Author Archive for Tomas Örn

Kampen om det offentliga rummet – skateboardåkarnas ifrågasättande av stadens norm

Av: Tomas Örn den 15 May 2008 i Bebyggelse and Tips. 2 Comments


Foto: Gunnar Almevik

Den 16 maj öppnar Dieselverkstaden i Nacka sin nya utställning “Hinder – En skateboardutställning“. I samband med den hålls seminarier med fokus på perspektiv på genusfrågor, det offentliga rummet och k-märkning av skateboardmiljöer. För oss är det spännande att delta i diskussioner om hur kulturarv kan vara utgångspunkten för ett offentligt samtal.

Tidsmässigt sägs skateboard ha uppkommit i 1950-talets USA och i Sverige var den etablerad i mitten av 1970-talet. I dag anses den vara både en actionsport såväl som en livsstil. Men det är till stora delar även en gatukultur, en mänsklig aktivitet som tar sin plats på gatan, i det offentliga rummet.

Skateboardåkare nyttjar rummet utifrån dess egna förutsättningar utan hänsyn till och ibland i opposition mot det som rummet var tänkt för. Skateboarden liksom andra kulturella yttringar, som exempelvis gatukonst och graffiti, är oppositionella till rumsligheters ofta normativa samhällsideal och människosyn. Vanligen ser samhället på staden utifrån arkitektoniska och stadsplanemässiga perspektiv. Skateboardåkaren och graffitikonstnären ser staden utifrån, curbs och hotspots, det vill säga var det är bra att åka respektive måla. Det pågår således en maktkamp om definitionen av det offentliga rummet.

Nivåer av makt
Makt kan studeras på tre nivåer. Den första och den enklaste nivån är att undersöka observerbara händelser i de officiella och institutionella beslutsprocesserna, det vill säga vilka beslut som tas. Den andra nivån är uppmärksammandet av alla de beslut och frågor som behandlas inom det politiska systemet utan att beslut tas. Den tredje nivån innebär att studera och belysa alla de intressen som inte ens kommer upp till förhandling. De människor som företräder dessa intressen är ofta marginaliserade och osynliggjorda i det offentliga livet och behöver därför skapa sig alternativa strategier, andra sätt att höras och synas.

Ett etablerat och kraftfullt sätt att skapa legitimitet för sina särintressen är historieskrivningen. Arbetarrörelsen och kvinnorörelsen är två intressen som genom sin alternativa strategi, sitt motstånd och ifrågasättande av det offentliga, båda vunnit samhällelig legitimitet med hjälp av bland annat skriva sin historia.

En viktig uppgift för oss
Riksantikvarieämbetets och kulturarvssektorns ansvar är att se till att alla dessa nivåer av makt belyses för att den offentliga historieskrivningen och de offentliga samtalen om historien ska vara angelägna för alla. Att försvara allas rätt till en röst i det offentliga samtalet, i den offentliga debatten och i det offentliga rummet är en av våra viktigaste uppgifter.

Utställningen “Hinder – En skateboardutställning” pågår på Dieselverkstaden i Nacka från den 16 maj till och med den 15 juni 2008. Lördagen 17 maj kl. 14:00 hålls seminarier. Mer information finns på Dieselverkstadens och utställningen Hinders webbplatser.

Referenser
ALMEVIK, GUNNAR (2008) Kickflip architecture. Paper for Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008.

BORDEN, IAN (2003). A Performative Critique of the City: the Urban Practice of Skateboarding, 1958-1998 I: Malcolm Miles and Tim Hall with Iain Borden (eds.), The City Cultures Reader, (Routledge, second edition, 2003).

HYLLAND ERIKSEN, THOMAS (2000) Små platser – stora frågor: En introduktion till socialantropologi. Nora: Bokförlaget Nya Doxa AB

Läs mer

>> Tomas Örn är bebyggelseantikvarie och jobbar med frågor som rör statliga- och enskilda byggnadsminnen samt regional utveckling.

