Author Archive for Malin Blomqvist

Farfar och jag – från bilar till webbregistrering på 104 år

Min farfar såg en bil för första gången när han var elva år gammal. Han har själv skrivit ner historien: ”1905 på sommaren sade folkskolläraren vid ett tillfälle:
- om ni nu går sakta till fönstren får ni se något nytt
Vi till fönstren förstås, vad fick vi se? Jo, en bil som, ja jag höll på att säga, rusade förbi på landsvägen. Detta var den första bilen jag såg, det var en sensation.”

Han berättar också om när han som soldat reste från Skövde till Sollefteå i januari 1913. De skulle på vinterutbildning. ”Det var en lång och dryg resa på järnvägen. I 38 timmar satt vi på tåget med uppehåll tre gånger för måltider, i övrigt fick vi leva på torrskaffning.” Idag tar den resan drygt 8 timmar.

Kanske var det på en sådan här landsväg som farfar såg sin första bil.
Kanske var det på en sådan här landsväg som farfar såg sin första bil. Foto: Carl Gustaf Rosenberg/RAÄ

Jag läste om farfars berättelse samtidigt som vi höll på med verksamhetsplaneringen för 2009 på jobbet. En av de saker vi planerar att göra under året är en förstudie (och kanske lite mer än så) för webbregistrering för FMIS (informationssystemet för fornminnen). Webbregistreringen ska bli det nya verktyget för att komplettera FMIS med ny information.

För sju år sedan när vi utvecklade FMIS pratade vi om att webbregistrering nog vore det bästa. Med webbregistrering behöver man inte installera någon speciell programvara. Men det skulle bli knepigt, kanske till och med omöjligt att hantera den geografiska informationen om fornlämningarna (var de ligger och vilken utsträckning de har) på ett vettigt sätt. Punkter kanske skulle gå men inte linjer och ytor. Det slutade med ett registreringsverktyg som måste installeras på varje enskild dator. Den är idag föråldrad och de som arbetar med FMIS registreringsklient skulle gärna vilja bli av med den.

Idag har tekniken hunnit ifatt våra drömmar – på Riksantikvarieämbetet finns redan ett informationssystem som använder webbregistrering (Bebyggelseregistret). Nu är det FMIS tur. De som använder informationen i FMIS, till exempel via sökverktyget Fornsök, kommer inte att märka någon skillnad förutom att ny information förhoppningsvis kommer att kunna registreras snabbare om ett år eller två. Men de som arbetar med registrering kommer att få ett bättre och effektivare arbetsredskap.

Under året kommer vi också att arbeta med att byta referenssystem för den geografiska informationen. Hittills har Riksantikvarieämbetet använt RT 90 2,5 gon V men mot slutet av året ska det vara SWEREF 99 som gäller för informationssystemens kooordinater. SWEREF 99 är nära sammankopplat med WGS 84 som används av GPS:er. Många kommuner, myndigheter och organisationer i Sverige har redan gått över till SWEREF 99, eller kommer att snart att göra det. Andra aktiviteter för året är lite vidareutveckling av Fornsök.

Farfar såg sin första bil vid elva års ålder, han behövde nästan 40 timmar för att resa mellan Skövde och Sollefteå. Jag tror inte att han någonsin såg en dator fastän han blev över 80 år gammal. Hans barnbarn sitter framför en dator hela dagarna och flyger mellan Stockholm och Visby på 35 minuter.

>> Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Nya funktioner i Fornsök

Som jag skrev här så har vi haft ett mindre utvecklingsprojekt för Fornsök under juni och juli. Det gäller några förändringar och nya funktioner (lades ut 11 juli).

  • Nu kan resultatet av en sökning visas i mer småskaliga kartor än tidigare. Förut var maximal skala 1:75 000, nu kan man se sina träffar i vilken skala som helst.
  • Vid klick på en träff i kartan (en orange ikon) visas ett popup-fönster med viss information om lämningen (RAÄ-nummer, lämningstyp och antikvarisk bedömning). Klickar du på “visa” så får du upp all information om en fornlämning. Men du måste klicka fram den själv med hjälp av den lilla pilen högst upp i grålisten till vänster om kartan. Om du använt I-knappen och klickat på en lämning så gäller samma sak för att se objektinformationsfliken.
  • Om du har zoomat in i kartan och står i skala 1:25 000 eller mer storskaligt (t.ex. i skala 1:10 000) och bara vill se dina träffar så kan du dölja de övriga (omarkerade) lämningarna genom att gå in “Kartinställningar” och klicka bort “Fornlämningar”.
  • Vi har lagt till en mätfunktion (den lilla linjalen till vänster om kartan). Klicka på den punkt du vill mäta ifrån och dubbelklicka på den punkt du vill mäta till så ser du avståndet i den gråa listen under kartan bredvid koordinaterna. Om du vill mäta en krokig linje så håller du nere ctrl-tangenten och klickar på varje punkt där du vill ändra riktning och avslutar med dubbelklick. Vill du istället mäta en mjukt böjd linje så håll nere shift-tangenten och dra med datormusen den linje du önskar mäta. När du släpper på datormusen så får du veta avståndet.
  • Tidigare var man tvungen att rensa de värden man fyllt i under fliken “Län” för att kunna välja nya värden under fliken “Landskap”. Nu rensas det automatiskt i och med att man byter flik.
  • Bland kartskikten under Kartinställningar hittar man numera också nationalparker, kulturreservat och ytterligare några andra kartskikt.

