Monthly Archive for December, 2010

Inte bara tomten…

Av: Anna Boman den 22 December 2010 i Bilder, Flickr Commons and Foto. 5 Comments

Read the post in english below


Foto: Einar Erici, Lars Lundqvist (cc-by-nc) och Anna Boman (cc-by-nc-nd).

Inte bara tomten har skägg! Gamla tiders män hade det – moderna män har det också. Den svenske läkaren och orgelforskaren Einar Erici (1885-1965) fotograferade förutom kyrkor och kyrkorglar också människor, och av någon anledning mest män med skägg.

Vissa av de avporträtterade männen var munkar i Valamo kloster i ryska Karelen (vilket förklarar skäggen) – andra var vanliga svenska män. Flera av dem kommer att vara med i ett nytt bild-set som planeras på Riksantikvarieämbetets sida på Flickr Commons under våren 2011. Setet kommer att visa ett urval av Einar Ericis bilder, mest från 1930-talet.

Vi visar några smakprov här och som jämförelse två skäggiga män som arbetar på Riksantikvarieämbetet idag (och ja – Einar Erici hade också skägg). :)

Vi önskar alla er som följer Riksantikvarieämbetet på Flickr Commons (och alla andra såklart) en God Jul och ett Gott Nytt År!
______________________________________

Not only Santa Claus wears a beard! Men in old times wore it – modern men wears it too. The Swedish physician and church organ expert Einar Erici (1885-1965) took photos not only of churches and church organs but also of people, and by some reason mostly of men with beards.

Some of the portrayed men were monks at Valamo Monastery in Russian Karelia (which explains the beards) – others were ordinary Swedish men. Several of them will appear in a new photo set planned on the Swedish National Heritage Board’s page on Flickr Commons in spring 2011. The set will show a selection of photos by Einar Erici, mostly from the 1930s.

We offer you a sneak peek of the coming photo set in this blog post and also, for comparison, two bearded men who work at the Swedish National Heritage Board today (and yes – Einar Erici had a beard too). :)

We wish all of you who follow the Swedish National Heritage Board on Flickr Commons (and of course everybody else) a Merry Christmas and a Happy New Year!

Digitala julklappar

Av: Anders Strinnholm den 21 December 2010 i Aktuellt, Bebyggelseregistret, Bilder and FMIS/fornsök. 0 Comments


Foto: Erik Claesson

Projektet Kvalitetslyftet som tidigare presenterats här på bloggen, är nu i full gång och resultaten börjar märkas. Vi jobbar med kvalitetsförstärkningar och rättelser i de olika publika systemen som FMIS/Fornsök, Bebyggelseregistret och Kulturmiljöbild. Då dessa system innehåller stora mängder information är det inte möjligt med några heltäckande förändringar utan det är alltid fråga om riktade insatser och prioriteringar.

Ett delresultat är att vi hittills har koordinatsatt mer än 5100 bilder från Kulturmiljöbild. Bland dessa återfinns nästan 700 fotografier av Fredrik Daniel Bruno och drygt 600 av Erik Claesson. Båda dessa material är av intresse för exempelvis studier av stadsutvecklig då de omfattar 40- och 60-talen. Ett annat exempel är att ett stort antal bilder på fornlämningar över hela landet har koordinatsatts och kopplats till FMIS.

Det betyder att alla dessa bilder nu inte bara finns i våra system och databaser utan även är relaterade till världen runtomkring oss. Genom att bilderna är geografiskt bestämda är de möjligt att koppla dessa till annan information som kartor, planer eller satellitbilder.

Vi hittills även hunnit med att kvalitetshöja ca 550 objekt i FMIS. Det rör sig huvudsakligen om brister och problem som har funnits med sedan den ursprungliga digitaliseringen. Ett liknande arbete pågår nu också inom Bebyggelseregistret kring byggnadsminnesförklaringar och andra dokument.


Foto: Pål-Nils Nilsson

Vi är övertygade om att den bättre kvalitén på informationen skall underlätta för användningen av våra system och därmed förbättra kunskapsuppbyggnaden kring kulturarvet.

