Monthly Archive for October, 2010

En halv miljon till världens runforskning!

En fantastiskt kul sak hände oss här på Riksantikvarieämbetet förra veckan: Riksbankens Jubileumsfond beslutade nämligen att bidra med 500 000 kronor till digitalisering av det 7 000 sidor tjocka bokverket ”Sveriges runinskrifter”, ett hett eftertraktat bokverk för många forskare och runintresserade – i och utanför Sverige. Tack vare att Riksbankens Jubileumsfond velat stötta projektet finns förutsättningar att skapa stor nytta för många forskare och runintresserade över hela världen!

Med en digitaliserad version av ”Sveriges runinskrifter”, parad med webben som dominerande informationskanal finns nu helt nya förutsättningar att skapa en utvecklad infrastruktur och arena för global runforskning och för många intresserade att på olika sätt utveckla kunskapen om runstenarna!

Bokverket ”Sveriges Runinskrifter” efterfrågas idag av ett brett spektrum forskare – nationellt och internationellt – med språklig, stilhistorisk respektive landskapshistorisk inriktning. Men: Flera av banden är sedan länge slutsålda och är svåra att finna på bokmarknaden. Många bibliotek kan i och för sig erbjuda dem, men ofta bara som referenslitteratur som inte kan lånas hem. Därför har Riksantikvarieämbetet sett det som angeläget att en digital version skapas, som görs öppet och enkelt tillgänglig på Internet!

”Sveriges Runinskrifter” är i sig en massiv insats som stöttats och utgivits av Kungl. Vitterhetsakademien. Arbetet grundlades av riksantikvarien Hans Hildebrand på 1880-talet och den senaste tryckta delen utkom 1981. Den tredje och avslutande delen av Gotlands runinskrifter har publicerats i en preliminär digital version på Riksantikvarieämbetets hemsida. Några områden väntar dock fortfarande på att bli behandlade i verket. Hit hör Norrlandslandskapen Hälsingland, Medelpad och Jämtland, men också Dalarna med sina särpräglade dalrunor från nyare tid.

Runinskrifterna är ett för norra Europa unikt språkligt, historiskt och konsthistoriskt material och har varit så ända sedan intresset för kulturarvsforskningen väcktes under 1600-talet. I svensk antikvarisk tradition utgör således runor ett klassiskt intresseområde. De svenska runinskrifterna, skriftbärarna och deras fyndsammanhang rymmer efterfrågad forskningsinformation, som till mycket stora delar finns samlad i verket ”Sveriges runinskrifter”.

Digitaliseringsarbetet kommer att ske på Riksantikvarieämbetet, med en vetenskaplig bas i två forskningstjänster inom runforskningsområdet som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, Vitterhetsakademien och Riksantikvarieämbetet. Arbetet kommer att knytas till flera andra ledande forskningsmiljöer på området, framförallt Uppsala runforum på Institutionen för nordiska språk vid Uppsala Universitet. Projektet tar sikte på att skapa en grund för en kraftfull infrastruktur för kulturarvsforskning.

Vi ser idag att en kunskapsplattform behöver utvecklas i flera steg, där både forskarintressena och informationens öppenhet och användbarhet är A och O. Det första stegen på denna väg är att:

1) digitalisera bokverket ”Sveriges runinskrifter” och göra det öppet tillgängligt via Internet för en global forskarpublik under 2011

2) utforma en modell och planera för att skapa en webbaserad, infrastrukturell plattform för forskning och kunskapsspridning om runinskrifter. Detta tar sikte på ett utvecklingsarbete under 2012.

>> Magnus Källström, fil dr och runforskare på Riksantikvarieämbetet
>> Lars Lundqvist, enhetschef på Riksantikvarieämbetet

Platsr på konferens om digital teknik i utställningar

 

Kollage med mobiltelefon, mus till dator samt texten 'new technology'
Foto: jungmoon (CC-by-nc)

Förra veckan var Platsr-redaktionen på konferensen ’Du sköna nya utställningsvärld’ i Stockholm. Konferensen arrangerades av Fuism, Forum för utställare samt Riksutställningar och handlade om digital teknik i utställningar; kan nya sätt att kommunicera och interagera ge en starkare upplevelse för besökaren, och vilka metoder, trender och tekniska lösningar finns att tillgå? Givetvis var det också ett bra tillfälle för Platsr att nätverka med museipedagoger från hela Sverige. 

