Archive for the 'Bebyggelse' Category

Page 2 of 5

Ett gammalt fyrhus på Öland


Foto: Carl Fredrick Lindberg, troligen 1875

Fyrar och fyrplatser är fina byggnader och miljöer, med en speciell och viktig funktion vid kusterna. Förr var fyrarna bemannade – idag är de automatiserade. Fyrar kan se ut på många olika sätt… I våra bildsamlingar stötte jag på en svartvit bild av ett fyrhus söder om Borgholm på Öland. Borgholms slottsruin syns vid horisonten. Två unga kvinnor i långa klänningar står arm i arm intill en stenmur. Är det kanske fyrvaktarens döttrar?

Det skulle vara intressant att veta om huset finns kvar idag och vad det har för historia. Bilden är tagen av fotografen Carl Fredrick Lindberg och den digitala bild vi ser är skannad från ett glasnegativ.


Foto: Carl Fredrick Lindberg, 1875

En annan bild av samme fotograf från en plats i närheten är daterad 1875 och det troliga är att bilderna togs vid samma tillfälle. Den lilla träbyggnaden på den andra bilden har antagligen använts som förgrund för att få djup i bilden av slottsruinen.

>> Anna Boman jobbar med bildsamlingarna och Flickr Commons på Riksantikvarieämbetet.

Swedish towns on Flickr Commons

Gothenburg / Göteborg, Västergötland, Sweden
Gustaf Adolf Square in Gothenburg/Göteborg, about 1900. Photographer: Unknown

This week, we present a new set on Flickr Commons, with photographs of towns from all over Sweden, taken about 100 years ago or more. The photos show town views and city environments, as well as individual buildings of different kinds – harbours, squares, castles, dwelling houses, school buildings, railway stations, administration buildings…you name it!

Visby, Gotland, Sweden
Visby harbour in the 1870s.  Photographer: Unknown

Today, some of the towns we see on the photos are well preserved in their historical parts - like Visby (a UNESCO World Heritage town) on the island of Gotland. Some of the towns have changed a lot since these photos were taken, and some of the buildings we see are replaced by new ones.

How precious aren’t these old images to show us how our environment has changed over time? They might lead us to reflect on different aspects of urban development, both positive and negative.

It would be great to see some modern comparative photographs posted as comments to these old town photos. Welcome to comment, tag and share!

>>Anna Boman is a member of the Flickr Commons team at the Swedish National Heritage Board

Riksantikvarieämbetet i Rio

På en av världens största konferens/ utställning om städer, World Urban Forum i Brasilien deltar Riksantikvarieämbetet mellan den 22-26 mars.

Det är regeringsuppdraget Hållbar stadsutveckling som ligger bakom vårt deltagande på konferensen och vi som deltar från Riksantikvarieämbetet är Nataliya Hulusjö redaktör, Åsa Dahlin, arkitekt och Mikael Frisk, antikvarie. Vi gör det tillsammans med Arkitekturmuseet, Boverket och Formas.

Temat i för konferensen år är ”The Right to the City – Bridging the Urban Divide”.

Genom vårt gemensamma framträdande kommer våra fyra myndigheter att visa sociala och kulturella aspekter på hållbar stadsutveckling i Sverige under vår egen slogan ”Bridging the Gap between citizens, professionals and authorities”

Samtidigt ska vi lära oss mer om hur de andra, internationella aktörerna arbetar för goda livsmiljöer i världens växande städer.

Vi som bloggar från Rio är:
Åsa Dahlin, Arkitekt Michael Frisk, antikvarie
Nataliya Hulusjö, Åsa Dahlin och Michael Frisk

Läs även mer på Boverkets blogg!

World Urban Forum i Rio

Nu ska vår geografiska data ut i Europa

I slutet av förra veckan besökte jag och Börje Lewin den danska huvudstaden för att delta i kickoff för projektet CARARE (Connecting ARchaeology and ARchitecture in Europeana) som i korthet går ut på att förse Europeana med data om fornlämningar och kulturhistoriska byggnader, något som vi har gott om i Bebyggelseregistret och Fornsök. Tanken är att vi ska leverera denna data via K-samsök. Vi kommer även att inventera om det finns annat material i K-samsök som svarar upp mot projektets syfte. Ett annat mål är att förse Europeana med data om kulturmiljöer i 3D och Virtual Reality. Finns det nån som känner till om det finns en sammanställning kring 3D och Virtual Reality på svenska museer?

