Author Archive for Johanna Berg

Intern policy för bildsamlingar på nätet

Uppdaterat 2010-08-24: Detta inlägg publicerades första gången 30/6-2010. Här kommer det igen för den som missat.

Visby, Gotland, Sweden
Visby, 1870-talet. Fotograf: Okänd

Riksantikvarieämbetet har de senaste åren intensifierat sitt arbete med med att att göra kulturarvsinformation både mer tillgänglig och användbar för så många som möjligt. Vi har tidigare berättat om bl a Flickr Commons-projektet och de egna tjänsterna K-samsök, Kringla och Platsr.

Arbetsprocesserna kring dessa projekt – och den tekniska utvecklingen som sådan – har aktualiserat en del avgörande juridiska frågor. Det har funnits oklarheter kring bl a upphovsrättslagens tillämpning, och myndigheten har nu efter långa och breda diskussioner formulerat sin hållning i en intern policy.

En grundläggande utgångspunkt är att samlingarna tillhör medborgarna, även om de förvaltas av myndigheten. Riksantikvarieämbetet avser att i fortsättningen digitalisera för tillgängliggörande, vilket innebär att material som inte får spridas prioriteras ned. Det är vidare viktigt att alla material, vid webbpublicering, tydligt licensieras och märks upp så att användarna förstår hur text och bilder får användas vidare. Hur det ska gå till återkommer vi till i en planerad handlingsplan.

Här nedan följer policyn:

Riksantikvarieämbetet förvaltar i sina arkiv, bibliotek och databaser stora mänger kulturarvsinformation. Riksantikvarieämbetet arbetar målmedvetet, och med full respekt för upphovsrätten, för att till­gäng­liggöra så mycket som möjligt av denna information. Den information som tillgängliggörs skall vara klarerad enligt de lagar och regelverk som styr spridning och använd­ning av digital information. Det innebär att Riksantikvarieämbetet:

  1. respekterar upphovsmannens ideella rättigheter. Dennes namn anges alltid. Är upphovsmannens identitet obekant anges detta med ”Foto­graf: okänd”. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­regel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  2. alltid anger tydligt om bilder publiceras i bearbetat skick, t ex be­skurna, re­tu­sche­rade eller förstorade. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­re­gel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  3. respekterar de ekonomiska rättigheterna. Allt material märks tydligt med licens/upphovsrättslig sta­tus, och publiceras under explicita användar­villkor.
  4. webbpublicerar sitt material med beständiga län­kar och efter­strä­var en injicering av grundläggande metadata i själva datafilerna.
  5. erbjuder enkla kontaktvägar för den som even­tuellt har syn­punk­ter eller invänd­nin­gar rörande myndighetens bild­pub­licering. Nätet är alltid öppet och därför är myn­dighetens kanaler alltid tillgängliga och kan garantera en snabb re­aktion vid even­tuella klagomål. Alla sådana kontakter, liksom av dessa föran­led­da åtgärder, dokumen­teras utförligt.
  6. bedömer att myndighetens fotografier generellt sett är att betrakta som bil­der. Det be­tyder att upphovs­rätten löper ut 50 år efter produktionsåret och att myndigheten kan bortse från upp­hovsman­nens dödsår. Över­gångsregler till lagen (1960:729) om upphovsrätt till lit­terära och konstnärliga verk gör att alla foto­grafiska bilder som tagits före 1969 redan idag är fria.
  7. publicerar allt material med utslocknad upphovs­rätt utan restriktioner. Scanning genererar inte ny upphovsrätt och vad som i analog form är fritt tillgängligt, ska vara det även i digital form.
  8. utgår ifrån att myndigheten äger den ekonomiska upp­hovs­rätten till det mate­rial som producerats av anställda och som finns i myndighetens arkiv. Sådana bilder kan publiceras utan restriktioner.
  9. tar emot nytt material från externa fotografer och samlare bara om det kan överlåtas med fri förfoganderätt i icke-exklusiva avtal utan för­be­håll. Samma villkor bör gälla vid arvoderad uppdrags­foto­gra­fe­ring.
  10. digitaliserar material för att tillgängliggöra det. Finns det ma­terial i myndig­­he­tens förvaltning som, av upphovsrättsliga skäl, är låst för viss an­vändning mås­te starka skäl till för att det ska prioriteras för digitalisering.
  11. vinnlägger sig om att göra digitaliserat och webb­publicerat material så brett känt och lätt att hitta som över huvud taget är möjligt.

>>Johanna Berg jobbar med verksamhetsutveckling och ABM-samverkan på Riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet och öppenheten

Mosaik med en massa neonskyltar där det står "open"
Foto: Mag3737 (CC BY-NC-SA)

Det har skrivits en del om öppen data i myndighetssverige på senare tid (t ex här och här), eller snarare avsaknaden därav.

Riksantikvarieämbetet har enorma resurser av bilder och kulturarvsinformation i sina förråd. De förvaltas för att kunna användas och komma medborgarna till glädje. För att materialet ska bli så lättillgängligt som möjligt vill vi gärna webbpublicera så mycket som möjligt, och så fritt som möjligt.

Saken väcker dock många oroliga frågor. Finns det verkligen intresse för materialet i världen utanför myndig­heten? Finns det risk att vi skadar kulturarvet genom att sprida information om det? Och vad betyder egentligen upphovsrätt?

Jag har i uppdrag att ta fram en policy för hur myndigheten kan hantera sina kulturarvsdata på webben och jag har nu jobbat snart två månader med att kartlägga fältet. Det betyder att jag läser och lyssnar samt träffar många män­niskor med erfarenheter som kan vara av intresse för våra ställningstaganden. Hittills har jag bokat möten med ungefär 25 personer. Först och främst naturligtvis kolleger inom RAÄ men också represen­tanter för andra minnesmyndigheter och liknande, universitet och upphovsrättsorganisationer. Senast i fredags deltog jag i ABM-centrums spännande seminarium med bl a Seb Chan från Powerhouse museum i Sydney.

Med utgångspunkt i inhämtade erfarenheter och med stöd av bl a Emma Grimlund, vår verksjurist, ska arbetet utmynna i en gemensam policy för myndighetens fortsatta arbete. Den bör kunna antas i vår och strävan är att den ska ge myndigheten maximalt fria händer att fatta beslut om webpublicering och annan användning av materialet på rent professionella grunder.

>> Johanna Berg jobbar med en utredning kring Riksantikvarieämbetets information på webben.