Seminarier och presentationer gällande best practise och tillämpningar av digital teknik varvades med besök i utställningarna (O)mänskligt och Sveriges Historia. Ameline Coulombier från Lord Culture föreläste om multimediations - olika sätt att använda multimedia för mediering i utställningar. Nedan följer ett axplock av det Ameline berättade om trenden generellt för utställningsdesign:

  • Samlingar
    - Fokus tillbaks på samlingarna genom kontext, rytm genom ljussättning av selektiva delar av det du vill betrakta, samt taktila möjligheter

 

  • Teknologi
    - Multi touch: flera användare kan samarbeta via en touch screen
    - Augmented reality: ett sätt att öka upplevelsen av det du betraktar med hjälp av virtuell information
    - Animerade porträtt

 

  • Interface (hur/på vilket sätt man kommunicerar med besökare)
    - T ex leta information via touch screens, använda handrörelser för att bläddra genom innehåll

 

  • Besökare
    - Från individperspektiv till en kollektiv upplevelse
    - Kollektivt ljud, dvs selektiva delar översätts till olika språk men man utgår från en gemensam ljudbild
    - Stage effect:  Om endast en person kan använda en funktion (interaktiv bildskärm exempelvis) kan andra besökare  följa händelserna på en större bildskärm
    - Kollaborativt interagerande, funktioner och installationer som behöver flera personer för att fungera

 

  • Offsite-upplevelse
    - Förlängd upplevelse via applikationer till mobiler
    - Möjlighet att bokmärka information på plats för att sedan gå online hemma och utforska vidare
    - Digitala webbverktyg för att få översikt hur du har rört dig i utställningen, se vilka delar du har besökt och vilka du har missat osv, inför nästa besök

Nya tekniska lösningar och funktioner som implementeras i utställningar ersätter eller utsluter inte på på något sätt museivärdar, mänskliga ‘interpreters’ (ungefär: tolkar, översättare). Tvärtom kompletterar artificiellt och mänskligt varandra väl; det har visat sig att värdar och guider i utställningar med många tekniska implementationer är viktigt och avgörande för hur villiga besökare är att pröva och utforska verktyg och funktioner som de inte på en gång förstår hur de fungerar.

Konferensen fortsatte med flera intressanta presentationer av pedagoger och utställningsproducenter om olika sätt att interagera med besökare genom augmented reality, multi-touch, webbpedagogik, animerade porträtt – samt nya frågor som uppkommer, t ex förvaltning av tekniska lösningar, gallring och lagring av digitalt material, upphovsrätt och censur av material. Censuren gällde i detta fallet diskussioner kring användargenerade bilder som besökare kunde ta på sig själva i en utställning, och som sedan laddades upp på Flickr eller andra webbplatser. Vissa bilder föll då bort på grund av stötande innehåll, alltså censurerades – väldigt få i sammanhanget ska sägas.

Det var positivt att det presenterades installationer som även fungerar med en liten budget (kostnadsfrågan kom upp vid varje presentation) samt att det går att göra en hel del utan att det landar i fantasisummor.  Det finns ju också öppna, tillgängliga sajter och plattformar på webben som fungerar utmärkt att använda i pedagogiska sammanhang, och det bästa av allt – det är gratis!

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

2000 contacts on Flickr

The Swedish National Heritage Board has recently attained and passed the imposing number of 2000 contacts on Flickr.

N1_10533
By: Nordiska museet, Photo: Birgit Brånvall. CC (by-nc-nd) Nordiska museet is one of our contacts on Flickr.

Imagine that so many Flickr members – individuals as well as institutions – are especially interested in our images – and we in theirs. When marking the Swedish National Heritage Board as a contact, they can easily follow our recent uploads of new photos and keep track of our photostream on Flickr Commons.

When we add our contacts back, a random display of their buddy icons is shown on our Profile page. The diversity of the pictures shown by our Flickr contacts is just amazing. A wonderful global picture cocktail, so to speak. View some more samples:

Rail Walk & Gyro Park
Rail Walk and Gyro Park. Photo: “BellaArt” Laura Nicole. CC (by-nc-nd).

