Author Archive for Johanna Berg

Din bild av kulturarvet – Wiki Loves Monuments

Av: Johanna Berg den 3 September 2011 i Aktuellt, Bebyggelse, Bebyggelseregistret, Bilder, FMIS/fornsök and Fornlämningar. 1 Comment

Bor du i Europa? Har du en kamera? Då kan du tävla med tusentals andra fotointresserade i Europa om bästa bilden av ett monument. Lämna ditt bidrag till Wiki Loves Monuments. Wikimedias fototävling genomförs i år parallellt i tio länder från Estland till Portugal. Första dygnet inkom över 2000 bilder och hittills är det Polen som lämnat flest bidrag.

Hosjö kyrka Foto: Calle Eklund (CC-by-sa 3.0)

Vad är Wiki?

Wikimedia är rörelsen bakom Wikipedia, det fria uppslagsverket på nätet med över 400 miljoner besökare varje månad. Alla kan vara med och bidra till innehållet som skrivs av volontärer. Idag finns 18 miljoner artiklar och många entusiaster bidrar löpande med information och texter, men det har hittills varit svårare att få in visuellt material. Idén med fototävlingen är därför att uppmuntra så många som möjligt att bidra med bilder till Wikimedia Commons, den öppna databas som härbärgerar alla fria bild/mediaresurser som används i Wikipediaartiklar (och på många andra sajter).
Webben är en visuell värld och en bild säger mer än tusen ord. En och samma bild kan dessutom illustrera många olika ämnen. Bilden här intill kunde t ex läggas till artikeln om Hosjö kyrka och församling i Falun, men lika gärna illustrera allmänna begrepp som kyrka, kyrktorn, rödfärg eller olika byggnadstekniska termer  – på potentiellt hundratals olika språk!

Vad är ett Monument?

På svenska låter det kanske lite lustigt (namnet stammar från den holländska pilottävlingen i fjol) men innebörden är minnesmärke, det vill säga i första hand något som utgör ”ett minne från äldre tider” som t ex ett byggnadsverk eller fornminne. Vi är glada att data ur Bebyggelseregistret (BBR) och Fornminnesinformationssystemet (FMIS) kommer till nytta i tävlingen. Det gör det lättare för de tävlande att hitta till “monumenten” och vi hoppas på att få se många nya bilder av de platser som finns listade där. Spännande ställen finns i hela landet och vem som helst har nu chansen att främja intresset för viktiga platser i den egna hembygden. Dessutom finns det ju ännu mer fina saker att se på andra orter.

Hur kommer Love in?

För Wikipedia är monument och kulturminnesmärken ett viktigt område att samla och sprida information om. Riksantikvarieämbetet vill skapa ökat intresse och engagemang för kulturarvet, och vi hoppas förstås att de nytagna bilderna också ska synas i många Wikipedia-artiklar framöver. Tävlingen är ett sätt att under hösten uppmärksamma vår gemensamma kulturhistoria, men minst lika viktigt är att den långsiktigt bidrar till en pool av fria bilder, en värdefull resurs som direkt efterfrågats av lärare, elever, släktforskare och många andra. Att bilderna på det viset kan användas för ytterligare kunskapsuppbyggnad och informationsspridning är naturligtvis mycket positivt, och ligger helt i linje med Riksantikvarieämbetets uppdrag. Det ska bli spännande att få ta del av tävlingsresultatet och se kulturmiljöerna med nya ögon. Det är det alltid!

Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet på väg mot CC

Av: Johanna Berg den 23 March 2011 i Aktuellt, Bilder and Foto. 0 Comments


By: BootheredByBees (CC by)

Som jag tidigare skrivit om här antog Riksantikvarieämbetet i juni 2010 en Policy för digitalpublicering av i synnerhet bilder. Den baserades på ett omfattande underlagsarbete som finns sammanställt i den interna rapporten Fritt fram! Utredning rörande policy för Riksantikvarieämbetets informationsmängder. Under hösten och vintern har arbetet gått vidare med förankring och beredning, och den sista februari passerades ytterligare en viktig milstolpe.

Riksantikvarieämbetets strävan är att myndighetens information ska vara maximalt tillgänglig, öppen och fritt användbar för så många som möjligt. Därför har myndigheten nu fattat beslut om att märka huvuddelen av sina bilder och andra informationsresurser med Creative Commons-licenser (CC). Stora delar av materialen saknar av olika skäl upphovsrättsligt skydd, och de kommer att märkas med Public Domain Mark (pdmark). En tredje kategori utgörs av de resurser som fortfarande är under skydd och där myndigheten inte disponerar rättigheterna. Hur dessa material ska hanteras återstår att se, men en rimlig princip måste vara att prioritera digitaliseringsinsatser till det som kan komma till störst nytta.

I beslutet ingår vidare andra initiativ för att bereda vägen för en smidig CC-process. Dit räknas informationsarbete både internt och externt, viss kompetensutveckling, översyn rörande märkning av publikationer samt förtydliganden i avtal med anställda och arvoderade uppdragstagare. Till detta kommer ett omfattande arbete med att konkret märka de olika materialen. Som vanligt väljer vi att angripa det från den enkla sidan, det vill säga vi börjar med de data som är rättsligt fria och okontroversiella. Stegvis närmar vi oss sedan de mer komplicerade materialen, och tar en sak i taget. Varje lång resa börjar med ett litet (enkelt) steg…

>> Johanna Berg jobbar som verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Leverantörer till K-samsök, möte 1

Av: Johanna Berg den 18 March 2011 i K-samsök. 0 Comments

Utvecklingsprojektet K-samsök avslutades i och med årsskiftet 2011 och webbservicen har nu övergått i reguljär förvaltning inom Riksantikvarieämbetet. Det betyder att den styrgrupp, med representanter för bl a Riksarkivet och KB, som följt projektet sedan 2008 nu har godkänt ”leveransen” – en fungerande webbservice – och därmed avslutat sitt uppdrag.

I det fortsatta arbetet kommer vi att försöka säkra förankring och dialog med sektorn på andra sätt. Vår plan är att ordna regelbundna möten, minst två gånger om året, med de informationsförvaltare som levererar data till K-samsök. Fokus ligger då på gemensamma frågor utifrån just leverantörsrollen. En del av informationsförvaltarna står också i andra relationer till tjänsten – som användare av Kringla, utvecklare av applikationer etc – men fokus för dessa möten är primärt leveransfrågor. Riksantikvarieämbetets övriga tjänster – Kringla och Platsr – berörs indirekt genom att de hämtar data från K-samsök, men det får betraktas som en ren bonus. Detta möte (20110222) är alltså det första i en lång serie, och vi är glada att så många kunde vara med vid den första träffen. Inbjudan hade gått exklusivt till de organisationer/institutioner som idag levererar data till K-samsök och nästan alla fanns på plats och deltog i diskussionen.

  • Arkitekturmuseet
  • Armémuseum (SFHM)
  • Bebyggelseregistret, BBR (RAÄ)
  • Bohusläns museum (Västarvet)
  • Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund (via Västarvet)
  • Etnografiska museet (SMVK)
  • Fornminnesinformationssystemet, FMIS (RAÄ)
  • Fornvännen (Vitterhetsakademien)
  • Global Biodiversity Information Facility, GBIF (NRM)
  • Göteborgs naturhistoriska museum (Västarvet)
  • Historiska museet (SHMM)
  • Kulturlagret/Vänersborgs museum (Västarvet)
  • Kulturmiljöbild, KMB (RAÄ)
  • Libris (Kungl. Biblioteket)
  • Medelhavsmuseet (SMVK)
  • Nordiska museet
  • Sockenbilder (21 hembygdsföreningar)
  • Svenskt hällristningsforskningsarkiv, SHFA
  • Sveriges militärhistoriska arv (via SFHM)
  • Tekniska museet
  • Upplandsmuseet
  • Vasamuseet (SMM)
  • Världskulturmuseet (SMVK)
  • Västergötlands museum (Västarvet)

Flera nya leverantörer är på väg in under året. Närmast förs diskussioner med bl a Livrustkammaren, Nationalmuseum och flera Göteborgsmuseer (som alla använder MuseumPlus), Musik- och teatermuseet, Riksteaterns Dramawebb och Filminstitutets Filmarkivet.se. K-samsök kan sedan i höstas leverera poster till Europeana. Och Riksantikvarieämbetet har dessutom utvecklat Kringla så att tjänsten även söker i Europeana via deras API.

