Author Archive for Rolf Källman

Kulturarvsarbete på samhällets villkor – med hjälp av Yahoo

Av: Rolf Källman den 23 August 2011 i Bibliotek/arkiv, Debatt and Flickr Commons. 3 Comments

Last minutes of coding
Hack4Europe Foto: Henrik Löwenhamn, Riksantikvarieämbetet (CC BY)

Det här inlägget är ett svar på Håkan Lindgrens debattartikel i GP.
En nedkortad variant av detta svar publiceras även i samma tidning.

Den omfattande mängd information som förvaltas av landets arkiv, bibliotek och museer är en nästintill outsinlig källa för att bygga kunskap och ge upplevelser om människors liv och verksamhet, igår såväl som idag. När informationen digitaliseras ökar tillgängligheten och användbarheten dramatiskt. Men det förutsätter att digitaliseringsarbetet drivs samordnat och efter tydliga riktlinjer. Därför har regeringen beslutat att inrätta ett samordningssekretariat för digitaliseringen av kulturarvet. Sekretariatet börjar sin verksamhet den 1 september i år. Jag har fått förtroendet att leda det.

På det seminarium på .SE, som Håkan Lindgren refererar till i sin debattartikel i GP den 10 augusti, framhöll jag vikten av att skilja på information och kunskap. Information är byggstenar i kunskapsprocesser men kunskap är alltid resultatet av en enskild individs lärprocess. Rätt presenterad och strukturerad kan den information som finns i samlingar av alla slag och den kunskap som finns hos institutioner och individer lättare bli till kunskap hos andra.

Att myndigheter och offentliga institutioner målmedvetet ska arbeta för att den information de förvaltar ska användas för att skapa positiva effekter i samhället är för mig en självklarhet, men att därmed säga att kunskap som inte leder till tillväxt inte är viktig är mig helt främmande. Men jag tror att kunskap så gott som alltid skapar tillväxt i den breda bemärkelsen – ekonomisk, social, kulturell, personlig med mera – som jag gav uttryck för på seminariet.

Så många som möjligt

Det kollektiva minne som förvaltas av minnesinstitutionerna kan utnyttjas så mycket mer än vad det gör idag och det är ett uppdrag och ansvar för många fler än minnesinstitutionernas personal och forskare att delta i det arbetet. Informationen behövs i en bred samhällelig kontext, långt vidare än inom ett ofta alltför avgränsat kulturområde. Men ska vi nå en ökad och bredare användning måste det vara möjligt och intressant för så många som möjligt att delta i arbetet. Det är ett av skälen till vikten av öppen data. Och det var därför jag visade exemplet med den nyutvecklade appen för ”nu-och-då-bilder”, sannerligen inte för att ”museerna ska vara förbannat tacksamma för att någon vill rota igenom deras samlingar efter något som de hoppas tjäna några spänn på.”

Appen var, när jag visade den, ett färskt exempel på ett av resultaten från en tävling som i samverkan mellan Europeana och nationella organisatörer i början av juni hölls i Stockolm, Barcelona, Poznan och London. Under ett dygn byggde inbjudna IT-utvecklare koncept till appar på de ca 3 miljoner av Europeanas 19 miljoner poster som är öppna och helt fria att använda. Resultatet var imponerande och visar på potentialen att arbeta tillsammans med kreativa och kunniga utvecklare som till vardags inte jobbar med kulturarvsfrågor. Just fotoappen som jag visade är dessutom ett exempel på hur användare kan delta i arbetet med att samla in ny information och hjälpa till med att ge underlag för kvalitetshöjning av information i minnesinstitutionernas databaser.