Om du har förslag på åtgärder som skulle underlätta användningen den information som finns i våra system, så hör gärna av dig med tips och önskemål så kanske det kan bli verklighet framöver

>> Anders Strinnholm är projektledare för ”kvalitetslyftet” på Riksantikvarieämbetet.

Hållbar expo?

Av: Jerker Moström den 20 December 2010 i Internationellt and Stadsutveckling. 0 Comments

Vi har tidigare här på bloggen rapporterat från vårt deltagande i Expo 2010 i Shanghai som vi genomförde tillsammans med Arkitekturmuseet, Boverket och Formas inom ramen för ett aktuellt regeringsuppdrag.  Ett huvudtema på världsutställningen denna gång var just hållbar stadsutveckling. Mängder av exempel, “best practise”, och inspirerande och nytänkande lösningar visades upp i syfte att göra våra städer lite mer hållbara. Nu är världsutställningen slut och nedmontering pågår för fullt. De flesta av paviljongerna är sålda och ska flyttas till nya platser i Kina och resten av världen. I drygt ett halvår stod den gigantiska utställningen på plats. Goda intentioner och spännande möten med över 70 miljoner besökare, men man kan ändå reflektera ett ögonblick kring hållbarheten i själva projektet.  Är det försvarbart att för så kort tid bygga upp och plocka ner i den omfattningen?

Bricoleurbanism är en läsvärd blogg som följt inte bara Expo 2010 utan stadsutvecklingsproblematiken i Kina i stort. I en serie av inlägg diskuteras och illustreras på ett ett tankeväckande sätt olika aspekter av världsutställningen, bland annat just frågan ovan.

I inlägget Deconstructing the Shanghai Expo – Part III: The Size illustreras exempelvis hur stort expoområdet egentligen är: “Officially the Expo was 528 hectares, but how big is that? A neat comparison is with another contained place around which you mostly have to walk, Venice.”  En satellitbild över Venedig överlagrad med konturerna av expoområdet i samma skala ger perspektiv! I inlägget Deconstructing the Shanghai Expo – Part II: The Effacement illustreras också skalskillnaderna i den urbana väven, före och efter världsutställningen.

Ännu tydligare blir det många gånger mycket kontrastrika mötet mellan det gamla och nya Kina i inlägget om stadsomvandlingen i Tianjin.  Inlägget behöver knappas kommenteras ytterligare, bilderna talar för sig själva!

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.

Fornsök – nyheter inför 2011

Av: Daniel Langhammer den 20 December 2010 i Aktuellt, Arkeologi, FMIS/fornsök, Fornlämningar and Systemutveckling. 2 Comments


Rökstenen. Foto: C. F. Lindberg – 1872

I mitten av januari planeras driftsättning av några nya funktioner i Fornsök. Sedan ”nya Fornsök” släpptes i maj 2008 har Riksantikvarieämbetet bedrivit utveckling i mindre skala på årsvis basis. Tanken har varit att göra små men kontinuerliga förbättringar av söktjänsten. Årets utveckling bygger delvis på förslag som hängt med sedan 2008, samt synpunkter som inkommit från er användare sedan dess. Det senare är ett viktigt inslag inför all utveckling och vi önskar att ni även i fortsättningen är lika flitiga att skicka in synpunkter på förbättringsområden och andra önskemål till fornsok@raa.se . Exempel på några funktioner som kommer är RSS-feed, sökning inom handritad polygon och flerval vid sökning.

På Riksantikvarieämbetet pågår för närvarande diskussioner kring våra tjänster med utgångspunkt i sam- och framtidsplanering, ett arbete som leds av Henrik Summanen på enheten för informationsutveckling. Här finns planer på begreppsmodellering och anpassning till den semantiska webben, ett arbete som måste ske i flera steg under ett antal år. En översyn av Riksantikvarieämbetets systemportfölj kommer att göras, viktiga frågor berör vad systemen skall göra för vem i framtiden. Närliggande planer för Fornsök är att enheten för informationsförsörjning kommer att initiera en förstudie för ett nytt webbaserat registreringsverktyg. Under nästa år kommer vi också att se över hur vi kan stärka sök- och hjälpfunktioner i tjänsten, samt påbörja arbetet med att införa CC-licensiering för bilder och information.