Den större bilden

Enligt regeringens uppdrag ligger K-samsök i Riksantikvarieämbetets IT-miljö på ett sådant sätt att det är tekniskt okomplicerat att flytta tjänsten till en annan aktör, om det skulle bli aktuellt. Det verkar osannolikt, men som vanligt gäller förstås att det är svårt att sia – särskilt om framtiden. Bland faktorer att förhålla sig till just nu finns bl a:

  • Riksarkivets nya sekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet som är under uppbyggnad och enligt regeringens uppdrag ska vara en resurs för det statliga kulturarvsområdet.
  • Riksutställningar som fått ett nytt regeringsuppdrag att samla och sprida kunskap om digital förmedling av kulturarvet.
  • Centralmuseernas samarbetsråd som liksom RSM fått regeringsuppdrag rörande samverkan som ska rapporteras den 1 mars 2011.

Och alltsammans ska förstås kopplas till den nationella agenda för digitalisering som Kulturdepartementet arbetar med just nu. Denna ska i sin tur hänga samman med IT-ministerns digitala agenda för Sverige och e-delegationens arbete för att göra offentlig förvaltning så effektiv och medborgarvänlig som möjligt. På en ännu mer övergripande nivå finns EU-kommissionen och kretsen kring Europeana som driver på arbetet för att göra allt större delar av det europeiska kulturarvet digitalt tillgängligt och maximalt användbart.

Utveckling pågår

Under det senaste året har K-samsök varit i ständig utveckling. Värt att nämna är att vi implementerat Solr och migrerat till postgreSQL. Systemet stödjer idag både Creative Commons och Public Domain-märkning. Vi arbetar med dubbelriktade relationer och indexering i sökmotorer som Google. Vi har byggt en ny www.ksamsok.se i wordpress. Det har blivit fler leverantörer i K-samsök, och mer data i indexet. Det finns idag portar mot Primus och Carlotta, och vi har också skördat data via XML (Sockenbilder.se). Vi har utarbetat ett avtal som reglerar K-samsöksförhållandet mellan informationsförvaltarna och Riksantikvarieämbetet.

Hela utvecklingsfasen (2008-2010) har till dags dato kostat 3,8 miljoner, vilket i relation till utfallet måste betraktas som ett billigt pris. Utöver utvecklingsmedel från bl a Västarvet/Kulturrådet och Centralmuseernas samarbetsråd har verksamheten hittills finansierats med årsvis öronmärkta medel ur Riksantikvarieämbetets anslag. Arbetet är dock i dynamisk utveckling och expansion, och myndigheten har därför beslutat om stabilt utökad bemanning och nyanställt tre personer på den (fortfarande lilla) Enheten för Informationsutveckling (Iu);

  • Maria Logothetis som sedan i höstas vikarierat för Sophie Jonasson under hennes föräldraledighet, övergår till en fast antikvarietjänst på Iu.
  • Karin Nilsson som närmast kommer från Livrustkammaren, Skokloster slott och Stiftelsen Hallwylska museet, börjar på Iu den 1 april.
  • Henrik Summanen som en del av er känner från tidigare verksamhet bl a på Historiska museet och Medeltidsmuseet, har redan börjat jobba deltid på Iu.

Vad gör vi nu?

Johan Carlström presenterade idéer för planerad utveckling av K-samsök och noterade ytterligare förslag och önskemål från mötesdeltagarna. Skördning av user generated content (UGC) till K-samsök diskuterades en del. Enighet verkar råda om att det är viktigt att användaren lätt kan skilja på vad som är UGC respektive institutionell information, samt att en institution för att få bra resultat måste närvara/svara på en UGC-arena. Det finns ett positivt intresse från många, och goda erfarenheter i bl a Västarvet och Primusgruppen – men hur skulle saken kunna lösas strukturellt inom K-samsök? En annan fråga som är viktig för i synnerhet vissa av leverantörerna – GBIF, SHFA, SHM (Birkaprojektet) – är forskningen som målgrupp. Tyvärr hade vi inte tillräckligt med tid för att specificera prioriteringar i önskelistan, men här är i varje fall en sammanställning att utgå ifrån:

  • Översyn av parametrar i protokollet
  • Implementering av Json – som underlättar för utvecklare
  • Skördning av paketerade/redigerade data (t ex berättelser i Platsr, eller sammanställt material om besöksmål etc)
  • Skördning och indexering av metadata om film- och ljudfiler
  • Leverans av kulturmiljöobjekt till Europeana (Carare-projektet)
  • Förtydligande definitionstexter kring protokollets parametrar
  • Utveckling av en widget – ett inbäddbart sökfönster, som leverantörer (och andra?) lätt kan implementera på sina egna webbplatser
  • Utveckling av relevant webbstatistik
  • Utveckling av UGC-lösning
  • Framtagande av nya objektstyper för t ex personer och utställningar
  • Utveckling av möjlighet att söka med OR (t ex elfenben OR ivory)
  • Utbyggda relationer mellan olika dataposter etc
  • Marknadsföring av K-samsöks API
  • Fördjupat arbete med auktoriteter
  • Fördjupat arbete med teman

Riksantikvarieämbetet kommer att inrätta ett nytt strategiskt råd som stöd i det fortsatta utvecklingsarbetet. Hör gärna av dig med förslag på namn till rådet. Vi söker personer med örnkoll på området, som kan bidra med idéer, erfarenhet och nätverk och därigenom säkra en optimal utveckling av Riksantikvarieämbetets webbtjänster inkl K-samsök. Några namn kom upp under mötet – RSM:s generalsekreterare Mats Persson och KB:s forskningschef Pelle Snickars eller någon av övriga undertecknare av debattinlägg i Svenska dagbladet Publicera kulturskatterna där folk söker (20101202). Flera namn tas tacksamt emot!

Nästa möte med K-samsöks leverantörer/informationsförvaltare blir i Stockholm tisdagen den 20 september 2011. Samma dag planerar vi också ett öppet möte för presumtiva nya leverantörer. Vi återkommer med inbjudan i slutet på sommaren, men spika gärna dagen redan nu. Och välkommen att höra av dig om din institution kan tänka sig att stå värd för mötet! Vi kommer för övrigt att rapportera vårt arbete via egna kanaler (K-blogg, K-samsöks blogg etc) men en vidare diskussion kring K-samsöks löpande utveckling föreslås föras på RSM:s Mötesplats Museer.

>>  Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på RAÄ

Film i fokus i Linköping

Av: Johanna Berg den 4 March 2011 i Evenemang, K-samsök and Webb. 1 Comment


William Reed filmar “The Romance of Runnibede” i Sydney 1927. Foto: Sam Hood

OBS: Långt inlägg!

Den 19 februari 2011 arrangerade Filminstitutet, Riksantikvarieämbetet och Östergötlands museum tillsammans ett filmmöte på länsmuseet i Linköping. På mötet deltog representanter för institutioner med egna erfarenheter och idéer om arbete med film på webben. Som vanligt hittade vi många gemensamma utmaningar av teknisk, juridisk eller praktisk natur – och sannolikt finns mycket att vinna på att söka lösningar tillsammans.
För Riksantikvarieämbetets del var seminariet en uppföljning av fjolårets regionala dialogmöten med museer och arkiv i hela landet, där vissa materialtyper – t ex film, video, rörlig bild – återkommande tagits upp till diskussion. Östergötlands museum har under en följd av år inventerat film från länet i projektet Östgötafilm, och koordinerar också ytterligare insatser inom Kulturarv Östergötland. Filminstitutet har alldeles nyss, och i samarbete med KB, öppnat det fantastiska Filmarkivet.se och mött ett enastående gensvar hos medborgarna. Bara första veckan hade sajten 280 000 besökare, så nu finns det bevis för att intresset för den här typen av källor är enormt.

