Archive for the 'Bebyggelse' Category

Nytt namn i Hejnum – och ett meddelande från medeltiden

Av: Magnus Källström den 5 October 2012 i Aktuellt, Bebyggelse and Runor. 3 Comments

G 247a på Hejnums kyrkas tornmur i ny skrud. Foto: Magnus Källström

Restaureringsarbetena i Hejnums kyrka, där årets första runfynd gjordes en kall januaridag, går mot sitt slut. Stenhuggarsignaturerna med runor på tornet har dokumenterats och målats upp, och de sista av byggnadsställningarna är nu nedmonterade. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg består de flesta av de nyfunna signaturerna av runorna hai eller haim (ibland felskrivet hnim). Detta är förkortning av det namn som i den sedan gammalt kända G 247a har lästs haimastr och tolkats som en lite oväntad skrivning för Haimfastr.

I den ristning som vi fick syn på i januari är texten annorlunda, och jag har länge brottats med hur den egentligen ska läsas. Även om det såg ut att kunna vara samma namn som i G247a kunde jag inte riktigt få ihop det, eftersom den sjätte runan helt säkert är l och inte s. Först i juni fann jag lösningen. Jag höll då på med att kalkera alla ristningar i muren på plast och när jag kom till G 247a upptäckte jag plötsligt att den runa som alltid hade lästs som ett s.k. gotländskt s i själva verket var en l-runa. Det står alltså haimaltr på båda stenarna, vilket måste återge ett namn Haimaldr. Vad jag vet är ett sådant namn okänt i Norden, men eftersom namn på -(v)aldr är relativt vanliga på Gotland kan det mycket väl ha funnits. Stenhuggaren i Hejnum måste alltså från och med nu byta namn. (Det kan nämnas att det på nyfyndet från januari faktiskt står lite mer än i G 247a: haimaltr : a, vilket troligen ska tolkas som “Haimald äger”.)

I Hejnums kyrka finns det inte bara runor på yttermurarna, utan också i putsen på insidan. Några av dessa har varit mycket svåra att läsa, eftersom de delvis är överkalkade. Bakom skranket till predikstolen finns till exempel en ganska lång runinskrift, där man egentligen inte har kunnat förstå mer än ordet sum “som”. När jag var där för två år sedan tyckte jag mig visserligen med fingrarna kunna känna mig fram till ett hier “här” på slutet, eftersom putsen som låg i ristningsspåren var mycket slätare än den omgivande väggytan, men jag var långt ifrån säker.

Nu under sommaren har en konservator avlägsnat det mesta av putsen i ristningen, och det är nu inte särskilt svårt att läsa hela inskriften.

Runorna bakom skranket. Foto: Magnus Källström

Där står:

uil- -mbr : hit : h-n : sum : uar hier

Något som bör betyda:  ”Viljam hette han som var här”! Att möta namnet Viljam (William) är kanske lite oväntat, men den första runföljden kan knappast vara resterna av något annat. Namnet kommer ursprungligen från kontinenten (fornhögtyska Willahelm, Willihelm) och ombildades till Vilhjalmr (och sedan till Viljamr) när det lånades till Norden i början av medeltiden.

Detta är inte första gången som en variant av namnet Vilhjalmr dyker upp i en gotländsk runinskrift. När man 2006 gjorde arkeologiska undersökningar inför byggandet av en ny entré utanför Gotlands Museum i Visby påträffades en kniv, där det på skaftet står att någon som hette kukri (hur det nu ska tolkas) har fått en “god kniv” af · uili(i)lmi dvs. “av Viljalm”.

