Under året så har jag och Erika Hedhammar från Förvaltningsavdelningen samt Lars Brandt och Fredrik Käck från Avdelningen för Fastigheter och besöksmål deltagit i ett internationellt utbyte och projekt vid namn ”Public education and awareness-rising for heritage as significant force of sustainable development”. I projektgruppen har kollegor från norska Riksantikvaren och lettiska State Inspection for Heritage protection of Latvia deltagit. Projektgruppen har i tur och ordning besökt Visby, Stockholm, Riga och Oslo. 15-17 november var vi hos Riksantikvaren i Oslo som hade lagt upp ett mycket spännande program med föreläsningar och diskussioner om bland annat hur man kan nå ut till allmänheten och höja medvetenheten om kulturarvs-, konserverings- och förvaltningsfrågor via webmaterial, databaser, medveten kommunikation, pr, DIVE-analyser och sociala medier. Vi diskuterade hållbar stadsutveckling och gentrifiering i förhållande till kulturarvet och fick en rundvandring både i Drammen och i centrala Oslo där stora ombyggnadsprojekt nu genomförs. Självfallet ingick även besök på Vikingskeppsmuseet på Bygdøy, Oseberg-högen samt på Borre gravhögar med Migårds besökscenter som ingår i en serienominering av vikingatida kulturarvsplatser till UNESCO. Utöver detta besökte vi också Tønsberg där vi fick höra om arbetet med det norska Ruinprojektet. Vi fick höra om det omfattande konserverings- och renoveringsarbete av en unik y-formad timmerstockskyrka i Holmestrand samt besökte det gamla Horten och Karljohansvern. Där diskuterade vi hur före detta fortikationsmiljöer kan omvandlas och utnyttjas efter att militären lämnat dessa. Kort sagt så var det många givande besök och föreläsningar med spännande diskussioner och problemställningar som avhandlades under dess tre mycket kalla och dimmiga dagar i Norge.
Skrivet av Helen Simonsson, Förvaltningsavdelningen
Author Archive for Therese Sonehag
Fyra myndigheter i samverkan (Riksantikvarieämbetet, Boverket, Arkitekturmuseet, Formas) i samarbetet med Delegationen för hållbara städer, Mångkulturellt centrum i Botkyrka och Västra Götalandsregionen arrangerade seminariet där jag och Camilla Altahr-Cederberg representerade Förvaltningsavdelningen. Frågorna berör också vårt arbete i arbetsgruppen Sustainable Historical Towns (SuHiTo)- hållbar stadsutveckling genom att ta till vara historiska städer och deras kulturvärden, EU-projektet Co2ol Bricks som arbetar med kunskap kring varsam energieffektivisering i kulturhistoriska byggnader samt analys av klimatförändringarnas påverkan på kulturhistorisk bebyggelse.
Diskussionen hölls både på en politisk nivå med ”Agenda 21 for culture” som referensram -ställningstagande till vad kulturen representerar och kulturen som en egen drivkraft i hållbar utveckling snarare än en del av ekonomi, social dimension och miljö – och på en praktisk nivå med exempel från olika delar av landet.
Som vanligt är det praktiken som jag har lättast för att ta till mig och som jag tilltalas av. Jag vill framförallt lyfta fram tre punkter ur programmet. Stena Fastigheters verksamhet Relationsförvaltning som är ett eget varumärke. Jorunn Rådberg visade hur man med olika kulturella projekt och medbestämmande kan få de boende att trivas och utveckla sin egen boendemiljö. Framförallt viktigt i en belastad miljö som exemplet i miljonprogrammet Fisksätra som sliter med sin egen identitet och självkänsla.
Landets enda arkitekturkonsultent, Mia Svennberg från Göteborgs stad, visar hur man aktivt kan göra barn delaktiga i den fysiska planeringen som är hennes uppdrag. Genom tydlighet, förankring och genomförande med små ”mikroprojekt”. Den nyligen publicerade Barnkonsekvensanalys redovisar verktygen som tagits fram för att möta de mål som Göteborg har formulerat om en socialt hållbar stad och om att all stadsutveckling ska ske utifrån ett barnperspektiv.
Kristoffer Nilsson som är arkitekt på Helsingborgs stad visade planeringen av området H+ som är det södra hamnområdet. Jag blev glatt överraskad hur radikalt de arbetar med stadsplanering genom att i motsättning till alla andra sjönära planeringsområden inte börja med att göra en masterplan och manglar ut bostadsrätter. Här planerar de långsiktigt genom att ”lyssna” till platsen och planlägga ett antal insatsområden och händelser som får definiera hur utvecklingen sedan går vidare. Ett exempel på detta går av stapeln 17/12 och heter Smackbang in i samhället! i samarbete med bl.a. Riksutställningar.
Dagen avslutades med en välartikulerad och engagerad paneldebatt som var lite för lång, tycker jag. Jag hade önskat ett ännu mer aktivt deltagande från publiken eftersom den representerade ”redan frälsta” som aktivt arbetar med frågorna. I övrigt var det ett intressant och väl modererat seminarium enligt min mening.
