Author Archive for Antonia Baumert

En liten film om Fornsök, made by Stadsbiblioteket i Malmö m.fl.

Av: Antonia Baumert den 23 January 2012 i FMIS/fornsök. 0 Comments


Stadsbiblioteken i Malmö, Stockholm och Umeå har utvecklat webbplatsen WebbIT och nu har de gjort en liten film om Fornsök! Helt på eget bevåg. Det tycker vi är skoj!

Gunilla Fors på Malmö Stadsbibliotek kontaktade Fornsök för att fråga om de fick lägga ut filmen på WebbIT. Vi sade självklart ja och då svarade hon såhär:
“Så kul att ni tycker den “duger” – och naturligtvis får ni gärna länka till den!

Nu finns den i WebbIT och på YouTube.

Vi försöker hålla lite koll på de webbplatser vi gör filmer om och har som ambition att uppdatera när det behövs. Vi känner till Bebyggelseregistret och Kringla och har med dem i Referensbiblioteket.se, som är vår samling av kvalitetsresurser lämpliga för folk- och gymnasiebibliotek – men vem vet det kanske kan bli någon screencast också så småningom?”

Gästblogg: Om hällristningsdokumentation i Bohuslän

Av: Antonia Baumert den 5 July 2009 i Aktuellt, Arkeologi, Besöksmål and Gästblogg. 0 Comments

hällristningsdokumentation
Tommy Andersson dokumenterar en hällristning i Lyse socken.

Hällristningarna i Bohuslän är på många sätt unika fornminnen.  Den i Västsverige kände arkeologen och landsantikvarien Claes Claesson skrev år 1964:  Skulle en allmänmänsklig tävlan anordnas mellan det bästa varje land äger av mänsklig odlings minnen, så står väl frågan öppen, om Sverige har något av mera särpräglad art att visa upp än bronsålderns hällristningar. Trots det har det inte gjorts några utförligare bilddokumentationer av hällristningar utanför Tanums kommun sedan slutet av 1800-talet. Även hällristningarna inom Världsarvet Tanum saknar en fullständig bilddokumentation – än mindre en publicerad sådan.

100-tals okända hällristningslokaler har påträffats

I dag håller hällristningarna sakta men säkert på att försvinna. Surt nedfall, människors oaktsamhet och naturens gång får berget att vittra eller på annat sätt förstöras. För att rädda Bohusläns bildskatt från bronsåldern bildade Aina Barnevik i mitten av 1990-talet ”Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar”. Stiftelsen har sedan 1996, mer eller mindre intensivt, dokumenterat hällristningar varje år. De socknar som har dokumenterats är Askum, Tossene, Bärfendal, Bro och Lyse. Askum och halva Tossene dokumenterades i huvudsak av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam, medan det därefter i huvudsak gjorts av undertecknade. Under dokumentationens gång har också en viss nyinventering gjorts, vilket resulterat i att 100-tals tidigare okända hällristningslokaler påträffats.

Vad  händer just nu och framöver?

I år har vi påbörjat arbetet med att dokumentera Brastad socken. I denna socken finns flera av landskapets största, ”bästa” och mest kända ristningar, bl.a. Raä nr 1 ”Skomakaren” och Raä nr 18 med ”Solvagnen”. Fram till 1970-talet, innan någon organiserad verksamhet startade i Tanum, var Brastad det vanligaste resemålet för hällristningsintresserade personer. Trots det har det inte gjorts någon större bilddokumentation av socknens hällristningar sedan Lauritz Baltzer var här på 1870-talet. Detta var också en av de första socknar han arbetade i, och han hade kanske inte utvecklat sin metod till fullo. Redan efter ett par veckor i fält är det uppenbart att behovet av en ny bilddokumentation är stort. På i stort sett alla hitintills dokumenterade hällar har ett stort antal nya hällristningsfigurer påträffats, och vi har redan gjort flera nyfynd. Vi räknar därför med att vara kvar i socknen i ett par år. I år och år 2010 är vår förhoppning att vi kommer att vara i fält under fyra månaders tid, exakt hur långa fältsäsongerna blir beror på intresset från privata personer och företag som bidrar till stiftelsens verksamhet. Mer information om Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar finns på hemsidan www.hallristning.se där det också  ”fältdagbok” från årets arbete går att följa.

toreld
Andreas Toreld synar det uppmålade nyfyndet av en hällristning i Färlev, Bro socken.