Vid seminariet deltog representanter för:
• Kultur i Väst, Film i Väst
• Länsbiblioteket Östergötland
• Norrköpings stadsarkiv
• Norrköpings stadsmuseum
• Regionmuseet Kristianstad
• Riksantikvarieämbetet
• Svenska Filminstitutet, Filmarkivet
• Västmanlands läns museum
• Östergötlands museum

Med utgångspunkt i RAÄ:s redan befintliga tjänster K-samsök, Kringla och Platsr diskuterades under dagen tänkbara metoder för att på bästa sätt inventera/samla in, producera, bevara, digitalisera och tillgängliggöra/sprida filmfiler. De olika organisationer som deltog i mötet har på många sätt skiftande förutsättningar (tekniskt och resursmässigt), men som tur är finns en bred samsyn när det gäller materialens attraktivitet och värde.

Vad är det för film vi talar om?
Dokumentär film är, precis som ljudinspelningar, ett ofta förbisett historiskt källmaterial som finns spritt i små poster hos många förvaltare. Då det i varje musei- eller arkivsamling utgör en marginell del av helheten, finns risken att det hamnar i skuggan av mycket större samlingskategorier som föremål eller arkivalier. Det är synd eftersom filmerna på ett unikt sätt kan låta oss möta det förflutnas människor ansikte mot ansikte, och ge en mer eller mindre oförvanskad bild av hur vardagen verkligen såg ut (just då) t ex på torget i Linköping under kriget.

Dagens samtal handlade mest om de stora mängder filmmaterial som finns i museer och arkiv. Huvuddelen av detta består sannolikt av dokumentära inspelningar från 1900-talets vardagsliv och/eller lite mer arrangerade gestaltningar av t ex äldre hantverk och tekniker. Det är en stor mängd filmer av olika kvalitet, format och längd som har det gemensamt att de visar dokumentärt, icke-fiktivt innehåll som t ex torghandel, idrottstävlingar, politiska möten och andra tidsaktuella händelser från det gångna seklet. En annan kategori kan vara film som dokumenterar den egna verksamheten (t ex konserveringsarbete), och en tredje filmer som producerats direkt för utställningar. Vi talade också en del om inventering av film som finns hos andra förvaltare, t ex företag, föreningar och privatpersoner. Däremot faller spelfilm – som Åsa-Nisse på jaktstigen eller Det sjunde inseglet – utanför dagens tema. Sådant material är också oerhört intressant för både forskare och bred publik. Det är dock i dagsläget svåråtkomligt på grund av rättighetssituationen, och diskuterades inte under mötet.
Film i Väst har med EU-stöd gjort en pilotinventering av film i Tranemo kommun. Arbetet, som genomfördes med i samverkan med Regionarkivet i Göteborg och Filmarkivet i Grängesberg, väckte många frågor framför allt rörande urval och prioriteringar. Det kan t ex vara svårt att förklara för folk som vill skänka sina filmer, varför ett julfirande 1972 är mer intressant än ett annat. Projektet resulterade i en DVD med det insamlade materialet, och en processbeskrivning med ett slags flödesschema som skulle kunna vara till stöd för motsvarande arbete i många andra kommuner.

Kulturarv Östergötland har, inom projektet Östgötafilm, inventerat film i sitt län. I första hand vände man sig till föreningar och organisationer. En viktig del av projektet var att det digitaliserade materialet skulle göras direkt synligt på webben, och att det inte skulle krävas en massa extra programnedladdningar och plug-ins för att se det. Resultatet finns listat på Östgötafilm, och avtal har i de flesta fall skrivits med rättighetshavarna. För många av filmerna kan man därför visa åtmistone en preview på ett par-tre minuter. Länsmuseet har också, med stöd av Westman-Wernerska stiftelsen, genomfört en specialinventering med fokus på Linköping. Då vände man sig i synnerhet till privatpersoner, och prioriterade material som visar företeelser och miljöer som idag är förändrade eller försvunna. Likartade inventeringar har genomförts också i många andra län (Skåne och Västmanland t ex) och kommuner (Norrköping), men det hör till ovanligheten att materialet i motsvarande grad tillgängliggjorts på webben.

Teknik
Äldre film finns i stor utsträckning på bärare som i och för sig är relativt stabila, men som det nu är svårt att hitta uppspelningsapparater för. Själva smalfilmen kanske mår bra, men det finns ingen projektor att visa den på, och då är den ju otillgänglig i alla fall. Vad gäller tekniska standarder för digital film verkar enighet råda om att materialet bör lagras i MPEG2. För överföring (streaming/nedladdning) till användare är mp4 det vedertagna formatet, som dock kan behöva kompletteras med någon opensource-motsvarighet.
Många av deltagarna på mötet har goda erfarenheter av Filmarkivet i Grängesberg, tidigare under Filminstitutet men numera en del av KB. Dit har man sedan 2003 kunnat lämna analog film för överföring till digital form, och samtidigt fått bevarandet säkrat. Nackdelen har varit att efterfrågan på tjänsterna vida överstigit resurserna för att utföra dem. Väntetiderna har blivit långa, ibland flera år. KB ser nu över rutinerna för arbetet och hoppas få bättre kontroll över flödena i Grängesberg. Planen är att framöver kunna sluta avtal med leveranstider som går att hålla. Flera museer har redan som komplement (eller alternativ) till Grängesberg också vänt sig till privata aktörer som säljer likartade tjänster, länsmuseet i Linköping har t ex använt ett lokalt Östgötaföretag.

Juridik
Personer som syns på en film har förstås inget skydd enligt upphovsrättslagen, men de ska naturligtvis hanteras med respekt för personlig integritet etc. Det är viktigt att rätt förvalta det förtroende institutionen fått i och med t ex en intervju eller annan dokumentation. Man bör särskilt se upp med sådant som kan uppfattas som kränkande och vinnlägga sig om att, vad gäller nu levande identifierbara personer, beakta personuppgiftslagen (PUL). Vissa institutioner avstår från att tillgängliggöra t ex filmer med nakna småbarn, men det grundar sig i lokala policyöverväganden snarare än tvingande lagstiftning.
De som gjort en filminspelning har dock juridiska rättigheter till materialet, och dessa måste klareras t o m utgången av femtionde året efter inspelningstillfället. Vad gäller eventuellt (tidigare) anställda producenter/filmare och donatorer måste avtal och överenskommelser ses över innan man eventuellt kan hävda ett underförstått/outtalat samtycke till publicering och tillgängliggörande. Skulle filmen vara att betrakta som ett konstnärligt verk är det under upphovsrättsligt skydd tills både regissör, manusförfattare och kompositör varit döda i minst 70 år.
Filmerna på Filmarkivet.se är tillgängliga i full längd, väl metadatasatta och rikt kontextualiserade. Det ligger omfattande redaktionellt arbete bakom, och dessutom har samtliga rättighetshavare kontaktats och godkänt webbpublicering. Inte en enda har sagt nej. I ett fåtal fall har material offentliggjorts trots att det visat sig omöjligt att identifiera eller lokalisera rättighetshavaren. En allmän disclaimer signalerar myndighetens önskan att klarera material om en upphovsman skulle ge sig till känna. För Östgötafilmerna gäller att de är ordentligt listade, men alla kan inte ses på webben, och de flesta som visas syns bara i form av korta previews.
En viktig fråga för tillgängliggörande är naturligtvis tydlig uppmärkning av materialen, gärna med Creative Commons-licenser. Men det kan vara tidskrävande att utreda hur det förhåller sig med rättigheterna. Biografvisad film finns i hög utsträckning listad i Svensk Filmdatabas men för den stora mängden dokumentärt material på museer och arkiv är situationen mer oklar. Man får som vanligt göra en riskbedömning och skriva en brasklapp i stil med den som Filmarkivet.se använder; Rättigheter klareras med alla kända rättighetsinnehavare, men för vissa av filmerna har vi inte lyckas spåra upp om någon eller vem som äger dem, så om någon gör anspråk på rättigheter kontakta oss på adress xxx. Det verkar också vara vedertagen praxis att man – utan särskild klarering och med hänvisning till citaträtten – kan lägga ut korta filmklipp (previews, max två minuter) som exemplifierar och illustrerar de resurser som finns i en samling.
För Riksantikvarieämbetet är målet är att alla data ska vara fritt, öppet och gratis tillgängliga för så många som möjligt. Helst ska åtminstone metadata (inte filmen i sig, men information om filen) kunna ställas till fritt förfogande utan restriktioner. Ännu bättre är det om även tumnagelbilder och så kallade previews kan vara helt fria, då det skapar bästa förutsättningarna för vidareanvändning i andra tjänster.

