Länkar är en av internets grundpelare (bilden något beskuren). Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ
Det pratas mycket om att tillgänliggöra kulturarvsdata i dessa tider, projekt som K-samsök och KMM indikerar att vi bara har sett början på vad som komma skall. Det kommer att bli lättare att söka bland alla museers och arkivs information och datan kommer att bli mycket mer lättillgänglig. Detta gör att användaren kan titta på informationen (t ex bilder) och möjligtvis tagga och kommentera men inte så mycket mer. Vad händer om jag vill bruka denna information? Dagens internetkultur handlar mycket användargenererad information i form av uppladdade material och sociala nätverk men även att dela med sig och sammanfoga delar till nya helheter (mashup).
Är ett kulturarv som man bara passivt kan betrakta användbart? Det finns en del upphovsrättsliga och andra juridiska problem men visionen borde vara att ju fler som använder materialet desto bättre. Tyvärr brukar dialog kring delaktighet och användning till största del handla om problem och risk för missbruk istället för de positiva effekterna. Jag tror att många känner igen sig. Visst, information kanske missbrukas men det får aldrig nånsin överskugga nyttan. Vad man istället måste göra är att utveckla tekniker och handlingsplaner för att hantera detta när det händer.
Vi i kulturarvssektorn sitter på en skatt av information. För att denna ska spridas och användas av så många som möjligt måste vi våga att släppa taget och låta informationen spridas. Öppna licenser som t ex Creative commons är ett sätt att tydligt visa vad man får och inte får göra med informationen på ett sätt som många känner igen men det finns många fler sätt. Hur tänker du kring detta?
>> Johan Carlström jobbar med webbfrågor på Riksantikvarieämbetet.