>> Tommy Andersson, arkeolog. Jobbar med hällristningsdokumentation samt på länsstyrelsen i Västra Götaland län, där han ingått i digitaliseringsprojektet för FMIS. Han är också verksam i ett företaget Landskapsarv som bland annat arbetar med hällristningsvård.

>> Andreas Toreld, arkeolog. Har jobbat på Vitlycke museum med förmedling och vård av hällristningar. Nu arbetar han vid sidan om Stiftelseuppdraget på Rio Kulturkooperativ med liknande uppdrag.

Månadens fornlämning: Nöden har ingen lag – men har den lagskydd?

Av: Antonia Baumert den 23 April 2009 i Arkeologi, Bebyggelse, Bebyggelseregistret, FMIS/fornsök, Fornlämningar and Månades fornlämning. 0 Comments

Ibland får vi frågor om informationen i Fornsök. Ibland är det lätt att svara. Ibland är det svårt. Häromdagen fick jag en fråga ifrån en entusiastisk person som var mycket nöjd med tjänsten, men han var lite fundersam över vilken information som egentligen finns där. Jag försökte pedagogiskt svara att det är dels fasta fornlämningar som är skyddade enligt Kulturminneslagen, dels andra kulturhistoriskt intressanta lämningar som inte har något direkt lagskydd. Då undrade han varför man tagit med Kristianopel 43:1. Det var här det blev svårt.

Såhär beskrivs lämningen på det inskannade bokuppslaget från 1969: ”Toalett, intill fotbollsplan, trä med stående panel, tre dörrar, sluttande tak av papp, gulmålat med bruna dörrar”. Den är registrerad med lämningstypen “Samlingsplats”… Följdfrågan blir logisk: Varför finns det en toalett i Fornsök?

Det kan bero på att man på den tiden (1969) även registrerade ”kulturhistoriskt intressanta byggnader” i Fornminnesregistret. Det fanns inget motsvarande register för byggnader då som det gör nu. Men har en toalett något kulturhistoriskt värde? Nja, man kan ju fundera, vilket man också kan göra på valet av lämningstypen Samlingsplats. Kanske hade “Byggnad annan” varit mer lämpligt om det handlar om att man tagit med toaletten p.g.a. byggnadens värde. Men kanske hade toaletten stor betydelse som samlingsplats för inventeraren den där sommaren 1969…?

För att en samlingsplats ska registreras idag så krävs i alla fall att den uppfyller bl.a. följande kriterier: ”Avser plats för sammankomst för lagstiftning och rättsskipning, plats för regelbundet återkommande handel, t.ex. dans och lekarplatser. ” Så man kan ju undra vilken sorts aktiviteter som försiggått innanför dessa bruna dörrar …

Men om vi tror att toaletten tagits med för att den är en kulturhistoriskt intressant byggnad då? Byggnader registreras ju inte längre i FMIS eftersom Bebyggelseregistret (BBR) numera finns. Så jag frågade min kollega Sanna som jobbar med BBR: Kan en toalett ha något bebyggelsehistoriskt värde?

Gul träbyggnad med gröna dörrar och bruna foder runt fönster och dörrar.
Dasset “Här & Där” på Rämens herrgård i Värmland. Foto: Carina Johansson, Länsstyrelsen Värmland

Sanna svarar:
Toaletter, dass, avträden, hemlighus… kärt barn har många namn… har i allra högsta grad ett bebyggelsehistoriskt värde. Människan har i århundraden lagt ner möda på bekvämlighet och trivsel för denna av nöden tillkomna byggnad. Vem har inte imponerats av de första vattentoaletterna, byggda under antiken, i t.ex. Efesos. Här bjöds t.o.m. på musikunderhållning vilket säger något om att toabesöket på den tiden var en mer av en social begivenhet. Och vem har inte med en rysning fascinerats av medeltidens eller renässanssens latrinhållning när man försökt glutta ner i hålet från det vackert utformade balkongavträdet på t.ex. Gripsholms slott eller på Mårten skinnares hus i Vadstena, landets mest fotograferade dass!

