Hur kan man hjälpa till att bevara våra runstenar?

runstensvårdFoto: Helen Simonsson 2014, CC-BY.

Ansvaret för vården av fornlämningar och runstenar delas av länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet – men alla kan hjälpa till. Av Sveriges kända runinskrifter är det cirka 1500 runstenar, block eller hällar som befinner sig utomhus i landskapet. Hos Riksantikvarieämbetets Förvaltningsavdelning i Visby finns en tvärvetenskaplig arbetsgrupp specialiserad på runstenar. Den består av fem personer med olika utbildning och bakgrund, (två runforskare, en arkeolog, en konservator och en ingenjör). Det finns ingen möjlighet för rungruppen att resa runt i Sverige och hålla undan allt sådant som gynnar påväxt. Riksantikvarieämbetet har därför sedan 1990-talet tagit hjälp av lokala runstensfaddrar som kan hålla stenarna under uppsikt och på så sätt bidra till runinskrifternas bevarande.

Ren luft, fukt och näring ger påväxt

I princip all sten som står utomhus blir beväxt av lav, alger och mossa. Och det går fort för en sten att få påväxt, speciellt om betingelserna är de rätta. Lav gillar till exempel ren luft. Alger och mossa gillar fukt. Påväxten går fortare om löv, gräsklipp och fågelexkrementer som ger näring och håller kvar fukt lämnas kvar på stenytan eller om stenen står skuggad på grund av högt gräs, träd och buskar. Med klimatförändringar som ger högre luftfuktighet och längre växtperioder kan vi räkna med ännu mer accelererad påväxt och snabbare förbuskning av landskapet.

Förebyggande arbete bäst

Det bästa är att arbeta förebyggande och ta bort de förutsättningar som gynnar påväxt eftersom rengöring sliter på ytan. Dessutom kan de sorters lav som är pionjärarter, det vill säga de som först etablerar sig på en rengjord runsten vara aggressivare än andra lavsorter. Genom täta rengöringscykler utsätter man stenen oftare för dessa arter.

Djuprengöring där all påväxt avlägsnas och där stenytan ser nästan som ny ut ska ske inte ske oftare än med 20-års intervaller och görs av en professionell stenkonservator, ofta i samband med riktade forskarinsatser.

Runstensfaddrar och skötsel

Runstensfaddrarna kan hjälpa till med lättare markskötsel som att klippa högt gräs eller ta bort sly som bidrar till att runstenen inte syns eller som gör att påväxten går fortare. (Observera att man dock inte får göra större ingrepp, som att ta ned träd till exempel, på någon annans mark).

Har mycket jord, smuts, fågelexkrementer, lav eller mossa redan samlats på stenen kan den behöva rengöras försiktigt. En runstensfadder kan tvätta stenen med vanligt vatten och en mjuk panelborste eller diskborste. Tvätta stenen nerifrån upp så att inte mörka rinningar eller fläckar skapas. Var dock vaksam på om stenen sandar eller grusar. Lossnar material eller om borsten repar stenen – avbryt borstandet omedelbart. Tvätta inte stenen om det finns risk för nattfrost eftersom det kan ge upphov till frostsprängningar.

Fotografera

Dokumentation av runstenarna är viktigt. Många av runstenarna saknar nytagna fotografier i Wikimedia.  Tycker man om att fotografera runstenar kan man under september månad delta i http://wikilovesmonuments.se/wiki-loves-monuments-2014/ Instruktioner och listor på fornlämningar som behöver fotografier hittar man här: http://wikilovesmonuments.se/instruktioner/

Rapportering

Till runstensfaddrarnas uppgifter hör att rapportera till oss i rungruppen eller till länsstyrelsen om något allvarligt händer med en sten, till exempel om den skulle bli påkörd, utsättas för skadegörelse eller på annat sätt gå sönder. För närvarande finns inga blanketter att fylla i utan upptäcker man något anmärkningsvärt kan man skicka ett vanligt mejl, eventuellt kompletterat med ett fotografi på stenen, till helen.simonsson@raa.se eller någon annan i rungruppen.  (Man behöver däremot inte rapportera in att det växer lav eller att man tvättat runstenen).

Vill man läsa mer om fornlämningsvård finns ”Handbok i fornminnesvård”.

>>Helen Simonsson är utredare/konservator med inriktning på sten och är en av de fem i rungruppen.

4 kommentarer

  1. Leo Bergman

    Hej,
    Vart ska man vända sig om man vill hjälpa till?
    Utgår det någon form av reseersättning?
    Och länken till Handboken i fornminnesvård verkar vara gammal.

    Hälsningar Leo Bergman

  2. Helen Simonsson

    Hejsan!
    Det utgår inte någon reseersättning utan detta är helt ideellt arbete. Runstensfaddrarna är ofta hembygds- eller fornminnesföreningar, skolor, museer, markägare eller någon annan som bor nära runstenen och som därför kan ha uppsikt över stenen dagligdags eller åtminstone tämligen regelbundet. Men man behöver inte vara runstensfadder för att göra lättare rengöring som att ta bort löv, jord, fågelbajs, sly eller för att anmäla skador på en runsten, utan det kan vem som helst göra. Enligt kulturmiljölagen delas ansvaret för kulturmiljön av alla. Kontakta gärna mig om du har fler frågor. Med vänlig hälsning Helen Simonsson

Skriv en kommentar