Foto: Margareta Bergstrand
Vem äger rätten till föremålen? Hur kan brukare och konservatorer samverka kring bevarande av kulturarvet?Är etnografisk konservering ett nedsättande begrepp? Det var några av de teman som diskuterades på ICOM Conservation Committees femtonde internationella konferens i New Delhi i september.
Konferensen invigdes under rigorösa säkerhetsåtgärder eftersom vice premiärministern deltog och med tanke på de bombdåd som drabbat Delhi endast någon vecka före konferensens början. Säkerheten är viktig överallt i Indien, inte minst vid besök på museer och monument. Överallt blev man visiterad, fick visa upp väskor och passera genom metalldetektorer. Längst var kön vid världsarvet Taj Mahal!
Foto: Tom Sandström
Riksantikvarieämbetet deltar
RAÄ deltog med en presentation av resultat från Förvaltningsavdelningens FoU-projekt om alunbehandlat trä. Metoden användes fram till 1950-talet för att konservera arkeologiskt trä. Alunsaltet har dock senare visat sig orsaka låga pH värden och pulvrisering inne i träet. Många fynd är idag hotade både i Sverige och runt om i världen och man arbetar nu för att förstå nedbrytningsprocesserna och utveckla metoder för fortsatt bevarande.
Indiskt tema och tvärvetenskap
Konferensen i New Delhi i september hade temat:”Diversity in Heritage Conservation : Tradition, Innovation and Participation.” Det passade utmärkt för Indien, ett land med stor mångfald och kulturell rikedom. Trots detta är begreppet konservering något förhållandevis nytt, där kom man inte igång med kulturarvsarbetet förrän efter självständigheten 1948.
Utbudet av föreläsningar var stort och det var svårt att välja när flera föredrag presenterades på samma gång. Tepauserna blev välkomna stunder för att träffa kollegor och så snabbt möjligt förflytta sig till en annan föreläsningssal eller se på intressanta posters. De mest intressanta föredragen handlade om tvärvetenskap och samarbete. Bland tvärvetenskapliga projekt kan nämnas pågående projekt med konservatorer, intendenter, och ingenjörer som undersöker hur man kan påvisa och mäta skador på vävda tapeter och gobelänger innan skadorna blir uppenbara för ögat eller hur man tänkt när man nu äntligen åter exponerar den berömda Ardabilmattan på Victoria & Albert Museum i London.
Foto: Margareta Bergstrand
Samverkan mellan brukare och konservatorer
En hel förmiddag ägnades åt bevarandet av Thangkas. En thangka är en religiös buddhistisk bild som används i kloster och skapandet av dem är ännu en levande tradition i Tibet och omgivande länder. Thangkas är också föremål för samlande inte minst i Europa och USA och har där inte sällan blivit missförstådda som enbart konstobjekt. Textil- och målerikonservatorer berättade om projekt där man ibland under svåra förhållanden i otillgängliga bergstrakter med hårt klimat arbetar för att undervisa munkar i avlägsna kloster hur de själva kan ta hand om sina heliga föremål.
Vad betyder etnografisk konservering?
Att arbeta tillsammans med ägarna och brukarna och att undervisa om föremålens vård och värde är viktigt när man arbetar i länder med levande traditioner poängterade flera föreläsare. Tharron Bloomfield från New Zealand, själv Maori, påpekade det i ett välformulerat och engagerat tal och han ställde också frågan: vad menar vi med etnografisk konservering? Bloomfield – och många med honom – uppfattar det som en nedsättande term och man kunde enas om att det är angeläget att finna en annan terminologi.
Vem äger rätten till föremålen?
Ett av konferensens huvudämnen var interaktionen mellan ägarna till föremålen och kulturvårdarna. Hur bemöter man önskemål på att få röra vid museiföremålen, att få använda dem vid ceremonier och hur hanterar man traditionerna om hur de ska brukas? Vem äger egentligen föremålen? En annan representant för världens urbefolkningar, John Moses från Canada, talade om de rättsliga aspekterna när det gäller konservering av kulturföremål vid the Canadian Museum of Civilization. Andra föreläsare tog upp liknande frågor – vem äger rätten till döda kroppar, vem äger rätten till sjunkna skepp som ligger längs Nova Scotias kust ?
Foto: Margareta Bergstrand
En resa till världsarvet Taj Mahal
Det blev också en äventyrlig exkursion till Agra för att se Taj Mahal. Utflykten satte samtliga på prov när vi hungriga och redan från början hopplöst försenade knackade oss hem i en trasig buss genom den nattsvarta landsbygden. Förutom mekaniska insatser tilläts bara två stopp varav det ena för att bära ut busschauffören för återupplivning. Tur som det var räckte det med kaffe och några av oss hann med våra flyg hem.
Taj Mahal på nära håll är en helt annan upplevelse än på avstånd. Foto: Tom Sandström
>> Margareta Bergstrand är konservator och arbetar med textil, Tom Sandström är konservator och arbetar mest med arkeologiskt material.
Nya kommentarer