Monthly Archive for November, 2010

Finns det hopp för humaniora?

Arrangörsgruppen för Forum för kulturarvsforskning hälsar alla välkomna till ett seminarium den 9/12 och som tar sin utgångspunkt i att det idag ofta påpekas att det finns brister i den humanistiska och historiska bildningen. En fråga som kommer att diskuteras är hur humanistisk och historisk vetenskap kan bidra till ett bättre samhälle.  Inom forskning å ena sidan utsätts humaniora i allt högre grad för marknadsstyrda ideal och kvantitativa bedömningsprinciper, vilket riskerar att urholka den fria och kritiskt reflekterande forskningen. Inom statlig förvaltning å andra sidan aktualiseras dagligdags frågor kring digitalisering och e-förvaltning och deras koppling till demokratiska frågor. Men hur förmedlas humanistiska perspektiv via e-förvaltning och gynnar digital information alltid demokratin?

Moderator under seminariet är Ulrika Knutson och bland deltagarna finns Janken Myrdal, Stefan Eklund, Sanne Houby-Nielsen, Jonas Nordin, Martin Rundkvist, Johanna Berg, Tanvir Mansur från Projekt Athena, samt Karin Tetteris och Olle Westerberg från Armémuseum. Seminariet äger rum i Riksantikvarieämbetets Stora sessionssal i Stora huset, Storgatan 41 och är avgiftsfritt. Dagen inleds med kaffe klockan 9.30, därefter kör seminariet igång klockan 10.00 och beräknas pågå till senast klockan 16.00. Under dagen serveras lunchsmörgås till subventionerat pris.

Är du intresserad så föranmäl dig senast 6/12 till Camilla Montan, Vitterhetsakademiens bibliotek, tfn 08-5191 8140.

Forumet arrangeras i samarbete mellan Kungl. Vitterhetsakademien, Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer och Stockholms universitet.

>> Ola W. Jensen är forskare och handläggare och arbetar med frågor som rör bevarandeideologins historia på Riksantikvarieämbetet.

Einar Ericis skägg – ett nytt guldkorn från samlingarna

I det nya guldkornet gör vi en djupdykning i ett av Riksantikvarieämbetets personarkiv där en något oväntad samling bilder av skäggbeklädda män ligger gömd.

Lär dig mer om Sveriges genom tiderna främste orgelexpert, om skäggets historia och något om Valamo kloster i ryska Karelen.

Klicka här för att läsa mer!

>>David Larson är arkivarie på Riksantikvarieämbetet

Platsr projekt – slutrapporterat, godkänt och driftsatt!

Pojkar sittande i rad som uppvisar glädje
Foto: Nationaal Archeif, 1931
Då var dagen slutligen här då, dagen då Platsr-projektet godkänns av styrgruppen, officiellt driftsätts som en 1.0 och sålunda övergår i förvaltning..! Det känns skönt att få ett avslut och godkännande på utvecklingsprojektet efter månaders arbete och i synnerhet intensiva veckor nu mot slutet.

Godkännandet av Platsr-projektet innebär att utvecklingsperioden är över för denna gång, nu gäller det att sätta bra rutiner för det redaktionella arbetet för Platsr-communityn i samarbete med It-avdelningen och Platsrs användare under 2011, utvärdera hur förvaltningsplanen fungerar samt att lägga mycket tid och resurser på att göra Platsr till en välkänd och välanvänd community för digitala berättelser om platser med historia och historier.

För att vi som jobbar med att förvalta Platsr ska veta hur vi hanterar vissa situationer som kan inträffa, både ur redaktionell och teknisk aspekt, har vi arbetat fram en handlingsplan tillsammans med Platsrs juridikstöd som på ett tydligt sätt beskriver handlingsförlopp och tillvägagångssätt vid olika incidenter – om det skulle bli nödvändigt.

Vi letar aktivt efter bra samarbetsprojekt, vi vill bygga bra cases tillsammans med användare eller partners för att fler ska upptäcka Platsr, hur kul och användbar sajten är ur flera olika användarperspektiv: som privatperson, som digitalt verktyg i skola eller annan pedagogogisk undervisning eller som dialogplattform för exempelvis olika processer i stadsplanering. Vi skissar också på idéer för nyutveckling under 2011. Några av de tyngre utvecklingspaketen är mobilapplikation till Platsr samt läns/regionsingångar till Platsr, något av detta hoppas vi kunna realisera under 2011.

