Author Archive for Jerker Moström

Hållbar expo?

Av: Jerker Moström den 20 December 2010 i Internationellt and Stadsutveckling. 0 Comments

Vi har tidigare här på bloggen rapporterat från vårt deltagande i Expo 2010 i Shanghai som vi genomförde tillsammans med Arkitekturmuseet, Boverket och Formas inom ramen för ett aktuellt regeringsuppdrag.  Ett huvudtema på världsutställningen denna gång var just hållbar stadsutveckling. Mängder av exempel, “best practise”, och inspirerande och nytänkande lösningar visades upp i syfte att göra våra städer lite mer hållbara. Nu är världsutställningen slut och nedmontering pågår för fullt. De flesta av paviljongerna är sålda och ska flyttas till nya platser i Kina och resten av världen. I drygt ett halvår stod den gigantiska utställningen på plats. Goda intentioner och spännande möten med över 70 miljoner besökare, men man kan ändå reflektera ett ögonblick kring hållbarheten i själva projektet.  Är det försvarbart att för så kort tid bygga upp och plocka ner i den omfattningen?

Bricoleurbanism är en läsvärd blogg som följt inte bara Expo 2010 utan stadsutvecklingsproblematiken i Kina i stort. I en serie av inlägg diskuteras och illustreras på ett ett tankeväckande sätt olika aspekter av världsutställningen, bland annat just frågan ovan.

I inlägget Deconstructing the Shanghai Expo – Part III: The Size illustreras exempelvis hur stort expoområdet egentligen är: “Officially the Expo was 528 hectares, but how big is that? A neat comparison is with another contained place around which you mostly have to walk, Venice.”  En satellitbild över Venedig överlagrad med konturerna av expoområdet i samma skala ger perspektiv! I inlägget Deconstructing the Shanghai Expo – Part II: The Effacement illustreras också skalskillnaderna i den urbana väven, före och efter världsutställningen.

Ännu tydligare blir det många gånger mycket kontrastrika mötet mellan det gamla och nya Kina i inlägget om stadsomvandlingen i Tianjin.  Inlägget behöver knappas kommenteras ytterligare, bilderna talar för sig själva!

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.

Extra allt!

Av: Jerker Moström den 18 August 2010 i Internationellt and Stadsutveckling. 0 Comments

Lite sent omsider tänkte vi avrunda rapporteringen från Shanghai och Expo 2010 här på bloggen med en slags sammanfattande reflektion kring staden. Att med några få ord beskriva en stad som Shanghai är förstås inte lätt. Denna mångmiljon-megastad är större, intensivare, varmare, rikare, mer myllrande och mer snabbväxande än andra städer. Skyskraporna är fler, högre och mer fantasifullt utformade och belysningen mer påkostad. Vägar och tunnelbanelinjer byggs i en sådan takt att turistkartorna hinner bli inaktuella innan de ens lämnat tryckeriet – kort sagt, Shanghai är extra allt.

Shanghai by night. Utsikten från “the Bund” över skyskraporna i finansdistriktet. Foto: Jerker Moström.

Inte helt oväntat är förstås Expo 2010 den största, mest påkostade och sannolikt mest välbesökta världsutställningen någonsin. Hittills har man snittat på 400 000 – 500 000 besökare per dag. Någon har beräknat att ca 70 miljoner människor kommer att ha besökt världsutställningen innan den stänger i höst.

Utsikt över Expoområdet från den svenska paviljongens tak. Foto: Fredrik Lind.

Shanghai väcker många motstridiga känslor. Stadens expansiva utveckling är resultatet av en målmedveten satsning från den kinesiska staten att göra den till Asiens finansiella centrum. Utvecklingen drivs också på av en nästan ofattbart kraftig urbanisering med trångboddhet, trängsel, luftföroreningar och trafikökningar som följd. Skyhöga markpriser leder till så omfattande rivningar av äldre bebyggelse att efterkrigstidens hårdhänta hantering av svenska stadskärnor bleknar i jämförelse.