Att använda kommersiella gratistjänster för att lagra vårt kollektiva minne tror jag är en främmande tanke för alla verksamma inom kulturarvsområdet. Men att kommunicera informationen på flitigt besökta webbplatser är en alldeles utmärkt idé. Att lägga ut, inte lagra, delar av samlingarna på till exempel Flickr Commons, leder till kontakt och dialog med långt flera besökare än vad någon av världens minnesinstitutioner lyckats nå med hjälp av sina egna ofta dyrt utvecklade webbtjänster. Dessutom drar bildvisningar på Flickr Commons trafik till institutionernas egna databaser och webbplatser. På Riksantikvarieämbetet har vi kunnat konstatera att ingen annan av de satsningar vi gjort för att nå ut med vår information har gett så goda resultat i förhållande till de blygsamma resurser vi avsatt.

Den fantastiska hjälp vi fått av användare på Flickr Commons världen över, med att identifiera för oss okända motiv och på annat sätt höja kvaliteten i information är bara ett av de positiva resultat som det här arbetet fört med sig. Det som användarna bidrar med fångar vi upp och lagrar på myndigheten. Skulle Yahoo lägga ner tjänsten är det tråkigt, men skulle inte leda till att vi förlorar information eller att stora nedlagda resurser går till spillo eftersom vi inte behövt satsa några sådana och de hittills skördade effekterna finns kvar.

Att på ett kostnadseffektivt sätt vara där användarna är, genom att vara närvarande på någon eller några av de kommersiella gratisplattformarna, är ett väl motiverat arbetssätt för de myndigheter och institutioner – som finansierade med allmänna medel – förvaltar vårt gemensamma kulturarv.

Långsiktigt bevarande

Jag delar Håkan Lindgrens uppfattning att en hållbar långsiktig lagring av digitaliserad eller digitalt född information är en central fråga i det fortsatta arbetet. Men att arbetet idag sker aningslöst och utan tanke på val av beständiga format, genomtänkta metadata med mera håller jag inte med om. Riksarkivet tar sedan 1970 emot och bevarar handlingar i digital form från statliga myndigheter.

Kungliga Biblioteket tar på motsvarande sätt emot och bevarar publicerat material i digital form. Svenska minnesinstitutioner är aktiva inom olika forsknings- och utvecklingsprojekt, såväl nationellt som internationellt. Men även om mycket görs inom detta arbetsfält så återstår många frågor att lösa. Därför är det långsiktiga bevarandet tydligt utpekat i regeringens uppdrag till Riksarkivet att inrätta ett samordningssekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet.

Samordningssekretariatet kommer att vara en liten avdelning på Riksarkivet. Ett lyckat resultat bygger därför på en bred samverkan inom kulturaravsområdet och som en garant för detta finns en styrgrupp med representanter från de myndigheter och institutioner som medverkar till finansieringen av sekretariatet. Här ingår Riksarkivet, Kungliga Biblioteket, Riksantikvarieämbetet representanter från centralmuseerna.

Men det räcker inte med en väl förankrad och samordnad verksamhet inom kulturarvsområdet. Ett framgångsrikt kulturarvsarbete är alltid väl integrerat i andra breda samhällsfrågor och därför måste samordningssekretariatet söka ett gränsöverskridande samarbete med övriga samhällssektorer, offentliga så väl som privata. Arbetet kommer att präglas av öppenhet och genomsiktlighet. Jag ser fram mot fortsatta samtal och debatter med många infallsvinklar och deltagare.

Tillägg: Även Pelle Snickars från Kungliga Biblioteket har svarat Håkan Lindgren.

 

Rolf Källman är chef för Informationsavdelningen på Riksantikvarieämbetet och från och med 1 september leder han  Samordningssekretariatet för digitalisering på Riksarkivet.

Vem ska betala för digitalisering?

Av: Rolf Källman den 6 July 2010 i Aktuellt, Debatt, Tankar kring... and Webb. 0 Comments

Om det och frågan om vem ska få titta på och använda det digitaliserade kulturarvet handlade DIK:s frukostseminarium om i Rindi denna almedalstisdag. DIK:s förbundsordförande Karin Linder inledde med att konstatera att digitalisering är ett ord som används flitigt av partierna idag. Karin fortsatte med att citera vad olika partiföreträdare sagt  i  ämnet vilket gjorde det tydligt att  digitalisering är ett vitt och något otydligt begrepp.

