Monthly Archive for May, 2012

Prof. William Phillips med hans MONIAC hydraulisk dator, där informationen bokstavligen flödar. (Bild från LSE på Flickr Commons.)

Vi har tidigare på K-Blogg skrivit om problem som berör det flödet av digital arkeologisk information och hur den hanteras. Det finns flera aktörer inom arkeologi- och kulturmiljösfärena som ständigt skapar olika sorts arkeologisk information under genomförandet av sina arbete (t.ex. uppdragsarkeologiföretag), använder befintliga data (t.ex. forskare), lagrar och förvaltar arkeologisk data (t.ex. museer), eller samtliga dessa tre (t.ex. Länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet). De här aktörerna kan ha olika system och förutsättningar vilket ställer skilda krav på datan. Den arkeologiska datan ifråga kan dessutom bestå av flera olika sorts media:

• text — rapporter, redovisningar och beslut;
• bild — planer, ritningar och foton;
• olika sorters GIS-data — inmätning och geofysisk data;
• m.m. — kontextregistrering, småfynd och föremålsbeskrivningar, osv.

Den arkeologiska informationen utgör alltså, kort sagt, en heterogen datamängd som skapas av flera, brukas av flera, och kan lagras på flera orelaterade ställen.

Tyvärr finns det i nuläget ett antal brister på hur dessa inblandade aktörer interagerar med varandra, och i synnerhet hur digital informationen ‘flödar’: hur den spridas, hur den lagras, hur lättåtkomlig den är samt hur olika datakällor är relaterad till varandra. Exempelvis kan information om en fornlämning och eventuella beslut eller åtgärd som har utförts i dess omgivning (t.ex. utgrävning) finnas på olika ställen i olika system samt i olika detaljeringsgrad (t.ex. på Platina-systemet hos Länsstyrelserna, och FMIS hos Riksantikvarieämbetet) utan att vara kopplade till varandra på något meningsfullt sätt. På grund av att informationen om en plats, yta, eller t.o.m. en händelse kan vara spridd mellan flera orelaterade system, och varje system i sin tur innehåller bara en delmängd av datan, så finns det t.ex. inte något omfattande rikstäckande arkeologiskt undersökningsregister för närvarande — något som betraktas av många som en stor brist. Dessutom finns det metoder varigenom dataleverans- och -utbytesprocessen kan smidiggöras: det kvarstår t.ex.fortfarande delprocesser där informationen är pappersbunden, och i princip finns det inte något som förhindrar dessa analoga informationsutbyten från att digitaliseras.

Det arkeologiska informationsflödet

I samband med Länsstyrelserna har Enheten för informationsutveckling hos Riksantikvarieämbetet börjat titta närmare på det här området för att identifiera var det finns brister och behov, och bidra med eventuella lösningar i samarbete med de berörda parterna. Efter att ordentligt ha kartlagt den arkeologiska processen som den hänför sig till informationsflödet vill vi försöka rationalisera den, i enlighet med Kulturminneslagen (KML), genom att skapa starkare kopplingar mellan de olika inblandade systemen hos såväl Länsstyrelserna som hos Riksantikvarieämbetet. Denna kartläggning har redan inletts med en rapport till Kungliga Tekniska högskolan av Peter Krantz om digitala dataprocesser inom kulturmiljöbranschen. Själva processen — i betydelsen vem levererar data till vem — verkar inte behöva ändras i så stor grad. Hur denna data levereras, och hur den lagras, tillgängliggörs, och återanvändas av andra aktörer, kan däremot göras smidigare genom att öppnas upp och kopplas ihop bättre.

Vi vill göra det möjligt för den arkeologiska processen att vara öppen från sin början; nyskapad data ska kunna levereras, lagras och tillgängliggöras löpande under processens gång, från början till slut, med milstolpar, så att vem som helst kan följa processen och undersökningen när den pågår. Samtidigt ska handläggarpersonal hos Länstyrelsen och Riksantikvarieämbetet ha tillgång till de verktyg de behöver för att uppfylla sina uppgifter och integrera informationen i sina arbetsflöden på ett enkelt och smidigt sätt. Detta betyder bl.a. att det finns behov av att vidareutveckla ett gemensamt beslutsregister som handläggarstöd för tillämpningen av 2-4 kap. i KML, delvis genom att skapa starkare kopplingar mellan länsstyrelsernas befintliga ärendehanteringssytem och system hos Riksantikvarieämbetet. I vissa fall har länsstyrelser egenutvecklade lösningar, som kommer att vara betydelsefulla för att kartlägga deras processer och behov. Arbetssättet ska vara kollaborativt, och att interagera (leverera och använda) med data ska vara integrerat i processen i grunden. Detta innefattar bilder/foton, ritningar, planer, inmätning/GIS, geofysik, kontextregistrering, småfynd, samt andra heterogena datamängder som skapas under en undersöknings lopp — lite som en grävblogg, fast med länkad data istället för länkade inlägg. Data från olika källor ska kopplas ihop: istället för att använda olika e-tjänster för att komma åt datan ska det vara möjligt att fråga efter, och få, själva källdatan, som sedan kan användas i användarens eget system. Vid slutet av en process (t.ex. en undersökning) kommer eventuellt en rapport eller något liknande slutprodukt ut som bygger på denna källdata, och lagras i ett digitalt arkiv.

Det här blir ett utmanande stort arbete, men vi tänker dela upp den i mindre delprojekt/milstolpar med egna nåbara mål, som i sig kan leverera framsteg till enstaka delar av kedjan men också bidra med mer övergripande förbättringar till den större processen i sin helhet. Som sagt är det en ambitiös idé, och projektet ligger fortfarande i sin allra första fas. Vi är dock icke desto mindre optimistiska kring att vi, i samarbete med andra, har möjligheten att göra processen bakom det arkeologiska informationsflödet smidigare, öppnare, och mer användbart för alla.

>>Marcus Smith jobbar med utredningen kring arkeologisk information på Riksantikvarieämbetet