Halmstad Äventyrsland
Halmstad amusementpark Äventyrsland. Photo: Håkan Dahlström. CC (by)

Adolf Henrik Lindstrøm
Ship’s cook Adolf Henrik Lindstrøm. By: National Library of Norway, Photo: Narve Skarpmoen. CC (by)

how could you not walk up this path??
Seoul 2009. Photo: “sloanro” Robin Sloan. CC (by)

Sergels torg/Kulturhuset
Opening of a new municipal library in Kulturhuset/Sergelstorg, Stockholm. Photo: “Anna-Stina” Anna-Stina Takala. CC (by)

Our contact number 2000 turned out to be “lame2010“, who shows nice photos from Brasil.

Thank you all our contacts and friends – it’s just great to share pictures with you on Flickr. :-)

>>Anna Boman is a member of the Flickr Commons team at the Swedish National Heritage Board

Kvalitetslyftet – nu är vi på gång


Foto: Pål-Nils Nilsson

Under sommaren har vi planerat och förberett inför det vi kallar kvalitetslyftet. Det är en satsning på kvalitetsförstärkningar inom FMIS, Bebyggelseregistret och Kulturmiljöbild. Projektet kommer huvudsakligen att genomföras i form av så kallade lyftplatser för arbetslösa akademiker. Nu har vi äntligen kommit igång, och våra medarbetare börjar komma på plats.
Vi har inledningsvis fokuserat på FMIS, men kommer snart att börja jobba med Kulturmiljöbild. Det skall bli spännande och se hur projektet fortskrider då det är lite av okänd mark för alla oss inblandade.

Vi kommer bland annat jobba med några av de brister och problem som har funnits sedan systemen ursprungligen digitaliserades. Det är ofta fråga om informationsbrister som annars aldrig skulle komma att åtgärdas då de ligger utanför det löpande arbetet. Om vi vill att den information som vi tillhandahåller kring kulturarv och kulturmiljöer skall användas av bredare grupper i samhället, alltså även utanför de strikt professionella, krävs det att informationen inte bara är tillgänglig, utan även uppfattas som fyllig och relevant. Bättre geografisk information kring fotodokumentation, mer information kring byggnader och fornminnen är några av de satsningar som vi hoppas kunna bidra med.

Vi är väldigt glada att vi både kan förbättra våra tjänster samtidigt som vi erbjuder arbetslösa akademiker en möjlighet till fortsatt utbildning och förkovran.

>> Anders Strinnholm är projektledare för ”kvalitetslyftet” på Riksantikvarieämbetet.

Kringla på väg mot version 1.0

Kringlautvecklingen har nu pågått i några veckor och jag tänkte dela med mig av några skärmdumpar från vår testmiljö.

Detaljerat sök

Detaljerat sök har en mindre mängd fält, i exemplet ovan har jag sökt på fotografen Mårten Sjöbeck samt valt att endast söka på fotografier.

Utvecklade relationer mellan objekt

Längst ner till höger i bilden ser du relationsfunktionen som fått en tumnagel (om det finns) samt en mindre mängd metadata. I skärmdumpen ser du även funktionen där man kan bläddra i ett sökresultat utan att gå tillbaka till resultatsidan samt funktionen där sökta ord markeras med gult i gränssnittet.

Europeana-flik


Europeana
håller på och utvecklar ett API och vi har fått tillgång till det för att implementera det i Kringla som ett testfall. Detta innebär att när du gör en sökning i Kringla så görs en sökning i Europeana som presenteras som en egen flik. Klickar du på ett objekt så skickas du till Europeana. Den är även kopplad till fälten för Vad, Var, Person/Organisation, Årtal till/från, Titel och Id-nummer i det detaljerade söket. Då API:et är under utveckling så är funktionaliteten begränsad, det går t ex inte att visa filter. Detta kommer att dyka upp i senare versioner.

Utvecklingen har hittills gått enligt plan och fortsätter det på samma sätt så kommer du att kunna testa de nya funktionerna i början av november.

>> Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet.

Platsr och digitalt berättande

Flicka som tittar i en vattenpöl

Foto: National Media Museum, ca 1890

De senaste veckorna har Platsr varit på besök några gånger hos en skolklass på Solbergaskolan i Visby. Redan i våras började vi prata ihop oss om att eleverna på Solbergaskolan skulle testa Platsr som ett verktyg  att arbeta med, ett roligt inslag i undervisningen.  Nu är det dags att sätta igång ett litet projekt. Med stöd och inspiration av läraren kan eleverna ge sig ut och dokumentera och utforska sin omgivning, sätta ihop olika typer av information: text, foto, videoklipp, märka ut sin plats på kartan och berätta en historia kring den, samtidigt som de kan interagera med andra medlemmar.

