Jag har haft ett roligt uppdrag att leta i våra äldre bildsamlingar efter fina svartvita foton som illustrerar världsarven. Bilderna ska pryda ett antal mötesrum med världsarvstema i Riksantikvarieämbetets hus i Visby.
I jakten på de bästa bilderna har jag sökt igenom många bildmappar. Ibland fick jag leta länge och väl, ibland fick jag napp direkt, som när jag hittade bilden för Engelsbergs bruk. Jag började bläddra bland bildplanscherna i mappen för ”profana byggnader” (= inte kyrkor) i Västervåla socken i Västmanland och bums så var den där! – en vacker bild, en kvinna vid en damm omgiven av lövverk med ljusspel och så en byggnad intill dammen. Perfekt! Bilden hade dessutom ett prima glasnegativ bevarat vilket garanterade att bildkvaliteten skulle bli hög vid scanningen.
Så kom jag till den kritiska punkten – skulle byggnaden på bilden ha en sådan betydelse att den kunde få illustrera världsarvet? Och – ja – när jag sökte i Kulturmiljöbild bland nutida färgbilder från Engelsberg visade det sig att det var en mulltimmerhytta. En väsentlig bruksbyggnad förstod jag – men…? Genom en koll i Wikipedia fick jag veta att det är en träkolsmasugn med en övre del klädd i timmer som isolerats med mull (jord och sand). Den vid Engelsbergs bruk är en av få bevarade i Sverige. I Bebyggelseregistret hittade jag också en anläggningshistorik över bruket.
Engelsbergs bruk – dammen bakom mulltimmerhyttan. Foto: Reinius
En annan gåta – som inte är löst: Vem är kvinnan på bilden? Och vad är det egentligen hon gör? Bilden är odaterad, men kvinnans klädsel och redskapen hon har omkring sig tyder på att bilden kan vara riktigt gammal. Hyttan var i bruk fram till 1919.
Mulltimmerhyttan från baksidan. Foto: Gabriel Hildebrand
>> Anna Boman sysslar med bildfrågor på Riksantikvarieämbetet
