Altartavlan i Trefaldighetskyrkan i Arvika. Altartavlan är målad av Björn Ahlgrensson som tillhörde Rackstadkolonin. Arvikaborna kunde känna igen flera ansikten på motivet eftersom det var flera lokala profiler som stod modell. Fotograf: Torgny Lindén, licens: cc-by
I förra veckan var det konferens för det kyrkliga kulturarvet i Arvika. Årets tema var “Plats för berättelser“, och berättelser fanns det gott om i Arvika! Don Gianmatteo Caputo, präst från Venedig, pratade om att använda alla sinnen när man skapar en upplevelse av kyrkorummet. Den lukt som möter besökare i katolska kyrkor är rökelse, en doft som de flesta katoliker sammankopplar med döden, begravningar. En kyrka borde inte lukta död, utan uppståndelse, menar Don Gianmatteo, och försökte ändra detta genom att skura golven i kyrkan så att besökarna istället möttes av såplukt.
Han pratade också om vikten att låta kyrkan vara öppen för alla. Nu är det ofta så att turister möts av skyltar som berättar att det pågår en mässa och därför får vända i dörren. Istället borde man öppna för alla att delta, kanske är det första gången de får uppleva en gudstjänst. Även de kyrkor vi besökte bar på berättelser. Arvika kyrka, till exempel, berättar berättelsen om konstnärskolonin i Rackstad i början på 1900-talet. Alla konstnärerna bidrog till kyrkans utsmyckning, från altartavlan och predikstolen till smådetaljerna på kyrkbänkarna.
Thomas Pfizinger-Drews, präst i Forshaga-Munkfors församling, lät oss prova på tysk kyrkopedagogik, som var ett annorlunda sätt att uppleva en kyrka genom tystnad, associationer och besökarnas nyfikenhet. Och så presenterade vi Platsr! Vi hoppas förstås att det ska komma in många nya berättelser där.
Maria Logothetis och Sophie Jonasson
