Modern konst synas

Kblogg Magnus M Monogram_xray_04-w30r72
Thérése Lilliegren, My Bundgaard och Göran Sjöberg samlas vid Magnus Mårtenssons dator för att se de första röntgenbilderna av verket Monogram. Foto: Åsa Lundén, Moderna Museet.

I mitten av 1950-talet skapade Robert Rauschenberg sina första ”combines”, konstverk där vardagsföremål fästs på mer traditionella tavlor. Rauschenberg samlade på sig föremål som han hittade på gatorna eller i butiker i området där han bodde. Föremål som verktyg, bollar eller som i verket Monogram, ett uppstoppat djur. Idag är Monogram enligt dem själva, ett av Moderna Museets mest kända och älskade verk.
På en canvastavla står geten med ett bildäck runt magen. Dessutom är en tennisboll fäst i tavlan strax bakom det uppstoppade djuret. Tennisbollen har fått en rad olika tolkningar genom åren, likaså geten. Som del av ett konstverk är faktiskt geten relativt väl undersökt i vilken betydelse den har och varför bildäcket sitter där det sitter men hur står det till med djuret egentligen? Var kom geten ifrån, hur påverkas den färg som geten är bemålad med av ljus och hur stabilt är den uppstoppad? Frågorna är relevanta eftersom konstverket skall ut på turné under 2016 tillsammans med flera andra av Rauschenbergs skapelser.

 En expertgrupp bildas

Det var därför konservatorerna på Moderna museet hörde av sig till oss på Konserveringsvetenskap efter att de fick höra talas om vårt koncept ”Gästkollega” och hur vi röntgat en uppstoppad häst, Andalous, på Skokloster slott. Förutom vår mobila röntgenutrustning har vi också en mobil micro-XRF som kan användas för att identifiera grundämnen i exempelvis färg. Dessutom undrade man om det var möjligt att använda vår microfader (som kan mäta färgförändringar) för att undersöka hur känsliga färgerna på geten är. Det är just sådana här frågor som är idealiska för vårt gästkollegekoncept. Frågor som kräver flera instrument för att besvaras. Dessutom specialkompetens! För att hantera våra instrument och samtidigt besvara dessa frågor satte vi tillsammans ihop en expertgrupp: Thérèse Lilliegren, målerikonservator och My Bundgaard, skulpturkonservator, båda från Moderna Museet, Göran Sjöberg, naturhistorisk konservator från Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum och från Riksantikvarieämbetet, Kaj Thuresson, giftexpert och ansvarig för micro-XRF och jag, Magnus Mårtensson, ansvarig för röntgen och microfading.

Röntgen visar getens innehåll

Vi delade upp vårt arbete under tre dagar, en dag för varje instrument. På måndagen var vi många på plats, dels för att flytta på konstverkets skyddande plastkåpa och dels för att journalister från TT skulle bevittna den något udda och unika händelsen. Under förmiddagen ställde vi i ordning all utrustning och startade upp det som behövdes. Dock märkte vi ganska snart att vi inte fick igång den scanner som för över information från våra digitala röntgenplåtar till datorn. Efter ett flertal försök och sedermera påbörjad service började det kännas rätt mörkt. Vi gick på lunch med förhoppningen att det var ett problem som skulle lösa sig själv (att scannern blivit varm nog, torr nog eller något liknande). I annat fall skulle vi få skjuta upp undersökningen till senare. Väl tillbaks från lunch startade vi upp instrumentet igen och höll tummarna. Allt fungerade som det skulle och när vi hörde det ljud som under hela morgonen hade saknats från uppstartsrutinen kunde vi inte göra annat än att sträcka upp händerna och utbrista i glädjetjut. Vilket jobb vi har!