>> Daniel Langhammer jobbar med FMIS/Fornsök på Riksantikvarieämbetet

Gästblogg: Recreate culture

Av: admin den 17 December 2010 i Flickr Commons, Foto, Gästblogg and Webb. 1 Comment

Minnesinstitutionernas bildskatter ligger delvis tillgängliga på nätet. Fria från upphovsrätt, fria att använda. Men ingen hittar dit. Hur ser nutida kulturarvsskapare och kreatörer på det här materialet? Och vad är kulturarv för allmänheten?

Det jag som kommunikatör inte kan undgå att se, är att man inte lyckas nå ut med sina bildskatter. De som hittar dit är de som redan känner till verksamheten och redan har ett intresse för museum, samlingar och historia. Kulturarvet tillhör oss alla och vi skapar kulturarvet där vi är och verkar – varje dag. Där vi lever våra liv. Inte sant?

Så under en kreativ och inspirerande krock en kväll, skapade jag tillsammans med fotografen Karl Nilsson flickr-gruppen Recreate Culture .

Vi tog kontakt med en rad duktiga fotografer och photoshopkunniga personer för att dom skulle lägga grunden. Vi gav dom fria händer att kommentera Creative Commons, dåtid, nutid och kulturarvet, genom att göra bearbetningar av det fria och tillgängliga materialet som Riksantikvarieämbetet har lagt ut på flickr.

Tanken och förhoppningen är att fler går med i gruppen framöver och att man också hittar vidare till andra minnesinstitutioners fria och tillgängliga bilder. Målet är att Recreate Culture ska väcka de gamla bilderna till liv genom remixer. Skapa uppmärksamhet, och på så vis nå ut till allmänheten. Bidragen som kommer in hoppas vi också ska kunna ligga till grund för diskussioner om kulturarv och upphovsrätt.

Under min praktikperiod vid Riksantikvarieämbetet, har jag arbetat kring Creative Commons och med fokus på de bildsamlingar som är uppladdade på flickr. Jag har under hösten träffat en mängd olika personer som arbetar vid museum och minnesinstitutioner, för att förstå vilka frågor man står inför vid digitalisering och publicering av bildmaterial på nätet. Vilka licenser man diskuterar och var svårigheterna ligger.

Många är de som nu står och laddar inför att ta ett stort steg ut, att öppna upp och tillgängliggöra. Jag ser verkligen fram emot utvecklingen med spänning och förhoppning om att minnesinstitutionerna ska få en relevant plats och roll i samtiden. Att de blir en del i den ständigt pågående dialogen och vardagen på webben.

>> Maja Larsson – mångsysslande webbkommunikatör

Nodem 2010 – några systemutvecklartankar

Av: Jonas Bolin den 16 December 2010 i Tankar kring.... 0 Comments


Foto: Jonas Bolin

Det slog mig just som jag är på väg att lämna Ämbetet, Gotland och landet för välbehövd semester att jag borde rapportera av min resa till Danmark och Nodem 2010. Blev påmind idag om detta så jag präntar ner några snabba rader om resan, konferensen och dess innehåll.

Själva resandet gick allt från ifrån bra. Det tycks som om någon eller något motarbetade mig vid varje station med start i Visby där jag nästan inte fick komma med flyget. Efter mycket problem med hotell, bokningsproblematik på konferensen och 13 timmars härlig försening kom jag dock hem igen till ön i gott skick.

Men nog om det!