CARARE kommer att:

“…add substantial value to Europeana and its users by:

  • Promoting and enabling participation in Europeana by heritage agencies and organisations, archaeological museums and research institutions and specialist digital archives, and raises awareness of Europeana in the domain
  • Establishing an aggregation service which contributes on a practical level to enabling interoperability, promoting best practices and standards to heritage organisations, taking account of the particular needs of content for archaeology and architecture
  • Implementing Europeana-compatible infrastructures, standards and tools in order to make millions of digital items available for heritage places across Europe, thus contributing to the growth of Europeana
  • Contributing expertise on geographic information
  • Acting as a test bed for Europeana’s APIs, which are intended to make contents available for other service providers to use, for example in the areas of tourism, education and humanities research
  • Establishing the methodology for 3D and virtual reality content to be made accessible to Europeana’s users” (från http://version1.europeana.eu/web/guest/details-carare/)

Projektet pågår fram till januari 2013 och i projektet deltar 29 institutioner från 20 olika europeiska länder. CARARE koordineras av Kulturarvsstyrelsen (Danmark) tillsammans med MDR Partners. Projektet kommer att ha en egen webbplats på www.carare.eu

>> Johan Carlström jobbar med K-samsök på Riksantikvarieämbetet.

Autochromes on Flickr Commons


Photographer: Unknown

A smaller collection of autochromes from the Swedish National Heritage Board has now been launched on Flickr Commons in a new Set.

This Set, called “Autochromes of Villa Bonnier“, contains 17 autochromes from the early 1930s (photographer unknown). They all show the exterior and the garden of a former private dwelling house in central Stockholm, called Villa Bonnier after its originator, the Swedish publisher Åke Bonnier Senior (1886-1979). Villa Bonnier was designed by the Swedish architect Ragnar Östberg (who also created the Stockholm City Hall). The Villa was built in 1927, and left by will to the Swedish State in 1981. Today it’s under special care as a listed state-owned historic building.


Photographer: Unknown

The autochrome method was an early colour photography process, invented by the French Lumière brothers in the first years of the 20th century, and replaced by colour film about 1935. A kind of diapositives, which couldn’t be copied, were developed through a special method that exposed glass plates covered with dyed potato starch grains.

We’re happy to show and to share these colourful pictures of a unique Swedish building. Welcome to view them on Flickr!

>>Anna Boman is a member of the Flickr Commons team at the Swedish National Heritage Board

Hjälp oss hitta namnen på konstnärerna

Skulptur vid centralsjukhuset i Kristianstad. Vem är konstnären?  Foto: Bengt A Lundberg
Skulptur vid centralsjukhuset i Kristianstad. Vem är konstnären? Foto: Bengt A Lundberg

Överallt i den miljö vi rör oss i finns det offentlig konst – skulpturer, väggmålningar och annat. Ibland tänker vi knappt på den – den bara finns där i ögonvrån. Ibland tycker vi att den är snygg och ett plus i miljön. Ibland tycker vi att den är ful kort och gott.

Något vi projicerar känslor på är det helt klart – och något vi helt klart skulle sakna om det inte fanns. Vad är fult och vad är snyggt? Smaken är olika – liksom utseendet på den offentliga konsten, och förhoppningsvis finns det något för alla.

I bilddatabasen Kulturmiljöbild finns det en hel del bilder som visar konst i det offentliga rummet, men tyvärr saknas ibland namnet på konstnären. Kanske just du kan hjälpa oss hitta namnen på de konstnärer som gjort skulpturerna på bilderna här?

