Monthly Archive for July, 2011

Besöker DIK:s seminarium med en intressant sammansatt panel bestående av Karin Linder, ordförande DIK, Gustav Hoffstedt, (M), Jenny Westfält, bitr museichef Gotlands museum och Rolf Källman, Riksantikvarieämbetet. Samtalet leddes av Willy Silberstein.

Det var ett uppfriskande samtal i en ganska enig panel där man verkligen ansträngde sig för att inte hamna i en pengadiskussion utan istället talade om möjligheterna med digitaliseringen, samt andra aspekter och utmaningar som digitaliseringen av kulturarvet för med sig. Den nya tekniken påverkar på många sätt och panelen inleder med att räkna upp fördelarna: Ökad demokratisering, delaktighet, tillgänglighet, möjligheter att ta del av information och inhämta kunskap före, under och efter ett museibesök, möjligheter för myndigheter och institutioner att föra en dialog med medborgarna.

Den främsta utmaningen rör frågor kring upphovsrätt och kostnader för det digitaliserade materialet. Representanter från Riksarkivet fanns på plats i publiken och pekade på problemet att de är tvungna att ta betalt för materialet. Ett annat exempel är Sveriges Television som Gustav Hoffstedt menar brottats med frågan länge:  ”Det är till exempel därför jag inte får se Trolltyg i tomteskogen”, säger Gustav och många i publiken skrattar igenkännande. Han menar att digitaliseringen måste komma alla till del gratis, det ska finansieras via skattsedeln.

Panelen är enig om att upphovsrättslagstiftningen på området behöver ändras och moderniseras och det krävs kunskap och samordning mellan myndigheter och institutioner. 

Rolf Källman tycker att det finns en onödig rädsla för att göra fel: “Våga tänja gränserna, det goda uppsåtet måste få styra”.  Han menar också att det krävs mer råd och stöd, enkla regler för vad som gäller för copyright och licensiering. Och Karin Linder håller med och tillägger: Informationen är vår gemensamma kulturella allmänning och rättighet. På frågan om museer och bibliotek kommer att behövas i framtiden svarar hon att behovet kommer att öka – i den flod av information och tjänster som redan nu finns kommer det att behövas proffs som kan hjälpa till att hantera och värdera informationen. Jenny Westfält håller med: “Digitaliseringen bidrar till ett ökat intresse och det kommer fortsatt finnas behov av att få uppleva kulturarvet på riktigt, där står museet för ett mervärde”

Rolf Källman fick avrunda med orden: “Nu har vi öppnat kranarna, om tio år har detta skapat en mängd möjligheter - tjänster och företeelser som vi inte har en aning om idag!”

Samtalet på Gotlands museum besöktes av:
Christina Lingdén, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet

Stämningen känns medeltida i gränden när jag går ner till mitt andra seminarium för dagen. Högt prat, lukt av tvättstuga och stekos. Det är bra att Almedalsveckan finns kvar nu när Visby innerstad, enligt nyligen publicerad debattartikel i DN, håller på att avfolkas och förvandlas till ett reservat för förmögna, tänker jag.

Dagen inleds med ett frukostseminarium ombord på Teaterskeppet, igen. Hamnen är insvept i dimma och mistlurar ljuder när jag lägger upp frukost på tallriken. Det är upplyftande att lyssna på en forskare och ingenjör som lustfyllt presenterar vikten av design när man tar fram produkter eller resultat för ett hållbarare samhälle. Bo Dahlbom, LTH visar med hjälp av tydliga, nästan ikongrafiska illustrationer (som han gjort på färjan över berättar han) ganska nedslående statistik på att i stället för att gå mot småskalighet och mindre konsumtion rusar vi iväg med högre hastighet och större orderböcker än någonsin. Vi borde ställa frågan varför t.ex. när vi tar fram en produkt i stället för hur; tänka cykliskt/återvinning i stället för linjärt. Energieffektivisering handlar idag mycket om tekniska lösningar men i gränssnittet mot användaren kommer designen/designern in. Som arkitekt känner jag väl igen denna roll som tolkare och värnare av brukarens behov – funktionen.