Konferensen var mycket intressant men kanske inte helt rätt för mig. Det digitala spelade andrafiolen på denna digitala museikonferens. En sak kunde jag observera: Vi ligger mycket bra till! Alla projekt som presenterades – med undantag från mitt eget Kringla Android samt ett skotskt och ett irländskt projekt- var i mångmiljonklassen. Budgetarna fick vår egen verksamhet att anta dvärgproportioner. Presentationerna skedde under mycket buller och bång och det underströks hur banbrytande, unikt och svårkonstruerat – men framförallt – hur dyrt respektive projektet var.

Ett exempel är The Wall,  som marknadsförs som en 12 meter lång touchscreen. Den visade sig i själva verket bestå av fyra plexiglasskivor som tillsammans med ett par flankerade utställningsmonter som tillsammans mätte 12 meter. Skärmarna byggde på ett infrarött plan med bakomliggande (sittande direkt över huvudet på användaren) ir-kameror och med fyra separata Ubuntu-datorer. Varken informationen eller utförandet imponerade. Så sammanfattningsvis vill jag klassa ‘The Wall’ som ett projekt med mycket färg och form med litet innehåll till en mycket hög kostnad.

Man visade också upp ett imponerande system för att simulera det danska folktinget, där barn och ungdomar får chansen att vara politiker för en dag. Guiden förklarade att det var det mest komplexa system som någonsin byggts. Det man framhöll mest och som gjorde intryck på  besökarna var att det var hela 48 datorer varav 3 servrar.

De flesta presentationerna följde en liknande formel. Mycket pengar, men problem att nå fram med innehållet.  Den danska motsvarigheten till Platsr – 1001 fortellingar – hade trots sin stora budget och påkostade reklamkampanj svårt att nå ut och deras applikation (iPhone) hade bara 1700 nerladdningar. Det kan jämföras med Kringla Mobil som i dagsläget har över över 7000 nerladdningar, varav 2784 aktiva installationer (38%).

Två av föreläsningarna var särskilt intressanta, en med Pranav Mistry, MIT  som handlade om framtidens interaktion. Presentationen bygger till stor del på hans föreläsning på TED 2009. Den andra föreläsningen presenterades av  Michael Edson från Smithsonian Institute arbete med information, informationsteknologi och webben.

Michael Edson hade stor påverkan på auditoriet. Innan hans föreläsning talades det mycket om portalbyggen. Michael Edson pekade på “portalernas” tillkortakommande och framhävde att en långt mer framkomlig väg är en mer öppen syn på webbnärvaro. Efter denna presentationen försvann portalbegreppet ur diskussionerna och ersates av ‘webbnärvaro’ – ett “nytt” buzzword. Så kan det gå!

Så det fanns en del spännande, men också en konferens med ganska mycket snack och lite verkstad. Nästkommande konferens blir troligen i Stockholm 2013 och då får svenska museer en möjlighet att visa upp vad som åstadkommits!

>>Jonas Bolin arbetar som systemutvecklare på Riksantikvarieämbetet. Arbetar bland annat med K-samsök och Kringla Android.

Och till sist… Örebro

Av: Johanna Berg den 15 December 2010 i K-samsök. 0 Comments


Örebro slott. Foto: Okänd

Som vi skrivit om tidigare har vi under året gjort besök på olika håll i landet för att bredda våra kontaktytor och träffa kolleger som jobbar operativt med kulturarvsinformation på webben. Arbetet utgår från Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag att vidareutveckla K-samsök i samarbete med berörda myndigheter, institutioner och ideella organisationer. Vi (Johanna Berg och Johan Carlström) avslutade den 19 november den långa turnén med ett nionde dialogmöte på länsmuseet i Örebro. Vi träffade före­trädare för sex museer och arkiv, närmare bestämt:

  • Arkivcentrum Örebro
  • Sverige-Amerika Centret
  • Vänermuseet
  • Värmlands museum
  • Örebro läns museum
  • Örebro stadsarkiv

Vi presenterade, som vi brukar, K-samsök, Kringla, Europeana och Platsr samt berättade lite om hur vi ser på den tekniska utvecklingen i allmänhet. Vi visade också hur myndigheten arbetar med Flickr Commons och pratade om vad som är poängen med att synas på andras plattformar. Deltagarna berättade i sin tur om läget på respektive institution, och vi blev återigen påminda om hur mycket som kan göras även med små resurser. Det finns många sätt att stegvis ”smådigitalisera” och tillgängliggöra sina material, se t ex fulltexthandlingar och föreläsningar från Arkivcentrum i Örebro  och fotografier från Örebro stadsarkiv.