Vad kan man göra med film då?
I arkiven befintligt filmmaterial kan förstås aktiveras på olika sätt och integreras i utställningsbyggen, vilket man kan se aktuella exempel på bl a i Falun och Västerås. Länsmuseet i Linköping har i sin basutställning en filmvägg i storformat, där besökare enkelt kan välja vilka filmer de vill se från en touchscreen. Filmer kan också användas i mer riktade satsningar, kanske som utgångspunkt för pedagogiska program eller annan uppsökande verksamhet. Östergötlands museum har t ex inom ramen för sitt Linköpingsprojekt kunnat visa film på ett tjugotal äldreboenden, där materialet fungerat som stimulerande stöd för minne och samtal. En vägledning för sådant arbete kan kanske vara Riksutställningars Pedagogisk guidebok om rörlig bild (2010). Den handlar i och för sig en hel del om konstfilm men tar också upp praktiska råd om inspelning och ger ingångar till rörlig bild som pedagogiskt verktyg. Beställ gratis eller ladda ned innehållet här!

Relativt många museer och arkiv har egna kanaler på YouTube, som är världens just nu största webbkanal för film. Några svenska exempel är Norrköpings stadsmuseum, som lagt ut historiskt material och Fängelsemuseet i Gävle som nyredigerat korta filmer baserade på dokumentära inspelningar. Många institutioner använder YouTube också för filmer och nyhetsinslag av mer uppdaterad karaktär (se t ex Moderna museet, Göteborgs stadsmuseum och Naturhistoriska riksmuseet). Vimeo är en annan tjänst som kan härbärgera film, den accepterar längre sekvenser och samlar ett mindre (mer professionellt) community av användare. Victoria&Albert Museum i London och National Building Museum i Washington hör till de många institutioner som använder Vimeo för olika typer av filmat material. Även på Flickr, den stora fotosajten, är det idag möjligt att ladda upp film. Brittiska National Maritime Museum hör till dem som lagt upp material där, vad sägs om t ex ”Before the mast”? För både Flickr, YouTube och Vimeo gäller dock att materialet ligger bra där men att ingen kommer att märka det om det inte görs känt via andra kanaler (läs; social media). Detsamma gäller – och i kanske ännu högre grad – en ”filmsida” i undanskymd position på den egna webbplatsen. Ett sätt att nå längre är att tillgängliggöra sina filmer via plattformar som gör dem lättåtkomliga för andra aktörer, som K-samsök och Europeana.

Open Images som drivs från progressiva Instituut voor Beeld en Geluid i Holland är ett efterföljansvärt exempel. Plattformen innehåller över tusen objekt och sedan i höstas finns hela materialet tillgängligt via ett öppet API. Det innebär att dataposterna inkl metadata lätt kan användas vidare av tredje part i olika tjänster och applikationer. Data från Open Images används redan nu av bl a OPEN CITY, ArtTube, Picture War Monuments och Image on a Map. Dessutom finns material från Open Images i Wikimedia Commons så att det enkelt kan vidareanvändas t ex på Wikipedia.

Det finns också goda skäl att tillgängliggöra filerna via webben på ett sådant sätt att användare lätt kan bidra med information och kontext till innehållet. Ytterligare värden uppstår om man kan lägga ut filmfiler att fritt klippa i och/eller sätta ihop med andra/nya ljud och bilder, musikslingor eller berättarröster. Några exempel på vad som kan uppstå om användarna får chansen att arbeta kreativt med film/bildspel kan man ta del av på norska Digitalt Fortalt. Se t ex berättelsen om flanellografen från Norske Kvinners Sanitetsforening, det engelska kvarteret i Oslo eller glassen i Brevik.

På Linköpingsmötet diskuterades en del fram och tillbaka kring vad som är önskvärt när det gäller skydd av upphovsmannens originalverk. Tar det t ex skada om det ackompanjeras av ny musik – som den här filmen om Visby – eller får ett nyskrivet röstpålägg?

Vart vill vi komma?
Riksantikvarieämbetet har väldigt lite film i sina egna samlingar, och det som finns följer inga förväntade linjer. I arkivet finns titlar som ”Stenåldersmannen” (1919) och ”På jakt efter Lapplands forntid” (1960) – som i någon mån faller under myndighetens intresseområde – men också en polsk film om den venezianske 1700-talsmålaren Canaletto, en kvartslång film om surströmming och två reklamfilmer om postsparbanken. Förbryllande!
För många museer och arkiv är filmmaterialen emellertid viktiga, och intresset i kretsen kring Europeana är stort och klart uttalat. Riksantikvarieämbetet avser därför att, redan under innevarande år, utveckla K-samsök respektive Kringla så att de enklare och tydligare kan skörda upp och indexera respektive presentera filmfiler från de institutioner som levererar data till webbtjänsten. Riksantikvarieämbetet tittar också på smärre uppgraderingar av Platsr:s gränssnitt, som skulle göra det enklare för användare att tydligt länka in filmmaterial från olika källor och koppla det samman med andra data, bilder, berättelser och kartpositioner.
Filminstitutet kommer årligen att webbtillgängliggöra ytterligare ca 300 filmer ur arkiven på Filmarkivet.se, och förbereder som bäst leverans till K-samsök. Östergötlands museum arbetar på sitt håll för att göra sina material maximalt tillgängliga på webben. Flera av deltagarna på Linköpingsmötet uttryckte vidare ett behov av mer nationell samordning och stärkta nätverk på området. Den diskussionen kommer förhoppningsvis att kunna föras vidare i en grupp på RSM:s Mötesplats Museer, där alla intresserade kan hälsas välkomna att delta!

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

Ljud i fokus i Västerås

Av: Johanna Berg den 1 February 2011 i K-samsök. 0 Comments


Foto: Nationaal Archief i Nederländerna

OBS: Långt inlägg!

En snöig januaridag träffades vi några stycken på länsmuseet i Västerås för att prata ljud. Tanken med seminariet var att i en trängre krets byta idéer och erfarenheter rörande olika tekniska, juridiska och praktiska lösningar med bäring på ljud-material – och kanske hitta nya vägar framåt tillsammans.

För Riksantikvarieämbetets del var seminariet en uppföljning på fjolårets regionala dialogmöten med museer och arkiv i hela landet, där vissa material – t ex ljud – återkommande tagits upp till diskussion. För Västmanlands läns museum var utgångspunkten aktuella projekt i de rika kulturlandskapen kring Riddarhyttan. Arbetsprocesserna där har väckt förnyat intresse för de ljudsamlingar som finns i museets arkiv, men också för nya möjligheter att samla och förmedla ljud till och från olika användargrupper.

Vid seminariet deltog representanter för:

  • Folkrörelsearkivet för Uppsala län
  • Institutet för språk och folkminnen, Uppsala
  • Riksantikvarieämbetet
  • Riksteatern, Dramawebben
  • Sveriges radio, Radioteatern
  • Teatermaskinen
  • Västman-lands läns museum
  • Åbäcke Ordflod

Med utgångspunkt i RAÄ:s redan befintliga tjänster K-samsök, Kringla och Platsr diskuterades under dagen tänkbara metoder för att på bästa sätt samla in/producera, bevara, digitalisera och tillgängliggöra/sprida ljudfiler. De olika organisationer som deltog i mötet har skiftande förutsättningar framför allt tekniskt och resursmässigt, men samtidigt finns en betydande samsyn när det gäller materialens attraktivitet och värde. Som så ofta hittade vi också idéer till spännande korskopplingar mellan de olika samlingsmaterialen. Vore det inte fint att kunna jämföra t ex scensmåländskan i ”Utvandrarna” med riktig Ljuders-dialekt ur arkiven?

Representanterna för Dramawebben och Radioteatern arbetar med webben som sitt främsta verktyg. Både problem och möjligheter ser annorlunda ut där, än för den som arbetar på ett arkiv och måste lägga stora resurser på att samla in och bevara analogt material. Teatermaskinen i Riddarhyttan jobbar egentligen med teater men har genom sin förankring i bygden och sitt lokalhistoriska fokus öppnat för ett oväntat inflöde av minnesberättelser, brev och mötesprotokoll som nu på något sätt måste förvaltas. Andra särskiljande frågor rör i vad mån en organisation vänder sig till den stora allmänheten eller till en snävare målgrupp av t ex forskare. Och att de som producerar kulturellt innehåll har en delvis annan ståndpunkt när det gäller rättighetsfrågor än de som bara förvaltar är kanske ingen överraskning.