Den här morgonen var det digitalisering av kulturarvsinformation som avhandlades. Johanna Berg,  Riksantikvarieämbetet och Katarina Renman Claesson, doktorand i civilrätt (immaterialrätt) och rättsinformatik satt i panelen.  På fråga inledde Johanna med att konstatera att med de stora mängder analog kulturarvsinformation som finns vill det till att vi väljer ut vad som är viktigast att börja med och ha en klar idé om hur vi väljer.

Frågan om vem som ska betala diskuterades och jag uppfattade det som att panelen och de flesta i publiken var överens om att det inte var en intressant fråga. Medel måste hämtas från många håll och det viktiga är att information som är fri idag inte låses in när den digitaliseras.

Karin Linder, DIK och Johanna Berg, Riksantikvarieämbetet under frukostseminariet i Rindi.

Foto: Rolf Källman (CC-BY)

Men, är det verkligen meningsfullt att t.ex. digitalisera alla föremål av en rikt representerad kategori? Svaret är att det bara är i användningssituationen man kan svara på frågan. Genom att kombinera olika slags information på t.ex. ett kartskikt så kan informationen för en användare ofta bli många gånger mer intressant och användbar http://www.kringla.nu/kringla/

Och när vi gör våra prioriteringar, hur ska vi då  kunna välja ut det som kommer att vara mest intressant för framtida användare.  För mig är svaret det självklara, att om framtiden vet vi ingenting. Vi kan bara välja utifrån vad vi själva sätter upp som viktiga kriterier. Vi måste tänka nu och långsiktigt på samma gång och tydligt redovisa hur vi resonerat. Då är också chansen störst att det vi lämnar efter oss blir intressant även i framtiden, om inte av andra skäl, så åtminstone som ett avtryck av vår egen tids syn på samhälle och kulturarv. Och så var det det här med finansieringen. Självklart måste det tillföras resurser, men vi måste också städa på vår egen trapp och sluta satsa pengar på projekt som inte har en plan för långsiktig drift och förvaltning eller på parallella insatser och dubbelarbete utan samverkan och samordning.

Att twittra eller inte twittra

Av: Rolf Källman den 5 July 2010 i Aktuellt, Tankar kring... and Webb. 0 Comments

För mig som veckopendlare började Almedalsveckan först idag. Men inte riktigt…för trots det fantastiska sommarvädret gick det inte att låta bli att i går smyga sig in framför datorn och titta på livesändningen från Talkshowen Sociala mediaakuten http://bit.ly/aFJEZq där Joakim Jardenberg och Brit Stakston varje förmiddag under veckan samlar intressanta gäster för samtal kring sociala medier.

Foto: Lars Lundqvist (CC-BY-NC-SA)

Som statstjänsteman och övertygad om sociala mediers kraftfulla möjligheter i det dagliga arbetet möts man ofta av kollegors oro för att man genom att använda sociala medier ska hamna i situationer där man inte bör vara eller har svårt att ta sig helskinnad ur. Och visst är det så, och det gäller även när man som statstjänsteman skriver brev, mejlar eller pratar i telefon. Man måste alltid tänka på vad man säger och hur man säger det. På den punkten är det ingen skillnad när man kommunicerar via sociala medier. Men när allt blir mer öppet, transparent och ”nära”, så det är ju inte så konstigt att en tjänstemän ofta känner sig ängslig eller t.o.m. ”livrädd att man kan komma i konflikt med sitt uppdrag och sin tjänsteutövning” som Suss Forsmann Thullberg på myndigheten för yrkeshögskolan (YF) uttryckte sig som gäst hos Joakim och Brit.
Suss Forsman berättade om att sociala medier är ett utmärkt sätt för YF att komma i kontakt med medborgarna ”en myndighet driver inte opinion, men det är ett enkelt sätt att prata med folk”. Och hon trodde inte på att staten bör ta fram regler för hur statstjänstemän ska använda sociala medier, utan att det viktiga är att det man säger och gör är förenligt med det uppdrag man har och att vi pratar öppet om det.  Så fram för att bygga vidare på nätverk som digitala staten http://digitalgov.ning.com för att dela med sig av erfarenheter och diskutera hur vi gör för att kontinuerligt utveckla dialogen med medborgarna.