>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Tips och trix i Fornsök

Nu har nya Fornsök legat ute i drygt 6 veckor. I juni har vi haft i omkring 600 besökare/dag vilket innebär att nya Fornsök har mer än dubbelt så många besökare som gamla. Här kommer några tips på olika snabbkommandon för att zooma in sig i kartan:

  • Håll in shift och gör en ruta så zoomas du in till detta läge (funkar oavsett vilket kartverktyg du använder).
  • Använd scrollhjulet på musen för att zooma in till det läge där du har placerat muspekaren.

En funktion som kanske inte alla sett är “Sök inom befintlig kartbild” – den sitter långt ner till vänster i sökvillkorsfliken. Zooma till det område du är intresserad av, ange ev. villkor (t.ex. en viss typ av fornlämning) och bocka i “Sök inom befintlig kartbild” så får du en träfflista med alla objekt som finns inom kartbilden.

Sedan kanske det kan vara kul att veta att vi håller på med lite extrautveckling av Fornsök, t.ex. kommer ett mätverktyg. Det är inte spikat än när det kommer att driftsättas men kolla här på K-blogg och på Fornsöks nyhetssida.

>> Malin Blomqvist är projektledare för utvecklingen av nya Fornsök.

FMIS sökapplikation – en blivande pensionär

Äldre man i halvfigur.
Foto: Carl Gustaf Rosenberg, RAÄ

I IT-världen går tiden och utvecklingen snabbt. Jag tycker inte att det är så väldigt länge sedan våren 1999 då jag och två kollegor gjorde förstudien till det som skulle bli FMIS utvecklingsprojekt (FMIS står för Fornminnesinformationssystem). Det blev många sena kvällar men det var också väldigt roligt. Och hösten 2003 då sökapplikationen lanserades känns som i förrgår. Men det är väl närmast att betrakta som förhistorisk tid i IT-termer.

Nu har vi startat ett nytt utvecklingsprojekt. FMIS sökapplikation (som är handläggarversionen av FMIS) ska pensioneras och ersättas av ett nytt sökverktyg med arbetsnamnet Fornsök för handläggare. Än så länge har vi inte kommit så långt men i månadsskiftet april/maj ska det vara klart om vi har solsken i ansiktet och vinden med oss. ;)

Fornsök för handläggare kommer utseendemässigt att påminna lite om Fornsök – den publika söktjänsten för fornminnesinformation som driftsattes hösten 2006. Men den kommer att ha en interaktiv karta precis som den gamla sökapplikationen (dvs man kommer att kunna se alla sina träffar i kartan och man kommer att kunna söka via kartan). Det publika Fornsök kommer också att få en karta.

Hösten 2006 skickade vi ut en enkät till alla användare av sökapplikationen och glädjande nog fick vi många svar. Den enskilt vanligaste synpunkten bland enkätsvaren var önskemål om STÖRRE KARTA och BÄTTRE KARTA. Det har vi tagit fasta på i kravspecifikationen för Fornsök för handläggare. Den nya kartan är nästan klar och jag är väldigt nöjd med den! Allting kan alltid bli bättre men skillnaden är mycket stor i jämförelse med det lilla kartfönstret och ganska enkla kartan i den gamla sökapplikationen. För att få in ytterligare användarsynpunkter kommer vi under utvecklingsarbetet att ha en testgrupp bestående av ett antal användare av den gamla sökapplikationen.

Den första utvecklingen går ut på att i den nya miljön ta fram de funktioner som finns i den gamla sökapplikationen och i Fornsök. Men sedan ska vi också utveckla några nya funktioner (om tiden, dvs. resurserna räcker). På listan finns bl.a. att kunna göra ett datauttag utifrån en träfflista. Håll tummarna!

