K-podd 49: Hur lät runinskrifterna?

Hur lät det när människor läste runinskrifter högt för varandra? Den frågan har nu Riksantikvarieämbetet tillsammans med runologen Maja Bäckvall skänkt ljus – eller snarare ljud. Maja Bäckvall har läst in ett urval av runinskrifter, inspelningar som nu finns tillgängliga på Wikimedia Commons. Hör henne berätta mer om vad vi vet om hur runinskrifterna lät i senaste avsnittet av K-podd!

Här berättar Riksantikvarieämbetets Marcus Smith om projektet.

Finns det någon som inte gillar runor och runinskrifter? Tydligen få bland K-bloggs läsare – våra inlägg om runinskrifter blir konsekvent de mest besökta och lockar flest kommentarer på bloggen. Men ett intresse för runor är inte begränsat till de trogna, skarpsinniga och attraktiva människorna som läser vår blogg. Med detta i åtanke har vi på Riksantikvarieämbetets enhet för Digital Förmedling drivit ett kort pilotprojekt under april-maj 2019 för att göra runmaterialet lite mer tillgängligt även för andra.

Öl 1 – Karlevistenen
Öl 1 – Karlevistenen CC BY 4.0 Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0

Tanken med projektet var att spela in uppläsningar av ett antal olika runinskrifter på originalspråket, modern svenska och modern engelska, och sedan släppa ljudfilerna med öppen licens på Wikimedia Commons. Meningen var att inspelningarna på moderna språk skulle göra inskrifternas texter tillgängliga för dem som är synskadade eller har lässvårigheter. När det gäller fornspråken däremot var målet inte tillgänglighet i lika hög utsträckning, utan snarare allmänt intresse.

De urnordiska och vikingatida runinskrifterna representerar inte riktigt början på en skriftlig kultur i Norden, utan bevarar snarare ”stelnade” spår av de muntliga kulturerna på vikingatiden och tidigare vendel- och folkvandringstiderna, såsom en förhistorisk insekt har bevarats i bärnsten. Det är dock svårt för en lekman idag att föreställa sig, utifrån skriftliga translittereringar, hur sådana inskrifters budskap skulle ha kunnat låta på originalspråket hos dem som ristade och läste dem när de var nya. Meningen med det här pilotprojektets inspelningar var därför att överbrygga denna klyfta genom att ge en känsla för hur inskrifterna hade kunnat låta med rekonstruerat uttal.

Under två dagar vid mitten av april 2019 bjöd vi därför hit runologen Dr. Maja Bäckvall från Uppsala universitets Institution för Nordiska Språk, för att läsa upp ett urval av 27 inskrifter för inspelning. Majas runforskning de senaste åren har främst handlat om parstenar och flerstensmonument, samt runors bruk (och missbruk!) i populärkultur. Hon har även en egen podcast om runor på engelska, The Rune Cast, och har agerat konsult som expert på runor och fornnordiska språk för datorspelsföretag.

För att nå så många som möjligt gjordes urvalet av inskrifter i första hand utifrån listor på de mest besökta artiklarna om runinskrifter på svenska resp. engelska Wikipedia. En del inskrifter fick dock plockas bort från listorna eftersom de inte skulle ha varit lämpliga att spela in av olika anledningar. Dessutom valde vi att lägga till några inskrifter som, trots att de inte fanns med bland de mest populära på Wikipedia, ansågs vara särskilt intressanta eller typiska. Vi försökte också se till att det fanns urnordiska och medeltida inskrifter med, även om det är de vikingatida som utgör huvuddelen. De flesta inskrifter som spelades in är naturligtvis svenska, men det finns även uppläsningar från Danmark, Norge, England och Skottland. Läsningarna och översättningarna togs från källorna angivna i Uppsala Runforums Samnordisk runtextdatabas, dock ibland med mindre ändringar i de moderna översättningarna för tydlighetens skull.

Alla 81 inspelningar har laddats upp på Wikimedia Commons med CC BY licens, vilket innebär att man får använda och återanvända dem så fort man anger namnet på upphovspersonen.

Mer om projektet och inspelningarna kan man höra på senaste avsnittet av K-podd. Där kan man även höra några av de inspelade inskrifterna under poddens gång; de inskrifterna som finns med i podden är:

  • DR 12 (Gallehushornet) vid 13:11
  • Sö 101 (Ramsundsberget) apropå arv och relationer, vid 19:54
  • Vs 24 (Hassmyra) som ett exempel på en sten rest efter en kvinna, vid 29:45 (bara första meningen är med i podden)
  • Hs 21 (Jättendal) enda kända vikingatida runstenen som uttryckligen ristades av en kvinna, vid 30:57
  • U 225 & U 226 (Bällstastenarna) som exempel på parstenar; U 225 först vid 32:33 och sedan U 226 vid 33:00
  • Ög 136 (Rökstenen) i sin helhet, vid 55:30

Alla de 27 inspelade inskrifterna på såväl forn- som moderna språk kan man som sagt hitta på Wikimedia Commons.

