Publicerat

När det gäller fornminnen fick jag den 10 april delta i en för mig ny och spännande form för myndighetsarbete. Det var landshövdingen i Kronobergs län som hemma på residenset inbjöd till s.k. strategiskt samtal. Syftet var att hitta former för samverkan kring utbildning och kunskapsförmedling om kulturmiljöhänsyn i skogsbruket.

Representanter för myndigheter, skogsbolag, entreprenörer, markägare, intresseorganisationer och en mängd andra aktörer deltog, även från grannlänen och riksplanet. Efter inlägg från ett tiotal organisationer kring aktuella frågor fortsatte kvällen med diskussioner.

Målet, sade länsantikvarie Heidi Vassi, är hitta former för samverkan till varaktiga lösningar för utbildning och kunskapsförmedling. Hur kan man bedriva ett skogsbruk som inte skadar kulturmiljövärden. Hur når vi dit? Vad har staten, skogsbolagen, entreprenören och markägaren för ansvarsroller? Tillsammans med Skogsstyrelsens distriktschef Hasse Bengtsson var hon kvällens samtalsledare.

I grupparbeten, där både landshövdingen och länsrådet var ivriga deltagare, diskuterades informationsflöden i skogsbruket, vilken information som entreprenören behöver för att kunna utföra sitt arbete, kompetenskrav, feedback, kunskapsunderlag och myndighetshantering.

Som handläggare på nationell nivå har jag varit på många möten om fornminnen, men som effektiv mötesform tycker jag att upplägget hos länsstyrelsen i Växjö var helt föredömligt och något som alla län skulle kunna inspireras av. Innehållet i diskussionerna var väl fokuserade och utmynnade i en rad konkreta förslag till vidare arbete.

För ett antal år sen knotades det över för många fornminnen, men nu från rådde konsensus om att skogens kulturmiljö är väl värd att bevara. Argumenten cirklade mycket kring kunskap, förståelse och fascination, och mindre om vad lagen kräver. En av föredragshållarna berättade om en otydlig husgrund ute i skogen där man gjort en utgrävning. Under en platt sten hade man hittat en nyckel som någon lagt där på medeltiden för att komma tillbaka – men ingen hade kommit tillbaka. Vid den berättelsen gick ett sus bland deltagarna!

landshövding Kristina Alsér
Grupparbete, i förgrunden landshövding Kristina Alsér och länsråd Lennart Johansson. Foto Leif Gren.