Även om samma namn på kort tid har framkommit i två olika runinskrifter i samma landskap kan de inte avse samma person. Kniven har utifrån fyndomständigheterna daterats till omkring 1100, medan putsristningen i Hejnum sannolikt är flera århundraden yngre. Det är inte heller säkert att personerna ifråga hörde hemma på Gotland. Av formuleringen i Hejnuminskriften får snarast intrycket av en tillfällig besökare (Kilroy was here), men ristaren har å andra sidan använt ett gotländskt s och bör därför inte ha varit en alltför långväga gäst.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

Så kan Wiki Loves Monuments berika data från Riksantikvarieämbetet

Av: Johan Carlström den 3 September 2012 i Öppenhet, Bebyggelse, Bebyggelseregistret, FMIS/fornsök, Fornlämningar, K-samsök, Webb and Wikipedia. 1 Comment


Vinnaren av förra årets svenska upplaga av Wiki Loves Monuments. Foto: Ulff (CC by-sa)

Den gångna helgen sparkade årets upplaga av Wiki Loves Monuments igång. Det är en tävling som går ut på att fotografera fornminnen, byggnader och fartyg och ladda upp dessa på Wikimedia Commons (den mediadatabas kopplad till Wikipedia). På så sätt kan bilderna användas för att illustrera artiklar om t ex k-märkta hus. Ansvariga för den svenska delen av tävlingen är Wikimedia Sverige tillsammans med användarna på svenskspråkiga Wikipedia.

Det finns appar både för Android och iOS vilket gör det möjligt att fota och ladda upp bilder direkt på plats. Jag har själv testat Android-appen och det funkar riktigt smidigt. Data från FMIS och Bebyggelseregistret ligger till grund för fornminnes- och byggnadsdatan som används i tävlingen.

Vi håller just nu på att planera för höstens utvecklingsomgång i K-samsök (SOCH) och Kringla och ett av våra “spår” är att utveckla möjligheter att visa bilderna från tävlingen (och givetvis andra bilder) vid t ex fornminnen i Kringla. Detta möjliggörs då man vid uppladdningen av bilden anger id-numret i FMIS resp Bebyggelseregistret. Länkarna lagras i vår databas för användargenererat innehåll och kopplas ihop genom K-samsök.

På så sätt kan vi använda den crowdsourcade datan för att kvalitetshöja data från Riksantikvarieämbetet och då många fornminnen och byggnader saknar bilder är detta mycket värdefullt. Detta begränsas givetvis inte till Riksantikvarieämbetets data utan all data i K-samsök kan kopplas ihop med bilder i Wikimedia Commons.

Då de uppladdade bilderna dessutom märks med Creative Commons så finns det inte heller några rättsliga hinder för oss att att visa dessa i våra tjänster.

>> Johan Carlström jobbar med Kringla och K-samsök på Riksantikvarieämbetet.

 

Årets första runfynd

Av: Magnus Källström den 2 April 2012 i Aktuellt, Bebyggelse and Runor. 4 Comments


Runstudier på lite högre nivå i Hejnums kyrka. Foto Laila Kitzler Åhfeldt.

… gjordes redan den 18 januari i Hejnums kyrka på Gotland. Dagen innan hade jag genom Gotlands Museum fått reda på att man trodde sig ha funnit runor inristade på en bjälke högt uppe i tornet, vilket naturligtvis måste undersökas. Från Hejnums kyrka känner man sedan tidigare flera runristade gravhällar från medeltiden och runinskrifter har hittats på flera ställen i putsen inne i kyrkan. Dessutom finns tre stenmästarsignaturer huggna i kvaderstenarna på tornets västsida fem meter över marken. Att ytterligare runinskrifter skulle kunna dyka upp var alltså inte oväntat, särskilt som kyrkan just nu genomgår en renovering.

Det var alltså med viss förväntan som vi klättrade upp för stegarna till toppen av tornet. På träbjälken fanns mycket riktigt på flera ställen rader av raka streck ristade, men det gick inte att fastställa om de en gång varit runor eller om det bara rörde sig om just rader av ristade streck. Något besvikna fick vi klättra ner igen, men på nedvägen slog det mig att byggnadsställningarna runt tornet gav en ypperlig möjlighet att se de tre stenmästarsignaturerna på utsidan av tornmuren på nära håll. De två som har kunnat tolkas lyder haimastr “Haimfast” och botuiþr “Botvid”. Den senare runföljden är uppochnedvänd, vilket visar att stenhuggarna har märkt upp sina kvaderstenar medan dessa ännu låg på marken.