Tripp, trapp, trull. Den äldre bebyggelsen försvinner i snabb takt. Fortfarande finns den kvar, insprängd mellan höghusen. Mu-en kyrkan, i centrala Shanghai byggd på 1880-talet av amerikanska missionärer. Idag har kyrktornet fått konkurrens av betydligt högre grannar. Foto: Jerker Moström.

Shanghai är Kinas rikaste stad men de sociala klyftorna är samtidigt mycket stora. Shanghai har en ”floating population” som omfattar flera miljoner människor, dvs. fattiga, immigrerade arbetare utan några egentliga rättigheter och många dessutom utan bostad som förser den snabbt växande staden med billig arbetskraft.

Samtidigt satsar man kraftfullt på att göra Shanghai till en mer hållbar stad. Särskilt synligt är detta när det gäller miljövänliga transporter. Elmotorcyklar är vanliga i Shanghai och tunnelbanan imponerar verkligen. År 1995 invigdes den första tunnelbanelinjen och nyligen passerade Shanghais tunnelbana Londons som tidigare var världens största om man ser till den sammanlagda spårlängden. Fram till 2020 planerar man ytterligare 350 km spår, vilket nästan är en dubblering av det nuvarande systemet – en kollektivtrafiksatsning i en klass för sig!

Den ultramoderna tunnelbanestationen People’s square, en av världens största stationer i världens största tunnelbana. Foto: Jerker Moström

Shanghai är dessutom en trygg och vänlig stad. Rån, våldsbrott och skadegörelse i det offentliga rummet är mycket ovanligt. Du kan röra dig varsomhelst närsomhelst utan att känna dig otrygg.

“Better City – Better Life”, Expo 2010:s slogan. Man  kan fundera på om det är rätt ordning. Kan en “bättre” stad verkligen ge ett bättre liv eller är det genom att ge människor ett bättre liv som vi får en bättre stad? Foto: Jerker Moström.

Avslutningsvis kan vi konstatera att även om Shanghai ställer frågor om ekonomisk, social, miljömässig och kulturell hållbarhet på sin spets, så är de i mångt och mycket samma frågor som vi står inför här i Sverige. Om det finns skillnader kanske det i första hand handlar om just skalan. Shanghai är ju som sagt extra allt – av allt…

>> Jerker Moström & Michael Frisk

Solfjädrar, pratbubblor och tusentals möten

Av: Jerker Moström den 3 July 2010 i Okategoriserad. 1 Comment

Idag har varit den i särklass slitsammaste dagen men också den roligaste! Vi anordnade en öppen workshop där besökarna i den svenska paviljongen bjöds in att delta. Idén med workshopen var att på ett lekfullt och otvunget sätt diskutera stadsutveckling med expobesökarna. Vi har assisterat upp emot  2000 kineser att vika solfjädrar med motiv från Stockholm och Shanghai, förr och nu. Vi passade även på att med ett enkelt diagram snabbkolla de kinesiska besökarnas preferenser när det gäller hur man vill bo, transportera sig och och umgås med släkt och vänner. 

Foto: Per Liedner

Intresset var stort. Det krävdes gate-keeping enligt värsta nattklubbsmanér. Unga, gamla och barn väntade tålmodig på sin tur att får komma fram till borden där vi  väntade med material till solfjädrarna.

Michael Frisk agerar dörrvakt. Foto: Per Leidner.

Det var även mycket populärt att författa personliga kommenarer om staden i pratbubblor som sedan sattes upp på väggarna.

Foto: Per Liedner

När vi stängde dörrarna kl. 17.oo efter fem timmar öppen workshop hade vi endast tre ovikta solfjädrar kvar. Vi var omtumlade men glada över hur väl aktiviteten hade mottagits. Uppdraget slutfört med viss möda men mycket stort nöje.

Vi som genomförde workshopen, från vänster, övre raden: Gerard, Fredrik, Patricia, Per, Madeléne, Anita, Lena, Zchichang, Jerker, Michael och Suzanne. Foto: Jerker Moström

>> Jerker Moström & Michael Frisk

People matter – take it or not…

Av: Jerker Moström den 2 July 2010 i Internationellt and Stadsutveckling. 1 Comment

Idag har vi genomfört vår workshop på temat People Matter - om sociala och kulturella aspekter inom hållbar stadsutveckling.