Skulptur "Protonmolekyl" på Bredängs torg i Stockholms västra förorter. Vem är konstnären?  Foto: Bengt A Lundberg
Skulptur “Protonmolekyl” på Bredängs torg i Stockholms västra förorter. Vem är konstnären? Foto: Bengt A Lundberg

Skulptur i hörnet Centralgatan/Värendsgatan i Alvesta. Vem är konstnären?  Foto: Bengt A Lundberg
Skulptur i hörnet Centralgatan/Värendsgatan i Alvesta. Vem är konstnären? Foto: Bengt A Lundberg

Skulptur som föreställer Gunnar Gren, vid Gamla Ullevi i Göteborg. Vem är konstnären?  Foto: Bengt A Lundberg
Skulptur som föreställer Gunnar Gren, vid Gamla Ullevi i Göteborg. Vem är konstnären? Foto: Bengt A Lundberg

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.

Klimat och kulturarv – kan de samspela?

I Oslo, på Nobels fredssenter, samlades torsdagen den 12 november representanter från hela Norden för att diskutera klimatförändringar och kulturarv, både utifrån hot och problem liksom möjligheter och lösningar.

Konferensen är en del av det nordiska samarbets projektet “Effekter vid klimaendringar på kulturminnen och kulturmiljo”

Här kommer några av reflektionerna från konferensens talare som utgjordes av alltifrån arkitekter och byggnadsingenjörer till forskare och kulturgeografer:

- Negativa effekter av klimatförändringarna på kulturarvet kan, genom anpassning till rådande situation, ändras till det postiva.

- För resurs och energieffektivisering är kunskapen om äldre tiders byggtekniker, liksom val av material av stort värde.

- Kulturinstitutionerna har ännu ej fullt ut tagit på sig en tillräckligt stor roll i klimatdebatten.

- Det nordiska länderna har mycket att vinna i erfarenhets och kunskapsutbyte i dessa frågor.

- Traditionell byggnadsteknik har många lösningar avseende exempelvis lokalisering och ventilation som bidrar till en minskad CO2-belastning.

- Kommer klimatpolitiken att påverka landskapet mer än klimatförändringarna?

Ja, det var några av de många reflektionerna som framkom denna dag, vilka funderingar har du?

>> nedtecknat av Maria Jansson, kommunikatör på Riksantikvarieämbetet och del av infogruppen i projektet.

En nersliten skönhet

Slussen 1930-tal. Foto: Carl Gustaf Rosenberg
Slussen 1930-tal. Foto: Carl Gustaf Rosenberg

JAG BETRAKTAR CARL-GUSTAFS ROSENBERGS BILD av Slusskarusellens själva nav – ett motljusmotiv från det sena 1930-talet eller så. Så välbekant men ändå så främmande, så vardagligt men ändå så exklusivt och utom räckhåll. Ljuset frilägger detaljerna från fonden och kvinnas kontrakurs mot den manande pilen skapar ett kraftfält i motivets centrum.

ETT MISSLYCKANDE ÄR OUNDVIKLIGT, det inser jag samtidigt som jag överväger en  fotografering av samma plats igen 70 år senare.

Men lockelsen blir för stark och jag tar ändå en ny bild i augusti 2009, nyfiken på hur tiden hanterat denna – min egen och andra stockholmares – kulturmiljö.

ROSENBERGS BILD speglar en stad med värderingar som numera inte betyder så mycket.

Den unga kvinnan för sig, medvetet men utan jäkt – kanske lockar en liten shoppingtur i Blå Bodarna? Blomstergruppen lapar sol på lätta ben, uppenbarligen väl ompysslad av gröna fingrar. Vägvisaren står inte bara för information, den bjuder också på en liten visuell kick och är dessutom en integrerad del av den greppvänliga ledstången. Ett somrigt markistak till höger över caféet vid trappans krön vittnar också om en vaken blick för detaljerna. Trots den urbana miljön härskar här ett vårdat lugn. Och de ynglingar som idag manifesterar sig med klotter är ännu inte påtänkta.

MIN KAMERA ser ett skrovligt och forcerat samhälle där närmiljön har ringa betydelse.

Slussen augusti 2009. Foto: Bengt A Lundberg
Slussen i augusti 2009. Foto: Bengt A Lundberg

Nu avverkar kvinnan Slussen som en transportsträcka, mellan lämnandet på dagis och en tuff arbetsdag. Omvärlden avskärmas med MP3 i ena örat och mobilen i det andra.