Efter att ha ägnat lite tid åt de tre ristningarna fick jag en ingivelse att gå runt tornhörnet och titta lite på sydsidan, där jag nästan direkt fick syn på en tidigare helt okänd runristning. Den bestod av ca åtta runor, som stod uppochned precis som i namnet botuiþr på västsidan. Inskriften började med ha, men trots att runorna var ganska tydliga kunde jag inte få något sammanhang i texten. Ljuset var dunkelt och iskallt smältvatten droppade längs tornmuren och löste upp det papper som jag försökte anteckna på. Jag har sällan varit med om en mer irriterande situation: att ha en alldeles nyfunnen runinskrift mitt framför nosen och inte vara i stånd att läsa den! Undersökningen fick alltså skjutas på framtiden.


Undersökning av den nyfunna inskriften i viss väta. Foto Laila Kitzler Åhfeldt.

Förra veckan var jag där igen under bättre förhållanden, men inte heller denna gång blev inskriften ordentligt läst. Under mellantiden hade man nämligen  upptäckt ytterligare 7-8 stenmästarsignaturer i murverket på tornet och all tid gick åt att inventera och preliminärgranska dessa. De visade sig alla vara mycket korta. En löd haimi, en annan haim, flera bestod endast av de tre runorna hai. Tydligen rör det sig om den tidigare kände Haimfast, som tröttnat på att hugga hela sitt namn och därför gradvis förkortat det. Kanske ska också “min” inskrift från januari tolkas på samma sätt. Efter de två inledande runorna ha finns nämligen ett kort lodrätt streck, som kanske ska uppfattas som ett skiljetecken. De följande runorna behöver i så fall inte höra till personnamnet, utan kan återge något annat, vad har jag ännu inte lyckats fundera ut.

En hälsning från medeltiden: hai. Foto Magnus Källström

Ortnamnsforskaren Herbert Gustavson har i en artikel 1938 föreslagit att namnet Haimfastr kan ingå i namnet på en bebyggelse i just Hejnums socken, nämligen det nu försvunna Hemsarve, som i så fall skulle återgå på ett äldre *Haimfastsarfa. Han tänker sig till och med att denna gård kanske har varit grundad “av kyrkobyggmästaren Haimfastr”. Detta är fullt möjligt, även om vi nu vet att Haimfast inte har varit byggmästare, utan helt säkert stenhuggare. På denna punkt har de nu gjorda runfynden försett oss med ny kunskap.

Våra undersökningar är inte avslutade och eftersom hela tornet ska rengöras borde det finnas goda chanser att hitta ytterligare inskrifter. Förhoppningsvis kommer vi då att få nya ledtrådar om vilka som högg kvaderstenarna till tornmuren i Hejnum.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Läs mer om de andra runinskrifterna i Hejnums kyrka i Thorgunn Snædals artikel i Gotlands runinskrifter 3. DS.

 

 

Skydd hävt – Kiruna stationshus rivs

Av: Carin Thalberg den 19 December 2011 i Aktuellt, Bebyggelse, Bebyggelseregistret and Stadsutveckling. 1 Comment

Bebyggelseregistret fick i förra veckan in ett beslut om hävande av byggnadsminnet Kiruna stationshus. Stationshuset ligger i ett område med stor risk för sprickbildning i och med malmbrytningen och kan på sikt inte stå kvar på platsen. Efter diskussioner om hur man skall kunna bevara byggnaden, antingen genom att flytta den eller demontera och bygga upp den på annan plats, har man nu kommit fram till att den enda möjliga utvägen är att göra en noggrann dokumentation och sedan riva byggnaden. Att demontera byggnaden och flytta den ses inte längre som ett alternativ eftersom det finns stora risker för ras. Samtidigt är delar av det kulturhistoriska värdet starkt förknippat till platsen, en självklarhet då det handlar om en järnvägsstation i anslutning till järnväg. Länsstyrelsen anser därför att detta värde skulle gå förlorat om byggnaden flyttades från sitt sammanhang. I länsstyrelsens beslut för hävandet av byggnadsminnet finns det tydliga riktlinjer för hur dokumentationen skall utföras.