Under två intensiva dagar har jag deltagit på presentationer av allt från konserveringsmetodik med IRA, laser och enkla verktyg som borste till återuppbyggnadsprojekt av gamla staden Birzeit i Hebron, Palestina.
Konferensen European Workshop of Cultural Heritage Preservation anordnas på initiativ av bl.a. SMooSH projektet som involverar Rathgen laboratoriumet och Stuttgarts universitet och äger rum i Kulturforum i Berlin. Staden har ett stort antal nationalmuseer (16) och forskningsinstitutioner (3) och en lång tradition av forskning på (museums)föremåls förfall.
Konferensen är intressant som företeelse och har en bra grundtanke att samla alla projekt som jobbar med samma mål och syfte nämligen att hindra och förebygga kulturarvets förfall orsakade av miljöföroreningar. Syftet med det är utbytet att diskutera resultaten samt att samordna för att undvika att projektet jobbar parallellt med samma frågeställningar utan att känna till varandra.
Många projekt är pågående men de flesta avslutas under året vilket innebär att många projekt har börjat nå sina slutresultat varför en del slutsatser kan presenteras. Några av projekten som pågår är SMooSH, 3encult, euchich, Climate for culture, Memori, Musecorr, Smoosh, Stonecore.
Till konferensen har en ambitiös och påkostad dokumentation sammanställts av arrangörerna på Frauenhof förlag (stort företag som stödjer forskning bl.a ”Climate for Culture”) där publicerade artiklar (papers) från alla projekt presenteras. På konferensen presenteras ett urval av dessa, 29 av 49 stycken. (Finns att låna hos mig för intresserade).
Det har varit två fullmatade dagar med information. Tonvikten på projekten rör sig inom konserveringsvetenskapens område snarare än inom byggnadsvårdens men som RAÄ:s utsända lyssnar jag för alla. Jag får till min glädje höra av en norsk forskare att om man träffar på svenskar på konferenserna är de oftast från oss!
Dagarna uppsummeras med ett förslag till årlig samling av pågående projekt med en förhoppning och uppmaning att stödet för kulturarv överförs från EU:s sjunde till åttonde ”framework programme”. Nästa workshop föreslås hållas i Oslo 2012.
Mina dagar i Berlin avslutas med en stadsvandring i Carl-Johan Vallgrens fotspår (som skrivit en annorlunda guidebok till Berlin) som inkluderar ett besök på Bodenmuseum och den pågående utställningen av renässansporträtt bl.a da Vincis dam med hermelin samt nyligen av (atjärnarkitekten) David Chipperfield renoverade Altes Museum. Onsdagskvällen skall jag frottera mig med EU parlamentariker på NETHERITAGE paneldebatt om den tyska kulturarvssektorn på Pergamonmuseet.
Vill ni läsa mer så hör av er till mig för en mer fullödig rapport!
Rapporterat av: Therese Sonehag, arkitekt på Förvaltningsavdelningen/Kulturvårdsstöd, Riksantikvarieämbetet
Stämningen känns medeltida i gränden när jag går ner till mitt andra seminarium för dagen. Högt prat, lukt av tvättstuga och stekos. Det är bra att Almedalsveckan finns kvar nu när Visby innerstad, enligt nyligen publicerad debattartikel i DN, håller på att avfolkas och förvandlas till ett reservat för förmögna, tänker jag.
Dagen inleds med ett frukostseminarium ombord på Teaterskeppet, igen. Hamnen är insvept i dimma och mistlurar ljuder när jag lägger upp frukost på tallriken. Det är upplyftande att lyssna på en forskare och ingenjör som lustfyllt presenterar vikten av design när man tar fram produkter eller resultat för ett hållbarare samhälle. Bo Dahlbom, LTH visar med hjälp av tydliga, nästan ikongrafiska illustrationer (som han gjort på färjan över berättar han) ganska nedslående statistik på att i stället för att gå mot småskalighet och mindre konsumtion rusar vi iväg med högre hastighet och större orderböcker än någonsin. Vi borde ställa frågan varför t.ex. när vi tar fram en produkt i stället för hur; tänka cykliskt/återvinning i stället för linjärt. Energieffektivisering handlar idag mycket om tekniska lösningar men i gränssnittet mot användaren kommer designen/designern in. Som arkitekt känner jag väl igen denna roll som tolkare och värnare av brukarens behov – funktionen.
Det var positivt att i diskussionen pratade man om hållbarhet i termer som långvarigt i tid och att finna kunskap i historien, kulturarvet.
Sveriges Arkitekter bjöd in till ett samtal om bostadsbristen och efterlyste kvalitet inte fler normer och produktionseffektiva eller standardiserade lösningar. Argumentet hämtas ur det politiska programmet 2010-2015 som presenterades förra året. Det är glädjande att det i programmet finns en punkt om kulturarvet som riktar sig mot politiker på alla nivåer. Vikten att betänka att dagens byggnader är morgondagens kulturarv lyfts fram. Att ta tillvara kunskap, värna det redan byggda, utveckla kulturvärden i det som ska byggas samt bevara och förvalta landskapets kulturmiljövärden.