Till skillnad från i Danmark har vi i Sverige haft två informationssystem med fornminnesinformation – FMIS med information om lämningar på land och SjöMIS med maritima lämningar. SjöMIS har förvaltats av Statens Maritima Museer. Nu görs en genomgång av informationen i SjöMIS och därefter en konvertering till FMIS databas. Så någon gång i maj kommer man att i båda sökverktygen (det publika Fornsök och det nya Fornsök för handläggare) kunna söka efter alla kända fornlämningar oavsett om de ligger under eller över vattenytan. Läs mer om arbetet med SjöMIS här.

>> Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på RAÄ.

Att röra sig utanför ramen

Internet är ett medium i ständig utveckling, vem trodde t ex för några år sedan att en myndighet skulle ha en blogg? Vi försöker att experimentera lite med hur man kan nå olika målgrupper. Inspererade av Fredrik Wackås inlägg om att spränga sig loss från den egna webbplatsen så testade vi att göra just detta. Efter att vi fick intressanta kommenterar om hur FMIS används av forskare i detta inlägg så postade Lars Lundqvist (enhetschef här på RAÄ) ett inlägg på Arkeologiforum.se vilket gav ännu mer konstruktiv kritik. Mycket av det som kom upp är vi medvetna om men det väckte även en del tankar som vi tar med oss. Man blir hemmablind, det är alltid intressant med ett utifrånperspektiv.

Jobbar du själv på en myndighet, museum eller annat? Hur spränger ni er loss från den egna webbplatsen?

>> Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Informationsspridning anno 1835

Jag bedrev lite bokhyllearkeologi en dag (städade i hyllorna) och då kom det fram några gamla almanackor. Riktigt gamla almanackor!

För ett antal år sedan hittade jag en låda med almanackor på en loppis. Det var små fickalmanackor, 9×10 cm stora, utgivna av Kungliga Vetenskapsakademin. I en del fanns det noteringar och teckningar. Jag kunde inte motstå samlarbegäret och köpte några stycken för olika år mellan 1815 och 1900.

Enligt Wikipedia är den äldsta bevarade svenska almanackan från 1585. Från 1747 fick Kungliga Vetenskapsakademien ensamrätt på att ge ut tryckta almanackor och försäljningen blev en god inkomstkälla eftersom upplagorna var så stora (i mitten på 1700-talet var den uppe i ca 130 000 exemplar om året).

I almanackorna fanns inte bara uppslag med veckodag, datum, månens faser, förmörkelser osv. – sådant som vi förväntar oss i en almanacka idag. Almanackorna var också ett sätt att sprida information. I mina almanackor finns till exempel följande intressanta artiklar:

  • “Råd till landtmannen huru potäter böra anwändas till fodring, samt huru de med fördel odlas.”
  • “Om de wanligaste utwärtes kropps åkommors behandlande med de tillgängligaste medel för allmänheten.”
  • “Om humleplantering.”
  • “Om det nya silwer-, koppar- och sedelmyntet, samt om wärdet af kontrolleradt guld och silwer.”
  • “Om insaltning af köttwaror.”
  • “Om åkerjordens bördighet.”
  • “Om foderwäxtodlingen, såsom grundflödet för boskapsskötseln och åkerbruket.”

I år 1835 års almanacka finns två artiklar:

  • “Om de fördelar, landtmannen kan wänta sig af en wårdad jagt, huru en sådan tillwägabringas och hwad lagarne i detta afseende föreskrifwa.”
  • “Om bewarande af lemningar från forntiden.”

Utsnitt ur almanacka från 1835. Text om fornlämningar.

Det här är ju en sorts sammanfattning av 1828 års lag. Ganska mycket stämmer överens med vad som står i dagens Kulturminneslag, t.ex. om vad en upphittare får för ersättning och att de olika lämningarna inte får förändras, rubbas eller förstöras.

Just 1835 års almanacka återanvändes någon gång på 1860-talet av en liten pojke. På de blanka sidorna som bands in i almanackan för anteckningar har han skrivit små rim om Sveriges konungar (och regerande drottningar men dem har han inte till mycket övers för).

Rim om Carl XII.

1834 års almanacka användes som ritblock. Där finns hus med skorstenar, kyrkor, segelfartyg, tåg och en vagn med en oxe som drar (eller är det en häst?).

Teckning av vagn som dras av häst eller oxe.

>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Fornsök 1 år!

Free Clipart Picture of a Birthday Cake with Candles. Click Here to Get Free Images at Clipart Guide.com

Fornsök (den publika tjänsten för fornminnesinformation) fyller 1 år i veckan. Det fick mig att fundera lite på vilken respons tjänsten fått.