Idén kring Platsr, själva typen av personligt berättande, bygger på konceptet Digital Storytelling, ett sätt att föra traditionell berättandeform vidare med hjälp av digital teknik. Metoden skapades 1994 av Joe Lambert som driver Center for Digital Storytelling i Kalifornien. Ursprungsformen för en “Digital Story” är en relativt kort berättelse, berättad av en “vanlig” person som med hjälp av digitala verktyg och multimedia förmedlar sin egen historia på ett personligt, reflekterande och engagerande sätt, ofta med någon typ av interaktivitet.

 Man kan säga att det är en slags mini-filmer där berättaren med hjälp av digitala verktyg synkar sin röst till en serie bilder som sätts ihop på ett dramaturgiskt sätt. Det finns en viss stringens för hur en digital story konstrueras enligt ursprungsformen: ca 250 ord, ett dussintal foton, och en relativt kort speltid på några minuter. Det är just denna begränsning som anses ge berättandet dess enkla men fängslande form.

Formen för Digital Storytelling har under årens lopp utvecklats, och fortsätter att utvecklas i en bredare kontext, från olika typer av webb-baserat berättande, interaktiva historier till interaktiva dataspel. På Platsr innefattar det digitala berättandet och interaktiviteten att du bland annat kan lägga in foton och videos, du kan kommentera, tagga, diskutera och givetvis skriva ner din personliga berättelse om din plats. Du kan även låta andra lägga till och redigera material till din plats, öppna upp för flera perspektiv och tolkningar.

När det gäller att publicera bildmaterial och text stödjer vi Creative Commons-licenser, och vi förespråkar en så öppen licensiering som möjligt. Givetvis får man välja själv hur pass fri licens man vill använda sig av men vi vill framhålla värdet av att dela och sprida sitt material så att andra kan använda sig av det, och likaså vikten av att de olika typerna av licensiering respekteras – just för att materialet ska kunna vara så fritt som möjligt.

Konceptet Digital Storytelling kan också vara ett sätt att införliva mänskligt tänkande och känslor, mjuka kvaliteter, i en teknisk online-miljö i form av webblärande och utbildning. En personlig historia tillåter att personen som berättar får möjlighet att presentera sina egna tankar och karaktärsdrag samtidigt som processen att skapa en berättelse är en mental utmaning som stimulerar till kritiskt tänkande, förmåga att behandla och utvärdera information, reflektera och ifrågasätta, för att slutligen komma fram till egna slutsatser. Med hjälp av digital multimedia, med ljud, känslor, bilder, och kontext skapar du en reflektiv berättelse samtidigt som du effektivt kan knyta an till andra, undersöka och försöka förstå tillsammans.

Vill du lära dig mer om hur du kan komma igång med Digital Storytelling, lära dig praktiska tips? De första kapitlen av Digital Storytelling Cookbook finns att läsa gratis på nätet:

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Ibland kommer det frågor…

Det händer fantastiskt mycket kring digital kulturarvsinformation. Både hemmavid och ute i den stora världen. Riksantikvarieämbetet är bara en av många informationsförvaltare som är besjälade av att få ut information och utveckla den så att den blir mer användbar för fler. Många har stora förväntningar och det finns många frågor och problem att lösa. Vi på Riksantikvarieämbetet får många frågor, framförallt från museer men även från andra håll. Skälet är nog att myndighetens K-samsöksuppdrag innebär att det finns en ganska tydlig aktör att interagera med inom fältet kulturarv och webb.

Jag tänkte att istället för att svara enstaka personer så lägger jag ut både fråga och svar så kanske flera kan ha nytta av svaren. Här är våra svar på en del undringar som kommit upp den senaste tiden. Dessa

Vad gör Riksantikvarieämbetet för att förmedla Sveriges kulturarv till Europa och invånare i Sverige?
Riksantikvarieämbetet har åtagit sig den långsiktiga förvaltningen av K-samsök som utvecklats under perioden 2008-2010. K-samsök är en webbservice som skördar data från en rad olika museer och andra kulturinstitutioner i Sverige. Bland informationsleverantörerna finns både nationella, regionala och kommunala museer samt drygt tjugo hembygdsföreningar. Levererade data syns i Kringla, och även (om man har en Android-mobil) i telefonen (sök på “kringla” i Android Market). Den information som finns i K-samsök levererar vi också vidare till Europeana och den kan genom ett öppet API användas i en mångfald webbtjänster och applikationer.

