Nära mitt föräldrahem i Mellansverige ligger ett uthus som inrymt ett gårdssnickeri. Det hade väldigt vackra nio-rutiga fönster, det har det inte längre. Det har inga fönster alls för någon har varit där och tagit dem.
Vi upprörs dagligen över ofattbara bilder och berättelser om hur kulturarv exploateras i samhällen i kris. Det må vara naturkatastrofer, revolution eller krig, snabbt som ögat är spelet med oetisk hantering av kulturarvsföremål igång. Objekt som sedan länge hört till en kulturmiljö, arkeologiska platser och till och med museisamlingar stjäls, säljs och framför allt köps på en internationell marknad.
Öppna sår
Konsekvenserna känner vi till. Människor saknar de element i miljön som gör att de känner igen sig och kan orientera i tillvaron såväl fysiskt som mentalt. Arkeologiska fynd utan kontext berövas en stor del av sin berättelse om tid och plats och att ta museisamlingar – så gör man bara inte. För ett samhälle i kris blir det ytterligare sår som ska hanteras i de läkeprocesser som följer i återuppbyggnadsarbetet till ett fungerande samhälle.
Hur ser det ut i Sverige, ett land som inte kan påstås vara i någon allvarlig kris? Det är klart att det förekommer stölder i kyrkor och av offentlig konst. Vi ser att det handlas med “antikviteter“ och att inte alla förstått innebörden i lagstiftning som begränsar utförsel av vissa typer av kulturarvsföremål utanför landets gräns, även om polis och myndigheter arbetar förebyggande och operativt.
En ny trend?
Men, ser vi även en ny trend med allvarliga och fräcka brott mot kulturmiljöer? Att stjäla byggnadsdetaljer, ja, till och med delar av byggnader!
Nära mitt föräldrahem i Mellansverige ligger ett uthus som inrymt ett gårdssnickeri. Det hade väldigt vackra nio-rutiga fönster, det har det inte längre. Det har inga fönster alls för någon har varit där och tagit dem. Nyligen läste jag om två fall i Västergötland där i princip hela glasverandorna på två boningshus var stulna. De vackra munblåsta glasen i sina hantverksmässigt specialanpassade bågar som gett husen sin särart i den samlade kulturmiljön är borta och kvar är ett tomt hål. Efter en kort stund vid datorn inser jag att det här inte är de enda fallen utan bara två som hamnat i media.
Vem köper?
Vad säger det? Det finns en marknad, det finns köpare. Byggnadsvård är populärt och många ser fram emot att jobba med sina vackra hus under sommaren. Hur tänker du när du står i begrepp att köpa något på Blocket, på auktion, hos second-handfirman eller i affären på fina gatan? Är det dags att börja fråga om ursprungsmärkning inom byggnadsvården? Hur som helst, det blir enklare om “Alla tänker i tid“.
http://nlt.se/nyheter/lidkoping/1.4959276-fler-drabbade-av-dorr-och-fonstertjuvar
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/tjuvar-stal-hela-glasverandan-inte-enda-fallet
Text: Gunilla Lagnesjö som arbetar inom verksamhetsområdet Kulturarv och samhälle på Riksantikvarieämbetet.
Skrivet av
- Publicerad i
Okategoriserade