Under Riksantikvarieämbetets höstmöte i Stockholm förra veckan, var vi med som utställare med egen monter, informationsblad, flyers och vi visade också hur Platsr ser ut och fungerar via en laptop för intresserade besökare. De kunde även på egen hand pröva att skapa en plats eller navigera runt på sajten. Det kom fram en hel del intressanta idéer och förslag till samarbeten framöver, detta ska vi odla och försöka spinna vidare på nu under kommande månader.

Följ oss även på Platsr-bloggen och på Platsrs Facebook-sida.

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Fotografen Pål-Nils Nilsson visas i Paris


Dansaren Erik Bruhn. (1928-1986). Foto: Pål-Nils Nilsson. RAÄ

Flera av fotograferna i Riksantikvarieämbetets fotosamlingar har också bilder i andra samlingar, hos privatpersoner, institutioner och museer. Ibland dyker de upp i olika sammanhang och det är alltid spännande för oss att följa.


Industriarbetare i Skåne. Omkring 1960. Foto: Pål-Nils Nilsson. RAÄ

Jag fick ett tips från en kollega att Svenska institutet i Paris i samarbete med Borås Konstmuseum visar en retrospektiv utställning om den svenska fotografgruppen ”Tio fotografer”. Utställningen är gjord inom ramen för Paris fotobiennal ”Mois de la Photo” (Paris fotomånad) och pågår 2010-11-10 – 2011-01-23, om någon tänker sig en sväng till Paris. Läs mer om utställningen och Tio fotografer högst upp i Svenska institutets kalendarium.

En av initiativtagarna till Tio fotografer var fotografen Pål-Nils Nilsson (1929-2002). Han finns sedan 1998 i Riksantikvarieämbetets samlingar med cirka 300 000 bilder i färg och svartvitt. Mer än 2300 av bilderna har hittills digitaliserats och finns i bilddatabasen Kulturmiljöbild.


Lägenheter i Fittja, Stockholm. 1970-tal. Foto: Pål-Nils Nilsson. RAÄ

En sökning på bilder av Pål-Nils Nilsson i samsöktjänsten Kringla ger träffar på Riksantikvarieämbetet och Bohusläns museum. Då får vi veta att hans bilder också finns där! Hans bilder finns också bland annat i Svenska Turistföreningens (STF) bildarkiv på Nordiska museet och i Kungliga Bibliotekets (KB) samlingar. Bilderna levereras även till sökportalen Europeana.

I Nationella fotografregistret som administreras av Nordiska museet/Fotosekretariatet kan man läsa mer om Pål-Nils Nilsson. Flera av fotograferna i Riksantikvarieämbetets samlingar finns i Nationella fotografregistret och nya läggs till.

>> Anna Boman jobbar med bildsamlingarna och Flickr Commons på Riksantikvarieämbetet.

Tusen blommor…

Svenska museer behöver stabila register för sin samlingsförvaltning. Det handlar helt enkelt om att hålla ordning på vad de har, och var de har det. Till en början fördes dessa register i stora liggare, senare ofta i kortkataloger. Idag har de flesta åtminstone påbörjat arbetet med att lägga in sina uppgifter i en databas. Eller flera.

Under RAÄ:s dialogturné, som vi tidigare skrivit om här, har vissa frågor varit ständigt återkommande. En del av dem handlar om själva databassystemen som sådana, och även om vi inte är i databasbranschen kommer frågorna tillbaka till oss hela tiden.

Varför det finns så många olika system?

Svaret måste sökas i att databaserna, liksom museisektorn som sådan, växt fram organiskt och utan central styrning. Många organisationer har börjat lösa sina lokala problem på egen hand, och sökt sig framåt utifrån sina lokala förutsättningar i form av nätverk, resurser och teknisk infrastruktur. Den enskilda tjänstemannen kanske byggde upp en ordning som var helt perfekt för just hans ämne, samling och intressefokus. Hans kollega i rummet intill gjorde samma sak, fast med lite annorlunda utgångspunkter. Då fick man två system inom samma institution! Och det finns ju många institutioner. Därför kan helhetsbilden ge ett lite brokigt intryck.