Varför är inte alla museer med i Europeana?
Att alla museer (ännu) inte finns med i Europeana (eller i K-samsök för den delen) har flera skäl. Det handlar bl a om bristande resurser (det kostar att digitalisera), bristande teknisk infrastruktur lokalt och en stor osäkerhet kring rättighetsfrågor. På många håll arbetar museer och arkiv hårt på att ta sig förbi dessa hinder. Riksantikvarieämbetet försöker stödja alla initiativ i den riktningen och ser särskilt positivt på alla former av konstruktivt samarbete mellan olika aktörer. Dock måste påpekas att myndigheten inte har något uppdrag att styra Sveriges museer. Varje institution står för sig själv, och utvecklingen måste alltså drivas av varje museiledning utifrån deras egna ambitioner och prioriteringar.

Finns det ingen nationell plan för att få med alla museers bildarkiv i Europeana?
Nej. Men Regeringen arbetar för närvarande med de underlag till en “Nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande” som lämnades in av bl a alla statliga museer i våras, läs mer här. Det arbetet kan kanske komma att utmynna i en sådan nationell plan som ibland efterlyses, vi får se.

Är det Riksantikvarieämbetet eller K-samsök som levererar till Europeana?
Den som levererar data till Europeana kallas provider. Riksantikvarieämbetet är (med data ur Kulturmiljöbild) en provider, men fungerar också som aggregator. Det betyder att myndigheten också levererar data från flera andra institutioner och organisationer, och detta möjliggörs genom K-samsöks tekniska plattform. SOCH (Swedish Open Cultural Heritage) är den engelska beteckningen på K-samsök.

Är det Riksantikvarieämbetet eller K-samsök som håller regionala träffar med ABM-aktörer?
K-samsök är en webservice, en apparat som skördar data från olika informationsförvaltare. Den bjuder inte in till möten och kan över huvud taget inte prata med människor. De regionala träffarna hålls av Riksantikvarieämbetet som har regeringens uppdrag att ”förvalta och vidareutveckla den digitala infrastruktur som skapats genom K-samsök” i samarbete med berörda myndigheter, institutioner, ideella organisationer och andra aktörer. För att kunna utföra detta uppdrag behöver vi möta representanter för arkiv, bibliotek och museer (ABM). Den dialogturné som vi genomför under året är ett led i att etablera sådana  kontakter, i synnerhet med aktörer som tidigare inte deltagit i K-samsöksarbetet. Läs mer om våra regionala möten på K-samsöksbloggen.

Vem bestämmer hur information ska levereras till Europeana?
Varje informationsförvaltare bestämmer över sina data. Den som vill leverera till Europeana ska veta att det finns flera olika möjligheter. Varje institution väljer själv om, och hur det ska gå till. I Sverige är så vitt vi vet K-samsök den enda nationella lösningen som har en långsiktigt säkrad drift och förvaltning.

Europeana Local Sweden är ett EU-finansierat projekt knutet till ABM Västernorrland och länsmuseet på Murberget i Härnösand. Projektet ska ”bestå av regionala och lokala institutioner inom kulturarvsområdet och deras digitaliserade material” och leverera data till Europeana. Projektet söker även aktivt samarbete med andra aktörer runt om i landet, bland annat genom  Portalnätverket. Projektet avslutas i maj 2011.

En annan leverantör har varit projektet Knowledge Management in Museums (KMM) som, också med Kulturrådsmedel, EU-stöd m.m., drivits av Länsmuseet Västernorrland, Länsmuseet i Halmstad och Stockholms läns museum. Detta projekt är nu avslutat och enligt uppgift ska den av KMM levererade datan i Europeana tas bort.

Ett fjärde alternativ som vi kommit i kontakt med är ett initiativ i en sydsvensk region. Där undersöker man just nu möjligheterna till direktleveranser baserade på Europeanas öppna källkod. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!

Ur Europeanas perspektiv är det intressant med stora mängder – gärna högkvalitativ – data. Å andra sidan vill de  helst inte ha direktkontakt med tusentals institutioner och föreningar i de 27 medlemsstaterna. Därför ser de gärna nationellt ansvariga aggregators på olika områden, och/eller gränsöverskridande paraplyorgan som APEnet (för arkiven)  och CARARE (för byggnader och fasta fornlämningar). För en bra sammanställning av aktuella Europeana-inititativ, se ABM-centrums webbplats.