Fotograf Jan Eve Olsson 1998-06-06

Kirunas stationshus byggdes 1915 i stram nationalromantisk stil och ritades av Folke Zettervall och blev statligt byggnadsminne 1986. Det övergick sedan till att bli byggnadsminne enligt kulturminneslagen 2001 då Jernhusen förvärvade byggnaden från staten.

Jag antar att vi kommer få se fler liknande beslut i Kiruna framöver.

Beslutet om hävandet av byggnadsminnet Kiruna stationshus finner du i Bebyggelseregistret under dokument. 

 

 

Din bild av kulturarvet – Wiki Loves Monuments

Av: Johanna Berg den 3 September 2011 i Aktuellt, Öppenhet, Bebyggelse, Bebyggelseregistret, Bilder, FMIS/fornsök and Fornlämningar. 1 Comment

Bor du i Europa? Har du en kamera? Då kan du tävla med tusentals andra fotointresserade i Europa om bästa bilden av ett monument. Lämna ditt bidrag till Wiki Loves Monuments. Wikimedias fototävling genomförs i år parallellt i tio länder från Estland till Portugal. Första dygnet inkom över 2000 bilder och hittills är det Polen som lämnat flest bidrag.

Hosjö kyrka Foto: Calle Eklund (CC-by-sa 3.0)

Vad är Wiki?

Wikimedia är rörelsen bakom Wikipedia, det fria uppslagsverket på nätet med över 400 miljoner besökare varje månad. Alla kan vara med och bidra till innehållet som skrivs av volontärer. Idag finns 18 miljoner artiklar och många entusiaster bidrar löpande med information och texter, men det har hittills varit svårare att få in visuellt material. Idén med fototävlingen är därför att uppmuntra så många som möjligt att bidra med bilder till Wikimedia Commons, den öppna databas som härbärgerar alla fria bild/mediaresurser som används i Wikipediaartiklar (och på många andra sajter).
Webben är en visuell värld och en bild säger mer än tusen ord. En och samma bild kan dessutom illustrera många olika ämnen. Bilden här intill kunde t ex läggas till artikeln om Hosjö kyrka och församling i Falun, men lika gärna illustrera allmänna begrepp som kyrka, kyrktorn, rödfärg eller olika byggnadstekniska termer  – på potentiellt hundratals olika språk!

Vad är ett Monument?

På svenska låter det kanske lite lustigt (namnet stammar från den holländska pilottävlingen i fjol) men innebörden är minnesmärke, det vill säga i första hand något som utgör ”ett minne från äldre tider” som t ex ett byggnadsverk eller fornminne. Vi är glada att data ur Bebyggelseregistret (BBR) och Fornminnesinformationssystemet (FMIS) kommer till nytta i tävlingen. Det gör det lättare för de tävlande att hitta till “monumenten” och vi hoppas på att få se många nya bilder av de platser som finns listade där. Spännande ställen finns i hela landet och vem som helst har nu chansen att främja intresset för viktiga platser i den egna hembygden. Dessutom finns det ju ännu mer fina saker att se på andra orter.

Hur kommer Love in?