Detta var det mest välbesökta seminarium jag varit på hittills trots den anonyma exponeringen utanför kårhuset Rindi. Kommunerna, som borde ställa krav på arkitektonisk utformning i markanvisningarna inte bara ge det till högstbjudande, fick sig en känga igen för bristande kompetens. Denna gång med nyanseringen att tjänstemännen har otydliga arbetsbeskrivningar och omänskligt många ärenden och låga löner vilket ger rollen och yrket låg status. Emma Jonsteg från Utopia med bakgrund bl.a. från Göteborgs stadsbyggnadskontor, arkitekt men också en flitig debattör i bostadsfrågor visade med ett antal vassa exempel på hur bra projekt, som tänjt på ramarna och avvikit från standard för att få till billigare lägenheter för ungdomar, hamnat i papperskorgen.
Eftermiddagen avslutas med ett nytt och spännande debattformat i regi av Riksutställningar, Riksantikvarieämbetet och Södra Teatern, Intelligence squared, som leds av Jens Orback. Publiken är med och röstar för eller emot ett påstående (Inget skall censureras) innan respektive efter debatten. Resultatet innan var 60% för och efteråt 53% vilket förvånade många. Påståendets formulering och vad man röstade för eller emot var något förvirrande och definitionen av censur något luddig konstaterade jag annars var det en mycket trevlig och innehållsrik eftermiddag.
Senare på kvällen då jag läser ledaren i tidningen Arkitekten http://www.arkitekt.se/s65452 konstaterar förbundsordförande Staffan Carenholm att det har blivit en ”sanning” att det behövs enhetligare byggregler, standardiseringar för att bygga billigare och att kommuner ställer överkrav. Alltså samma argument jag lyssnat till här i Almedalen. Sveriges Arkitekter menar som sagt att yrkesskicklighet, slutresultat och kvalitet hör framtidens byggande till.
Idag var det urpremiär för mig på Almedalsveckan – och på K-bloggen! Jag har förberett mig genom att göra en kalender med seminarier som fokuserar på arbetsuppgifter jag har för tillfället nämligen energieffektivisering och kulturhistorisk bebyggelse. Problemet blev att begränsa sig för energi står det på var och varannan programpunkt. Kulturhistorisk och bebyggelse på färre punkter. Jag gick med spänd förväntan ned till hamnen till första seminariet ombord på Teaterskeppet som anordnas av Sustainable Innovation http://www.sust.se “Den svenska byggnormen – ett tvingande energislöseri?”.
Den här stod utanför Teaterskeppet: också polisen kör miljöbil
Där deltog representanter för byggherrar, fastighetsägare och Boverket i en debatt. Kortfattat upplever fastighetsägare och byggerrar att Boverket och andra myndigheter är otydliga och kommer med råd som i själva verket är krav och gärna retroaktivt samt att kommunerna just nu tävlar i att vara mest miljöanpassade och ställer egna, högre energikrav än normen. Boverket å sin sida menar att normerna anger minimikrav och att problemet är att de (byggherrar, fastighetsägare) gör fel tolkningar av lagen vilket gör att Boverket måste komma med fler förordnignar och råd. Ett annat problem är att kommunerna också tolkar lagen fel. Just nu pågår ett informationsarbete i nya PBL för kommuner som Nikolai Tolstoy på Boverket medverkat till. Fastighetsägare upplever att varsamhetskravet står i konflikt med målen för energieffektivisering. Boverket konstaterar bara att en del äldre bebyggelse måste bevaras.
Nästa seminarium i fd medeltidskrogen Clematis lokaler belyste energieffektivitet som en förutsättning för EU:s konkurrenskraft, och betonade vikten av starkare politisk fokus på denna fråga om EU inte ska hamna på efterkälken. Där deltog bla Energimyndigheten, GD Tomas Kåberger. Det politiska deltagandet som var målgruppen lyste med sin frånvaro. Paul Hudson enhetschef DG ENER har varit med att ta fram ett underlag för nya EU direktiv att nå 20/20/20 målen bl.a genom att 3% av varje EU lands bebyggelse skall renoveras och enrergieffetkiviseras. Urvalet skall göras genom en inventering av den befintliga bebyggelsen och han menade att för Sveriges del var det troligen miljonprogrammet snarare än medeltid bebyggelse. Energimyndigheten upplyste om programmet Spara och Bevara som ju visar att det går att göra åtgärder även på äldre bebyggelse. Det var information som Hudson önskade att Italien kunde ta del av då de, menade han, alltid hänvisar till sitt kulturarv för att inte energieffektivisera! Inventeringen han hänvisade till verkar intressant för min och vår del i EU-projektet Co2ol Bricks.
Jag passade på att besöka Riksutställningars Present nere i Hamnen som både kändes modern, aktuell och inspirerande! Sammanfattningsvis besvarades mina förväntningar – det var sol, mycket folk om än inte så många som jag befarade och några intressanta slutsatser att ta med mig “hem”!
Pust! Det blev ett ambitiöst inlägg! I morgon blir det fler semarier och färre kommentarer för min del!
Therese Sonehag är arkitekt på Förvaltningsavdelningen/Kulturvårdsstöd, Riksantikvarieämbetet
Nya kommentarer