Bland frågor som diskuterades under mötet fanns en hel del som vi känner igen från tidigare träffar; rörande framför allt upphovsrätt och öppenhetsfrågor. Vi diskuterade databasstrukturer, metadata och olika sätt att öppna för dialog med användarna, och talade dessutom om bl a:

  • Svårigheten att hitta det man behöver i arkivförteckningar och databaser, och bristen på ”tolkar” som skulle kunna förstå att en fråga om t ex ”Jul” måste besvaras genom outline-koden för  ”Organiserad kult”.
  • Hur Google indexerar, vad ett API är och hur den semantiska webben egentligen är tänkt att fungera.
  • Behovet av statistik för webbesök/trafik för att vi ska kunna synliggöra nyttan och intresset för materialen (i relation till fysiska besök på arkiv/museum).
  • Bristen på central samordning inom kulturarvs- och IT-fältet, som gör alla utvecklingsinsatser onödigt långsamma, dyra och ineffektiva.

Att alla institutioner är unika behöver inte ens sägas längre. För att komma vidare måste vi i stället fokusera på det vi har gemensamt. Utvecklingskraften ligger i konkreta samarbetsinsatser vars resultat kan göra nytta för många. I denna insikt kan vi också ansluta till en bredare professionell strömning som syns även i andra länders minnespolitik. Som Nick Poole, vd för brittiska Collections Trust, sa här om dagen;

Individually, we will not do what needs to be done. Together, we can achieve anything. We have to Fund imaginatively, Collaborate Creatively, Aggregate smartly and Build Openly! (läs hela inlägget här)

Vi på enheten för informationsutveckling är mycket nöjda med resultatet av våra nio träffar. Vi har mött stort intresse för frågorna och tagit del av värdefulla erfarenheter och idéer i alla typer av organisationer. Nu vet vi bättre än förut hur institutions­företrädarna ser på problem och möjligheter i den digitala utvecklingen, och vi vill tacka igen för att så många delat med sig så generöst av sina tankar. Intrycken kommer att ligga till grund för den återrapportering vi gör av vårt regeringsuppdrag, och finns förstås med också i det fortsatta utvecklingsarbetet. På nyåret 2011 går vi in i en ny dialogfas och planerar som bäst för ett antal tematiserade möten kring olika materialkategorier. Närmast handlar det om ljud, film och bildkonst. Vi återkommer!

>> Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Samverkan kring geoinfo

Av: Susanna Eschricht den 15 December 2010 i Aktuellt, Bebyggelseregistret and FMIS/fornsök. 0 Comments


Överantikvarie Knut Weibull skriver på samverkansavtalet. Foto: Susanna Eschricht

Den 9:e december skrev Riksantikvarieämbetet under samverkansavtalet för geodatasamverkan. Det innebär bättre och enklare tillgång till kartdata samt att myndighetens egna data blir mer känt och får en större spridning.

Samverkansavtalet är startskottet på en tydligare samordning kring geodatafrågor. Geodatasamverkan är också ett viktigt delmål i den nationella geodatastrategin. Strategin utgör planen och färdriktningen för hur Sverige ska bygga upp en gemensam infrastruktur för geodata. Ett annat viktigt delmål är en teknisk infrastruktur och uppbyggnaden av en geodataportal. I portalen visas producenternas data, metadata och tjänster. Tack vare geodataportalen är det nu lättare att få en överblick över vilken geodata som finns och var den finns. En ny version av geodataportalen släpps i januari 2011.

