Runringen från Väskinde

I ATA finns ett brev från arkeologen Mårten Stenberger till professor Elias Wessén. Brevet är daterat den 16 september 1944 och Stenberger skriver där:

”I samtidigt härmed avgående assurerat postpaket översändes härifrån till Dig en nyligen till Gotlands fornsal inlämnad medeltida fingerring med runinskription. Det enda jag f.n. vet om proveniensen är att ringen hittats i ett potatisland i Väskinde socken. Jag hoppas kunna förvärva ringen för Fornsalens räkning och då samtidigt få närmare fynduppgifter. Jag vore nu tacksam, om Du ville visa oss vänligheten att tyda inskriften och därefter återsända ringen hit.”

Detta är de enda uppgifter som hittills har varit kända, och som runforskare undrar man givetvis vad som hände. Var det inga runor? Kom ringen bort på posten? Eller blev den kvar någonstans på fastlandet efter kriget?

En av tjusningarna med forskning är att man ofta hittar något annat än det man letar efter, inte minst i arkiv eller på nätet. Nyligen sökte jag på skoj efter runristade föremål i den digitala katalog som Gotlands Museum har lagt ut, och snubblade då över en katalogpost, som fick mig att haja till. Det handlade om en medeltida fingerring av brons, hittad i en åker 100 meter väster om Klintegårda i Väskinde. Ringen uppgavs bära en graverad runinskrift och hade förvärvats av museet 1945.

Givetvis måste det vara den saknade ringen från Väskinde! Ett par frågor återstod dock: Var det verkligen runor och skulle texten gå att tolka? Av den digitala katalogen framgick att något borde finnas avritat i originalkatalogen, så jag tog snabbt kontakt med Gotlands museum, som lovade att skaffa fram en fotostatkopia.

I tisdags fick jag den i min hand och kunde där läsa följande runor:

dvs. guþ · sihni · þen · sumik · gierði, vilket givetvis betyder ”Gud signe den som gjorde mig”

Runorna är tydligt medeltida, och man känner igen vissa typiska gotländska runformer som t.ex. den höga s-runan och m-runan med ensidig bistav, vilket visar att inskriften måste ha tillkommit på ön.

Därmed har den gotländska runkorpusen utökats med ännu en inskrift, men det återstår naturligtvis att undersöka runtexten i original, och se om det går att säga något mer. En fortsättning utlovas därför.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

8 comments

  1. Pingback: Tweets that mention Runringen från Väskinde « K-blogg – Riksantikvarieämbetets blogg -- Topsy.com
  2. Jerrark

    Hur vanliga är sådana här ringar med runor? Jag tror att det har funnits en här i mina hemtrakter som också verkar vara förkommen.

  3. Magnus Källström

    De är inte helt vanliga. Det finns en guldring med runor från Viby i Närke med texten ”Välsignad må den vara som mig bär…”. En annan guldring med runor hittades 1880 söder om Visby och förvarades tidigare på Huseby i Småland, men ska numera vara stulen. Är det kanske den du menar?

    Från Danmark finns det också några exempel på runristade fingerringar.

  4. Jerrark

    Nej, den jag menar skall vara hittad i Marks kommun i södra Älvsborgs län.

  5. Magnus Källström

    Är du säker på att det var runor på den och inte latinska bokstäver? Vad jag vet är inte någon fingerring med runor känd från Västergötland. Om du har några närmare uppgifter om den kan du gärna mejla dem till mig på Riksantikvarieämbetet.

  6. Jerrark

    Jag skickar ett mail så fort Raä får igång sin hemsida igen.

  7. Pingback: Runringen från Väskinde revisited - K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg

Skriv en kommentar