Ett P till

Av: Rolf Källman den 23 November 2009 i Debatt and Webb. 0 Comments

Människor som sitter och pratar vid olika bord. Foto: LSE Library
Dialogen i centrum. Foto: LSE Library (från Flickr Commons)

I helgen har jag försökt smälta intrycken från ordförandeskapskonferensen eGovernment2009 i Malmö i förra veckan. Det blir alltid många och stora ord vid konferenser av det här formatet, men själv bär jag med mig intrycket av att vi just nu inte bara pratar om förändringens vindar utan att det faktiskt blåser därute.  Politiker, företagsledare och experter som talade, pratade alla om betydelsen av att de enskilda medborgarna i dag har de nödvändiga verktygen för att kommunicera om vad de vill med varandra och direkt med myndigheter och politiker. Talarna beskrev en världsomfattande rörelse av “empowerment” av medborgarna som med kommunikativa verktyg driver utvecklingen framför sig. Vi står inför nästa våg av demokrati, sa Mats Odell i sitt avslutningstal, som han inledde med att säga att en av de viktigaste frågorna just nu är den ökande användningen av sociala medier vilket kommer att leda oss mot ett “E-civil Society”.

Haiyan Qian, Director Division for Public Administration and Development Management, United Nations Department of Economic and Social Affairs, satte fingret på samma fråga när hon talade om Privat Public Partnership som en nyckel till framgång, men att det inte kommer att fungera om vi inte lägger till ett P till. Ett P som i People. Om vi inte släpper in de idag medskapande medborgarna i processen så kommer vi inte att lyckas och medborgarna kommer i sådana fall att gå sina egna vägar. Idag är det medborgarna som är de drivande kommunikatörerna. En roll som de tagit genom de sociala medierna. På regeringar och myndigheter ställer det krav på en uppriktigt menad dialog för att vi överhuvudtaget ska vara intressanta för medborgarna att prata med.

Larry Hirst, ordförande för IBM i Europa, Mellanöstern och Afrika vinklade temat utifrån betydelsen av att använda de redskap vi har och uträtta saker. Han sa att han numer ofta tackar nej till att sitta i “think tanks” han vill mycket hellre var med i “do tanks” och apostroferade ett citat av Leonardo da Vinci: “don’t wait for things to happen let´s go out and happen to things”.

Mats Odell sa att vi måste tänka om i hur statsförvaltningarna arbetar. Sociala medier är i det sammanhanget ju bara en aspekt av Internet. Det Internet som många ser som liktydigt med WWW är ju bara ett av sätten att presentera information på webben. Internet är i själva verket mer av en gigantisk programmerbar dator och med den kraftfulla utvecklingen av “cloud computing” så är det i dag i “molnet” som den nya vågen av demokrati rullar fram. Därmed är också tiden förbi när myndigheters webbsidor kunde vara mer av anslagstavlor och sändarkanaler definitivt förbi. Don Tapscott gjorde liknelsen att “old web is old eGov”. Effektiva webbplatser idag är snarare att likna vid omlastningsplatser mot molnet.

Lower the barriers var en annan viktig slogan under konferensen. Vi måste skapa förutsättningar så att alla kan vara med. Termen inclusion rymmer långt mer än det som vi tidigare definierat som handikappolitik. Eller som en i publiken sa på seminariet om inclusion: “hur får vi med alla dom som har alla förutsättningar, men som inte vill?”.

Det är först när alla är med som vi med Odells ord har gått från att sända till en deltagande demokrati och till ett läge där vi samarbetar i ställe för att leverera uppifrån och ner.