Vilket är bäst?

Denna fråga kommer ofta upp men vi besvarar den aldrig. Som myndighet kan vi naturligtvis inte göra reklam för ett enskilt företag, men vi brukar hänvisa i mer allmänna ordalag till att det kan vara bra att välja ett system med många användare och stabil utvecklingsmiljö. Att bygga en egen, ny modell är alltså inte någon god idé.

Men hur många databassystem finns det egentligen?

Vem vet? Vi har försökt sammanställa en lista, men den är säkert inte fullständig. Känner du till flera databassystem i funktion på svenska museer vore det fint om du ville hjälpa oss att komplettera listan!

Här är en början i alla fall:

  • Axiell CALM. Brittiskt system som används av ett par arkiv i Sverige och över 300 organisationer internationellt.  
  • Carlotta (levererar till K-samsök). Svenskt system som används av sju institutioner i Sverige.
  • Elmer. Svenskt system som används av tre museer i Sverige, för mer information kontakta något av dessa (Länsmuseet i Halmstad, Grenna museum eller Stockholms läns museum).
  • EMu. Australiensiskt system som används av Helsingborgs stads museer, ca tjugo institutioner i övriga Europa och flera tusen i resten av världen.
  • Fotoware. Norskt bildbyråsystem som används av Stockholms stadsmuseum och hundratals andra organisationer i många andra länder.
  • MIS (levererar till K-samsök). Svenskt system som utvecklats och används av Historiska museet.
  • MuseumPlus (förbereder leverans till K-samsök). Tyskt system som används av åtta museer i Sverige och även finns på institutioner i tjugo andra länder.
  • Primus (levererar till K-samsök). Norskt system som används av tolv institutioner i Sverige och fler än hundra i Norge. 
  • Sofie (förbereder leverans till K-samsök). Svenskt system som används av över 200 svenska museer och andra mindre aktörer som hembygds­föreningar.
  • TMS. Amerikanskt system som används av Moderna museet i Sverige och ca 6000 institutioner i andra länder.

Dessutom finns en bred flora av hembyggda register i t ex Access, Excel, FileMaker eller Word. Den som vill veta mer om de internationella systemen bör också titta på brittiska Collections Trust’s Software Survey, som finns att läsa här.

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Stockholmsbesök x 2


Stockholms stadsmuseum för länge sedan  (Fotograf okänd)

Som vi skrivit om tidigare gör vi under året besök på olika håll i landet för att bredda våra kontaktytor och träffa kolleger som jobbar operativt med kulturarvsinformation på webben. Vi hoppas förstås hitta nya leverantörer till K-samsök men vill också mer allmänt lyssna av vad som händer och diskutera gemensamma utvecklingsfrågor. Arbetet utgår från Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag att vidareutveckla K-samsök i samarbete med berörda myndigheter, institutioner och ideella organisationer.

För ett par veckor sedan hade turen kommit till Stockholm. Där finns en del museer som aktivt deltagit i utvecklingen av K-samsök ända från början, men nu var det inte dem vi vände oss till. I stället hade vi bjudit in en rad institutioner som hittills inte haft så mycket med K-samsök att göra. Vi (Johan Carlström och Johanna Berg) träffade den 7-8 oktober knappt tjugo museer och fick som vanligt ta del i stimulerande diskussioner om de frågor som nästan alla brottas med.
På de två mötena deltog sammanlagt omkring trettio företrädare för sjutton museer och andra organisationer, närmare bestämt:

  • Eskilstuna museer
  • Musikmuseet
  • Nobelmuseet
  • Polismuseet
  • Postmuseet
  • Sigtuna museum
  • Skansen
  • Spårvägsmuseet
  • Statens maritima museer
  • Stockholms läns museum
  • Stockholms stadsmuseum
  • Stockholmskällan
  • Sveriges hembygdsförbund
  • Sörmlands museum
  • TAM Arkiv
  • Torekällbergets museum
  • Visarkivet