Bland det som ventilerades under dagen märks följande:

Vad är ljud?
Ljud är en viktig del av det immateriella kulturarvet. Det förmedlar sådant som språk, muntliga traditioner och kunskap om seder och bruk, och faller därigenom under skydd av den Unesco-konvention (2003) som i december ratificerades av Sverige. Läs mer om konventionen här.  Ljudinspelningar är ett ofta förbisett historiskt källmaterial som finns spritt i små poster hos många förvaltare. Det fångar röster ur det förflutna och kan i minnesinstitutionernas arbete bidra med en omedelbar närhet till människor som inte längre kan tala till oss på annat sätt.

Det är skillnad på ljud och ljud. I samlingarna kan finnas ljudmaterialen med mycket varierande grad av bearbetning. Det kan vara klokt att skilja ut enkla/råa/oredigerade inspelningar från gestaltande produktioner av typ radioteater, hörspel eller dramatiserade audioguider. Vi måste också konceptuellt skilja på:

  1. Enkla ljud som fågelläten, klockklang eller maskinslammer
  2. Röster, det vill säga anföranden, dialektinspelningar eller folkminnen (med en eller flera talare)
  3. Sång/musik i olika grad av komplexitet (a capella, munspel eller hel orkester)

Teknik
Många kan vittna om den stora mångfald av ljudbärare som finns/funnits i arkiven; t ex vaxrullar, metallband, kassetter, LP-skivor och CD. Apparatur för att lyssna av äldre inspelningar blir allt svårare att få tag i, och bärarna i sig själva är ofta under nedbrytning. Det är alltså viktigt att överföra innehållet till mer beständiga lagringsmedia.

Vad gäller tekniska standarder för digitalt ljud verkar enighet råda om att ljudmaterial bör lagras i form av okomrimerade Wave-filer. KB:s avdelning för audiovisuella medier rekommenderar en miniminivå på 16bit/44,1Khz (cd-kvalitet). För överföring (streaming/nedladdning/podcast) till användare är mp3 det vedertagna formatet, som dock kan behöva kompletteras med opensource-motsvarigheten Ogg Vorbis.

Alla typer av ljud bör hanteras med samma krav på teknisk standard.

Juridik
En viktig fråga är – som vanligt – tydlig uppmärkning av tillgängliggjorda material, gärna med Creative Commons-licenser. Riksantikvarieämbetets strävan är att alla data ska vara fritt, öppet och gratis tillgängliga för så många som möjligt. Helst ska åtminstone metadata (inte ljudklippet, men information om filen) kunna ställas till förfogande utan restriktioner, så att det blir tillgängligt för vidareanvändning i andra tjänster och därmed kan stimulera till nyskapande applikationsutveckling. Det är en fördel om även så kallade previews kan vara helt fria, då en sådan lösning gör det lättare för många olika aktörer att skapa kreativa tjänster för att förmedla materialet

Juridiskt sett är de enklaste inspelningarna (nr 1 ovan) okomplicerade. De är inte verk så de saknar skydd, och de faller inte heller under personuppgiftslagen (PUL).

Röstinspelningar (nr 2) kan förstås skifta i kvalitet och ambition, men för det mesta material av den karaktären som finns på museer och arkiv torde gälla följande:

  • Personer/na som gjort inspelningen har rättigheter till materialet som måste klareras t o m utgången av femtionde året efter inspelningstillfället. Vad gäller (tidigare) anställda inspelare och donatorer måste avtal och överenskommelser ses över innan man eventuellt kan hävda ett underförstått/outtalat samtycke till publicering och tillgängliggörande.
  • Personerna som hörs på inspelningen har inget skydd enligt upphovsrättslagen, men bör naturligtvis hanteras med respekt för personlig integritet etc. Det kan finnas forskningsetiska hänsyn att ta, och själva mängden av sammanställda data kan i värsta fall underlätta för den som vill kartlägga enskilda familjer och kanske avslöja deras hemligheter. Hur som helst är det, i synnerhet vad gäller nu levande identifierbara personer, viktigt att beakta PUL och förvalta det förtroende institutionen fått i och med en intervju eller motsvarande.

Vad gäller musikinspelningar (nr 3) håller de flesta museer och arkiv i huvudsak enkla, oredigerade dokumentationsbandningar av folklig musik, visor och skillingtryck etc. Då gäller för själva inspelningen detsamma som för tal/röster.

Hänsyn måste emellertid också tas till det verk som framförs, skulle det vara under upphovsrättsligt skydd ska det klareras med upphovsmannen (eller annan rättighetshavare). Mer gestaltade, konstnärliga produktioner som radiodokumentärer eller teaterföreställningar tar oss till en helt ny nivå vad gäller upphovsrättslig komplexitet. Ett konstnärligt verk har ju skydd 70 år efter upphovsmannens död, vilket betyder att t ex Strindbergs ”Ett Drömspel” är helt fritt sedan 1983. Så kallade närstående rättigheter innebär dock att en radioinspelning av pjäsen ger de medverkande skydd av upphovsrättslagen i 50 år efter inspelningstillfället. För stora produktioner kan det handla om många skådespelare som, utöver regissör och producent, ska ge sitt individuella tillstånd till ny utsändning eller webbtillgängliggörande. Säger en av de många nej är materialet låst. Och till detta kommer musikinslag som i sin tur måste regleras separat.

Ett sätt att ändå skapa lite rörelsefrihet är att, med hänvisning till citaträtten, använda korta ljudklipp (previews, max två minuter) som kan exemplifiera och illustrera de resurser som finns i en samling. Så jobbar Radioteatern.

Användargenererat innehåll (user generated content, UGC)

Västmanlands läns museum ser ett avgörande intresse i att hitta en enkel modell för insamling av användargenererat och/eller –insamlat ljud. För Riksantikvarieämbetet är det självklart att söka en sådan lösning utifrån communityplattformen Platsr. Där kan en användare redan idag ladda upp bilder och berättelser, men också länka in film med mera från andra webbplatser. Den UGC-lösning museet efterfrågar skulle kunna lösas med hjälp av de fria ljudtjänster som finns på webben, Soundcloud (läs mera på Wikipedia) eller AudioBoo (läs mera på Wikipedia). Om användarna kunde ladda upp sina ljud till lagringstjänster som dessa, skulle det vara lätt att sedan länka in dem till Platsr och koppla dem samman med geografiska punkter och övriga resurser. En alternativ möjlighet är att institutionerna bygger egna tjänster för att ta emot, lagra och tillgängliggöra ljudfiler via webben. I Platsr-applikationen kan ljuden sedan få sin kontext och presenteras tillsammans med andra data. Det kräver en förhållandevis små insatser på central nivå.

Ett nästa naturligt steg är att utveckla en mobil applikation för Platsr, som gör det möjligt att samla in och ladda upp t ex video, ljud, bild och postition direkt när man är på plats ute i landskapet. En Kringla för mobilen med ljuduppspelningsmöjlighet skulle så småningom kunna fungera som ett allmänt gränssnitt för alla typer av ljudguider i landskapet, vilket länge efterfrågats av många museer. Det är emellertid en större satsning som kräver en breddad finansieringsbas. Den som vill vara med och utveckla en sådan lösning är mycket välkommen att höra av sig till oss på Riksantikvarieämbetet eller till Västmanlands läns museum.

Vad kan man ha ljud till?

Naturligtvis kan befintligt ljudmaterial aktiveras på många olika sätt och användas i sådant som utställningar, audioguider eller webbsändningar (jämför SR Minnen). Bygger man upp den grundläggande tekniska infrastrukturen kan man också använda den för sådant som inspelade stadsvandringar som användarna kan ladda ned till sina telefoner eller motsvarande. Man kan banda alternativa visningar av en utställning och på det viset ge besökarna tillgång till flera röster och tolkningar av ett tema. Endast fantasin sätter gränser!

Under mötet i Västerås tittade vi tillsammans på några exempel på hur man kan arbeta med ljud på webben:

British Librarys UK Soundmap samlar brittiska ljud inspelade av en stor mängd enskilda användare, uppladdade till AudioBoo och plottade på en Google-karta. Det är sådant som pubsorl, fågelkvitter, vågskvalp eller steg på en gata. Sedan i somras har över 1200 ljud publicerats. Alla bidrag granskas och enligt uppgift accepteras 93%. Det som avvisas faller på sådant som rättighetsfrågor, dålig ljudkvalitet eller opassande innehåll.