I det svenska landskapet står utedasset i alla dess former från den enkla lilla rödmålade byggnaden med pulpettak till det mer ståndsmässiga herrgårdsdasset, ofta med en del för herrskapsfolket och en del för tjänstefolket. För de flesta är utedasset sommar, barndom och semester. Inne på dasset pryds väggarna med skämtteckningar, tryck av Carl Larssonmålningar och bilder på Kungen och Drottningen, vilket får en att fundera över vad vi egentligen har för förhållande till vårt kungahus…

Många har som sagt ett lagskydd, dock inte för dassens egna, kanske intressanta kulturhistoria, utan för att det ingår i ett byggnadsminne, t.ex. en herrgårdsanläggning. Det finns omkring 160 byggnadsminnesmärkta dass i Bebyggelseregistret. Ett av de stiligare är det ni ser på bilden ”Här & Där” på Rämens herrgård i Filipstads kommun.

Sedan 1996 uppdateras inte information om byggnader i Fornsök. Den aktuella informationen om kulturhistoriskt intressanta byggnader och bebyggelse finns i Bebyggelseregistret som nu även har en kartkoppling.

>> Antonia Baumert arbetar på Riksantikvarieämbetet med Fornsök bl.a.
>> Susanna Eschricht arbetar på Riksantikvarieämbetet med Bebyggelseregistret bl.a.

Hur får man obstinata 15-åringar intresserade av fornlämningar?

Av: Antonia Baumert den 24 November 2008 i Arkeologi, FMIS/fornsök and Tankar kring.... 4 Comments


Foto: Jocke66

Skolungdomarna borde vara en av våra viktigaste målgrupper. De är framtiden. Genom att påverka dem kan vi påverka framtiden. När jag häromdagen stiftade bekantskap med 40 niondeklassare i Visby blev jag helt klart medveten om att det är en stor utmaning för oss på Riksantikvarieämbetet att göra vår information intressant för dem. Jag antog utmaningen och försökte inta en lagom kaxig, lite klämkäck och ”tjenis” attityd under den halvtimma då jag predikade hur spännande Fornsök är och hur viktigt det är med att bevara, tillgängliggöra och använda kulturarvet. Inte vet jag vad som gick hem!

Jag försökte föreställa mig Framtiden personifierad innan jag mötte dem. Tycker inte att jag är helt verklighetsfrånvänd och tror mig ha rätt bra koll på ”dagens ungdom”. Men jag blev ganska chockad. Relativt snart insåg jag att mitt upplägg var alldeles för trist för den här publiken. Trots att jag visade spännande fornlämningar som ufolandningsbanan, vrak med smaskiga berättelser om brott och olyckor, avrättningsplatser och bilder på skelett. Vad mer kan 15-åringar begära?!

De låtsades(?) sova, pratade(!) i mobiltelefon, kommenterade, grimaserade och försökte provocera. Lärarna satt skrämmande tysta. Nu lät jag mig inte avskräckas utan försökte haka på elevernas jargong (utan att bli en allt för töntig kulturtant…). De ifrågasatte det jag sa och på vilket sätt jag sa det. Men förutom den ganska ohyfsade och ouppfostrade attityden som fanns hos flera så var det också de som bidrog till att det ändå blev en rätt så intressant debatt. För frågor hade de! Varför får inte Faktab bygga ut i innerstan? Varför är fornlämningar viktigare än att man får bygga? Får jag pengar om jag hittar en skatt? Varför får inte jag bestämma priset om jag hittar skatten? Hur vet du att ni inte byggt ert nya hus ovanpå en skatt? Varför ska man spara en massa gamla stenar? Och så vidare.

Lärarna verkade intresserade (om än något avtrubbade) och tackade i alla fall för mitt föredrag. En av dem tittade trött på mig och sa ”tänk på att vi måste umgås med dem varje dag”….