Vi presenterade som vanligt K-samsök och Europeana, samt visade våra webbtjänster Kringla/Kringla för Android och Platsr. Vi berättade också kort om hur myndigheten arbetar med Flickr Commons och vad som är poängen med att synas på andras plattformar. Bland det som diskuterades under mötena fanns många frågor som vi känner väl igen från tidigare träffar under turnén; rättighetsfrågor, öppenhet och användbarhet. Vi diskuterade en del gemensamma utvecklingsidéer och talade dessutom om bl a:

  • Möjligheten att lägga på ytterligare kartlager i Kringla. En integrering av Google maps kunde göra det möjligt för användaren att välja kartskikt och så småningom kunde vi kanske lägga till också historiska kartor.
  • Webbstatistik, både som verktyg för egen utveckling och som redovisning för jämförelser över tid &/eller med andra aktörer i sektorn.
  • Social media och hur det egentligen funkar för myndighetsföreträdare att verka på sådana informella arenor. Viss ledning finns hos e-delegationen.
  • Ljud. Möjligheterna att hantera mp3-filer i K-samsök/Kringla/Platsr liksom de speciella förutsättningar i PUL och upphovsrättslag som gäller för ljudinspelningar.

Att alla institutioner är unika behöver inte ens sägas längre. Utvecklingskraften ligger dock helt säkert i att hitta det som är gemensamt. Vi samlar in alla viktiga synpunkter, erfarenheter och idéer från deltagarna och är säkra på att de kommer att vara till glädje i vårt fortsatta utvecklingsarbete.

Genomförda åtta möten kommer under hösten att avslutas med en sista träff i Örebro. Det tänkta mötet i Linköping nästa vecka är dock tyvärr inställt pga för få anmälda. Efter årsskiftet går vi in i en ny fas och planerar några tematiserade möten kring olika materialkategorier. Det första mötet av den nya modellen kommer att handla om bildkonst, och troligen äga rum i mars månad. Vi återkommer!

>> Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Rungravhällen vid Heda kyrka


Helmer undersöker runorna. Foto: Magnus Källström

Nyligen besökte jag och Helmer Gustavson Heda kyrka i Östergötland. Anledningen var att en runristad gravhäll hade kommit i dagen i samband schaktningar för en åskledare på kyrkogården. Lyckligtvis utfördes grävningarna med arkeologisk övervakning och stenen låg därför ännu i orubbat läge. Den hade dock fått utstå mycket genom århundradena. Endast den övre hälften fanns kvar och genom trycket från en trappsten hade hällen splittrats i flera bitar. I mitten saknades dessutom ett stycke som måste ha försvunnit vid något tidigare tillfälle.

Stenkonservatorer från Göteborg hade tillkallats för att ta hand om den mycket sköra stenen, och vår uppgift var att dokumentera inskriften innan bitarna kunde lyftas. Detta skulle ske efter lunch så det blev en tidig avfärd från Stockholm. När vi kom fram regnade det, något som inte brukar inte vara det lämpligaste vädret för runundersökningar, men i detta fall gjorde den våta stenen att ristningslinjerna framträdde extra tydligt.


Gravhällen i vätan. Foto: Magnus Källström

Det tog oss därför bara ett par minuter att läsa och tolka inskriften. Det stod: …ualf : þas…R : kuþlug : muþur : -… det vill säga:  ”… detta valv över(?) Gudlög, [sin] moder …” På mitten av stenen fanns ett flätkors av en typ som förekommer på några runstenar i trakten, bl.a. den berömda Högbystenen (Ög 81). Detta tillsammans med de typiskt vikingatida runformerna och några egenheter i stavningen gjorde att vi ganska snart förstod att gravhällen var vikingatida och att den borde dateras till första hälften av 1000-talet eller senast till 1000-talets mitt.


Flätkorset på Högbystenen. Foto: Magnus Källström

Stenen har ursprungligen lagts över en kvinna vid namn Gudlög. Namnet är ganska vanligt på runstenarna i Mälardalen, men i Östergötland har det tidigare bara påträffats en enda gång. Belägget kommer från Skänninge och finns märkligt nog också på en gravhäll av senvikingatida typ (Ög 239). Den hittades i början av 1900-talet inmurad i en bakugn.

