Author Archive for Johanna Berg

Page 2 of 2

Ibland kommer det frågor…

Det händer fantastiskt mycket kring digital kulturarvsinformation. Både hemmavid och ute i den stora världen. Riksantikvarieämbetet är bara en av många informationsförvaltare som är besjälade av att få ut information och utveckla den så att den blir mer användbar för fler. Många har stora förväntningar och det finns många frågor och problem att lösa. Vi på Riksantikvarieämbetet får många frågor, framförallt från museer men även från andra håll. Skälet är nog att myndighetens K-samsöksuppdrag innebär att det finns en ganska tydlig aktör att interagera med inom fältet kulturarv och webb.

Jag tänkte att istället för att svara enstaka personer så lägger jag ut både fråga och svar så kanske flera kan ha nytta av svaren. Här är våra svar på en del undringar som kommit upp den senaste tiden. Dessa

Vad gör Riksantikvarieämbetet för att förmedla Sveriges kulturarv till Europa och invånare i Sverige?
Riksantikvarieämbetet har åtagit sig den långsiktiga förvaltningen av K-samsök som utvecklats under perioden 2008-2010. K-samsök är en webbservice som skördar data från en rad olika museer och andra kulturinstitutioner i Sverige. Bland informationsleverantörerna finns både nationella, regionala och kommunala museer samt drygt tjugo hembygdsföreningar. Levererade data syns i Kringla, och även (om man har en Android-mobil) i telefonen (sök på “kringla” i Android Market). Den information som finns i K-samsök levererar vi också vidare till Europeana och den kan genom ett öppet API användas i en mångfald webbtjänster och applikationer.

Varför är inte alla museer med i Europeana?
Att alla museer (ännu) inte finns med i Europeana (eller i K-samsök för den delen) har flera skäl. Det handlar bl a om bristande resurser (det kostar att digitalisera), bristande teknisk infrastruktur lokalt och en stor osäkerhet kring rättighetsfrågor. På många håll arbetar museer och arkiv hårt på att ta sig förbi dessa hinder. Riksantikvarieämbetet försöker stödja alla initiativ i den riktningen och ser särskilt positivt på alla former av konstruktivt samarbete mellan olika aktörer. Dock måste påpekas att myndigheten inte har något uppdrag att styra Sveriges museer. Varje institution står för sig själv, och utvecklingen måste alltså drivas av varje museiledning utifrån deras egna ambitioner och prioriteringar.

Finns det ingen nationell plan för att få med alla museers bildarkiv i Europeana?
Nej. Men Regeringen arbetar för närvarande med de underlag till en “Nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande” som lämnades in av bl a alla statliga museer i våras, läs mer här. Det arbetet kan kanske komma att utmynna i en sådan nationell plan som ibland efterlyses, vi får se.

Är det Riksantikvarieämbetet eller K-samsök som levererar till Europeana?
Den som levererar data till Europeana kallas provider. Riksantikvarieämbetet är (med data ur Kulturmiljöbild) en provider, men fungerar också som aggregator. Det betyder att myndigheten också levererar data från flera andra institutioner och organisationer, och detta möjliggörs genom K-samsöks tekniska plattform. SOCH (Swedish Open Cultural Heritage) är den engelska beteckningen på K-samsök.

Är det Riksantikvarieämbetet eller K-samsök som håller regionala träffar med ABM-aktörer?
K-samsök är en webservice, en apparat som skördar data från olika informationsförvaltare. Den bjuder inte in till möten och kan över huvud taget inte prata med människor. De regionala träffarna hålls av Riksantikvarieämbetet som har regeringens uppdrag att ”förvalta och vidareutveckla den digitala infrastruktur som skapats genom K-samsök” i samarbete med berörda myndigheter, institutioner, ideella organisationer och andra aktörer. För att kunna utföra detta uppdrag behöver vi möta representanter för arkiv, bibliotek och museer (ABM). Den dialogturné som vi genomför under året är ett led i att etablera sådana  kontakter, i synnerhet med aktörer som tidigare inte deltagit i K-samsöksarbetet. Läs mer om våra regionala möten på K-samsöksbloggen.