En pådrivande kraft till samarbetet är EG-direktivet Inspire (Infrastructure for spatial data in Eupope). Direktivet ställer krav på att Europas medlemsländer ska bygga upp en infrastruktur för att tillgodose geodataförsörjningen. Det innehåller regler om hur geodata ska harmoniseras och standardiseras samt att myndigheter ska sprida och utbyta geodata via nättjänster.

De tjänster som berörs av Inspire-direktivet hos Riksantikvarieämbetets är Fornsök och Bebyggelseregistret.

>> Susanna Eschricht jobbar med Bebyggelseregistret och Inspire på Riksantikvarieämbetet

Platsr – bakgrund, utveckling och användande

Av: Maria Logothetis den 14 December 2010 i Platsr and Tankar kring.... 10 Comments

pusselbitar
Foto: Mykl Roventine (CC-by)

När vi började bygga Platsr (2009) ville vi skapa en sajt, en community, där människor kan mötas på webben och berätta om sina egna platser tillsammans med andra. Genom livet skapar vi relationer till platser som vi på något sätt har anknytning till, platser som är viktiga för oss ur olika aspekter. De minnen och berättelser som just du bär på kring dessa platser vill vi och andra gärna ta del av, läsa om, diskutera kring, se bilder på. Den information som du bär på är något som bidrar till att hålla kulturmiljön levande och dynamisk.

Din tolkning och dina minnen är ytterligare ett lager av kunskap som bidrar till dynamiken och historien kring olika platser. Dialog, gemenskap, och samskapande bidrar till ett empatiskt och ansvarstagande samhälle, du kan påverka och medverka till en levande kulturmiljö, den miljö omkring oss som äldre generationer har format och som vi nu fortsätter att forma.

Vi har fått en del frågor från olika kulturarvsinstitutioner om hur Platsr kan användas  och vi vill betona att Platsr är tänkt som en community med personligt fokus med personliga berättelser – och avsändare – knutna till en plats, och inte en sändarkanal för museer och andra institutioner. Om institutioner enbart vill leverera data  från sina system finns K-samsök, datat är sedan sökbart via söktjänsten Kringla. Platsr har en annan ingång; här är skapandet, det personliga berättandet och diskussionerna kring olika platser och deras historia i fokus. Vi hoppas att Platsr blir en levande, organisk community, som utvecklas hela tiden med hjälp av användarnas berättelser, bilder, filmer och interaktion. 

Regeringsuppdrag

Stödet och möjligheten att realisera Platsr, har också förankring i ett regeringsuppdrag. Regeringens regleringsbrev 2009 pekade på att den projektidé som legat länge på väntelistan skulle realiseras – detta var starten till utvecklandet av Platsr. Dialog och delaktighet är något som hela tiden förts fram som ett viktigt led i kulturmiljöarbetets framgång, vilket i sin tur kan generera ett ökat ansvarstagande för kulturmiljön omkring oss. Men hur skapar man intresse kring kulturmiljön? Ofta är det lättare att åstadkomma ett djupare engagemang om man utgår från ett lokalt perspektiv: det är mer intressant med ett hus, en torpgrund, en fornlämning, en plats, på den egna marken än i grannlänet. Och det är väl inte så konstigt egentligen, att det vi på något sätt känner igen eller har en relation till väcker mer intresse – åtminstone inledningsvis.

Kulturmiljövården kan heller inte bygga på ett tänkande där endast vissa har tolkningsföreträde till vad som ska berättas, vad som anses viktigt. En dynamisk kulturmiljö bygger på en mängd olika uppgifter, perspektiv och sammanhang. Användargenererad kunskap är ett viktigt lager av information som bidrar till en interaktiv och komplex kulturmiljö. Vår ambition är att Platsr blir en välkänd och välanvänd mötesplats för dialog om kulturarv och kulturmiljö där många berättelser och tolkningar får samsas sida vid sida.