De runstenar som restes under vikingatiden är till övervägande del resta till minnet av män, men när det gäller senvikingatida gravmonument vid kyrkor har det noterats att fördelningen mellan kvinnor och män verkar ha varit mera jämn. Att gravhällen från Heda är tillägnad en kvinna faller väl in i detta mycket intressanta mönster.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

Nya horisonter

The New Media Consortium (NMC) i USA samlar hundratals universitet och andra bildningsinstitutioner med intresse för ny media i utbildning och forskning. Varje år samlar NMC expertkommittéer med internationell representation för att diskutera fram vilka tekniska nyheter som kommer att få starkast genomslag de närmaste åren. Processerna har resulterat i en serie Horizon reports som finns att hämta gratis.

I år sammanställdes för första gången en temautgåva om museer, och trots att den inte är särskilt omfattande (knappt 35 läsvärda sidor) ger den en övertygande bild av den närmaste utvecklingen, och vilka effekter som kan väntas på museiområdet. Utgångspunkten är den stärkta roll som tekniken redan idag har i vår vardag och hur den på ständigt nya sätt påverkar vårt sätt att kommunicera, organisera oss, söka information, hålla kontakt med vänner och kolleger, lära och leka.

Det finns stora möjligheter i denna nya tekniska verklighet. Rapporten pekar på fyra fält som bedöms särskilt viktiga för museisektorn, och de är, i ordning:

  1. Rich media – alltså sammansatta data, bild, ljud, film och animationer – är till glädje för museerna eftersom det erbjuder nya verktyg för en djupare förståelse av samlingar, ideer och användare.
  2. Digitalisering/katalogisering är betydelsefullt eftersom användarna i stigande grad förväntar sig enkel tillgång till tillförlitliga och relevanta data av hög kvalitet. Detta kräver resurser och det är viktigt att insatserna planeras strategiskt.
  3. Användare/besökare (och personal) är vana att kunna använda teknik efter eget val. De vill gärna kommunicera och ta del av information genom sin egen dator/telefon och får allt mindre tålamod med miljöer som inte tillåter detta. Det behövs alltså öppna nätverk och apparatoberoende lösningar för att museimiljöerna ska uppfattas som attraktiva.
  4. En ny roll i det pedagogiska uppdraget. Överflödet av information och resurser på webben kräver att minnesinstitutionerna axla en ny, mer dialogisk och rådgivande roll. Många användare efterlyser hjälp med att hitta, tolka och kontextualisera föremål och idéer.

Men allt är inte solsken. Tyvärr finns det också en del problem, eller återhållande faktorer, som kan hejda utvecklingen. En del rör lokala förutsättningar på enskilda institutioner, men rapporten fokuserar på det som bedöms utgöra gemensamma utmaningar för hela sektorn.

Bland det som bedöms som mest avgörande nämns t ex att alltför få museer har en strategisk plan för att hålla jämna steg med ens den mest beprövade teknik. De framsteg i effektivare arbetsflöden och tekniker för innehållsproduktion som man kan se i andra branscher, har inte haft tillräckligt genomslag i minnessektorn. Museerna behöver vidare se över sitt samhällsuppdrag. Expert-gruppen noterar en bristande förståelse för förhållandet mellan museets IT, samlingarna på nätet och hur folk använder teknik utanför institutionen. Dessutom saknar alltför många museipedagoger verktyg, resurser och stöd för att kunna möta de tekniska utmaningar de ställs inför. Rapporten pekar på brister i de universitetskurser som utbildar museipedagoger, och framhåller att de ansvariga ute på museerna måste höja ambitionsnivån vad gäller kompetensutveckling på IT-området.

Efter att ha tecknat denna bakgrund går rapporten in på det som komma skall. Utvecklingen går rasande fort och hur ska man veta vad som är morgondagens ton¬givande tekniker och tjänster? Expertgruppen bakom rapporten har haft ett femtiotal emerging technologies på bordet och prioriterat sex stycken. Expertgruppen pekar på några redan befintliga exempel på varje område (se nedan) och har också sammanställt en läslista (som du kan fylla på).