Vem bestämmer hur information ska levereras till Europeana?
Varje informationsförvaltare bestämmer över sina data. Den som vill leverera till Europeana ska veta att det finns flera olika möjligheter. Varje institution väljer själv om, och hur det ska gå till. I Sverige är så vitt vi vet K-samsök den enda nationella lösningen som har en långsiktigt säkrad drift och förvaltning.

Europeana Local Sweden är ett EU-finansierat projekt knutet till ABM Västernorrland och länsmuseet på Murberget i Härnösand. Projektet ska ”bestå av regionala och lokala institutioner inom kulturarvsområdet och deras digitaliserade material” och leverera data till Europeana. Projektet söker även aktivt samarbete med andra aktörer runt om i landet, bland annat genom  Portalnätverket. Projektet avslutas i maj 2011.

En annan leverantör har varit projektet Knowledge Management in Museums (KMM) som, också med Kulturrådsmedel, EU-stöd m.m., drivits av Länsmuseet Västernorrland, Länsmuseet i Halmstad och Stockholms läns museum. Detta projekt är nu avslutat och enligt uppgift ska den av KMM levererade datan i Europeana tas bort.

Ett fjärde alternativ som vi kommit i kontakt med är ett initiativ i en sydsvensk region. Där undersöker man just nu möjligheterna till direktleveranser baserade på Europeanas öppna källkod. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!

Ur Europeanas perspektiv är det intressant med stora mängder – gärna högkvalitativ – data. Å andra sidan vill de  helst inte ha direktkontakt med tusentals institutioner och föreningar i de 27 medlemsstaterna. Därför ser de gärna nationellt ansvariga aggregators på olika områden, och/eller gränsöverskridande paraplyorgan som APEnet (för arkiven)  och CARARE (för byggnader och fasta fornlämningar). För en bra sammanställning av aktuella Europeana-inititativ, se ABM-centrums webbplats.

Denna text kommer snart även att läggas ut på K-samsöks FAQ-sida.

>> Johanna Berg är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Intern policy för bildsamlingar på nätet

Uppdaterat 2010-08-24: Detta inlägg publicerades första gången 30/6-2010. Här kommer det igen för den som missat.

Visby, Gotland, Sweden
Visby, 1870-talet. Fotograf: Okänd

Riksantikvarieämbetet har de senaste åren intensifierat sitt arbete med med att att göra kulturarvsinformation både mer tillgänglig och användbar för så många som möjligt. Vi har tidigare berättat om bl a Flickr Commons-projektet och de egna tjänsterna K-samsök, Kringla och Platsr.

Arbetsprocesserna kring dessa projekt – och den tekniska utvecklingen som sådan – har aktualiserat en del avgörande juridiska frågor. Det har funnits oklarheter kring bl a upphovsrättslagens tillämpning, och myndigheten har nu efter långa och breda diskussioner formulerat sin hållning i en intern policy.

En grundläggande utgångspunkt är att samlingarna tillhör medborgarna, även om de förvaltas av myndigheten. Riksantikvarieämbetet avser att i fortsättningen digitalisera för tillgängliggörande, vilket innebär att material som inte får spridas prioriteras ned. Det är vidare viktigt att alla material, vid webbpublicering, tydligt licensieras och märks upp så att användarna förstår hur text och bilder får användas vidare. Hur det ska gå till återkommer vi till i en planerad handlingsplan.

Här nedan följer policyn:

Riksantikvarieämbetet förvaltar i sina arkiv, bibliotek och databaser stora mänger kulturarvsinformation. Riksantikvarieämbetet arbetar målmedvetet, och med full respekt för upphovsrätten, för att till­gäng­liggöra så mycket som möjligt av denna information. Den information som tillgängliggörs skall vara klarerad enligt de lagar och regelverk som styr spridning och använd­ning av digital information. Det innebär att Riksantikvarieämbetet:

  1. respekterar upphovsmannens ideella rättigheter. Dennes namn anges alltid. Är upphovsmannens identitet obekant anges detta med ”Foto­graf: okänd”. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­regel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  2. alltid anger tydligt om bilder publiceras i bearbetat skick, t ex be­skurna, re­tu­sche­rade eller förstorade. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­re­gel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  3. respekterar de ekonomiska rättigheterna. Allt material märks tydligt med licens/upphovsrättslig sta­tus, och publiceras under explicita användar­villkor.
  4. webbpublicerar sitt material med beständiga län­kar och efter­strä­var en injicering av grundläggande metadata i själva datafilerna.
  5. erbjuder enkla kontaktvägar för den som even­tuellt har syn­punk­ter eller invänd­nin­gar rörande myndighetens bild­pub­licering. Nätet är alltid öppet och därför är myn­dighetens kanaler alltid tillgängliga och kan garantera en snabb re­aktion vid even­tuella klagomål. Alla sådana kontakter, liksom av dessa föran­led­da åtgärder, dokumen­teras utförligt.
  6. bedömer att myndighetens fotografier generellt sett är att betrakta som bil­der. Det be­tyder att upphovs­rätten löper ut 50 år efter produktionsåret och att myndigheten kan bortse från upp­hovsman­nens dödsår. Över­gångsregler till lagen (1960:729) om upphovsrätt till lit­terära och konstnärliga verk gör att alla foto­grafiska bilder som tagits före 1969 redan idag är fria.
  7. publicerar allt material med utslocknad upphovs­rätt utan restriktioner. Scanning genererar inte ny upphovsrätt och vad som i analog form är fritt tillgängligt, ska vara det även i digital form.
  8. utgår ifrån att myndigheten äger den ekonomiska upp­hovs­rätten till det mate­rial som producerats av anställda och som finns i myndighetens arkiv. Sådana bilder kan publiceras utan restriktioner.
  9. tar emot nytt material från externa fotografer och samlare bara om det kan överlåtas med fri förfoganderätt i icke-exklusiva avtal utan för­be­håll. Samma villkor bör gälla vid arvoderad uppdrags­foto­gra­fe­ring.
  10. digitaliserar material för att tillgängliggöra det. Finns det ma­terial i myndig­­he­tens förvaltning som, av upphovsrättsliga skäl, är låst för viss an­vändning mås­te starka skäl till för att det ska prioriteras för digitalisering.
  11. vinnlägger sig om att göra digitaliserat och webb­publicerat material så brett känt och lätt att hitta som över huvud taget är möjligt.

>>Johanna Berg jobbar med verksamhetsutveckling och ABM-samverkan på Riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet och öppenheten

Mosaik med en massa neonskyltar där det står "open"
Foto: Mag3737 (CC BY-NC-SA)

Det har skrivits en del om öppen data i myndighetssverige på senare tid (t ex här och här), eller snarare avsaknaden därav.

Riksantikvarieämbetet har enorma resurser av bilder och kulturarvsinformation i sina förråd. De förvaltas för att kunna användas och komma medborgarna till glädje. För att materialet ska bli så lättillgängligt som möjligt vill vi gärna webbpublicera så mycket som möjligt, och så fritt som möjligt.

Saken väcker dock många oroliga frågor. Finns det verkligen intresse för materialet i världen utanför myndig­heten? Finns det risk att vi skadar kulturarvet genom att sprida information om det? Och vad betyder egentligen upphovsrätt?

Jag har i uppdrag att ta fram en policy för hur myndigheten kan hantera sina kulturarvsdata på webben och jag har nu jobbat snart två månader med att kartlägga fältet. Det betyder att jag läser och lyssnar samt träffar många män­niskor med erfarenheter som kan vara av intresse för våra ställningstaganden. Hittills har jag bokat möten med ungefär 25 personer. Först och främst naturligtvis kolleger inom RAÄ men också represen­tanter för andra minnesmyndigheter och liknande, universitet och upphovsrättsorganisationer. Senast i fredags deltog jag i ABM-centrums spännande seminarium med bl a Seb Chan från Powerhouse museum i Sydney.

Med utgångspunkt i inhämtade erfarenheter och med stöd av bl a Emma Grimlund, vår verksjurist, ska arbetet utmynna i en gemensam policy för myndighetens fortsatta arbete. Den bör kunna antas i vår och strävan är att den ska ge myndigheten maximalt fria händer att fatta beslut om webpublicering och annan användning av materialet på rent professionella grunder.

>> Johanna Berg jobbar med en utredning kring Riksantikvarieämbetets information på webben.