Swartlings ridskola får inte rivas

Av: Tomas Örn den 6 November 2007 i Aktuellt, Bebyggelse and Tankar kring.... 4 Comments

Länsrätten valde att gå på Riksantikvarieämbetets linje och underkänner länsstyrelsens argument. Generalstabens stalletablissementet även kallat Swartlings ridskola, får inte rivas.

En äldre tegelbyggnad med en trädstam framför, Swartlings ridskola
Swartlings ridskola. Foto: Tomas Örn

I går kom Länsrätten i Stockholm med sin dom som innebär att Generalstabens stall eller Swartlings ridskola, på Östermalm i Stockholm blir kvar som byggnadsminne. Länsrätten har inte fallit i fällan att ställa betydelsen av olika historiska skeenden mot varandra. Ett klokt beslut. Man kan fråga sig hur giltiga argumenten för att riva byggnadsminnet egentligen var? Hur väl stämde de överens med lagstiftningen och vilken idé om kulturarv reflekterades i dem? På flera punkter blir länsstyrelsen och Akademiska hus allmänheten svaren skyldiga.

Min historia bättre än din?
Kulturminneslagens portalparagraf slår fast att alla har ansvar för kulturarvet, såväl enskilda personer som statliga myndigheter. När Byggnadsstyrelsen bolagiserades och statens fastighetsinnehav delades upp fick Akademiska hus i uppdrag att äga och förvalta universitet och högskolor. Ett av bolagets övergripande mål skriver Akademiska hus på sin hemsida, är att förvalta och tillvarata de stora kulturella värden som finns i fastighetsbeståndet. Statliga bolag som Akademiska hus har ansvar för de kulturmiljöer de förvaltar. Den naturliga följdfrågan blir på vilket sätt Akademiska hus har tagit det ansvaret när de köpte ett sedan lång tid beslutat byggnadsminne endast i syfte att riva det?

Länsstyrelsens argument för rivning är att hästarna flyttats, att det finns andra stall på andra platser och att arkitekterna även i andra sammanhang uppfört samma typ av tegelarkitektur. Gäller samma argument även för Kungliga slottet? Har slottets kulturhistoriska värde minskat bara för att kungafamiljen bor på Drottningolm? Hur många av Tessin d.y:s byggnader är inte byggnadsminnen och vilket av dem hade vi i så fall kunnat avvara – länsresidenset i Stockholm kanske? Att ställa kulturhistoriska miljöer mot varandra är inte meningsfullt. Varför ska vi tvingas jämföra det ojämförbara? Varför ska vi förminska kulturmiljövårdens uppgift till att räkna hus?

Att välja bort delar av det förflutna på basis av att en arkitekt varit produktiv eller att man anser att ett annat hus tvärs över vägen är finare strider inte bara mot lagstiftningens syfte utan även mot de av riksdagen utpekade kulturpolitiska och kulturmiljöpolitiska målen. Argumenten som förts fram för att riva visar på en banal förståelse av vad kulturmiljövård handlar om.

Det finns ingen gammal historia
I planeringen av en ny Musikhögskola har inga försök gjorts för att kombinera en ny byggnad med bevarandet av byggnadsminnet. Akademiska hus första ansökan om att få riva byggnadsminnet avslogs av länsstyrelsen med hänvisning till de kulturhistoriska värdena. Ett år senare sålde Akademiska hus den fastighet där Musikhögskolan ligger i dag. Istället för Musikhögskola planerades för bostäder på platsen. Därefter skickades en ny ansökan in till länsstyrelsen denna gång med en begäran om att häva byggnadsminnesförklaringen.

Inställningen har från första början varit att byggnadsminnet och dess kulturhistoriska innehåll måste försvinna för att Musikhögskolans verksamhet ska få utrymme. Inget intresse har funnits för att hitta en lösning där Musikhögskolan och stalletablissementet kan samexistera.