Mobila lösningar och Sociala media kommer inom ett år

Enligt färska repporter kommer mobilen att vara den vanligaste vägen till internet redan 2013 och långt innan dess beräknas antalet mobila verktyg gå om antalet fasta datorer. Användarna vill kunna använda dem överallt, och det blir dessutom billigare för en institution att t ex låta besökaren podda ljudfiler till sin egen mobil, än att köpa in låneapparatur för audioguider. Se t ex American Museum of Natural History och MOMA Teen Audio.

Sociala media ska inte förväxlas med sociala nätverk. Den väsentliga utvecklingskraften ligger i den mångfald av lättanvända webbtjänster som öppnar för user generated content (UGC, användargenererat innehåll), interaktion och dialog, och som gör det lätt för en enskild användare att bidra, svara och dela med sig av sina intryck. Sociala media, skriver expertgruppen, är framför allt publikens röst – oändligt kreativ och uttrycksfull. Se t ex ArtBabble på Indianapolis Museum of Art och Brooklyn Museum Freeze Tag!

Augmented reality (AR) och Plats-bundna tjänster kommer inom två-tre år
Tekniker för förhöjd eller förstärkt verklighet har länge framstått som science fiction-drömmar, men idag har den parallella utvecklingen inom olika områden nått en punkt då de är helt uppnåeliga. Mobila verktyg blir allt kraftfullare och mer lättanvända, och samtidigt allt kompaktare och billigare. Med GPS och bildigenkänning beräknar expertgruppen att AR få vidare spridning kring 2013. Museer är ju redan i AR-branschen, om än med mer lågteknologiska verktyg, och användarna är absolut redo nu.
Se t ex den samordnade franska satsningen på CultureClic och Museum of London Street Museum.

Plats-bundna tjänster är sådana som ger användarna skräddarsydd information utifrån den plats där de befinner sig. De är på intet sätt oberoende av andra verktyg som presenteras i rapporten, men de förtjänar ändå en egen mässa. För museer erbjuder de här nya tjänsterna unika möjligheter att möta sina användare när, och där, de är beredda att rikta blicken mot det som museet presenterar. Det kan t ex handla om att geotagga offentlig konst, eller informera om historiska platser just där användaren står med sin mobil.
Se t ex Museum of the Phantom City och nru (near you).

Rörelsestyrd teknik och Den semantiska webben kommer inom fyra-fem år
Användare kan i stigande grad styra sina mobiler och andra apparater med rörelser. Den som använt en iPhone/iPad vet hur man ska stryka över eller knacka på skärmen, och hur man kan vrida och vända på den och därmed påverka funktionaliteten. Istället för att som tidigare behöva lära oss maskinernas sätt, kan vi se fram emot verktyg som följer det vi uppfattar som naturliga, intuitiva rörelser och handgrepp. Än så länge används de här nya funktionerna mest i dataspel men de kommer att sprida sig. Och eftersom de kan väntas förändra själva vår förståelse av vad det innebär att arbeta med datorer (och digitala media) kan man tala om transformative technology. Se t ex Oakland Museum in California Land Grab Exhibit och Uffizierna i Florens.

Idén med den semantiska webben är att alla de data som nu finns lätt tillgängliga på webben också ska kontextualiseras genom att bindas samman i meningsfulla kedjor av relevant information. På det sättet skulle var och en som gör en sökning på t ex turkey slippa att på egen hand skapa reda i vilka träffar som rör landet (Turkiet), kalkonfarmningen, matrecepten eller filmerna. Webben skulle hjälpa användaren att sortera, och varje användare kunna bygga vidare på andras redan nedlagda arbete. När man talar om hur det här ska gå till finns det olika bud på top-down eller bottom-up, och museisektorn tycks vara ett av få områden där bottom-up uppfattas som den bästa lösningen. Trots att den semantiska webben befinner sig i början av sin utveckling kan vi ganska snart få se en brant utveckling på just detta område. Museums are perfect candidates for semantic tools.

Se t ex holländska Rijksmuseums CHIP-project och Aalto University i Helsingfors CultureSampo. Eftersom den semantiska webben är lite knepig att konceptualisera rekommenderas också Richard McManus korta text om The Modigliani Test.

Läs också hela Horizon-rapporten här (pdf).

>> Johanna Berg jobbar som verksamhetsutvecklare på Riksantikverieämbetet