Runstenspusslet lagt en tredje gång

Runstenen U 6 från Björkö by. Foto Gabriel Hildebrand, Historiska museet (cc by-nc-nd)
Runstenen U 6 från Björkö by. Foto Gabriel Hildebrand, Historiska museet (cc by-nc-nd)

Bra pussel lägger man gärna flera gånger. Det gäller även det runstenspussel som Gunnar Andersson, Kerstin Näversköld och jag lade i Historiska museets magasin ute  i Tumba i februari och som jag skrivit om tidigare i denna blogg. Det visade sig då att de tio runstensfragmenten från Björkö by, som man trott varit rester av minst fyra olika runstenar, egentligen var delar av en och samma sten.

I början av maj samlades vi på samma plats för att lägga samman de tunga fragmenten igen så att museets fotograf, Gabriel Hildebrand, skulle kunna fotografera hela stenen. Hans bilder finns utlagda i Historiska museets digitala katalog (Gå till Sök i samlingarna och sök på ”Björköstenen”.)

Nyligen har pusslet lagts en tredje gång, nu i vikingatidsutställningen på Historiska i Stockholm. Den som har vägarna förbi museet kan alltså själv ta en titt på den magnifika stenen. Tyvärr är det endast brottstycken av runtexten som går att läsa och tyda: ”Torsten [och] …-sten reste … [efter] Estrid(?) … och efter …tunba… Östen(?)…”

Namnet på den som stenen har tillägnats är skadat, men det mesta tyder på att det rör sig om kvinnonamnet Estrid, även om sällsynta mansnamnet Åstrad inte är helt uteslutet. Mest förbryllande är det personnamn som står upptill till höger efter det övre rundjurshuvudet: …tunba…. Vid vår senaste undersökning kunde vi konstatera att det bara kan ha funnits två runor efter a-runan, eftersom det sedan följer delar av ett skiljetecken. Däremot är det omöjligt att avgöra om t-runan kan ha föregåtts av en runa. Något namn som passar ihop med dessa runrester har vi ännu inte funnit.

På fotografiet syns en tydlig halvcirkelformad avflagring till höger. Förmodligen har denna uppkommit genom att man har eldat mot stenen för att spräcka den. Troligen skedde detta redan under medeltiden. Stenen måste då ha legat omkullfallen på marken, eftersom det avflagrade partiet sträcker sig över tre fragment.  Säkert tyckte man att stenen med sin flata yta och en tjocklek på modiga 30 centimeter var ett lämpligt material för tillverkning av grundstenar.

Björköstenens ursprungliga plats är okänd liksom de närmare fyndomständigheterna för de flesta av fragmenten. När det senaste fyndet gjordes hösten 2012 markerade jag dock de ungefärliga fyndplatserna för de två senaste fynden och dessa positioner finns nu i FMIS (Adelsö 250 och 251). Märkligt nog hamnar båda strax ovanför 5-meterskurvan där denna bildar en liten udde på den norra sidan av Kassviken vid Björkö by. Med tanke på stenens storlek har den nog inte flyttats särskilt långt och det är frestande att tänka sig att den ursprungligen har stått ungefär på denna plats med ristningen vänd ut mot vattnet. Kanske har det också funnits en hamn där runstenen har fungerat som ett tydligt landmärke för de sjöfarande.

>> Magnus Källström är runolog och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

Skriv en kommentar