Workshopen fick en smått kaotiskt start eftersom vår lokal tog in ljudet från den extremt välbesökta paviljongen. Efter luch kunde vi byta till en mer avskild lokal i paviljongens VIP-del vilket gav ett betydligt mer diskussionsvänligt klimat.

Tolv olika föreläsare från Kina och Sverige gav sin respektive bild av utmaningarna med en stadsplanering där det sociala perspektivet står i fokus. Exemplen hämtades från Malmö, Shanghai, Kiruna och Wuxi. Mycket av diskussionen under dagen kretsade kring frågor om delaktighet, rättvisa, hur man tar till vara och nyttjar platsens potential men diskussionen kom också att handla om vilken roll och inflytande planeraren har över utvecklingen.

 

 

 

 

 

 

 

Wang Lin från Shanghai:s planeringskontor beskrev förutsättningarna för att jobba med planering i en megastad med närmare 20 miljoner invånare.

Varje föreläsare ombads komma med ett “statement” som skulle sammanfatta kärnan i deras inlägg. Detta statement överförde vi sedan till pratbubblor som kommer att hängas ut publikt i paviljongen. Vi vill se om vi kan få någon form av dialog med besökarna i morgon. Bob Lee, kinesiskt forskare med koppling till svenska konstfack, levererade ett kärnfullt och tänkvärt statement: People matter – take it or not…

I morgon blir det alltså ett mer publikt event. Då ska vi vika solfjädrar och prata stadsutveckling med besökarna i paviljongen. Intressant att se hur det ska gå, en halv miljon besökare på Expoområdet igår varav 18000 kom förbi den svenska paviljongen…

Utsikt från svenska paviljongens tak i kväll, mot Lupu bridge och den lettiska paviljongen.

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.

Till svenska paviljongen…

Av: Jerker Moström den 30 June 2010 i Internationellt and Stadsutveckling. 0 Comments

Idag har vi trotsat den 35 gradiga hettan för att rekognocera lokalerna vid Innovation Stage i svenska paviljongen där vi ska hålla vår workshop den 2:a och vårt event den 3:e. Just nu pågår Energimyndighetens 72 Hour Race of Innovation för fullt i lokalen. Flera lag tävlar mot varandra om att inom 72 timmar ta fram patenterbara innovationer.

 

Svenska paviljongen från utsidan. I förgrunden Michael Frisk.

Smått chockade noterar vi hur mycket folk som rör sig i den svenska paviljongen. I genomsnitt passerar 16000 människor varje dag. Folk köar i timtal för att komma in från den olidliga hettan utanför. Överlag präglas hela paviljongen av lekfullhet och barnasinne. Pippi Långstrump finns närvarande på flera olika sätt. Expoområdet i övrigt är fullständigt gigantiskt och otroligt välbesökt.

Delar av kön till svenska paviljongen.

Anita Bergenstråhle-Lind och Per Liedner diskuterar paviljongens insida.

Det visade sig svårare än väntat att hitta ett sätt att effektivt få in våra workshopdeltagare på expoområdet utan att de måste köa i flera timmar. I morgon ska vi bland annat försöka lösa denna lilla utmaning. Vi ska också försöka hinna med att gå på SymbioCity Forum med seminarier om hållbar stadsutveckling som bland annat Miljödepartementet anordnar.

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.

Framme i Shanghai

Av: Jerker Moström den 29 June 2010 i Internationellt and Stadsutveckling. 0 Comments

Så var vi då till slut framme i den varma, fuktiga och framförallt jättelika staden Shanghai. Så mycket  med än resa hanns inte med idag. En kort tur ut till Expoområdet för att jaga biljetter blev det dock.

Shanghai är stort. I kommunen bor det ca 18 miljoner människor. Detta märks förstås i trafiken.

I morgon ska vi åka ut till den svenska paviljongen för att planera inför vår stundande workshop.

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.