Det var positivt att i diskussionen pratade man om hållbarhet i termer som långvarigt i tid och att finna kunskap i historien, kulturarvet.

Sveriges Arkitekter bjöd in till ett samtal om bostadsbristen och efterlyste kvalitet inte fler normer och produktionseffektiva eller standardiserade lösningar. Argumentet hämtas ur det politiska programmet 2010-2015 som presenterades förra året. Det är glädjande att det i programmet finns en punkt om kulturarvet som riktar sig mot politiker på alla nivåer. Vikten att betänka att dagens byggnader är morgondagens kulturarv lyfts fram. Att ta tillvara kunskap, värna det redan byggda, utveckla kulturvärden i det som ska byggas samt bevara och förvalta landskapets kulturmiljövärden.

Detta var det mest välbesökta seminarium jag varit på hittills trots den anonyma exponeringen utanför kårhuset Rindi. Kommunerna, som borde ställa krav på arkitektonisk utformning i markanvisningarna inte bara ge det till högstbjudande, fick sig en känga igen för bristande kompetens. Denna gång med nyanseringen att tjänstemännen har otydliga arbetsbeskrivningar och omänskligt många ärenden och låga löner vilket ger rollen och yrket låg status. Emma Jonsteg från Utopia med bakgrund bl.a. från Göteborgs stadsbyggnadskontor, arkitekt men också en flitig debattör i bostadsfrågor visade med ett antal vassa exempel på hur bra projekt, som tänjt på ramarna och avvikit från standard för att få till billigare lägenheter för ungdomar, hamnat i papperskorgen.

 Eftermiddagen avslutas med ett nytt och spännande debattformat i regi av Riksutställningar, Riksantikvarieämbetet och Södra Teatern, Intelligence squared, som leds av Jens Orback. Publiken är med och röstar för eller emot ett påstående (Inget skall censureras) innan respektive efter debatten. Resultatet innan var 60% för och efteråt 53% vilket förvånade många. Påståendets formulering och vad man röstade för eller emot var något förvirrande och definitionen av censur något luddig konstaterade jag annars var det en mycket trevlig och innehållsrik eftermiddag.

 Senare på kvällen då jag läser ledaren i tidningen Arkitekten http://www.arkitekt.se/s65452 konstaterar förbundsordförande Staffan Carenholm att det har blivit en ”sanning” att det behövs enhetligare byggregler, standardiseringar för att bygga billigare och att kommuner ställer överkrav. Alltså samma argument jag lyssnat till här i Almedalen. Sveriges Arkitekter menar som sagt att yrkesskicklighet, slutresultat och kvalitet hör framtidens byggande till.

I måndags hade PwC ett seminarium om Är kommuner och landsting redo för tredje generationens e-förvaltning. Torr rubrik men det var en bra debatt och intressant information.

Debatten körde igång direkt och det handlade mycket om att e-förvaltningsfrågan inte ska ägas av IT-avdelningen utan det är en verksamhetsfråga. Den kanske till och med ska ägas av styrelsen.

Det är ofta som myndigheterna inte orkar ta de stora organisations- och budgetförändringar som krävs för att införa e-förvaltning.

I undersökningen som PwC har gjort bland cheferna och generaldirektörerna på Sveriges myndigheter och kommuner så visar det sig att de flesta ser nyttan med sociala medier men att det kommer att ställas andra krav på verksamheten.

Endast en fjärdedel av myndigheterna har en strategi eller policy för sociala medier och bland kommunerna är det över hälften. Intressant. En aspekt som kom fram var att kommunerna kanske är mer ängsliga och känner att de måste ha en, medan en del myndigheter ser att det ingår i kommunikationspolicyn.
En annan förklaring kan vara att kommunerna faktiskt är närmare medborgarna än vad myndigheterna är.

