Ett nyfunnet runben från Sigtuna

"Framsidan" av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström
”Framsidan” av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström

Förra veckan var ovanligt intensiv när det gäller nya runfynd. På måndagen fick vi uppgifter om en tidigare okänd putsinskrift i Björke kyrka på Gotland och på tisdagen inkom en rapport om att ett runstensfragment hade hittats i ett odlingsröse i Svarta jorden på Birka.

När jag på onsdagen befann mig ute på Björkö för att titta på det nyfunna runstensfragmentet ringde Anna Hed Jakobsson från Arkeologikonsult och berättade att ett runben hade dykt upp vid en arkeologisk undersökning vid Drakegården i Sigtuna.

I dag på förmiddagen har jag tagit mig en närmare titt på den senare inskriften. Man kan nästan tycka att det var lite onödigt, eftersom runorna är mycket tydliga och gick utmärkt att läsa direkt efter fotografi, men det finns alltid små detaljer som bara går att iaktta vid en okulär besiktning.

Det mest fantastiska med det nyfunna runbenet är att det är bevarat i sin helhet och att vi alltså har en fullständig text – eller snarare flera texter, eftersom det verkar röra sig om tre olika inskrifter.

Benet är ristat på två sidor och det är inte lätt att säga på vilken sida man ska börja, men kanske ligger det närmast till hands att uppfatta den konvexa sidan som framsidan. I så fall inleds texten med runorna skiftum : skiþut, där det första ordet givetvis är en form av verbet skifta, som bland annat kan betyda ’skifta, dela, byta’. Det andra ordet är däremot svårare att förstå.

"Baksidan" av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström
”Baksidan” av runbenet från Drakegården i Sigtuna. Foto Magnus Källström

Vänder man på benet så möts man av runsekvensen lyst · kata · a · bein, som nog enklast kan tolkas som Lýst Káta á bæin ”Slå Kåte på benet!”. Runföljden lyst återger i så fall en imperativ av verbet ljósta ’slå, träffa’ och Kåte bör vara namnet på den som utsätts för denna behandling.

På samma sida möter även runföljden skift, som är vänd 180 grader och ristad i motsatt riktning.

Runföljden skiftum kan betyda ”vi skiftar”, ”vi skiftade” eller ”låt oss skifta”. Det man skiftade, delade eller bytte borde döljas i runföljden skiþut, men något sådant ord är inte känt från någon annan källa vad jag har kunnat se. Det är frestande att tänka sig att handlar om en sammansättning med substantivet skíð, som ursprungligen syftar på ett kluvet trästycke. Ordet kunde användas om ved, men också om andra typer av plana trästycken och ingår bland annat i vårt skida.

Den ensamma runföljden skift på den andra sidan av benet kan återge en imperativform skift ”skifta du!”, men också ett substantiv med betydelsen ’skifte, byte’. Det intressanta är att runföljderna skiftum : skiþut och skift verkar vara ristade av en person, medan teckenformerna i lyst · kata · a · bein ser ut röja en annan hand.

Man kan spekulera om vilket syfte texten på benet kan ha haft. Handlar det om ett byte eller en affärsuppgörelse eller kan det rent av vara någon form av spel eller lek? Det vet vi ännu inte, men förmodligen ligger gåtans lösning i det ännu otolkade ordet skiþut.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

 

14 kommentarer

  1. Gunnar Creutz

    Jag får intrycket att det är skämtsamma uppmaningar att vända på benet för att läsa texten. Den ena säger i så fall något i stil med ”låt oss vända på benet (för att läsa texten på andra sidan)” och den andra ”vänd (du håller texten upp och ner)”.

  2. Magnus Källström

    Det är mycket möjligt att det rör sig om en skämtsam text, men ordet skifta verkar aldrig ha betydelsen ‘vända’. De vanligaste betydelserna är i stället ‘skifta, dela, byta’. En lösning är kanske att man antar att skiþut ska delas upp i två ord skiþ ut. Skiftum skíð út skulle då kunna betyda ”Låt oss dela ut veden” e. dyl.

