Andreas Olsson, SMM och Rolf Källman meddelar att Fornsök vann Guldlänken. Så kan det gå!
Uppdaterat: Läs mer här!
Author Archive for Lars Lundqvist
Page 2 of 3
En Wunderkammer, eller Kuriosakabinett, är en tidig föregångare till dagens muséer. Adelsmän och förmögna borgare under renässansen med ett intresse för vetenskap samlade föremål av olika slag – växter och djur, bensamlingar och fossil, exotiskt konsthantverk och vetenskapliga instrument, – och visade upp dem i särskilt inredda rum eller stora skåp. En Wunderkammer är en plats där föremålen levandegörs för betraktaren och det är precis vad vi erbjuder i digital form, en spännande mötesplats mellan besökare och experter.
Detta är väl i korthet anledningen till att vi valt ordet Wunderkammer som namn på det projekt vi drivit för att ta fram en generell verktygslåda för utveckling av salmlingsregister och lättillgänglig sökning. Fast det finns ju så många spännande musei-, biblioteks- och arkivsamlingar! Hur kan vi ge en besökare till en samling, en Wunderkammer, enkel tillgång till information om alla andra samlingar?
Tänk att du är intresserad av Gunnar Asplund och hans liv och verk. Informationen om hans byggnader finns i Riksantikvarieämbetets Bebyggelsregister, ritningar och designdokument i Arktiketurmuseets samlingar, böcker om honom hos KB och dokumentärfilmer på KB:s avdelning för audiovisuella medier (fd SLBA). Antagligen finns det också ännu mera Asplundiania i andra arkiv, bibliotek och museer än de jag nämnt här. För att hitta all denna information krävs det att du vet var du ska hitta informationen och att du lärt dig hantera alla dessa olika söktjänster med dess olika sätt att söka och presentera information.
Men med K-samsök skall du i en söktjänst kunna hitta information om de byggnader han ritat, de böcker som skrivits om honom, hans arkiverade ritningar och de TV-program som gjorts om honom. Asplundfanatikern slipper att först leta upp alla olika källor och göra enskilda sökningar i dem utan kan hitta informationen på ett ställe.
Det är därför vi på Curalia är stolta över att ha fått vara med att utveckla K-samsök och bygga in K-samsökningar i Wunderkammer! Testa själv!
David Haskiya är verksamhetsutvecklare och projektledare på Curalia.
Nu kan alla få information om svenska fornlämningar i mobilen. Vi på Idevio har en mobil gratis karttillämpning som heter Locago där har vi lagt till ett kartskikt för att söka efter fornlämningar. Sökningarna hämtar information från K-samsök och FMIS och presenterar resultatet som symboler på en kartbild. Till varje symbol finns mer information och i vissa fall en bild. Ladda ner i telefonen från get.locago.com eller prova web-demon. I telefonen lägger man till fornminnesskiktet genom att i menyn välja “Lägg till Lager” -> “Nyaste” och därefter väljer “Fornminnen”.
Alla som är det minsta historiskt intresserade tror jag vill veta vad det är för konstiga stenar, högar eller ruiner man stöter på ute i naturen. Det kan bli det nya söndagsnöjet att leta upp intressanta fornminnen i närheten som man inte visste fanns eller att ha med Locago på promenaden för att se vad det är man stöter på. Det kan bli en ny aktivitet liknande geocaching att leta upp spännande fornminnen.
Sten jag brukade klättra upp på som barn för att få bättre fart i lian-gungan.
Locago är en mobil karttillämpning som bygger på att det går att välja de kartskikt man är intresserad av. Locago är användbar både med eller utan GPS. Om man har intressant data kan man även publicera egna skikt. Typiska kartskikt är foton från Flickr, företags- och personsök från Eniro, väder och turistguider. Nu alltså även fornminnen. Locago fungerar på nästan alla mobiltelefoner från Nokia och Sony Ericsson som lanserats de senaste åren samt en mängd andra.
Sökningarna hämtar information direkt från K-samsök och FMIS via de webservices som finns tillgängliga. Tillsvidare används FMIS-tjänsten för att söka efter vad som finns inom aktuellt kartområde. Sedan används K-samsök för att hämta mer information om varje objekt. Om K-samsök såsmåningom får möjligheten att söka på koordinater så kan vi gå direkt på denna tjänst och få med fler möjliga svar. Vi som sysslar med kartor tycker naturligtvis att koordinaterna är viktiga och hoppas på att så många objekt som möjligt blir koordinatsatta samt att det går att söka på dessa. Självklart önskar vi mer text och bilder för de objekt som saknar detta.