Vid lanseringen knäade Riksantikvarieämbetets servrar betänkligt av besökstrycket men efter någon vecka lugnade det sig och idag har Fornsök en stadig besöksfrekvens på omkring 200 om dagen. Det har inte gjorts några större marknadsföringsinsatser men de gånger det skrivits något om tjänsten har det märkts markant i besökssiffrorna. Om man jämför med hur många som kom åt informationen när den var analog så är ju 200 besökare om dagen en fantastisk siffra men mer intressant är väl frågan Hur många vill vi nå? Och vilka är det som hittat tjänsten? Hur kan vi göra Fornsök och informationen bättre/mer lätt tillgänglig?

I Fornsöks e-postlåda landar vanligen ett par tre e-postar per dag med frågor och synpunkter men även med kompletterande information. Fornsök har faktiskt fått några stammisar som regelbundet skickar in extra information och rättelser.

Synpunkterna består hittills av en hel del ros vad gäller tjänsten i sig (”Fullständigt lysande!”) men också förslag på hur den kan bli bättre (t.ex. att kunna söka på angiven koordinat), kompletterande information (bl.a. fotografier av olika lämningar) och av påpekanden om fel i informationen (t.ex. felstavade ortnamn och felaktiga geografiska positioner).

Det kommer också en del frågor om hur man hittar en specifik lämning. Många av dessa användare skulle själva ha hittat det de sökte om Fornsök haft en interaktiv karta. Det är faktiskt vad som håller på att utvecklas. Någon gång under första halvan av nästa år ska man kunna rita ut en rektangel och söka efter till exempel alla runstenar inom det markerade området. Då får vi verkligen anledning att brista ut i ett fyrfaldigt hurra!

>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Archaeology is a brand!

Den tecknade framsidan av boken Archaeology is a brand. En arkeolog står lutad mot en amfora med texten Archaology enjoy the past
Tecknad av Quentin Drew

…och det är ett varumärke med positiva associationer! Det hävdar i alla fall Cornelius Holtorf i en nyutkommen bok (Archaology is a brand! The meaning of archaeology in contemporary popular culture).

Cornelius var anställd på Riksantikvarieämbetet en tid när han arbetade med studien som presenteras i boken. Vi var många som tyckte att det verkade spännande och roligt och som tipsade honom om böcker och annat där arkeologer dök upp. Om jag minns rätt så bestod mitt eget bidrag av The ship who searched av McCaffrey/Lackey – en bok jag fortfarande gillar.

Studien har blivit en intressant och tankeväckande bok med roliga illustrationer av Quentin Drew. I boken går Cornelius bl.a. igenom olika media (filmer, böcker, tidningsartiklar, TV-spel, reklam) och hur arkeologi och arkeologer presenteras i dessa. Han tar upp fyra roller eller teman som går igen i medias bild av arkeologer: äventyraren; detektiven/forskaren; den som gör sensationella nya upptäckter samt den som tar hand om forna tiders lämningar och fynd. Cornelius påpekar att i inget av dessa fall är själva det arkeologiska resultatet det viktiga utan fokus ligger på processen, hur man hittar den sensationella nya kunskapen. “men det är vägen, som är mödan värd.” (Karin Boye)

Svartvit bild på en arkeolog som står böjd och gräver med en murarslev. Stenblock och andra arkeologer i bakgrunden.
Nog är det väl Indy som gömmer sig i skogsdungen. (något beskuren)
Foto: Okänd. Riksantikvarieämbetet

På slutet av boken kommer han in på det här med varumärket. Han menar att det finns få discipliner som folk har så positiva associationer till som de har till arkeologi. Det finns en god grund att bygga på om vi vill. Men då ska vi inte ta avstånd från Lara Croft, Indiana Jones och de andra bara för att vi tycker att de ger en felaktig bild utan utnyttja dem när vi ska berätta våra historier.
Jag hade kul åt boken och får väl medge att jag har fallit i fällan och stundom muttrat och svurit över journalister som förvrängt det jag eller kollegor sagt. Men Indy är en hjälte och jag är väl knappast den ende som fått höra orden “Åh, vad spännande!” (tätt följd av frågan: Har du hittat guld någon gång?) när jag berättat för en ny bekantskap att jag är arkeolog. Så Cornelius har nog rätt – Archaeology is a brand!

>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation.

En blommig (!?) runsten

Allt är inte guld som glimmar och alla runstenar har inte huggits/knackats. Man kan använda vinkelslip också.