Blommorna har fått ge vika för en betongcontainer där man tömmer sopmaskiner. Stenbeläggningen är uppriven med klumpiga lagningsförsök. En asfaltsvalk markerar den bortmejslade basen till den eleganta trappa vilken skapades för platsen och som nu ersatts av en brant protes som tvingats ut åt höger. Skyltarna som borde visa fotgängarna rätt spretar lite tvekande, knappt läsliga i sviterna av kronisk åverkan. När man höjer blicken för en vy mot Söder klyvs denna av gatubelysningens stålspjut som trängt undan de lätta vita glasarmaturer, som hos Rosenberg seglade i luften tillsammans med Strömmens måsar.

EN TRIST BILD, JA. Visserligen är min tagning knivskrap och välexponerad, men den atmosfär som Rosenberg speglade har skingras. Min kamera liknar ett medicinskt instrument som registrerar hälsoläget hos någon som insjuknat. För att man inte brytt sig.

Det bästa man kan säga om min egen bild är att den sakligt berättar om hur det faktiskt gick för en av Stockholms mest uppskattade mötesplatser.

Den påminner också om att kulturmiljövård är ett uppdrag utan slut. Och att fotografiet är oöverträffat när dess misslyckanden och framgångar behöver studeras. Det är en mission den delar med tusentals andra fotografier i Kulturmiljöbild.

I Kulturmiljöbild finns mer än 150 bilder av Slussen under fyra århundraden.

>> Bengt A Lundberg är fotograf och jobbar på Riksantikvarieämbetet.

Sverige – Finland, en delad historia

Det är temat på årets upplaga av Kulturhusens dag den 13 september – dagen då hus, byggnader och miljöer av kulturhistoriskt och/ eller intressant värde öppnas upp.

Logga KHD 2009.indd
Syftet är att visa upp det gemensamma kulturarvet vi delar med våra finska grannar. Alltifrån kolmilor och finnskogar till vasaslott och arbetskraftsinvandring. Ta chansen och upptäck vårt gemensamma kulturarv och historia denna dag!

Kom och hör berättas om arbetskraftsinvandringens avtryck i Uppland på exempelvis Heby tegelbruksmuseum, Järnboden i Harg eller Skebo bruk där det även kommer att bli tangoundervisning! Om den finländska arbetskrafstinvandringen kan du även få höra mer om i Ljugsbro i Östergötland

Besök någon av alla de finngårdar som håller öppet under Kulturhusens dag i Värmland, Dalarna, Hälsingland, Västmanland och Härjedalen.

Murberget i Härnösand har du möjlighet att få vet mer om finländsk tradition i Norrlandskustens byggnadskultur.

Och på Norrbys museigård i Väte på Gotland, får du veta mer om de Finlandsbarn som bodde där. Finska krigsbarn berättas det även om på Olssonska Gården i Torsås.

I Torsångs kyrka i Borlänge har du möjlighet att beskåda den berömda Finnkuren och i Bodals kyrka på Lidingö kan du få smaka på karelska proger och kaffe .

Fler finska kulinariska upplevelser kan du få exempelvis i Oxelösund där GAlleri O erbjuder smakprov från högtider och fester i den Sverige-Finska historien, liksom i Kållered där det bjuds på finska specialiteter vid Sven i Finlands torpgrund. Och i Falekvarna utanför Falköping maler man finskt svedjeråg i kvarnen och bakar av detta.

I Stockholm kan du ta dej ett bastubadFinlandsinstitutet.
Det kan du även göra på Koivuma fäbodvall i Norrbotten - men då även i en rökbastu.

Beredskapsmuseet i Viken, Skåne, kan du få veta mer om Sverige och Finland under andra världskriget och i Kukkolaforsen några mil norr om Haparanda har du möjlighet att få ta en Flottfärd över älven till den finska sidan.

Och i Uppsala har du möjlighet att höra mer om den finländske arkitekten Alvar Altos verk: V-Dala nationshus.

Välkommen att upptäcka vårt gemensamma kulturarv och historia med Finland på Kulturhusens dag den 13 september 2009!