En intressant utökning skulle kunna vara att låta allmänheten bidra med datainsamlande. Det skulle kunna utformas ungefär som på en blogg där det går att lämna kommentarer. Kommentarerna skulle sedan vara synliga för alla användare. Möjligheten att ladda upp en bild skulle också kunna läggas till.
Johan Persson, CTO på Idevio
Hans Rosling. http://www.gapminder.org/.
Pristagarna för årets förtjänstmedalj!
Peter Aronsson samtalar med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Kulturministern.
Gunnel Carlsson, Mikael Eivergård och Pia Juusola.
Nu har jag suttit med huvudet lutat mot ett tågfönster i två och ett halvt år. Jag känner igen en del pendlare, Linköpingsbor som jag: Även i Norrköping kliver det på några välbekanta, sömninga nunor. Pendlingsritualen är densamma. Sätter mig ner, lutar huvudet mot rutan (brukar alltid ha fönsterplats) och tittar ut på ett fram- eller bortspringande landskap som mestadels består av skog.
Ganska snart blir jag snurrig av skådespelet och ögonlocken slår igen. Och glider motståndslöst in i ett slummer. Men det varar inte länge. Tåget rullar in i Norrköping. Där blandas de luttrade pendlarveteranerna ofta upp med ett eller fler sällskap bestående av förväntansfulla och häpnadsväckande uppspelta män och kvinnor, på väg inför ett (sällsynt?) besök i Stockholm. Dessa överåriga skolklassresenärer underhåller alla i vagnen med högljudda redogörelser om allt och inget. Där brukar jag kapitulera. Det är lika bra att sätta igång att jobba.
Datorn åker fram, likaså mp3-spelaren. Analysen av läget på diverse norrköpingska arbetsplatser intresserar mig inte så mycket. Tyvärr räcker det inte med Arvo Pärt för att stänga ute det ofta påfallande, påträngande pratet. Det är tunga grejer som gäller: LOK, Rammstein, AC/DC, Stones och liknande.
Från och med måndag den 30 är det Visbys hus- och murfasader som kantar min promenadväg till jobbet i Riksantikvarieämbetets nya hus på gamla A7-området. Och skulle nu någon utmed vägen skvallra om sin arbetsplats lär jag inte begripa så mycket… :-)
Nedtecknat av Lars Lundqvist som arbetar på Riksantikvarieämbetet och är en av de som valt att flytta med till Gotland.
Det är nyttigt att flytta. Fråga mig: Jag får nu dagligen se fullständiga orgier i bokhylleröjningar på jobbet (Och upplevt det själv hemma). En del ska flytta till Visby, andra ska flytta om i huset. Överallt står kollegor som i tolfte timmen frenetiskt sorterar bland sina böcker och papper. Då och då stannar de upp, förundrade över att hitta ett papper eller en bok som de inte visste om att de hade. Än mindre läst på många år… Sedan sätter ångesten in. Spara eller kasta… “Det kan ju vara bra att ha!” “Jag kan ju läsa den sedan när det lugnat ner sig”. Eller inte.
Ett stöd i processen är det faktum att varje tjänsteman maximalt får ta med sig 5 flyttkartonger med jobbpapper. Därför fylls nu snabbt de stora gröna “plastarkivkapslarna” av både gott och blandat. Mest blandat, skulle jag tro. Det fina med de här stora gröna arkivkapslarna är att de hör till ett arkiveringssystem som inte ställer så höga krav på sortering!
Nedtecknat av Lars Lundqvist, chef för enheten Informationsutveckling på Riksantikvarieämbetet som flyttar till Visby denna vecka.
Kulturarvssektorn blir allt bättre på att öppna upp för att fler ska kunna söka i samlingarna. Ett par exempel som är värda att ta sig en titt på (om du inte redan varit där) är Murbergets webbplats (Länsmuseet i Västernorrland). En annan ganska ny webbplats är Västernorrlands kulturarvsportal till länets digitala kulturarv.