För Wikipedia är monument och kulturminnesmärken ett viktigt område att samla och sprida information om. Riksantikvarieämbetet vill skapa ökat intresse och engagemang för kulturarvet, och vi hoppas förstås att de nytagna bilderna också ska synas i många Wikipedia-artiklar framöver. Tävlingen är ett sätt att under hösten uppmärksamma vår gemensamma kulturhistoria, men minst lika viktigt är att den långsiktigt bidrar till en pool av fria bilder, en värdefull resurs som direkt efterfrågats av lärare, elever, släktforskare och många andra. Att bilderna på det viset kan användas för ytterligare kunskapsuppbyggnad och informationsspridning är naturligtvis mycket positivt, och ligger helt i linje med Riksantikvarieämbetets uppdrag. Det ska bli spännande att få ta del av tävlingsresultatet och se kulturmiljöerna med nya ögon. Det är det alltid!

Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Tips inför utflykten

Av: Johan Carlström den 4 August 2011 i Bebyggelse, Bebyggelseregistret, Besöksmål, FMIS/fornsök, Fornlämningar, Tips and Webb. 0 Comments


Foto: Carl Curman, okänd datering

Vad är egentligen stenröset uppe på höjden? Vad är det för konstiga kullar i hagen bakom ladan? Det är sommar, vissa av oss är tillbaka på jobbet medan andra är mitt uppe i semestern. Då vi gärna rör oss ute i naturen på semestern så tänkte jag tipsa om några av våra (och andras) e-tjänster som kanske kan förhöja upplevelsen av utflykten.


Före utflykten
Vi på Riksantikvarieämbetet förvaltar flera databaser varav två kan vara användbara inför utflykten; Fornsök och Bebyggelseregistret. Dessa innehåller information om alla hittills kända fornlämningar samt skyddad historisk bebyggelse. Vill du göra en mer allmän sökning så rekommenderas Kringla vilket är en samsökstjänst som söker ner i ett 20-tal minnesinstitutioners databaser (inklusive Forsnök och Bebyggelseregistret). Kanske finns det äldre foton från platser som du brukar besöka?


Under utflykten
Det händer att man stöter på former ute i landskapet som man blir nyfiken på men som man inte haft möjlighet att kolla upp i förväg. När detta händer rekommenderar jag att du har laddat ner Kringla för mobilen (i dagsläget endast för Android-telefoner). Med denna app kan du få reda på vad som finns i närheten (byggnader, fornlämningar och koordinatsatta fotografier) med hjälp av GPS:en i din smartphone, på plats ute i landskapet. Har du istället en iPhone så finns det en app som heter Fornfynd där du kan söka fram fornlämningar. Fornfynd är inte utvecklad och förvaltad av Riksantikvarieämbetet men använder samma information som Kringla via K-samsök.

Efter utflykten
Alla har vi platser vi känner lite extra för och som vi kan berätta historier om. Dela med dig av din historia om dina platser på Platsr, Riksantikvarieämbetets community. Du kan lägga till text, ladda upp bilder och diskutera med andra. En ganska ny funktion är att du kan använda ditt Facebook-konto för att logga in.

Jag fick f ö ett supportmail till Kringlas e-postlåda från en användare som heter Eva och som avslutade vår konversation med: “Det här är som släktforskning fast med gamla hus och sånt i stället.”

Spot on! :)

>>Johan Carlström är systemansvarig för Kringla på Riksantikvarieämbetet

Malmberget workshop – digitalt berättande på Platsr

Av: Maria Logothetis den 21 June 2011 i Aktuellt, Bebyggelse, Gästblogg, Platsr, Stadsutveckling, Tankar kring..., Tips and Webb. 1 Comment

Simon presenterar workshopen
Foto: Maria Logothetis (CC-by)

För några veckor sen var vi från Riksantikvarieämbetet, Agnes, Gert och Maria,  i Malmberget i Gällivare för att genomföra en workshop i digitalt berättande (digital storytelling) tillsammans med deltagare från tre olika berättargrupper från Malmberget.

Bakgrunden till genomförandet av workshopen handlar om hur alternativa berättelser kan skapa ökad delaktighet och engagemang för kulturarvet, och möjligheten att tillgängligöra dessa på webben på Platsr community. Arrangemanget var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet tillsammans med Gällivare kommun och nätverket av berättargrupper från Malmberget samt Kulturskolan Stockholms mediecenter.