En runsten fotad rakt framifrån med rödmålad runslinga. I ena änden avslutas slingan med ett ormhuvud. Foto: Mattias Schönbeck
Foto: Mattias Schönbeck

Min gode vän Mattias Schönbeck skickade en dag en e-post om att han hittat en alldeles unik runsten. Borde den inte registreras i FMIS? Självklart tänkte jag och vad kul! Det är ju inte varje dag man hittar tidigare okända runstenar.

Mattias hade tagit några bilder och vid första anblicken så såg det ut som en fin runsten. Men runorna var ju imålade trots att stenen skulle vara okänd och när jag började titta på detaljer så såg det mycket konstigt ut. Tulipanarosor på baksidan! För att inte tala om utseendet på runorna!! Och blandningen av gamla och nya runraden?

Runstenens baksida med blommorfigurer inristade. Foto: Mattias Schönbeck

Telefonsamtal med Mattias följde och nog var det en underlig runsten alltid. Mattias hade kommit åkande med en kollega när de plötsligt fick syn på stenen i en slänt. Tvärbromsning! På håll såg allt bra ut men här skulle det inte finnas någon runsten (för säkerhets skull kontrollerades detta i FMIS ;) ).

När de kom närmare såg de blommorna på baksidan och när de började skärskåda runorna syntes det att de måste vara gjorda med vinkelslip eller något liknande.

Runtexten har tolkats till: “Logur vackre vittreste viking sten risti o resti”

Men nu undrar vi: vem är Logur och varför restes stenen och hur gjordes egentligen runslingan?

Om ni vill se stenen live så står den i Alberga, ungefär 7 km väster om Åtvidaberg. X6453620 Y1503384. OBS att den står på privat mark så kolla med markägaren först.

Närbild på del av runstenen, med 6 runor synliga. Foto: Mattias Schönbeck
Foto: Mattias Schönbeck

>>Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på RAÄ.

Inte bara ruiner

Första helgen i juni åkte jag och ett 40-tal kollegor (en del med familjer) till Gotland för att få information om bostäder, skolor, kultur och arbetsmarknad (den andra resan av två, läs om den första här). Allt som en del i underlaget för våra beslut ifall vi vill följa med när halva Riksantikvarieämbetet flyttar till Visby (eller åtminstone pröva på).

Vitkalkat hus med blommande blåregn klängande på framsidan. Foto: Karin Sterner

Gotland visade sig från sin allra mest idylliska sida, förutom att flera blev lite illamående av turbulensen när vi skulle landa. Solen strålade från en klarblå himmel och gullregn och blåregn prunkade ute på landsbygden liksom i trädgårdarna inne i Visby. Turisterna hade anlänt till ön och på lördagkvällen fylldes gränderna av en del vrål från dem som följde fotbollsmatchen på olika krogar.

Vi besökte platsen där de nya lokalerna för Riksantikvarieämbetet och Riksutställningar byggs. I höst skall Riksutställningar flytta in och i deras del av huset har precis fönstren satts in. På söndagen åkte vi buss till olika bostadsområden, en del som redan är klara och andra som är under byggnation.

En röd byggkran mellan och framför två ännu inte fördigbyggda huskroppar, bestående av betongelement. Foto: Karin Sterner
Foto: Karin Sterner

Det är ju standard med fotografier på kyrkoruiner så snart det blir tal om Gotland. Men mitt bestående minne från den här resan är faktiskt kvällsbesöket i Botaniska trädgården.

Sällskapet DBW (De badande wännerna) anlade trädgården 1855. Det uppväxande släktet skulle bibringas en levande kunskap om naturen. I början av 30-talet renoverades trädgården och fick mycket av sin nuvarande utformning och de senaste åren har man gjort ytterligare en ansiktslyftning, bl.a. anlagt en örtagård.

Ljuslila, orange och mörklila blommande rododendron mot en bakgrund av gröna träd. Foto: Karin SternerI trädgården finns en del udda växter och träd, bl.a. näsduksträd, brödgran och ginkgo (ja, det stavas så). Ginkgo är en relikt (dinosaurier kan ha smaskat på ginkgoblad) och det sägs att bladen är bra för minnet. Vid vårt besök blommade kejsarträden med blå klockliknande blommor ochn rhododendron i alla tänkbara färger.

Så nästa gång ni besöker Visby – hoppa över någon ruin och ta er till Botaniska!

Förresten, visst var det så att Gotland är lammens ö?? ;)

En vittrande kalkklippa som liknar ett fårhuvud mot bakgrund av blått hav med en Gotlandsfärja “i nacken”. Foto: Karin Sterner
Foto: Karin Sterner

>>Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på RAÄ.