RAÄ åker till EXPO 2010 i Shanghai

Av: Jerker Moström den 24 June 2010 i Internationellt and Stadsutveckling. 0 Comments

På måndag åker vi till EXPO 2010 i Shanghai tillsammans med Boverket, Forskningsrådet Formas och Arkitekturmuseet. Där anordnar vi en workshop på temat When people matter – om sociala och kulturella aspekter inom hållbar stadsutveckling. Vi som åker från Riksantikvarieämbetet är Anita Bergenstråhle-Lind, Michael Frisk och jag själv.

Syftet med workshopen är att främja ett svensk-kinesiskt kunskapsutbyte om betydelsen av människors engagemang i en långsiktig stadsomvandling. Vidare har den som mål att utveckla  ett forum för levande diskussion om vad det sociala kapitalet och kulturarvet betyder för en hållbar stadsutveckling.

Workshopen är en aktivitet inom ett regeringsuppdrag om hållbar stadsutveckling som Miljö- och Kulturdepartementen har gett till Arkitekturmuseet, Boverket, Forskningsrådet Formas och Riksantikvarieämbetet.

Läs mer i pressmeddelandet.

Vi hoppas kunna rapportera direkt från Shanghai här på bloggen hur det hela avlöper.  Även Boverket kommer blogga från Shanghai så gå gärna in på deras blogg.

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.

Roşia Montană – ett rumänskt Kiruna

Av: Jerker Moström den 6 July 2009 i Bebyggelse, Internationellt and Landskap. 0 Comments

I blogginlägget Människor och gruvsamhällen när marken brister har Åsa Dahlin tidigare skrivit om den planerade flytten av Kiruna och Malmberget. Jag vill ta upp en intressant rumänsk parallell till dessa två svenska stadsflyttar, nämligen gruvorten Roşia Montană i västra Transsylvanien som jag hade möjlighet att göra ett hastigt besök i för ett par år sedan.

rosia-montana1
Delar av Roşia Montană är idag en spökstad med tomma och förfallna byggnader. Foto: Jerker Moström

Ett kanadensiskt bolag vill genom en gigantisk satsning utvinna över 300 ton guld inom loppet av 16 år (med det dagsaktuella guldpriset motsvarar detta ett värde på ca 71 miljarder SEK). För att kunna genomföra projektet måste hela staden rivas och tömmas på sina 2000 invånare. Projektet har lett till en infekterad strid både på det lokala och nationella planet men frågan har också givit internationellt eko. Moståndare hävdar att hela projektet är en veritabel miljöskandal medan förespråkarna menar att satsningen är nödvändig för att skapa ekonomisk tillväxt i ett av Europas fattigaste områden.

Den rika guldfyndigheten vid Roşia Montană var väl känd redan av romarna som efter att ha ockuperat provinsen Dacia bröt stora mängder guld på platsen. Fortfarande finns lämningar kvar av romarnas gruvbrytningen i form av ett 25 km långt tunnelsystem i berget. Sedan romarna har tyskar, ungrare och rumäner genom åren grävt guld i området. Gruvbrytningen pågick fram till Rumäniens EU-inträde 2006 men tvingades då stänga eftersom anläggningen inte uppfyllde EU:s miljökrav.

rosia-montana3
I bakgrunden skymtar gruvbrytningens effekter i landskapet. Stora delar av berget har karvats ner för att komma åt guldet. Foto: Jerker Moström

Redan innan gruvan stängdes överfördes rätten till fortsatt gruvbrytning till Roşia Montană Gold Corporation som till största delen ägs av det kanadensiska bolaget Gabriel Resources och som nu alltså vill återuppta gruvbrytningen. Detta kommer bland annat ske i form av ett av Europas största dagbrott och en 180 meter hög dammanläggning för urlakning av malmen som kommer innehålla uppskattningsvis 196 miljoner ton cyanidhaltigt vatten.

Inlösning av egendom har pågått i flera år redan vilket inte bara har förvandlat Roşia Montană till något av en spökstad utan också skapat starka slitningar i lokalsamhället. Uppskattningsvis 60% av fastigheterna är redan utköpta medan många av de kvarvarande vägrar utköp som ett sätt att motsätta sig projektet.

rosia-montana2
Blått och gult har blivit symbolfärger i kampen mellan motståndare och förespråkare. De blå skyltarna berättar att egendomen är utköpt av Roşia Montană Gold Corporation. De som vägrar sälja kontrar med att sätta upp gula skyltar med texten “Ej till salu”.