Ministerdeklarationen om eGorvernment som antogs i Malmö i onsdags pekar ut visionen för eGorvernment 2015. Här finns många passager att stanna upp vid och reflektera över. En av mina egna favoriter är “… reuse of public data by third parties to develop enriched services that maximise the value for the public”.

>> Rolf Källman är chef för Informationsavdelningen på Riksantkvarieämbetet

Offentlig förvaltning 2.0

Av: Rolf Källman den 3 July 2009 i Debatt, FMIS/fornsök, K-samsök, Om RAÄ, Systemutveckling and Webb. 0 Comments

Regnet smattrar mot fönsterrutan, men det kan jag ta efter det upplyftande almedalsseminariet ”Offentlig förvaltning 2.0”.

På talarlistan stod Mats Odell, Kommun- och finansmarknadsminister, – Annette Carnhede, förbundsordförande i ST, Max Dyga, operativ chef, Chas visual management,, Erik Sellström, initiativtagare till Digitala staten, Växjö universitet, Lars Lundqvist, enhetschef ansvarig för informationsutveckling, Riksantikvarieämbetet och Nicklas Lundblad, European policy manager, Google.

Seminariet gick i möjligheternas tecken och samtliga talare delade med sig av erfarenheter i en positiv anda som inspirerade till att gå vidare mot en mer transparent och samarbetande offentlig förvaltning.

Mats Odell inledde och uppehöll sig vid nödvändigheten av ett offentligt etos och att sociala medier är en viktig del av det. Odell menade också att sociala medel har en viktig roll i myndigheternas arbete för att skapa förutsättningar för att medborgarna ska kunna göra fria, väl underbyggda och kloka val.

Mats Odell sa också att den offentliga förvaltningen måste våga pröva att använda de verktygs som står till buds och vi får göra fel när vi utforskar deras möjligheter och begränsningar.

Ett axplock av tankar och formuleringar:

  • Vi måste se till att få tjänstemän 2.0 för att kunna arbeta med offentlig förvaltning 2.0 (Annette Carnhede)
  • Genom att bygga på fria verktyg och fri information kan kreatörer i dag gå från tanke till digital produkt med minimala investeringar (Max Dyga)
  • ”Om vi inte arbetar kollaborativt och transparent är det risk att vi blir irrelevanta.” (Erik Sellström)
  •  ”Vi måste våga släppa kontrollen” (Lars Lundqvist)
  •  I USA är offentlig information som geodata och statistik fri att använda. Men så är också informationsindustrin 10 gånger större än i Europa (Nicklas Lundblad).

Under tiden bloggtexten blivit till har regnet dragit bort och molntäcket har börjat spricka upp. Ett tecken…?img_4356

Lars berättar om Riksantikvarieämbetets erfarenhet av sociala medier i praktiken. Foto: Agneta Gardinge

Presentationer m.m. på Facebook.

>> Rolf Källman är chef för Informationsavdelningen på Riksantikvarieämbetet

På väg till Offentliga rummet

Av: Rolf Källman den 26 May 2009 i FMIS/fornsök. 0 Comments

kopia-av-bild-0382
Andreas Olsson (Statens Maritima Museer) och Malin Blomqvist (Riksantikvarieämbetet) tar ut kursen mot Louis de Geer konsert & kongress i Norrköping. Foto: Rolf Källman.

Som en av fyra e-tjänster är Fornsök en av fyra finalister till utmärkelsen Guldlänken.  Guldlänken är en tävling som premierar de bästa e-tjänsterna inom kommuner, landsting och statlig förvaltning. Tävlingen arrangeras av Vinnova, SKL (Sveriges kommuner och landsting) och konferensen ”Offentliga rummet”. Syftet är att premiera och lyfta fram innovativa e-tjänster inom offentlig förvaltning. Ca 40 förslag har lämnats in. Att Fornsök är en av de fyra som gått vidare till final är oerhört roligt för oss på Riksantikvarieämbetet, Statens Maritima Museer och Sjöfartsverket som i samverkan utvecklat och förvaltar tjänsten.