På eftermiddagen fick vi våra första bilder på getens huvud, och vad som dolde sig däri. Göran Sjöberg var en nyckelperson under arbetet, som kunde berätta vad de olika delarna var. Till exempel så var skallen fylld med en svårtolkad massa som troligtvis är lera, som både håller ihop skallen och fäster huvudet i en stålstång som går från den planka som agerar som kroppens grundform. Hela djurets preparering såg helt annorlunda ut gentemot den vi tidigare undersökt, hästen Andalous på Skokloster slott. Där hästen i princip bestod av en träskulptur överdragen med skinn, var geten i Monogram mer stoppad och med bara ett fåtal konstruktionsmaterial som håller upp den. Den stora överraskningen var hur mycket skelettdelar som fanns kvar i djuret. Förutom skallen så var både fram- och bakben kvar. En av de viktigaste frågorna konserveringsmässigt var att vi kunde bekräfta en myt som fanns: att ett ben var brutet.

Microfading mäter färgförändringar

På tisdagen stängde vi in oss i ett eget rum med geten för att studera dess färger med en kraftigt fokuserad ljusstråle och spektrofotometer. Instrumentet vi använde är en microfader och tekniken innebär att man mäter färgförändringar som sker under en accelererad ljusåldringsprocess och sedan räknar ut hur dessa färgförändringar kommer att te sig under utställningens ljussättning. Eftersom instrumentet är så pass känsligt och kan se förändringar långt före det mänskliga ögat, kan man genomföra undersökning utan risk att permanent orsaka färgförändring på det föremål man undersöker. Det är en väldigt användbar teknik eftersom man får direkt information om hur färgen förändras på föremålet man undersöker och slipper spekulera i hur liknande färg förändrats på liknande föremål.

Micro-XRF avslöjar giftiga grundämnen

Sista dagen på Moderna Museet för vår del genomförde vi en publik undersökning med micro-XRF där vi kunde stå i utställningslokalen och göra en grundämnesanalys. För att förstå sig på hur färgerna kommer att förändras i utställningsmiljö är det bra att förutom accelererad åldring också få förståelse för vilka material som konstnären använt sig av. Dessutom innebär preparering av ett dött djur att man i många fall använder sig av skadliga ämnen för att skydda det mot skadedjur som annars kan förstöra skinn, päls och andra organiska beståndsdelar som de ser som mat. I getens fall misstänkte Kaj att det rörde sig om arsenik och han kunde också konstatera att det fanns en liten mängd runt getens ögon och mun. Något man kan ha i åtanke när man skall rengöra djuret i samband med utställning. Färgerna på konstverket visade sig vara oorganiska, vilket var en förutsättning för att vi skulle få vettig information ur micro-XRF-undersökningen.

Vad händer nu?

I det stora hela innebar undersökningen av Monogram en succé. Dels fick vi i första hand fram värdefull kunskap som innebär att man i framtiden har bättre koll på hur konstverket skall tas om hand och transporteras för att undvika skador och slitage, men också hur det kommer att förändras över tid. Detta innebär att man kan börja planera för vilken förändring som är godtagbar över hur stort tidsperspektiv och hur man kan arbeta för att begränsa förändringarna till något som man kan leva med. Dessutom uppmärksammades konserveringsverksamheten på Moderna Museet och speciellt arbetet kring konstverket inför årets turné. En välkommen bieffekt, då arbetet som konservatorer som Thérese och My gör oftast sker i skymundan. Genom gästkollegekonceptet och analyserna har de dessutom fått viktig information inför getens stundande turné.

Kblogg Magnus M Popup IMG_4865b-w30
Thérèse Lilliegren, Kaj Thuresson, Magnus Mårtensson och My Bundgaard är nöjda efter sista dagen med undersökningar. Nu börjar efterarbetet! Foto: Okänd besökare.

Text: Magnus Mårtensson, utredare vid Kulturvårdsavdelningen, enheten för konserveringsvetenskap.

Här kan du läsa mer om konceptet Gästkollega:

http://www.raa.se/kulturarvet/konserveringsvetenskap/konceptet_gastkollega/

Om Kulturvårdslaboratoriet:

http://www.raa.se/om-riksantikvarieambetet/vara-laboratorier/

Om konserveringsvetenskap:

http://www.raa.se/kulturarvet/konserveringsvetenskap/

Om microfading, analys och dokumentation:

http://www.raa.se/om-riksantikvarieambetet/vara-laboratorier/analys-och-dokumentation/

Och om Moderna museet:

Hur mår geten?

 

One comment

  1. Pingback: När jag tjärade ner mig i kulturvårdslabbet - K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg

Skriv en kommentar