Vi har beskrivit den här insatsen som ett pilotprojekt. Detta innebär att det blir uppföljning efter några månader, och det är möjligt att det kan leda till ett större inspelningsprojekt framöver ifall piloten visar sig vara värdefullt. Det finns även bredare potential för inspelningar av andra sorters inskrifter på olika fornspråk, t.ex. kilskrift eller hieratisk skrift – fast isåfall utanför ramarna för Riksantikvarieämbetets uppdrag.


Några guldkorn bland de inspelade inskrifterna:

Ög 136 (Rökstenen)
Världens längsta – och eventuellt mest svårtolkade – runinskrift. Lyssna här.

Ög 136 – Rökstenen
Ög 136 – Rökstenen CC BY 4.0 Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0
Sö 179 (Gripsholmsstenen)
Kanske den mest kända runstenen bland ”Ingvarsstenarna” som berättar om ett minst sagt katastrofalt misslyckat vikingatåg österut som leddes av Ingvar den vittfarne. Lyssna här.

Sö 179 – Gripsholmsstenen
Sö 179 – Gripsholmsstenen CC BY 4.0 Leif Gren / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0
J RS1928;66 (Frösöstenen)
Världens nordligaste vikingatida runsten, och tidigaste belägget på namnet ”Jämtland”. Lyssna här.

J RS1928;66 – Frösöstenen
J RS1928;66 – Frösöstenen CC BY 4.0 Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0
Hs 21 (Jättendal)
Den enda kända vikingatida runstenen som uttryckligen ristades av en kvinna, nämligen Gunnborga den goda. Lyssna här.

Hs 21 – Jättendal
Hs 21 – Jättendal CC BY 4.0 Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0
G 134 (Sjonhem)
Minnessten rest efter Hroðfos som dog på utfärd; hans föräldrar avslutar texten med en förödande vädja om vedergällning: ’Gud svike dem, som sveko honom.’ Lyssna här.

G 134 – Sjonhem
G 134 – Sjonhem CC BY 4.0 Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0
N A74 (Lom stavkyrka, Norge)
En kärlekstriangel från medeltida Norge spelar ut sig på en avhuggen spatserkäpp. Lyssna här.

N A74 – Lom
N A74 – Lom CC BY 4.0 Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0
Or Barnes9 (Maeshowe, Skottland)
Ett exempel på en av de 33 medeltida inskrifterna från den neolitiska gravhögen Maeshowe på Orkneyöarna. Lyssna här.

Or Barnes9 – Maeshowe
Or Barnes9 – Maeshowe CC BY 4.0 Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet Creative Commons Attribution 4.0

3 comments

  1. Thomas Halvarsson Kull

    Tack för ett mycket intressant avsnitt och tack för de fina inspelningarna! Jag hade länge sökt efter inspelningar med fornöstnordiskt uttal istället för det vanligare fornvästnordiska eller t o m nyisländska uttalet av fornnordiska texter och inskrifter. Men därför blev jag också lite förvånad när jag på flera ställen hörde den (ny)isländska svarabhaktivokalen ”u” istället för ingen alls eller möjligen fornsvenskt ”e”/”ä” för väldigt sena inskrifter. Dessutom hade väl ”u” ett uttal mer likt dagens ”o” vid denna tid?
    Men återigen, ett stort tack för detta och jag ser fram emot fler inspelningar.

  2. Marcus Smith

    Hej Thomas, tack för din kommentar! Jo, du har rätt i att det finns en viss ”isländsk brytning” i inspelningarna, och det är någonting som vi har diskuterat även med andra runologer både före och efter inskrifterna spelades in. Man får tyvärr räkna med att det kommer att uppstå någon sorts mindre brytning vid sådana inspelningar, hur än man försöka kontrollera för det. Fornöstnordiska talas ju inte längre, så alla nutida människor som uttalar det kommer oundvikligen att göra det med viss brytning. I det här fallet blev det lite nyisländska, men det hade lika väl kunnat bli nusvenska eller engelska beroende på talaren.

    I de här inspelningarna försöker vi komma så nära vi kan till vad vi tror har varit det ursprungliga uttalet. Vi kan inte påstå att det är exakt så folk talade på vikingatiden, men vi kan vara säkra på att de hade i alla fall förstått oss med vårt rekonstruerat uttal, trots vår moderna brytning.

  3. Pingback: Episode 4: Jarlabanki and his family | The Rune Cast

Skriv en kommentar