Guldlänken delas ut på Offentliga Rummet , en årligen återkommande konferens. Offentliga rummet är en fullmatad konferens som belyser hur den offentliga förvaltningen kan vidga det offentliga rummet och utveckla en sammanhållen förvaltning med hjälp av informations- och kommunikationsteknik.

Nu väntar vi med spänning på prisutdelningen i Norrköping i kväll!

>> Rolf Källman är chef för informationsavdelningen på RAÄ.

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”

Av: Rolf Källman den 12 June 2008 i Arkeologi, FMIS/fornsök, Fornlämningar, Landskap, Tankar kring... and Webb. 0 Comments


Kulturarvsbrukare på Birka trotsar den svenska sommaren. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”

Så stod det i ett mail vi fick till Riksantikvarieämbetet häromveckan. Det kom från en privatperson som var upprörd efter att ha läst en artikel i dagspressen om ännu en plundring av en av Gotlands många fyndplatser. Och det finns verkligen anledning att bli upprörd. Det är en pusselbit i vår gemensamma historia som försvinner när en fyndplats förlorar sitt innehåll för att kanske hamna i mindre nogräknade kapitalstarka personers privatsamlingar.

På Riksantikvarieämbetet har vi nyligen lanserat en uppgradering av det publika sökfönstret mot landets system för fornminnesinformation. Sedan den 19 maj kan vem som helst söka efter fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar på land och i vatten. Nytt är också ett kraftfullt kartverktyg som gör att man på skärmen virtuellt kan strosa fram i omgivningarna där man bor, eller på någon annan plats som man av något skäl är intresserad av. Trots att jag som ansvarig för den avdelning som har lanserat den nya tjänsten och därför följt arbetet nära, kan jag inte få nog av att leta runt i dom marker som ligger mig varmt om hjärtat.

Riksantikvarieämbetets strategi är att informationen om kulturarvet ska vara så tillgänglig och användbar som möjligt. Kulturarv är en del av vårt dagliga liv och intresset för historia börjar nästan alltid hemma vid den egna husknuten. Överallt finns spår och lämningar som berättar om hur vi lever och hur dom levde som fanns före oss.

Informationen i våra databaser är visserligen i de flesta fall uppbyggda av experter och används professionellt i kulturmiljövårdsarbete på statliga myndigheter, i kommunala förvaltningar, museer mm. Men informationen tillhör oss alla och är viktig för att var och en ska kunna söka efter sin historia.

Reaktionerna på att vi öppnar upp våra databaser för publik användning är övervägande positiva men ibland möts vi också av oro för att det ska leda till ökat slitage av känsliga platser eller skador till följd av oförstånd eller brott.

Och självklart kan det ibland finnas skäl att ibland hålla tillbaka information, men generellt är det inte för mycket information som är problemet utan för lite! Just nu arbetar vi med att utveckla en plattform för samsökning av information i landets rika, men för användaren svårnavigerade karta av publika databaser med kulturarvsinformation. Och det räcker förstås inte med att bara kunna hitta information. Den måste vara möjlig att förstå och tolka för alla som är intresserade. Här är vi bara i början av ett spännande arbete att i bred samverkan ge användarna stöd och möjligheter att själva bidra i arbetet.

Kunskap och intresse är en grundförutsättning för att historien ska användas och kunna gå i arv. Men självklart krävs också en väl utvecklad lagstiftning och att vi samverkar med andra myndigheter och aktörer för att motverka skadegörelse och brott. Och när den historia som lagras i markerna är så viktig att man som vår mailskrivare, som är ryttare och ofta ute i landskapet, vill hjälpa till i arbetet. Då har vi kommit långt!

…”kanske lite wild and crazy men jag blir bara så vansinnig på att några idioter ska få roffa åt sig det som tillhör oss alla”.

>> Rolf Källman är avdelningschef på Informationsavdelningen på Riksantikvarieämbetet