Det är fortfarande ovisst om projektet kommer att kunna realiseras. Nyligen gav högsta domstolen Gabriel Resources rätt i en tvist med rumänska miljödepartementet angående delar av projektets genomförande men det rumänska parlamentet har planer på att förbjuda användningen av cyanid för att utvinna guld vilket kan förändra förutsättningarna för projektet i grunden.

Roşia Montană är bara ett av många exempel världen över på globala, ekonomiska intressen som sätter både ekosystem och lokalsamhällens förmåga till långsiktigt fortlevnad på prov. I ett område som Transsylvanien är förstås behovet av ekonomisk utveckling stort och mycket talar för att gruvprojektets investeringar ger fördelar för den lokala ekonomin – åtminstone på kort sikt. Frågan är vad som blir kvar att leva på och för 16 år, 300 ton guld, ett dagbrott och en gigantisk cyaniddamm senare?

Mer information om :

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och GIS på RAÄ.

RAÄ byter jordmodell

Av: Jerker Moström den 15 June 2009 i Aktuellt and Om RAÄ. 0 Comments

Få hävdar väl idag med trovärdighet att jorden är platt, men jag skulle vilja påstå att det på sätt och vis vore ganska praktiskt om den var det. Arbetar man med geografisk information så ställs man ständigt inför dilemmat att jorden är rund men kartan platt. För att lösa avbildningen av den sfäriska verkligheten i kartform behövs en projektion och ett referenssystem. Principen för detta kom man på redan i kartografins barndom men matematiken har hela tiden förbättrats i takt med att kunskapen om vår jord utökats. Införandet av positionering med hjälp av satelliter från 1970-talet och framåt gav möjligheten att beskriva jordens egenskaper med mycket hög precision.  

I Sverige har vi under flera år tillämpat ett referenssystem som kallas för RT90 men nu pågår hos många myndigheter med Lantmäteriet i spetsen en övergång till ett nytt referenssystem, SWEREF99. Detta är ett modernare system som bygger på en jordmodell som visserligen inte är platt men dock betydligt mer exakt än den som låg till grund för vårt gamla RT90.

Vi på Riksantikvarieämbetet håller just nu på att genomföra en förstudie för att se över hur vi skall lägga upp arbetet med att övergå till SWEREF. Övergången kommer att påverka bland annat våra digitala system för forn- och bebyggelseinformation men också vårt interna arbete med geografisk information.

klotter_250
Ahaa…

Vill du veta mer om övergången från RT90 till SWEREF? Studera då bilden ovan alternativt besök Lantmäteriets hemsida om införandet av SWEREF. Vill du veta mer om vad övergången får för konsekvenser för dig som användare av Riksantikvarieämbetets digitala information? Kontakta Daniel Langhammer på Enheten för informationsförsörjning, han håller i vår förstudie om SWEREF.

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och GIS på Riksantikvarieämbetet.

Smart om klimat…

Av: Jerker Moström den 18 May 2009 i Tips. 1 Comment

Ingen blog med självaktning kan undvika klimatfrågan, så icke heller K-blogg.

framtider

I tidskriften Framtider nr 4 2008 finns en intressant artikel av kulturgeografen Erik Westholm där han beskriver vad han ser som klimatpolitiska “dilemman”. Han menar att klimatarbetets utmaning är att det ska åtgärda problem som ligger bortom den normala tidshorisonten för politik och vardagsliv. Och trots att det är ett globalt problem så måste det till största delen lösas av nationalstater.

Han pekar också på att samhällsvetenskapligt inriktade framtidsstudier behövs för att koppla ihop kunskap om den framtida klimatförändringen med dagens samhällsbygge. Klokt tänkt och skrivet.

Framtider ges ut av Institutet för framtidsforskning.

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och GIS på Riksantikvarieämbetet.