Klicka här för att fortsätta läsa ‘Malmberget workshop – digitalt berättande på Platsr’

Shanghai – Big foot is beautiful

Av: Daniel Nilsson den 4 October 2010 i Bebyggelse and Stadsutveckling. 0 Comments

 

Foto: Patrik Faming

Intresseorganisationen Sveriges Arkitekter anordnade Swedish Architect’s Day at Expo 2010 in Shanghai. Yrkesverksamma arkitekter från Sverige och Kina deltog för en dialog om nutid och framtid. Medverkande var bland annat svenska generalkonsulatet i Shanghai, Lunds universitet, Kungliga tekniska högskolan, Malmö stad, och universiteten i Peking, Shanghai och i Nanjing.

Sveriges generalkonsul i Shanghai, Bengt E Johansson påpekade i sitt öppningsanförande att Sverige är i Kina för att sälja processer och system och inte för att sälja kopior.

Tony Clark, CENTEC vid svenska ambassaden i Peking, talade om Incoming Chinese projects for Swedish Architects and planners in Tianjin and Tangshan.

Ett antal närvarande svenska arkitektföretag presenterade sin verksamhet. Intressant var bland annat en presentation av AIX Arkitekter som utvecklade möjligheten att använda moderna prefabricerade träkonstruktioner som kan transporteras sjövägen till Kina.

Professor Yu Kongjian, dekanus för landskapsarkitekturavdelningen vid universitetet i Peking höll ett mycket bejublat anförande under temat The Chinese challenge to build sustainable Cities. Han hänvisade till Kinas långa historia med lindade fötter. Att ha små fötter har representerat ett tecken på hög status. Man kan se det som en metafor för stadens landskap menade han, ett uttryck för det onaturliga och oanvändbara: ”The Little Foot Landscape”. I staden odlas inte persikoträden för sina frukters skull utan för sin dekorativa blomning. Fiskar odlas inte för att ätas utan för att betraktas. Människor på landsbygden, med olindade fötter i naturlig storlek, skördade och fiskade och har haft ett annat förhållningssätt till sin livsmiljö.

Yu Kongjian framhöll att vi behöver ”The Big Foot Revolution”. Det är dags för en förändring och Yu Kongjian föreslog två strategier.

1. Utveckla ekosystemtjänster och alternativa ekologiska system på alla nivåer. ”Landscape urbanism” kan vara en lösning.

2. ”Big foot is beautiful”! Utveckla en annan estetik. Exempel på det är att återvinna våtmarker och låt produktionsgrödor ingå i parkerna såsom i den strandnära park inom utställningsområdet som har projekterats av föredragshållaren.

Christer Larsson, Arkitekt och stadsbyggnadsdirektör i Malmö talade under rubriken Den svenska modellen av hållbar stadsutveckling. Han beskrev en vision av en mångfunktionell stad som är både småskalig och storskalig. Genom att foga samman stadens delar kan man skapa bättre förutsättningar för social integration. Avsikten är att skapa bygga en ram för nya livsstilar och nya arbetsplatser, det fjärde stadsrummet. Christer betonade den sociala-kulturella delen av hållbarhet och att bygga på förtroende, öppenhet och kunskapsdelning. 

Sveriges Arkitekters nya publikation Architecture for Everyday Life – Sustainability by Sweden delades ut. Publikationen ges ut med stöd av miljöminister Andreas Carlgren och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Regeringsuppdraget till miljö- och kulturmyndigheter om samverkan för att främja en hållbar stadsutveckling presenterades av museichef Lena Rahoult och de uppdragsgemensamma aktiviteterna under denna vecka i Shanghai presenterades av Pernilla Glaser.

2010-09-27 Bloggarna i Shanghai

When people matter – x och post-it i topp!