Läs mer om vad som händer där du bor på: www.raa.se/khusdag

>> Maria Jansson är kommunikatör och webbredaktör på Riksantikvarieämbetet.

Roşia Montană – ett rumänskt Kiruna

I blogginlägget Människor och gruvsamhällen när marken brister har Åsa Dahlin tidigare skrivit om den planerade flytten av Kiruna och Malmberget. Jag vill ta upp en intressant rumänsk parallell till dessa två svenska stadsflyttar, nämligen gruvorten Roşia Montană i västra Transsylvanien som jag hade möjlighet att göra ett hastigt besök i för ett par år sedan.

rosia-montana1
Delar av Roşia Montană är idag en spökstad med tomma och förfallna byggnader. Foto: Jerker Moström

Ett kanadensiskt bolag vill genom en gigantisk satsning utvinna över 300 ton guld inom loppet av 16 år (med det dagsaktuella guldpriset motsvarar detta ett värde på ca 71 miljarder SEK). För att kunna genomföra projektet måste hela staden rivas och tömmas på sina 2000 invånare. Projektet har lett till en infekterad strid både på det lokala och nationella planet men frågan har också givit internationellt eko. Moståndare hävdar att hela projektet är en veritabel miljöskandal medan förespråkarna menar att satsningen är nödvändig för att skapa ekonomisk tillväxt i ett av Europas fattigaste områden.

Den rika guldfyndigheten vid Roşia Montană var väl känd redan av romarna som efter att ha ockuperat provinsen Dacia bröt stora mängder guld på platsen. Fortfarande finns lämningar kvar av romarnas gruvbrytningen i form av ett 25 km långt tunnelsystem i berget. Sedan romarna har tyskar, ungrare och rumäner genom åren grävt guld i området. Gruvbrytningen pågick fram till Rumäniens EU-inträde 2006 men tvingades då stänga eftersom anläggningen inte uppfyllde EU:s miljökrav.

rosia-montana3
I bakgrunden skymtar gruvbrytningens effekter i landskapet. Stora delar av berget har karvats ner för att komma åt guldet. Foto: Jerker Moström

Redan innan gruvan stängdes överfördes rätten till fortsatt gruvbrytning till Roşia Montană Gold Corporation som till största delen ägs av det kanadensiska bolaget Gabriel Resources och som nu alltså vill återuppta gruvbrytningen. Detta kommer bland annat ske i form av ett av Europas största dagbrott och en 180 meter hög dammanläggning för urlakning av malmen som kommer innehålla uppskattningsvis 196 miljoner ton cyanidhaltigt vatten.

Inlösning av egendom har pågått i flera år redan vilket inte bara har förvandlat Roşia Montană till något av en spökstad utan också skapat starka slitningar i lokalsamhället. Uppskattningsvis 60% av fastigheterna är redan utköpta medan många av de kvarvarande vägrar utköp som ett sätt att motsätta sig projektet.

rosia-montana2
Blått och gult har blivit symbolfärger i kampen mellan motståndare och förespråkare. De blå skyltarna berättar att egendomen är utköpt av Roşia Montană Gold Corporation. De som vägrar sälja kontrar med att sätta upp gula skyltar med texten “Ej till salu”.

Det är fortfarande ovisst om projektet kommer att kunna realiseras. Nyligen gav högsta domstolen Gabriel Resources rätt i en tvist med rumänska miljödepartementet angående delar av projektets genomförande men det rumänska parlamentet har planer på att förbjuda användningen av cyanid för att utvinna guld vilket kan förändra förutsättningarna för projektet i grunden.

Roşia Montană är bara ett av många exempel världen över på globala, ekonomiska intressen som sätter både ekosystem och lokalsamhällens förmåga till långsiktigt fortlevnad på prov. I ett område som Transsylvanien är förstås behovet av ekonomisk utveckling stort och mycket talar för att gruvprojektets investeringar ger fördelar för den lokala ekonomin – åtminstone på kort sikt. Frågan är vad som blir kvar att leva på och för 16 år, 300 ton guld, ett dagbrott och en gigantisk cyaniddamm senare?

Mer information om :

>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och GIS på RAÄ.