Sedan pratades det om öppna data. Många tycker att det är viktigt men ganska många har dock inga konkreta planer på att göra sin data öppen.
Många verkade rädda för vad de ska göra med den och vem som är ansvarig för att svara på frågor om datan när exempelvis en kommersiell aktör inte kan svara.

Känslan man får är att många ser inkomstmöjligheter försvinna och dessutom vill man skydda sin data. SMHI togs givetvis upp som ett klockrent exempel på en sådan myndighet.

Jag länkar upp hela undersökningen så fort jag får fatt på den.

Henrik Löwenhamn, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet
Foto: Lars Lundqvist (CC-BY)

Idag var det urpremiär för mig på Almedalsveckan – och på K-bloggen! Jag har förberett mig genom att göra en kalender med seminarier som fokuserar på arbetsuppgifter jag har för tillfället nämligen energieffektivisering och kulturhistorisk bebyggelse. Problemet blev att begränsa sig för energi står det på var och varannan programpunkt. Kulturhistorisk och bebyggelse på färre punkter. Jag gick med spänd förväntan ned till hamnen till första seminariet ombord på Teaterskeppet som anordnas av Sustainable Innovation  http://www.sust.se  “Den svenska byggnormen – ett tvingande energislöseri?”.

Den här stod utanför Teaterskeppet: också polisen kör miljöbil

Där deltog representanter för byggherrar, fastighetsägare och Boverket i en debatt. Kortfattat upplever fastighetsägare och byggerrar att Boverket och andra myndigheter  är otydliga och kommer med råd som i själva verket är krav och gärna retroaktivt samt att kommunerna just nu tävlar i att vara mest miljöanpassade och ställer egna, högre energikrav än normen. Boverket å sin sida menar att normerna anger minimikrav och att  problemet är att de (byggherrar, fastighetsägare) gör fel tolkningar av lagen vilket gör att Boverket måste komma med fler förordnignar och råd. Ett annat problem är att kommunerna också tolkar lagen fel. Just nu pågår ett informationsarbete i nya PBL för kommuner som Nikolai Tolstoy på Boverket medverkat till. Fastighetsägare upplever att varsamhetskravet står i konflikt med målen för energieffektivisering. Boverket konstaterar bara att en del äldre bebyggelse måste bevaras.

Nästa seminarium  i fd medeltidskrogen Clematis lokaler belyste energieffektivitet som en förutsättning för EU:s konkurrenskraft, och betonade vikten av starkare politisk fokus på denna fråga om EU inte ska hamna på efterkälken. Där deltog bla Energimyndigheten, GD Tomas Kåberger. Det politiska deltagandet som var målgruppen lyste med sin frånvaro. Paul Hudson enhetschef DG ENER har varit med att ta fram ett underlag för nya EU direktiv att nå 20/20/20 målen bl.a genom att 3% av varje EU lands bebyggelse skall renoveras och enrergieffetkiviseras. Urvalet skall göras genom en inventering av den befintliga bebyggelsen och han menade att för Sveriges del var det troligen miljonprogrammet snarare än medeltid bebyggelse. Energimyndigheten upplyste om programmet Spara och Bevara som ju visar att det går att göra åtgärder även på äldre bebyggelse. Det var information som Hudson önskade att Italien kunde ta del av då de, menade han, alltid hänvisar till sitt kulturarv för att inte energieffektivisera! Inventeringen han hänvisade till verkar intressant för min och vår del i EU-projektet Co2ol Bricks.

Jag passade på att besöka Riksutställningars Present nere i Hamnen som både kändes modern, aktuell och inspirerande! Sammanfattningsvis besvarades mina förväntningar – det var sol, mycket folk om än inte så många som jag befarade och  några intressanta slutsatser att ta med mig “hem”!

Pust! Det blev ett ambitiöst inlägg! I morgon blir det fler semarier och färre kommentarer för min del!

Therese Sonehag är  arkitekt på Förvaltningsavdelningen/Kulturvårdsstöd, Riksantikvarieämbetet