ICCROM Forum oktober 2013, Foto: Gunilla Lagnesjö

”Conservation Science Helps”

… var ett av de budskap som lyftes fram vid en internationell tankesmedja som hölls i mitten av oktober i Rom. Sextio personer som på olika sätt arbetar med kulturarvsfrågor hade samlats för att diskutera nyttan av tätare samverkan mellan naturvetenskap, teknik och kulturvård. De representerade mer än tjugofem länder och samtliga kontinenter var representerade. Här skriver Gunilla Lagnesjö som är enhetschef på Förvaltningsavdelningen och ICCROM:s representant om mötet:

Den internationella organisationen ICCROM var värd för mötet. ICCROM står för International Centre for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property. Riksantikvarieämbetet var medarrangör och samordnade det svenska deltagandet.

Utgångspunkt för diskussionerna var den tekniska och naturvetenskapliga forskningen och metodutvecklingen inom bevarandeområdet, internationellt känt som ”Conservation Science”.

Nyckelfrågorna för tankesmedjan var:

  • Hur skapar vi goda relationer mellan praktiken och forskningen så att forskningen verkligen stödjer och löser problem inom kulturvården?
  • Hur kan kunskapen om bevarande, vård och konservering bidra till de breda samhällsfrågorna som hållbar utveckling, miljöförändring och milleniemål?
  • Hur ska den framtida agendan för forskning och metodutveckling för vård och konservering på global nivå formuleras?

Nationella strategier för forskning inom vård och konservering

I det omfattande förarbetet har förekomsten och nyttan av nationella strategier för forskning och utveckling inom vård och konservering av kulturarvet analyserats. Ett initiativ att ta fram en nationell strategi i Spanien visar att det lett till en tydlig ökning av forskning och utveckling inom området trots att landet genomgår en svår ekonomisk kris. I Sverige finns idag ingen nationell strategi.

Metodik för forskning och metodutveckling

Ett tema som återkom i många diskussioner var hur man kan nå verklig tvärvetenskap och ett mångdisciplinärt arbetssätt. Behovet av nya metoder och anpassad teoretisk överbyggnad lyftes fram. Kulturarvet kan sällan stoppas in i traditionell naturvetenskaplig forskningsmetodik. Istället behövs en egen metoddiskussion där modeller från medicinsk forskning, forensik etc kombineras med ekonomisk, sociologisk och annan relevant teori. Mötet konstaterade att det är intressant, men att det är svåra processer där traditionella strukturer måste utmanas. En tydlig trend mot sektorsforskning inom kulturvård,”Heritage Studies”, kan ses. Där bör den naturvetenskapligt och tekniskt inriktade forskningen stiga fram och ta plats. Vi måste samverka och tala med varandra mellan olika professioner och discipliner och vara medvetna om att kulturarvet är en integrerad del i samhällsfrågorna.

Empirisk kunskap hand i hand med akademisk forskning

Insikten om att traditionell kunskap, utövandet av hantverk och tillgången till material för konservering och restaurering är av stor betydelse för bevarandearbetet poängterades. Även det långsiktiga ansvarstagandet för underhåll framhölls som en av de viktigaste faktorerna för ett hållbart bevarande. Utveckling bör i många fall ersättas av framgångsfaktorn kontinuitet.  Genom forskning som stärker de perspektiven kan det immateriella kulturarvet i form av traditionella kunskaper och materialbruk bevaras och dess funktion och status i bevarandearbetet stärkas.

Delad kunskap en framgångsfaktor

Sammanfattningsvis kan man konstatera att världen å ena sidan är stor och har mycket olika förutsättningar och å andra sidan att världen krympt genom tillgången till gemensamma resurser som kunskap och verktyg genom den digitala revolutionen. Något som alla var eniga om bör fortsätta att utvecklas.

Vad händer nu

Sverige var representerat av Riksantikvarieämbetet och Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs universitet. Det vi tagit del av tar vi nu med hem och använder i det nationella arbetet.

Riksantikvarieämbetet har sedan några år etablerat en särskild enhet för Konserveringsvetenskap, ”Conservation Science” som har till syfte att samordna, stärka och höja kvaliteten på bevarandearbetet i landet. Det fortsatta arbetet inspireras av de erfarenheter som fåtts och kontakter som etablerats.

Institutionen för Kulturvård arbetar på flera fronter och är redan nu aktiva inom ”Heritage Studies”. Bland annat uppmärksammades de positivt under mötet för sitt hantverksprogram på universitetsnivå. De är även inne i en process med att se över sina grundutbildningsprogram inom föremålskonservering och bebyggelsevård och här kan nya intressanta perspektiv på bevarandeområdets forskning och metodutveckling likväl som dess ekonomiska och samhälleliga relevans vävas in.

Gemensamt ser vi även behovet av att initiera ett arbete där viktiga aktörer inom det konserveringsvetenskapliga området går samman och gemensamt utvecklar ett nationellt program.

Läs mer: ICCROM Forum: Conservation Science  

AV: Gunilla Lagnesjö, Förvaltningsavdelningen Riksantikvarieämbetet

Skriv en kommentar