Monthly Archive for January, 2009

Rettigstipendiaterna tar farväl

Efter sju intressanta och intensiva veckor i ämbetets korridorer har vi nu kommit till vägs ände. Otaliga möten med kunniga människor har fyllt våra dagar. Vi är ödmjukt tacksamma för alla som delat med sig av sin tid och sina erfarenheter. 

Vi vill även tacka Vitterhetsakademien som förvaltar den fond som möjliggjort detta stipendium.

Vi har lotsats mellan fältexkursioner i Bålsta där landskapskonventionen berörts till svepelektronmikroskåpsanalyser via diskursanalyser och IT-enhetens virtualiseringskompetens. Myndighetens bredd har onekligen imponerat på oss.

Eftersom vi nu har en extrem insyn och överblick i samtliga enheter är vi beredda att författa en ny utredning utifall kulturutredningen och museikoordinatorns förslag inte faller i smaken. :-)

Vi ses igen!

Rettigstipendiaterna

Rettigstipendiaterna 2007-2008. Foto: Lars Lundqvist

>> Samuel Palmblad, Smålands museum, Patrick Björklund, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Sara Strindevall, Länsstyrelsen i Gotlands län

Oxens år

Måndagen den 26 januari infaller det kinesiska nyåret. Den kinesiska kalendern delar in tiden i djurkretsar på tolv år och nu börjar Oxens år. Det låter ju stabilt och bra!

Vad jag vet användes oxar som dragdjur i det svenska jordbruket ända in på 1940-talet – parallellt med hästar och traktorer naturligtvis.

Oxspann. Foto: Mårten Sjöbeck, RAÄ
Foto: Mårten Sjöbeck, RAÄ

I vår bilddatabas Kulturmiljöbild finns det flera bilder med oxar. Bland annat bilden ovan från 1934 som visar ett oxspann i höskörden i Hallsbergstrakten i Närke, och bilden nedan från 1940-talet där en man plöjer med oxar på en stenig smålandsåker i Hjortsberga socken. Smålänningarna var ju inte så välbärgade och hade kanske inte alltid råd att byta ut sina oxar mot en modern traktor?

Plöjning med oxar. Foto: Mårten Sjäbeck, RAÄ
Foto: Mårten Sjöbeck, RAÄ

Båda bilderna är tagna av botanikern och markhistorikern Mårten Sjöbeck (1886-1976). Han var en föregångare inom forskningen kring landskapsvård och kulturlandskapets utveckling och han lyfte fram hur människan har påverkat landskapets utseende genom årtusenden genom odling och annan verksamhet.

Förutom de många vetenskapliga artiklar och böcker Sjöbeck skrev gjorde han på uppdrag av dåvarande Järnvägsstyrelsen en serie landskapsböcker med foton som gavs ut av Statens Järnvägar.

I Riksantikvarieämbetets arkiv finns en stor fotosamling med cirka 7000 bilder tagna av Mårten Sjöbeck. Den större delen av bilderna överlämnades 1954 av Järnvägsstyrelsen och 1955 kompletterade Mårten Sjöbeck själv samlingen med fler bilder.

Fotografierna, som är från 1920- 1950-tal, dokumenterar svenska landskap och kulturmiljöer, ofta med människor, djur och byggnader från det gamla bondesamhället på bilderna. Andra bilder visar stadsmiljöer och fornlämningar. Ett mindre urval är scannat och finns tillgängligt i Kulturmiljöbild.

Oxar har förresten också besjungits, bland annat av Evert Taube i Oxdragarsång. “Allt bakom oxar tio…etc” – men det var inte i Sverige utan i  Argentina.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar.

Något att tänka på när man halkande och huttrande tar sig till jobbet i snömodden

För ganska precis 300 år sedan, närmare bestämt i början av februari 1709, var det också groteskt kallt. Rödnästa människor snorade och huttrade – det var till och med så kallt att ölet frös till is i tunnorna. Den här köldknäppen visade sig bli ödesdiger för en hoper törstiga matroser. De hade lämnats kvar för att passa lastfartyget Anna Maria som hade tvingats att söka en tidig vinterhamn vid Dalarö. För att muntra upp sig lite anordnade de en middag för några besättningsmän från kringliggande infrysta skutor. De kalasade på kokt kött, skorpor och brännvin och rökte tobak. En på det hela taget trevlig kväll, får man anta. Det var bara det där problemet med ölet. Våra vänner ombord var inte så desperata att de gav sig på förrådet av fryst öl, men öltörst eller möjligen några andra slags behov drev dem att bege sig iland och uppsöka inrättningen “Besökaren Åmans Enkja”. Det sista skeppsgossen gjorde var att sopa aska över glöden i kabyssen.

Vad som hände medan matroserna var upptagna på annat håll är ju lätt att lista ut. Tack vare att Anna Maria fattade eld och sjönk med last, öltunnor och rubbet vet vi precis vad som hände den där köldslagna februarikvällen. Matrosen Philip Bewe som anordnade middagen och hans kamrater hamnade nämligen i domstol. De kunde inte ersätta redarna utan fick istället plikta med fängelse på vatten och bröd i några dygn. Detta var det snälla straffet – redarna bad faktiskt att matroserna skulle behandlas milt. Bra tycker jag, för deras försummelse har ju bidragit på ett påtagligt sätt till Fornsök! Och Anna Maria? Hon ligger kvar på bottnen vid Dalarö.

man, hund och skuta på is
Å nej! Ölet har fryst i tunnorna! Infryst skuta i en annan tid på en annan plats. Bilden kommer från Flickr Commons. Foto: National Maritime Museum

>> Sophie Jonasson jobbar med dialog- och delaktighetsfrågor på Riksantikvarieämbetet.