Ett tredje exempel finns på Jamtli där deras bildarkiv skapat stort intresse. Många människor tar sig dit och hjälper till med kunskap om bildernas motiv. Det har blivit litet av en folkrörelse där museum och “webbmuseibesökarna”samverkar för att utveckla samlingarna. Men att begära 1210 kr för att en person ska få använda en digital bild i icke-kommersiellt syfte tycker jag är ganska tufft…
Betydligt roligare är Jamtlis tips om att se och höra “Fina flickor sjunger ful visa“. Den filmen är gratis och finns på Youtube! Inget för känsliga öron…
>> Lars Lundqvist är enhetschef på Riksantikvarieämbetet.
Jag jobbar på en urgammal myndighet, Riksantikvarieämbetet. Det finns uppenbarligen någon sorts hållbarhet i verket, som gör att ämbetet lyckats överleva samhällsförändringar, ända sedan stormaktsambitionernas 1600-tal. Någonstans finns väl en koppling till ett mänskligt behov av att fundera kring sin egen och mänsklighetens historia. Och vi vill gärna ha redskap för att kunna utveckla reflektionen om tiden för länge sedan. Ur den synvinkeln är det inte så konstigt att det finns arkeologiföreningar, hembygdsföreningar, kulturmiljölagstiftning, forskning, institutioner för kulturmiljöns vård och tillsyn, museer och – ett Riksantikvarieämbete. Nu är ju inte tillvaron statisk utan kulturarvssystem måste anpassa sig till samhällets utveckling för att svara upp till samtidens krav på verksamheten. Därför finns nu ett nytt Riksantikvarieämbetet från den 1 januari 2008. Eller i vart fall en ny organsiation… Vilken version det är i ordningen har jag ingen aning om. Men varför ett nytt RAÄ och hur kommer det se ut?
Varför då då?
Tanken med RAÄ årsmodell 2008 är att fokusera mer på de faktorer som är avgörande för att kulturarvet ska upplevas som intressant, lätt att komma åt och vara användbart för alla. Ganska mycket tid och kraft har ägnast åt att klura ut en bättre ansvarsfördelning inom organisationen. Vi ska bli försöka agera utifrån en helhetssyn och tänka mer på det större sammanhang som vi jobbar inom. För att underlätta det utvecklar vi gemensamma organisationsprinciper och en enhetlig terminologi och förhållningssättet ska präglas samverkan, öppenhet och professionalism.
Sex avdelningar
Det nya Riksantikvarieämbetet kommer att bestå av sex avdelningar:
- Administration – Ska utveckla myndighetens administrativa stöd och styrsystem samt den interna och externa kommunikationen.
- Verkssekretariatet – Ska stödja ledningen med verksamhetens inriktning och samordningen av verksövergripande frågor.
- Samhälle – Ska utveckla och hantera kunskaper och styrmedel för kulturarvets tillvaratagande i olika samhällsprocesser.
- Förvaltning – Ska utveckla kunskaper och samordna kunskapsutveckling för förvaltning av kulturarvet.
- Information – Ska utveckla och tillhandahålla information och infrastruktur för information om kulturarvet.
- Arkeologisk uppdragsverksamhet – Ska på uppdrag arbeta med arkeologiska utredningar och undersökningar samt förse samhället med nya och efterfrågade arkeologiska resultat.
Alltså, nya avdelningsnamn att lära sig, både för oss och för dig. En del av verksamheten kommer ju att förläggas till Gotland vilket också kommer att prägla det nya Ämbetet. En annan fråga som ännu inte är avgjord är vad som ska ske med den arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Det (kanske) bestäms under året. Eller inte. Hur som helst så lär det hända en hel del saker på RAÄ och det finns säkert anledning att berätta mer vad som händer och sker.
>>Lars Lundqvist, jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.
… för denna gång. En summering kommer inom kort på Riksantikvarieämbetets webbplats, som för stunden genomgår en teknisk översyn. Håll ut!
Foto: Lars Lundqvist
Foto: Lars Lundqvist
Klockan 12 idag registrerade sig de första besökarna på årets höstmöte, det årliga “branchmötet” för kulturmiljövården i Sverige. Jag och mina kollegor Johan och Björn har nu riggat upp datorer och projektor. Vi ska berätta och visa för de nära 500 besökarna vad Kulturmiljöportalsarbetet går ut på. Årets tema är annars “Morgondagens kulturarvsarbete“.
Nya kommentarer