StoryCorps är en amerikansk förening som i samarbete med Library of Congress uppmuntrar enskilda att lyssna på varandra och dokumentera personliga minnen i intervjuform. Sedan 2003 har 30 000 inspelningar gjorts och de bevaras nu av LOC och tillgängliggörs på webben. Organisationen har tagit fram vägledningar för oerfarna intervjuare, bl a en Question Generator att ha som stöd. Intressant är också hur StoryCorps arbetar med visuella lösningar som komplement till ljudfilerna, se exempel på animation och bildspel.

Michaela Meliáns tvåspråkiga konstprojekt Memory Loops i München presenterar redaktionellt utvalt och bearbetat material. Det innehåller omkring 300 tyska inspelningar och 175 engelska och inte öppet för användarnas bidrag. Sajten visar dock på andra väl utnyttjade möjligheter i ljudmaterial. Eftersom ämnet i fokus är nazismens lokala historia är det också lätt att förstå varför de ansvariga valt en sluten modell.

Lite vid sidan om dagens ämne kan det också vara intressant att titta på brittiska Great War Archives som samlar material med anknytning till första världskriget. Där finns ljud, men framför allt är sajten ett bra exempel på en ny sorts insamling, där originalen lämnas kvar hos sina ägare medan arkivet åtar sig att bevara de digitala representationerna (av sagda original) ”för evigheten”.

Läs gärna mer om ljud och social media i Jim Richardsons intressanta bloggpost ”What can social media do for oral history?”

Vart vill vi komma?

Riksantikvarieämbetet har i stort sett inga ljud i sina egna samlingar, utom en del inspelningar av kyrkorglar och klockringning. För många museer är ljudmaterialen emellertid viktiga, och intresset i Europeana är stort. Riksantikvarieämbetet avser därför att, redan under innevarande år, utveckla K-samsök och Kringla så att de enklare och tydligare kan skörda upp, indexera och presentera ljudfiler från de institutioner som levererar data till webbtjänsten. Riksantikvarieämbetet tittar också på smärre uppgraderingar av Platsr:s gränsnitt, och söker tillsammans med Västmanlands läns museum flera samarbetsparter med intresse för en Platsr för mobiltelefonen.

Västmanlands läns museum prioriterar tillgängliggörande av samlingsdata via webben med sikte på att K-samsök som bas för vidareutveckling av tjänster. Länsmuseet fortsätter vidare sitt arbete i Riddarhyttan med de medel som redan idag står till buds, och prövar under våren hur Platsr kan fungera i pedagogiskt arbete med skolan. Länsmuseet kommer också tillsammans med Riksantikvarieämbetet, och eventuellt fler intressenter, att delta i arbetet med en mer detaljerad kravspecifikation och kostnadsberäkning för utveckling av Platsr för mobiltelefonen.

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Nytt år – nya uppdrag!

Av: Johanna Berg den 11 January 2011 i Omvärldsbevakning. 3 Comments

Uppdatering 2011-01-12: Enligt särskild PM om Samordningssekretariatet (Ku2010/2064/KT) bidrar även de stora stiftelserna, KB och Svenska Filminstitutet till finansieringen. Den totala budgeten uppgår till drygt 3,2 miljoner. PM pekar också ut några särskilt viktiga frågor för sekretariatets verksamhet: juridik, standarder, metodutveckling och EU-frågor.

_______

På Ekonomistyrningsverket finns alla styrdokument för statens myndigheter publicerade. Om man är nyfiken på hur den kulturpolitiska kartan utvecklas kan man kika på regleringsbreven där, så det har jag gjort. Riksantikvarieämbetet får enligt 2011 års regleringsbrev använda högst fem miljoner kronor till förvaltning och utveckling av K-samsök. Rörande kulturarvsinformation och webb finns inga ytterligare direktiv explicit formulerade i dokumentet.

Vår Visby-granne Riksutställningar har fått ett helt nytt regeringsuppdrag rörande Digital förmedling av kulturarv;
Riksutställningar ska samla och sprida kunskap om digital förmedling av kulturarvet som ett led i en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande. Detta ska främst ske i samverkan med det nationella samordningssekretariatet för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet.

Och Riksarkivet ska – som förutskickades i höstens budgetproposition – inrätta en Enhet för samordning av digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet;
Riksarkivet får i uppdrag att inrätta ett samordningssekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet. Samordningssekretariatet ska vara organiserat som en fristående enhet vid myndigheten och vara en resurs för det statliga kulturarvsområdet. Närmare inriktning för samordningssekretariatet kommer att formuleras i ett särskilt uppdrag från regeringen till Riksarkivet.

Riksarkivets samordningssekretariat finansieras genom en allmän skattning av anslagen till övriga kulturmyndigheter. Tillsammans bidrar sjutton organisationer (de centrala museerna men också Konstrådet, Kulturrådet och TPB) med 2 198 000:-. Man kan notera att stiftelserna Arbetets museum, Nordiska museet, Skansen och Tekniska museet (anslag 8:2) liksom gruppen ”Vissa museer” (anslag 8:3) undantagits från skattning.

Det ska bli mycket spännande att se hur de olika initiativ och uppdrag som nu finns på området kan samordnas på bästa sätt till glädje och nytta för sektorn. Närmast är vi förstås nyfikna på hur Riksarkivets uppdrag kan komma att preciseras.

>> Johanna Berg – Verksamhetsutvecklare, Riksantikvarieämbetet

Och till sist… Örebro

Av: Johanna Berg den 15 December 2010 i K-samsök. 0 Comments


Örebro slott. Foto: Okänd

Som vi skrivit om tidigare har vi under året gjort besök på olika håll i landet för att bredda våra kontaktytor och träffa kolleger som jobbar operativt med kulturarvsinformation på webben. Arbetet utgår från Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag att vidareutveckla K-samsök i samarbete med berörda myndigheter, institutioner och ideella organisationer. Vi (Johanna Berg och Johan Carlström) avslutade den 19 november den långa turnén med ett nionde dialogmöte på länsmuseet i Örebro. Vi träffade före­trädare för sex museer och arkiv, närmare bestämt:

  • Arkivcentrum Örebro
  • Sverige-Amerika Centret
  • Vänermuseet
  • Värmlands museum
  • Örebro läns museum
  • Örebro stadsarkiv

Vi presenterade, som vi brukar, K-samsök, Kringla, Europeana och Platsr samt berättade lite om hur vi ser på den tekniska utvecklingen i allmänhet. Vi visade också hur myndigheten arbetar med Flickr Commons och pratade om vad som är poängen med att synas på andras plattformar. Deltagarna berättade i sin tur om läget på respektive institution, och vi blev återigen påminda om hur mycket som kan göras även med små resurser. Det finns många sätt att stegvis ”smådigitalisera” och tillgängliggöra sina material, se t ex fulltexthandlingar och föreläsningar från Arkivcentrum i Örebro  och fotografier från Örebro stadsarkiv.

Bland frågor som diskuterades under mötet fanns en hel del som vi känner igen från tidigare träffar; rörande framför allt upphovsrätt och öppenhetsfrågor. Vi diskuterade databasstrukturer, metadata och olika sätt att öppna för dialog med användarna, och talade dessutom om bl a:

  • Svårigheten att hitta det man behöver i arkivförteckningar och databaser, och bristen på ”tolkar” som skulle kunna förstå att en fråga om t ex ”Jul” måste besvaras genom outline-koden för  ”Organiserad kult”.
  • Hur Google indexerar, vad ett API är och hur den semantiska webben egentligen är tänkt att fungera.
  • Behovet av statistik för webbesök/trafik för att vi ska kunna synliggöra nyttan och intresset för materialen (i relation till fysiska besök på arkiv/museum).
  • Bristen på central samordning inom kulturarvs- och IT-fältet, som gör alla utvecklingsinsatser onödigt långsamma, dyra och ineffektiva.