    Hälsningar

    Magnus

  3. Magnus Källström

    Jag har tidigare inte nämnt något om fyndomständigheterna, eftersom jag inte ville förekomma arkeologerna som gjorde fyndet. Men nu är nyheten ute har jag sett. Att benet satt nedstucket mitt i en tomtgräns kan ha betydelse för tolkningen. Tänker man sig att runföljden skiþut innehåller ordet skíð är det nog inte betydelselöst att skid i äldre svenska bl.a. kan betyda ‘kluven stång eller slana i gärdsgård’. SAOB förtecknar också flera sammansättningar med skid- som avser stängsel: skidgård, skidgärde, skidhag, men inget som passar ihop med Sigtunabenets runföljd. Om man däremot räknar med en konstruktion skifta … út så skulle det ju kunna handla om en (planerad?) reparation av ett staket mellan tomterna.

    Det kan tilläggas att Kåte är ett mansnamn (‘den glade’), vilket verkar ha missuppfattats i en tidningsartikel som jag såg på nätet. Att det stavas kata på benet beror på att även personnamn böjdes i fornspråket.

    /Magnus

  4. Jan Olofsson

    Eftersom benet satt i en tomtgräns, skulle man inte kunna tänka sig att det har med just utläggningen av tomgräns att göra, dvs att ordet skifte använts på samma sätt som vid vid jordbruksreformer? Att benet är ett ”kontrakt” som gäller överenskommelsen om var tomtgränsen skulle gå och dessutom nedstucken just där?
    Sen kan man ju spekulera i om Kåte kanske skulle på magisk väg se till att hålla sig på sin sida gränsen, annars skulle han få en smäll på benet…

  5. Andreas

    lyst · kata · a · bein

    Kan det inte vara ”Lös gåtan på benet”?

  6. Magnus Källström

    Det skulle onekligen vara en tilltalande mening, men tyvärr går det inte ihop med grammatiken. Ordet gáta ‘gåta’ borde vara böjt som gátu och løysa ska inte ha något avslutande –t i imperativ. Dessutom hade man nog väntat ett annat verb än detta, ráða e. dyl.

    Att skiftum och skift skulle kunna ha något att göra gränsdragningen mellan tomterna är inte omöjligt, eftersom ordet ofta förekommer i samband med jordöverlåtelser i medeltidslagarna. Problemet ligger återigen i vad runföljden skiþut egentligen står för.

  7. Tommy Tyrberg

    Kan skiþut möjligen ha med ordet ”skede” i betydelsen gräns, rågång att göra? Eller fvn skeið som ju bl a betyder ”sträcka mellan någonting”

  8. Magnus Källström

    Då skulle man nog ha väntat en annan stavning. Ordet bör ha innehållit en diftong i runsvenskan (på andra sidan står det ju bein) och hade diftongen redan hade gått över till /e:/ så skulle nog i-runan ha varit stungen.

  9. Anders Lavas

    Hej! Kan du inte berätta lite här på bloggen även om de övriga nyfynd som nämns i detta inlägg, som ska ha påträffats samma vecka? Jag är nyfiken på dem också.

  10. Magnus Källström

    Inskriften i Björke kyrka kom fram när ett senare putslager avlägsnades längst bak i kyrkan. Tyvärr var den delvis förstörd genom att man tidigare hade bilat i det äldre putslagret, vilket av allt att döma har skett i samband med en renovering 1910-12. Endast ett ord är fullständigt och lyder .

    Stenen från Birka är lite knepig. Det är nämligen frågan om den är gammal. Runformerna ser bra ut, men den osäkra ristningstekniken gör att jag tvekar. Inte heller får jag någon mening i texten, varken på runsvenska eller nusvenska. Stenen har tagits in för rengöring och vi får se vad vi kan komma fram till efter att detta är gjort.

  11. Oskar Syrén

    När sammanhanget nu är gränsdragning, kan man tolka ”kata” som ‘gata’? Även om k-runan kanske borde varit stungen.

  12. Magnus Källström

    Det funkar också med ostungen k-runa för att återge ordet gata, men eftersom ristaren har den stungna runan y så hade man nog förväntat sig en stingning. Det största problemet är dock grammatiken och vad meningen skulle bli. Ett ev. gata kan nämligen bara nominativ singularis och måste då stå som subjekt.

Skriv en kommentar