Av: Daniel Nilsson den 27 September 2010 i Bebyggelse and Stadsutveckling. 0 Comments

Fredagen den 24 september i den svenska Paviljongen på EXPO 2010

Den svenska paviljongen på världsutställningen EXPO 2010 i Shanghai vill visa upp Sverige som ett innovationsland. Vi hade blivit inbjudna för att leda en workshop där mänskliga värden och upplevelser av staden och stadsutveckling stod i centrum.

Workshopen bestod av fyra olika stationer. Vi möttes av nyfikna och mycket engagerade människor som gärna ville dela med sig av sina idéer, känslor och drömmar kring stadsutveckling. Vissa besökare närmade sig stationerna lite blygsamt, kanske ovana av det personliga och det direkta tilltalet i övningarna, medan andra deltog med ”liv och lust” utan att tveka. 

Den mest populäraste stationen var också den enklaste. Den handlade om att besvara frågorna Hur luktar en stad? och Hur låter en stad? på en post-it lapp. Resultatet blev en fantastisk vägg – ett färgsprakande lapptäcke bestående av hundratals lappar.

I modellverkstaden växte fantasifulla hus fram – både låga och höga. Hus kan vara runda – transparanta och ha ett träd i mitten av vardagsrummet!

En annan övning lyfte frågan om hur staden ska utvecklas och hur man helst vill bo. Det visade sig att de flesta vill bo med sin familj i låga hus och vill förflytta sig till fots eller med järnväg.  Många ville renovera istället för att riva och det fanns ungefär lika många som ansåg att staden skulle utvecklas långsamt istället för snabbt. Mycket intressant bild med tanke på att Shanghai och Kina växer explosionsartat. Shanghai har idag uppskattningsvis 20 miljoner invånare – det är två Sverige.

Besökarna fick även uppdrag riktade till sig som bland annat kunde handla om att på vägen hem stanna till på ett favoritställe eller prata med någon som man inte träffat förut.

På gruppens vägnar

Daniel Nilsson, Riksantikvarieämbetet och Patrik Faming, Boverket

Shanghai – Barnens expo 2010

Av: Daniel Nilsson den 24 September 2010 i Bebyggelse and Stadsutveckling. 0 Comments

Byggverkstad. Foto: Patrik Faming

Nu har vi haft våra första workshops på ”Orange Education” som är en öppen skolverksamhet för barn och ungdomar specialiserad på engelska. I Kina är det vanligt att man samlar samma typ av verksamhet längs med en gata. Gatan som Orange Education ligger på kan betecknas som en ”skolgata” med flera fritidshem och skolor med olika specialinriktningar. På lekfulla sätt försökte vi i två olika slags workshops fånga barnens perspektiv och upplevelser av staden och de gav oss massor av inspiration och nya tankar tillbaka. Barnen, som är mellan fem till tio år, var verkligen engagerade och kreativa. De byggde en gemensam stad i miniatyr i vilken också träd, människor och djur hade sin plats. Höga, låga, runda hus av alla slag, färger och former växte fram. Kinesiska lärare och vi ifrån Sverige hjälpte till och lyssnade vad som är viktigt och fint i en stad och där man bor.

Av papper, kartong, pinnar, sax, tejp och lim går det att bygga en stad. Foto Patrik Faming

På ovanvåningen satt barnen i smågrupper och ritade och förklarade. Frågan var bland annat – Du får besökare från yttre världsrymden och ska förklara ”vad är en stad?” Sedan ritade de unga personliga ”kartor” över deras viktiga platser och hur de rör sig i staden.

Madeléne Beckman, pedagog på Arkitekturmuseet och författarinnan Pernilla Glaser, med hjälp av skolans lärare, lockar fram barnens egna bilder av staden. Foto Patrik Faming

Som belöning för sitt arbete fick varje barn ett fint diplom. Foto Patrik Faming

Shanghai101923 Olov Schultz, Boverket och Daniel Nilsson, Riksantikvareämbetet