Extra allt!

Lite sent omsider tänkte vi avrunda rapporteringen från Shanghai och Expo 2010 här på bloggen med en slags sammanfattande reflektion kring staden. Att med några få ord beskriva en stad som Shanghai är förstås inte lätt. Denna mångmiljon-megastad är större, intensivare, varmare, rikare, mer myllrande och mer snabbväxande än andra städer. Skyskraporna är fler, högre och mer fantasifullt utformade och belysningen mer påkostad. Vägar och tunnelbanelinjer byggs i en sådan takt att turistkartorna hinner bli inaktuella innan de ens lämnat tryckeriet – kort sagt, Shanghai är extra allt.

Shanghai by night. Utsikten från ”the Bund” över skyskraporna i finansdistriktet. Foto: Jerker Moström.

Inte helt oväntat är förstås Expo 2010 den största, mest påkostade och sannolikt mest välbesökta världsutställningen någonsin. Hittills har man snittat på 400 000 – 500 000 besökare per dag. Någon har beräknat att ca 70 miljoner människor kommer att ha besökt världsutställningen innan den stänger i höst.

Utsikt över Expoområdet från den svenska paviljongens tak. Foto: Fredrik Lind.

Shanghai väcker många motstridiga känslor. Stadens expansiva utveckling är resultatet av en målmedveten satsning från den kinesiska staten att göra den till Asiens finansiella centrum. Utvecklingen drivs också på av en nästan ofattbart kraftig urbanisering med trångboddhet, trängsel, luftföroreningar och trafikökningar som följd. Skyhöga markpriser leder till så omfattande rivningar av äldre bebyggelse att efterkrigstidens hårdhänta hantering av svenska stadskärnor bleknar i jämförelse.

Tripp, trapp, trull. Den äldre bebyggelsen försvinner i snabb takt. Fortfarande finns den kvar, insprängd mellan höghusen. Mu-en kyrkan, i centrala Shanghai byggd på 1880-talet av amerikanska missionärer. Idag har kyrktornet fått konkurrens av betydligt högre grannar. Foto: Jerker Moström.

Shanghai är Kinas rikaste stad men de sociala klyftorna är samtidigt mycket stora. Shanghai har en ”floating population” som omfattar flera miljoner människor, dvs. fattiga, immigrerade arbetare utan några egentliga rättigheter och många dessutom utan bostad som förser den snabbt växande staden med billig arbetskraft.

Samtidigt satsar man kraftfullt på att göra Shanghai till en mer hållbar stad. Särskilt synligt är detta när det gäller miljövänliga transporter. Elmotorcyklar är vanliga i Shanghai och tunnelbanan imponerar verkligen. År 1995 invigdes den första tunnelbanelinjen och nyligen passerade Shanghais tunnelbana Londons som tidigare var världens största om man ser till den sammanlagda spårlängden. Fram till 2020 planerar man ytterligare 350 km spår, vilket nästan är en dubblering av det nuvarande systemet – en kollektivtrafiksatsning i en klass för sig!

Den ultramoderna tunnelbanestationen People’s square, en av världens största stationer i världens största tunnelbana. Foto: Jerker Moström

Shanghai är dessutom en trygg och vänlig stad. Rån, våldsbrott och skadegörelse i det offentliga rummet är mycket ovanligt. Du kan röra dig varsomhelst närsomhelst utan att känna dig otrygg.

”Better City – Better Life”, Expo 2010:s slogan. Man  kan fundera på om det är rätt ordning. Kan en ”bättre” stad verkligen ge ett bättre liv eller är det genom att ge människor ett bättre liv som vi får en bättre stad? Foto: Jerker Moström.

Avslutningsvis kan vi konstatera att även om Shanghai ställer frågor om ekonomisk, social, miljömässig och kulturell hållbarhet på sin spets, så är de i mångt och mycket samma frågor som vi står inför här i Sverige. Om det finns skillnader kanske det i första hand handlar om just skalan. Shanghai är ju som sagt extra allt – av allt…

>> Jerker Moström & Michael Frisk

Skriv en kommentar