En visäte under predikstolen

Av: Magnus Källström den 13 December 2010 i Aktuellt and Runor. 0 Comments


Runstensfragment från Vada by i Uppland. Foto: Magnus Källström

Upplands runinskrifter gavs ut i fyra tjocka band under åren 1940–58. Författarna bakom verket var två legendariska runforskare, Elias Wessén och Sven B. F. Jansson. Sammanlagt innehåller denna del av Sveriges runinskrifter 1181 numrerade runstenar, men svarar inte mot alla inskrifter i landskapet. Många gånger hade ett häfte av verket knappt lämnat trycket innan nya runstensfynd hade gjorts inom det område som just var behandlat. De flesta av dessa nyfynd publicerades senare i Fornvännen, men för en del skrevs bara arkivrapporter i väntan på att ett femte och avslutande band skulle sammanställas.

Som en del i mitt forskningsprojekt vid Riksantikvarieämbetet kommer jag att börja publicera dessa i inskrifter i ett digitalt supplement, som successivt görs tillgängligt på nätet. Detta innebär en djupdykning i arkiven på jakt efter uppgifter, men också nyundersökningar av de aktuella stenarna ute i bygderna. Det senare är kanske det allra roligaste och kan bjuda på oväntade upptäckter.

I september i år var jag i Vada kyrka norr om Stockholm. Här har flera runstensfynd gjorts sedan 1940-talet, men bara två fragment finns kvar vid kyrkan och förvaras där i utrymmet under predikstolen. Egentligen är det bara det ena som har hittats vid kyrkan. Det andra upptäcktes vid fornminnesinventeringen 1952 liggande som trappsten vid en liten stuga i Vada by. Så sent som 1978 låg det kvar på samma plats innan lokala krafter såg till att det hamnade under tak.

Några fotografier av dessa stenar har aldrig publicerats och det var med viss spänning som jag såg fram emot besöket, trots att jag visste hur runtexterna löd. Först ägnade jag mig åt fragmentet från kyrkan, som innehåller en mycket besvärlig passage, och det dröjde därför ett tag innan jag riktade ficklampan mot det andra fragmentet (att stenarna står i halvdunkel under predikstolen var i detta sammanhang bara en fördel!). När jag lät ljuset spela över ristningsytan tyckte jag genast att det var något bekant med ristningen, fastän jag aldrig hade sett den ens på bild: linjeföringen i det stora rundjurshuvudet, den kraftfulla huggningstekniken och inte minst runformerna, där runstavarna ibland inte är dragna hela vägen fram till linjerna i runbandet. Detta är drag som är mycket typiska för en av Upplands mest kända runristare, nämligen Visäte.

Det dröjde inte särskilt länge innan jag var övertygad om att fragmentet har tillhört en tidigare okänd runsten av denne mästare. Egentligen är det kanske inte så märkligt att en sådan sten dyker upp just i Vada. Visäte var relativt produktiv och har efterlämnat närmare ett 40-tal stenar. Dessutom var han verksam i trakten, även om det finns ristningar av honom också på annat håll som exempelvis i Spånga, Sigtuna och Upplands-Bro.


Runstenen U 74 vid Husby i Spånga, som är signerad av Visäte. Foto: Magnus Källström

På Vadafragmentet kan man bara läsa runorna … auk · þurm…, vilket är ordet ”och” följt av ett personnamn som har börjat på ”Tor-”. Man har tidigare gissat på Þormundr eller Þormoðr, men det skulle också kunna röra sig om Þormarr. Förmodligen är Þormundr det rätta. Det är nämligen det enda av de tre namnen som är belagt på de uppländska runstenarna. Bland annat förekommer det på ett runstenspar vid Rocksta i grannsocknen Angarn (U 207–208), rest av bröderna Ulv, Tormund och Gammal efter deras fader Styrkar. Märkligt nog är dessa stenar signerade av just ristaren Visäte. Möjligen kan detta vara ett indicium på att det är samma brödraskara som även har rest en runsten i Vada, men för att vara riktigt säker behövs givetvis fler bitar av stenen. Det är alltså bara att hoppas på nya fynd som kan komplettera bilden!

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.