonsamma mot ryggen)? Kan nån vänlig själ hjälpa mig?