Att alla institutioner är unika behöver inte ens sägas längre. För att komma vidare måste vi i stället fokusera på det vi har gemensamt. Utvecklingskraften ligger i konkreta samarbetsinsatser vars resultat kan göra nytta för många. I denna insikt kan vi också ansluta till en bredare professionell strömning som syns även i andra länders minnespolitik. Som Nick Poole, vd för brittiska Collections Trust, sa här om dagen;

Individually, we will not do what needs to be done. Together, we can achieve anything. We have to Fund imaginatively, Collaborate Creatively, Aggregate smartly and Build Openly! (läs hela inlägget här)

Vi på enheten för informationsutveckling är mycket nöjda med resultatet av våra nio träffar. Vi har mött stort intresse för frågorna och tagit del av värdefulla erfarenheter och idéer i alla typer av organisationer. Nu vet vi bättre än förut hur institutions­företrädarna ser på problem och möjligheter i den digitala utvecklingen, och vi vill tacka igen för att så många delat med sig så generöst av sina tankar. Intrycken kommer att ligga till grund för den återrapportering vi gör av vårt regeringsuppdrag, och finns förstås med också i det fortsatta utvecklingsarbetet. På nyåret 2011 går vi in i en ny dialogfas och planerar som bäst för ett antal tematiserade möten kring olika materialkategorier. Närmast handlar det om ljud, film och bildkonst. Vi återkommer!

>> Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Tusen blommor…

Av: Johanna Berg den 18 November 2010 i Tankar kring.... 4 Comments

Svenska museer behöver stabila register för sin samlingsförvaltning. Det handlar helt enkelt om att hålla ordning på vad de har, och var de har det. Till en början fördes dessa register i stora liggare, senare ofta i kortkataloger. Idag har de flesta åtminstone påbörjat arbetet med att lägga in sina uppgifter i en databas. Eller flera.

Under RAÄ:s dialogturné, som vi tidigare skrivit om här, har vissa frågor varit ständigt återkommande. En del av dem handlar om själva databassystemen som sådana, och även om vi inte är i databasbranschen kommer frågorna tillbaka till oss hela tiden.

Varför det finns så många olika system?

Svaret måste sökas i att databaserna, liksom museisektorn som sådan, växt fram organiskt och utan central styrning. Många organisationer har börjat lösa sina lokala problem på egen hand, och sökt sig framåt utifrån sina lokala förutsättningar i form av nätverk, resurser och teknisk infrastruktur. Den enskilda tjänstemannen kanske byggde upp en ordning som var helt perfekt för just hans ämne, samling och intressefokus. Hans kollega i rummet intill gjorde samma sak, fast med lite annorlunda utgångspunkter. Då fick man två system inom samma institution! Och det finns ju många institutioner. Därför kan helhetsbilden ge ett lite brokigt intryck.

Vilket är bäst?

Denna fråga kommer ofta upp men vi besvarar den aldrig. Som myndighet kan vi naturligtvis inte göra reklam för ett enskilt företag, men vi brukar hänvisa i mer allmänna ordalag till att det kan vara bra att välja ett system med många användare och stabil utvecklingsmiljö. Att bygga en egen, ny modell är alltså inte någon god idé.

Men hur många databassystem finns det egentligen?

Vem vet? Vi har försökt sammanställa en lista, men den är säkert inte fullständig. Känner du till flera databassystem i funktion på svenska museer vore det fint om du ville hjälpa oss att komplettera listan!

Här är en början i alla fall:

  • Axiell CALM. Brittiskt system som används av ett par arkiv i Sverige och över 300 organisationer internationellt.  
  • Carlotta (levererar till K-samsök). Svenskt system som används av sju institutioner i Sverige.
  • Elmer. Svenskt system som används av tre museer i Sverige, för mer information kontakta något av dessa (Länsmuseet i Halmstad, Grenna museum eller Stockholms läns museum).
  • EMu. Australiensiskt system som används av Helsingborgs stads museer, ca tjugo institutioner i övriga Europa och flera tusen i resten av världen.
  • Fotoware. Norskt bildbyråsystem som används av Stockholms stadsmuseum och hundratals andra organisationer i många andra länder.
  • MIS (levererar till K-samsök). Svenskt system som utvecklats och används av Historiska museet.
  • MuseumPlus (förbereder leverans till K-samsök). Tyskt system som används av åtta museer i Sverige och även finns på institutioner i tjugo andra länder.
  • Primus (levererar till K-samsök). Norskt system som används av tolv institutioner i Sverige och fler än hundra i Norge. 
  • Sofie (förbereder leverans till K-samsök). Svenskt system som används av över 200 svenska museer och andra mindre aktörer som hembygds­föreningar.
  • TMS. Amerikanskt system som används av Moderna museet i Sverige och ca 6000 institutioner i andra länder.

Dessutom finns en bred flora av hembyggda register i t ex Access, Excel, FileMaker eller Word. Den som vill veta mer om de internationella systemen bör också titta på brittiska Collections Trust’s Software Survey, som finns att läsa här.

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Stockholmsbesök x 2

Av: Johanna Berg den 12 November 2010 i K-samsök. 2 Comments


Stockholms stadsmuseum för länge sedan  (Fotograf okänd)

Som vi skrivit om tidigare gör vi under året besök på olika håll i landet för att bredda våra kontaktytor och träffa kolleger som jobbar operativt med kulturarvsinformation på webben. Vi hoppas förstås hitta nya leverantörer till K-samsök men vill också mer allmänt lyssna av vad som händer och diskutera gemensamma utvecklingsfrågor. Arbetet utgår från Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag att vidareutveckla K-samsök i samarbete med berörda myndigheter, institutioner och ideella organisationer.

För ett par veckor sedan hade turen kommit till Stockholm. Där finns en del museer som aktivt deltagit i utvecklingen av K-samsök ända från början, men nu var det inte dem vi vände oss till. I stället hade vi bjudit in en rad institutioner som hittills inte haft så mycket med K-samsök att göra. Vi (Johan Carlström och Johanna Berg) träffade den 7-8 oktober knappt tjugo museer och fick som vanligt ta del i stimulerande diskussioner om de frågor som nästan alla brottas med.
På de två mötena deltog sammanlagt omkring trettio företrädare för sjutton museer och andra organisationer, närmare bestämt:

  • Eskilstuna museer
  • Musikmuseet
  • Nobelmuseet
  • Polismuseet
  • Postmuseet
  • Sigtuna museum
  • Skansen
  • Spårvägsmuseet
  • Statens maritima museer
  • Stockholms läns museum
  • Stockholms stadsmuseum
  • Stockholmskällan
  • Sveriges hembygdsförbund
  • Sörmlands museum
  • TAM Arkiv
  • Torekällbergets museum
  • Visarkivet

Vi presenterade som vanligt K-samsök och Europeana, samt visade våra webbtjänster Kringla/Kringla för Android och Platsr. Vi berättade också kort om hur myndigheten arbetar med Flickr Commons och vad som är poängen med att synas på andras plattformar. Bland det som diskuterades under mötena fanns många frågor som vi känner väl igen från tidigare träffar under turnén; rättighetsfrågor, öppenhet och användbarhet. Vi diskuterade en del gemensamma utvecklingsidéer och talade dessutom om bl a:

  • Möjligheten att lägga på ytterligare kartlager i Kringla. En integrering av Google maps kunde göra det möjligt för användaren att välja kartskikt och så småningom kunde vi kanske lägga till också historiska kartor.
  • Webbstatistik, både som verktyg för egen utveckling och som redovisning för jämförelser över tid &/eller med andra aktörer i sektorn.
  • Social media och hur det egentligen funkar för myndighetsföreträdare att verka på sådana informella arenor. Viss ledning finns hos e-delegationen.
  • Ljud. Möjligheterna att hantera mp3-filer i K-samsök/Kringla/Platsr liksom de speciella förutsättningar i PUL och upphovsrättslag som gäller för ljudinspelningar.

Att alla institutioner är unika behöver inte ens sägas längre. Utvecklingskraften ligger dock helt säkert i att hitta det som är gemensamt. Vi samlar in alla viktiga synpunkter, erfarenheter och idéer från deltagarna och är säkra på att de kommer att vara till glädje i vårt fortsatta utvecklingsarbete.

Genomförda åtta möten kommer under hösten att avslutas med en sista träff i Örebro. Det tänkta mötet i Linköping nästa vecka är dock tyvärr inställt pga för få anmälda. Efter årsskiftet går vi in i en ny fas och planerar några tematiserade möten kring olika materialkategorier. Det första mötet av den nya modellen kommer att handla om bildkonst, och troligen äga rum i mars månad. Vi återkommer!

>> Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Nya horisonter

Av: Johanna Berg den 2 November 2010 i Omvärldsbevakning, Tankar kring... and Webb. 1 Comment

The New Media Consortium (NMC) i USA samlar hundratals universitet och andra bildningsinstitutioner med intresse för ny media i utbildning och forskning. Varje år samlar NMC expertkommittéer med internationell representation för att diskutera fram vilka tekniska nyheter som kommer att få starkast genomslag de närmaste åren. Processerna har resulterat i en serie Horizon reports som finns att hämta gratis.

I år sammanställdes för första gången en temautgåva om museer, och trots att den inte är särskilt omfattande (knappt 35 läsvärda sidor) ger den en övertygande bild av den närmaste utvecklingen, och vilka effekter som kan väntas på museiområdet. Utgångspunkten är den stärkta roll som tekniken redan idag har i vår vardag och hur den på ständigt nya sätt påverkar vårt sätt att kommunicera, organisera oss, söka information, hålla kontakt med vänner och kolleger, lära och leka.

Det finns stora möjligheter i denna nya tekniska verklighet. Rapporten pekar på fyra fält som bedöms särskilt viktiga för museisektorn, och de är, i ordning:

  1. Rich media – alltså sammansatta data, bild, ljud, film och animationer – är till glädje för museerna eftersom det erbjuder nya verktyg för en djupare förståelse av samlingar, ideer och användare.
  2. Digitalisering/katalogisering är betydelsefullt eftersom användarna i stigande grad förväntar sig enkel tillgång till tillförlitliga och relevanta data av hög kvalitet. Detta kräver resurser och det är viktigt att insatserna planeras strategiskt.
  3. Användare/besökare (och personal) är vana att kunna använda teknik efter eget val. De vill gärna kommunicera och ta del av information genom sin egen dator/telefon och får allt mindre tålamod med miljöer som inte tillåter detta. Det behövs alltså öppna nätverk och apparatoberoende lösningar för att museimiljöerna ska uppfattas som attraktiva.
  4. En ny roll i det pedagogiska uppdraget. Överflödet av information och resurser på webben kräver att minnesinstitutionerna axla en ny, mer dialogisk och rådgivande roll. Många användare efterlyser hjälp med att hitta, tolka och kontextualisera föremål och idéer.

Men allt är inte solsken. Tyvärr finns det också en del problem, eller återhållande faktorer, som kan hejda utvecklingen. En del rör lokala förutsättningar på enskilda institutioner, men rapporten fokuserar på det som bedöms utgöra gemensamma utmaningar för hela sektorn.

Bland det som bedöms som mest avgörande nämns t ex att alltför få museer har en strategisk plan för att hålla jämna steg med ens den mest beprövade teknik. De framsteg i effektivare arbetsflöden och tekniker för innehållsproduktion som man kan se i andra branscher, har inte haft tillräckligt genomslag i minnessektorn. Museerna behöver vidare se över sitt samhällsuppdrag. Expert-gruppen noterar en bristande förståelse för förhållandet mellan museets IT, samlingarna på nätet och hur folk använder teknik utanför institutionen. Dessutom saknar alltför många museipedagoger verktyg, resurser och stöd för att kunna möta de tekniska utmaningar de ställs inför. Rapporten pekar på brister i de universitetskurser som utbildar museipedagoger, och framhåller att de ansvariga ute på museerna måste höja ambitionsnivån vad gäller kompetensutveckling på IT-området.

Efter att ha tecknat denna bakgrund går rapporten in på det som komma skall. Utvecklingen går rasande fort och hur ska man veta vad som är morgondagens ton¬givande tekniker och tjänster? Expertgruppen bakom rapporten har haft ett femtiotal emerging technologies på bordet och prioriterat sex stycken. Expertgruppen pekar på några redan befintliga exempel på varje område (se nedan) och har också sammanställt en läslista (som du kan fylla på).


Mobila lösningar och Sociala media kommer inom ett år
Enligt färska repporter kommer mobilen att vara den vanligaste vägen till internet redan 2013 och långt innan dess beräknas antalet mobila verktyg gå om antalet fasta datorer. Användarna vill kunna använda dem överallt, och det blir dessutom billigare för en institution att t ex låta besökaren podda ljudfiler till sin egen mobil, än att köpa in låneapparatur för audioguider. Se t ex American Museum of Natural History och MOMA Teen Audio.

Sociala media ska inte förväxlas med sociala nätverk. Den väsentliga utvecklingskraften ligger i den mångfald av lättanvända webbtjänster som öppnar för user generated content (UGC, användargenererat innehåll), interaktion och dialog, och som gör det lätt för en enskild användare att bidra, svara och dela med sig av sina intryck. Sociala media, skriver expertgruppen, är framför allt publikens röst – oändligt kreativ och uttrycksfull. Se t ex ArtBabble på Indianapolis Museum of Art och Brooklyn Museum Freeze Tag!

Augmented reality (AR) och Plats-bundna tjänster kommer inom två-tre år
Tekniker för förhöjd eller förstärkt verklighet har länge framstått som science fiction-drömmar, men idag har den parallella utvecklingen inom olika områden nått en punkt då de är helt uppnåeliga. Mobila verktyg blir allt kraftfullare och mer lättanvända, och samtidigt allt kompaktare och billigare. Med GPS och bildigenkänning beräknar expertgruppen att AR få vidare spridning kring 2013. Museer är ju redan i AR-branschen, om än med mer lågteknologiska verktyg, och användarna är absolut redo nu.
Se t ex den samordnade franska satsningen på CultureClic och Museum of London Street Museum.

Plats-bundna tjänster är sådana som ger användarna skräddarsydd information utifrån den plats där de befinner sig. De är på intet sätt oberoende av andra verktyg som presenteras i rapporten, men de förtjänar ändå en egen mässa. För museer erbjuder de här nya tjänsterna unika möjligheter att möta sina användare när, och där, de är beredda att rikta blicken mot det som museet presenterar. Det kan t ex handla om att geotagga offentlig konst, eller informera om historiska platser just där användaren står med sin mobil.
Se t ex Museum of the Phantom City och nru (near you).

Rörelsestyrd teknik och Den semantiska webben kommer inom fyra-fem år
Användare kan i stigande grad styra sina mobiler och andra apparater med rörelser. Den som använt en iPhone/iPad vet hur man ska stryka över eller knacka på skärmen, och hur man kan vrida och vända på den och därmed påverka funktionaliteten. Istället för att som tidigare behöva lära oss maskinernas sätt, kan vi se fram emot verktyg som följer det vi uppfattar som naturliga, intuitiva rörelser och handgrepp. Än så länge används de här nya funktionerna mest i dataspel men de kommer att sprida sig. Och eftersom de kan väntas förändra själva vår förståelse av vad det innebär att arbeta med datorer (och digitala media) kan man tala om transformative technology. Se t ex Oakland Museum in California Land Grab Exhibit och Uffizierna i Florens.

Idén med den semantiska webben är att alla de data som nu finns lätt tillgängliga på webben också ska kontextualiseras genom att bindas samman i meningsfulla kedjor av relevant information. På det sättet skulle var och en som gör en sökning på t ex turkey slippa att på egen hand skapa reda i vilka träffar som rör landet (Turkiet), kalkonfarmningen, matrecepten eller filmerna. Webben skulle hjälpa användaren att sortera, och varje användare kunna bygga vidare på andras redan nedlagda arbete. När man talar om hur det här ska gå till finns det olika bud på top-down eller bottom-up, och museisektorn tycks vara ett av få områden där bottom-up uppfattas som den bästa lösningen. Trots att den semantiska webben befinner sig i början av sin utveckling kan vi ganska snart få se en brant utveckling på just detta område. Museums are perfect candidates for semantic tools.

Se t ex holländska Rijksmuseums CHIP-project och Aalto University i Helsingfors CultureSampo. Eftersom den semantiska webben är lite knepig att konceptualisera rekommenderas också Richard McManus korta text om The Modigliani Test.

Läs också hela Horizon-rapporten här (pdf).

>> Johanna Berg jobbar som verksamhetsutvecklare på Riksantikverieämbetet