Denna text kommer snart även att läggas ut på K-samsöks FAQ-sida.

>> Johanna Berg är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Succé för bildspel om Visby förr och nu


Stora torget i Visby vid invigningen av Visbydagen. Till vänster syns S:ta Karins ruin där vi höll till i klosterlängan. Foto: Anna Boman

Det var en härlig och solig höstdag i Visby i lördags. Många Visbybor, tillresta besökare och turister var ute på stan för att ta del av ett spännande och rikt program för Visbydagen med Kultur i natten.


Mer än 800 besökare tittade på bildspelet med Visbybilder från förr och nu. Foto: Anna Boman

Riksantikvarieämbetet och Donnergymnasiet i Klintehamn deltog under kvällen i klosterlängan till S:ta Karins ruin med bildspelet “Visby förr och nu”. Donnergymnasiet hade gjort ett bildspel med gamla och nya Visbybilder som de valt ur Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild. De hade också producerat vepor och flygblad (som vi delade ut på stan under dagen), ordnat ljussättning och komponerat en suggestiv musikslinga som förhöjde stämningen i det vackra medeltida rummet ännu mer.

Mer än 800 besökare hittade till klosterlängan under kvällen och pratade med oss om bildspelet, om Kulturmiljöbild och om andra digitala tjänster vi har på Riksantikvarieämbetet. Vi från Riksantikvarieämbetet och Donnergymnasiet som hade nöjet att vara där fick höra många uppskattande och positiva kommentarer om bildspelet och arrangemanget.


I entrén till klosterlängan hade vi dukat upp med godis, ljus och information. Vi berättade för många intresserade om våra bilder och om våra digitala tjänster. Foto: Anna Boman


Vid ingången från S:ta Katarinagatan lockade vi in besökare med hjälp av Donnergymnasiets vepor, magisk ljussättning och den suggestiva musiken till bildspelet. Foto: Anna Boman

Vi som jobbade under kvällen är glada att få ha träffat och pratat med så många trevliga människor och möta ett så stort intresse för våra bilder. Tack alla ni som kom dit – och stort tack till Donnergymnasiets elever och lärare för ett gott samarbete.

>> Anna Boman jobbar med bildsamlingarna och Flickr Commons på Riksantikvarieämbetet.

Konflikters påverkan på kulturarvet i världen i dag


Bild: Catalina från Colombia ser till att alla föremål som vi har packat ner för evakuering finns med på listorna. Foto: Erika Hedhammar, RAÄ

Jag befinner mig just nu på kurs i Rom. Mina kurskamrater kommer från världens alla hörn och många av dem har erfarenheter av krig och konflikter från sitt hemland. Vi ska under kursens gång lära av varandra och från inresta föreläsare om hur kulturarvet påverkas av konflikter och vad man kan göra som första hjälpen för att skydda och bevara det. Denna kurs anordnas av ICCROM (International Centre for the Study of the Preservation and Restauration of Cultural Property) som är en organisation skapad av UNESCO.

Jag kan erkänna att jag var lite nervös innan kursen. Vad vet jag om krig och konflikter som bor i Sverige? Hur ska jag bete mig med kurskamrater som kommer från Afghanistan, Iran och Irak eller Palestina? Jag kan nu efter en vecka berätta att det går hur bra som helst. Vi är en grupp på 19 personer från 6 världsdelar med många olika erfarenheter och kunskap. Några är arkeologer, några arkitekter, några konservatorer, en antropolog och en militär. Vi hade alla fått i uppgift att ta fram tre bilder som visade på hur konflikter i vårt land har påverkat kulturarvet. Det blev en intressant och lärorik introduktion. Någon var orolig för att man förvanskar kulturarvet i territorier som ockuperats av annat land. Någon har fått se militär förstöra arkeologiska lämningar i samband med strider mot maffian.  Många länder har blivit plundrade på stora mängder kulturarvsföremål. Jag kunde bara konstatera att jag har det rätt bra som bor i Sverige, men att kulturarvet har påverkats i viss omfattning när man vandaliserar moskéer, judiska kyrkogårdar eller kontroversiella utställningar.