Rektor Johannes Johansson på Musikhögskolan menar att det är en kamp mellan gammal död respektive ny och levande kultur. Någon sådan ideologisk eller gripbar motsättning mellan bevarandet av byggnadsminnet och en ny Musikhögskola finns emellertid inte. Det finns ingen gammal historia utan historien och byggnadsminnena existerar och definieras i nuet. Musikhögskolan och stalletablissementet har båda stor potential att bidra till samhällets och Stockholms utveckling. Är det då klokt att tvinga fram ett val när man inte behöver?

Det ska bli intressant att se om det nu finns en vilja att hitta lösningar där Musikhögskolan får finnas i och berikas av fler kulturhistoriska sammanhang än sitt eget.

>> Tomas Örn är bebyggelseantikvarie och jobbar med frågor som rör statliga- och enskilda byggnadsminnen samt regional utveckling.

Länsstyrelsen upphäver k-märkning

Av: Tomas Örn den 14 June 2007 i Aktuellt and Bebyggelse. 6 Comments

Länsstyrelsen i Stockholm har idag 14 juni 2007 hävt byggnadsminnesförklaringen av fd Generalstabens stalletablissement. Riksantikvarieämbetet som i ett tidigare yttrande till länsstyrelsen sagt att byggnadsminnet bör vara kvar, har nu tre veckor på sig att överklaga länsstyrelsens beslut.

Akademiska hus AB lämnade i december 2006 in en ansökan till Länsstyrelsen i Stockholms län om att få häva byggnadsminnet fd Generalstabens stalletablissement, eller Swartlings ridskola som det också kallas. Man anser att den enda tänkbara platsen för den nya Musikhögskolan är på den tomt där byggnadsminnet idag ligger samt att byggnaderna är i dåligt skick och att ett bevarande skulle vara förknippat med sådana kostnader som inte står i rimliga i förhållande till byggnadsminnets betydelse.

Rivning med villkor
Som skäl till hävandet av byggnadsminnet anger Länsstyrelsen bl.a. att Musikhögskolans nya lokaler skulle utgöra ett väsentligt tillskott till Stockholms kulturliv.

- Jag anser liksom Akademiska Hus och Stockholm stad att det allmänna intresset att ge Musikhögskolan nya och funktionella lokaler är mycket stort, säger landshövding Per Unckel.

Länsstyrelsen understryker dock att fastighetsägaren är skyldig att hålla byggnaderna i sådant skick att de inte förfaller och att eftersatt underhåll inte utgör grund för upphävande av byggnadsminnesförklaringen.

Innan stall och ridhus får rivas måste dock den nya detaljplanen vinna laga kraft. Dessutom måste Akademiska hus AB bekosta en dokumentation av anläggningen.

Delade meningar
Länsantikvarie Mats Jonsäter instämmer inte i Länsstyrelsen sammanvägda bedömning och menar att byggnadsminnet inte bör upphävas. Det allmänna intresse som sammanhänger med Musikskolans verksamheter kan inte knytas till den specifika platsen, menar han. Musikhögskolan saknar lång historisk kontinuitet på platsen och verksamheten i sig kan inte kompensera för förlusten av de kulturhistoriska värdena.

Även Riksantikvarieämbetet är av annan åsikt i frågan och har i ett tidigare yttrande anfört att byggnadsminnet inte bör hävas eftersom de kulturhistoriska värden som byggnaderna hade 1993/1995 då det av regeringen respektive Länsstyrelsen fastställdes som byggnadsminne är lika höga idag.

- Det är mycket ovanligt att Länsstyrelsen häver ett eget beslut om byggnadsminnesförklaring. Det har aldrig tidigare hänt i Stockholm, säger Fredrik Blomqvist på Riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet har nu tre veckor att bestämma sig för om de ska överklaga länsstyrelsens beslut till länsrätten.

Vi på RAÄ har delar av våra egna kontorslokaler samt bibliotek i just ett stall och ridhus – skulle kanske gått att även här hitta en lösning som var bra för alla parter?

Uppdatering: Se inslag från SVT:s ABC här.

>>Tomas Örn är bebyggelseantikvarie och jobbar med frågor som rör statliga- och enskilda byggnadsminnen samt regional utveckling på RAÄ.