Kan vi göra vår information intressant för den här målgruppen? Ska vi göra dataspel av våra informationssystem? Vad finns det för andra vägar? Helt klart är att de förväntar sig något häftigt och hur står sig våra informationssystem i det enorma utbud som finns idag? Tycker vi att det här är en viktig målgrupp då måste vi också ta reda på vad de vill ha och skapa något för dem.

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet

RAÄs egna vrakletare – the movie!

Av: Antonia Baumert den 5 June 2008 i Arkeologi and Fornlämningar. 3 Comments

Riksantikvarieämbetets (RAÄ) “upphotade” söktjänst Fornsök lanserades i slutet av maj. I flera år har man kunnat söka fornlämningar på internet med hjälp av Fornsök och sedan några veckor tillbaka kan man även hitta maritima lämningar och välja fastighetskarta eller sjökort som bakgrund! Det är stort, men hur stort förstod vi inte förrän några av oss som jobbar med Fornsök fick agera vrakletare själva.

Samarbetet mellan Sjöfarsverket, Statens maritima museer, och Riksantikvarieämbetet har gett helt nya möjligheter och lyfter fornminnesinformationen till en ny dimension. Häromdagen insåg vi också att vi vanliga landkrabbor nu får tillgång till en helt ny värld.

I Kapellskär hämtades vi upp av Sjöfartsverkets sjömätningsfartyg, Jacob Hägg. Det var årets första riktiga högsommardag, havet låg spegelblankt och förhållandena för att söka efter vrak kunde inte vara bättre. Sjöfartsverktet har i uppgift att säkra farleder. Detta inbegriper ibland även identifiering av misstänkta vrak. Dagen till ära skulle vi besöka ett område där man misstänkte att det fanns ett okänt vrak. Med hjälp av multibeam sonar scanning (multistrålekolod) hade man fångat upp ojämnheter på botten. Bilden som uppträdde på dataskärmen skulle kunna vara ett vrak. Stämningen och spänningen var på topp när vi satte kurs rakt österut från Kapellskär. 1,5 timme senare hade vi nått de rätta positionerna. Spänningen steg – skulle det vara ett vrak eller bara ojämnheter i botten? Kanske, i tristaste fall, bara ett strömmingsstim?

Nu var det i alla fall dags att med undervattenskamera, den s.k. sjöugglan, söka av området. Medan besättningen påbörjade sänkningen av sjöugglan roade vi kontorsråttor oss med att försöka fånga de nyfikna sälarna som omringade båten på bild. Så småningom hade sjöugglan nått botten vilken låg ca 25 m under oss. Det var fantastisk sikt och Kent från Sjöfartsverket manövrerade sjöugglan med van hand. På en datorskärm kunde vi följa vad ugglan såg där ner på botten som var plan och mest bestod av sand. Men så plötsligt så dök det upp en hög med bräder, huller om buller. Det såg ut som rena rama plockepinnet. Men det var ett vrak! Ugglan sökte metodiskt av vraket som verkade vara resterna av ett segelfartyg. En första åldersbedömning gjordes till tidigt 1900-tal. Bara detta var ju spännande! Vi hade hittat ett nytt vrak! Ännu mer ståpäls blev det när ugglan hittade den vackert snidade stäven, ankaret, ankarspelet och en ventil. Med hjälp av detta borde en marinarkeolog kunna göra en närmare datering.

Tillbaka på land igen konsulterades marinarkeologiska kollegor på Sjöhistoriska museet som fick se filmen och Jim Hansson gav oss ett utlåtande: Ganska stort vrak byggd i kravell, troligen ca 30 meter lång. Bråspel med pallkrans av järn, gjutet ankare och förekomst av kopparbult på handelsfartyg borde indikera efter ca 1800. Mässingsventilen ser oval ut. De runda ventilerna kom inte förrän 1860-1870. Gissningsvis är vraket från 1800-talets mitt med förskjutning mot dess senare hälft. Skeppsbåten (fören) syns ca 1,45 min in i filmen och verkar intressant. Om stenen är malm eller barlast är svårt att avgöra utan att dyka.

Snart kommer vraket att registreras och kan då ses i Fornsök. Men du kan redan nu söka efter andra vrak eller fornlämningar!

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.