Veckan har sedan fortsatt med en rad olika grupparbeten och övningar. Vi har bl.a. evakuerat en samling föremål från ett studiemagasin på ICCROM. Vi insåg nog alla att ordning och reda med märkning, dokumentation och listor var viktigt för att inte missa information eller ge tillfälle för souvenirjägare. Föremålen som packades i tillgängligt material var tänkta att klara en transport med en öppen lastbil på guppiga vägar till ett evakueringsmagasin utanför Rom. Som ni förstår var detta tänkt att i viss mån likna förhållanden som kan gälla i krigsdrabbade länder. Jag blev ansvarig för packgruppen. Det var inte helt lätt att hinna på den korta tid vi hade på oss och lite språkproblem hade vi, men gruppen jobbade på bra och vi fick alla praktiska erfarenheter av denna övning.

Nu börjar andra veckan. Då vi ska åka ut till en konserveringsateljé utanför Rom där vi ska lära oss om första hjälpen för textilier, läder och tavlor.

>> Erika Hedhammar är konservator och jobbar med förebyggande konservering på Riksantikvarieämbetet.

Shanghai – Big foot is beautiful

 

Foto: Patrik Faming

Intresseorganisationen Sveriges Arkitekter anordnade Swedish Architect’s Day at Expo 2010 in Shanghai. Yrkesverksamma arkitekter från Sverige och Kina deltog för en dialog om nutid och framtid. Medverkande var bland annat svenska generalkonsulatet i Shanghai, Lunds universitet, Kungliga tekniska högskolan, Malmö stad, och universiteten i Peking, Shanghai och i Nanjing.

Sveriges generalkonsul i Shanghai, Bengt E Johansson påpekade i sitt öppningsanförande att Sverige är i Kina för att sälja processer och system och inte för att sälja kopior.

Tony Clark, CENTEC vid svenska ambassaden i Peking, talade om Incoming Chinese projects for Swedish Architects and planners in Tianjin and Tangshan.

Ett antal närvarande svenska arkitektföretag presenterade sin verksamhet. Intressant var bland annat en presentation av AIX Arkitekter som utvecklade möjligheten att använda moderna prefabricerade träkonstruktioner som kan transporteras sjövägen till Kina.

Professor Yu Kongjian, dekanus för landskapsarkitekturavdelningen vid universitetet i Peking höll ett mycket bejublat anförande under temat The Chinese challenge to build sustainable Cities. Han hänvisade till Kinas långa historia med lindade fötter. Att ha små fötter har representerat ett tecken på hög status. Man kan se det som en metafor för stadens landskap menade han, ett uttryck för det onaturliga och oanvändbara: ”The Little Foot Landscape”. I staden odlas inte persikoträden för sina frukters skull utan för sin dekorativa blomning. Fiskar odlas inte för att ätas utan för att betraktas. Människor på landsbygden, med olindade fötter i naturlig storlek, skördade och fiskade och har haft ett annat förhållningssätt till sin livsmiljö.

Yu Kongjian framhöll att vi behöver ”The Big Foot Revolution”. Det är dags för en förändring och Yu Kongjian föreslog två strategier.

1. Utveckla ekosystemtjänster och alternativa ekologiska system på alla nivåer. ”Landscape urbanism” kan vara en lösning.

2. ”Big foot is beautiful”! Utveckla en annan estetik. Exempel på det är att återvinna våtmarker och låt produktionsgrödor ingå i parkerna såsom i den strandnära park inom utställningsområdet som har projekterats av föredragshållaren.

Christer Larsson, Arkitekt och stadsbyggnadsdirektör i Malmö talade under rubriken Den svenska modellen av hållbar stadsutveckling. Han beskrev en vision av en mångfunktionell stad som är både småskalig och storskalig. Genom att foga samman stadens delar kan man skapa bättre förutsättningar för social integration. Avsikten är att skapa bygga en ram för nya livsstilar och nya arbetsplatser, det fjärde stadsrummet. Christer betonade den sociala-kulturella delen av hållbarhet och att bygga på förtroende, öppenhet och kunskapsdelning. 

Sveriges Arkitekters nya publikation Architecture for Everyday Life – Sustainability by Sweden delades ut. Publikationen ges ut med stöd av miljöminister Andreas Carlgren och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Regeringsuppdraget till miljö- och kulturmyndigheter om samverkan för att främja en hållbar stadsutveckling presenterades av museichef Lena Rahoult och de uppdragsgemensamma aktiviteterna under denna vecka i Shanghai presenterades av Pernilla Glaser.

2010-09-27 Bloggarna i Shanghai