Archive for the 'Aktuellt' Category

Raoul Wallenberg – two student photographs


Raoul Wallenberg as a senior high school graduate in May 1930, together with his mother Maj von Dardel. Photo: Berit Wallenberg

The 17th of January 2012 was the start of the Raoul Wallenberg Year, celebrated in memory of the Swedish businessman, architect and diplomat, born in Stockholm on August 4th, 1912. Raoul Wallenberg saved the lives of thousands of Jewish Hungarians during his diplomatic service at the Swedish Legation in Budapest in the last period of the Second World War. On January 17th, 1945, Raoul was arrested by the Soviet military and disappeared for ever from the Western world. He was imprisoned in Moscow, where he died in 1947, according to official Soviet sources.

The Swedish National Heritage Board keeps in it’s holdings a collection of photographs by the Swedish archaeologist and art historian Berit Wallenberg, a ten years older female relative of Raoul. The photograph above was taken by Berit at Raoul’s graduation day on May 13th, 1930 at Nya Elementar Senior High School in Stockholm. By his side stands his mother Maj, remarried von Dardel in 1918. Raoul’s father Raoul Oscar Wallenberg deceased three months before he was born.

The second of the two photographs of Raoul in Berit Wallenberg’s collection shows Raoul in a group of fellow students at the graduation day.


Raoul Wallenberg third student to the right in the upper row. Photo: Berit Wallenberg

The photographs by Berit Wallenberg, from Sweden and Europe in the 1920s and 1930s, will be the next photo collection to be shown on the Swedish National Heritage Board’s page on Flickr Commons, starting later this spring. More about it to come…

Read more about the Raoul Wallenberg Year 2012 at the home page of the Government Offices of Sweden.

Skydd hävt – Kiruna stationshus rivs

Bebyggelseregistret fick i förra veckan in ett beslut om hävande av byggnadsminnet Kiruna stationshus. Stationshuset ligger i ett område med stor risk för sprickbildning i och med malmbrytningen och kan på sikt inte stå kvar på platsen. Efter diskussioner om hur man skall kunna bevara byggnaden, antingen genom att flytta den eller demontera och bygga upp den på annan plats, har man nu kommit fram till att den enda möjliga utvägen är att göra en noggrann dokumentation och sedan riva byggnaden. Att demontera byggnaden och flytta den ses inte längre som ett alternativ eftersom det finns stora risker för ras. Samtidigt är delar av det kulturhistoriska värdet starkt förknippat till platsen, en självklarhet då det handlar om en järnvägsstation i anslutning till järnväg. Länsstyrelsen anser därför att detta värde skulle gå förlorat om byggnaden flyttades från sitt sammanhang. I länsstyrelsens beslut för hävandet av byggnadsminnet finns det tydliga riktlinjer för hur dokumentationen skall utföras.

Fotograf Jan Eve Olsson 1998-06-06

Kirunas stationshus byggdes 1915 i stram nationalromantisk stil och ritades av Folke Zettervall och blev statligt byggnadsminne 1986. Det övergick sedan till att bli byggnadsminne enligt kulturminneslagen 2001 då Jernhusen förvärvade byggnaden från staten.

Jag antar att vi kommer få se fler liknande beslut i Kiruna framöver.

Beslutet om hävandet av byggnadsminnet Kiruna stationshus finner du i Bebyggelseregistret under dokument

 

 

Intensiva Intensivdagar


Foto: Lars Lundqvist, Riksantikvarieämbetet (CC BY-NC-SA)

Under tre fantastiska dagar har jag presenterat Riksantikvarieämbetets berättarsajt Platsr Riksutställningars Intensivdagar, och jag kan bara konstatera att det här med berättande, de alternativa och personliga berättelserna är väldigt aktuellt! Jag pratade med många under dagarna, men några fastnade särskilt i mitt minne.

Åsa Eriksson, en engagerad kultursekreterare i Bålsta som brinner för att få Bålstas ungdomar att upptäcka sina röster och själva definiera och beskriva sig och sin hemort. Sara Lindquist och Elfrida Bergman som driver projektet Qeering Sápmi där livsberättelsen står i fokus – hur är det att tillhöra två minoriteter samtidigt? Innebär omvärldens attityder att man måste kompromissa? Fokus ligger på kraften i berättandet;  “Forskning visar att det enda sättet att bryta ner fördomar är att låta människor ta del av livsberättelser” för att citera Elfrida.

Allra sist på Intensivdagarna låg Riksantikvarieämbetets och Berättarministeriets programpunkt “En väv av berättelser”. Dilsa Demirbag Sten från Berättarministeriet, Agnes Kempe och undertecknad från Riksantikvarieämbetet pratade om berättande, delaktighet och vad som händer när det finns ett forum där man kan göra sin röst hörd. Berättarministeriet jobbar med barn från socialt utsatta områden, hjälper dem att hitta sina egna röster och sitt eget språk via skrivarverkstäder. Platsr är en sajt där berättelsen kan leva vidare genom att andra tar del av den, kommenterar den, kanske bygger på den eller inspireras att göra en egen.

Här kan man lyssna på föreläsningen igen.

Under 2012 samarbetar Riksantikvarieämbetet och Berättarministeriet i ett projekt kring berättande och historia. Det ska bli väldigt spännande!
Slutligen: tack alla för möten, inspiration och inte minst berättelser!

 

>> Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet

Samlingsforum 2011

Årets Samlingsforum hölls i Göteborg på Världskulturmuseet. Temat i år var ”Tillgänglighet och bevarande”. Samlingsforum startade 2010 som ett resultat av ett uttryckt behov av mötesplatser för personal på museer som arbetar med samlingar. Målgruppen är konservatorer, samlingsansvariga, föremålsantikvarier och intendenter m.fl. Vår intention är att genomföra ett seminarietillfälle per år under varierade teman samt gärna i samarbete med en annan institution eller organisation.

Årets möte skedde i samarbete med Världskulturmuseet i Göteborg samt PRE-MAL (De svenska museernas och arkivens skadedjursgrupp).

Foto: Annika Carlsson

Temat ”Tillgänglighet och bevarande” bottnar i det stora tryck som många museer har på att visa upp sina samlingar samt hur bevarandet ofta upplevs hamna i skymundan i museets verksamhet. Vi ville visa på de exempel som finns idag där bevarandet av samlingarna har legat i fokus för att öka tillgängligheten i till exempel utställningar, bloggar eller andra sociala medier.

Diana Walters från Museion inledde den första dagen med ett kraftfullt föredrag rörande hur tillgängligheten som begrepp blivit ett modeord inom museerna de senaste åren. Samtidigt visade hon på hur stora grupper stängs ute från att delta i museiverksamheten.

Nick Poole från Collection Trust (en oberoende organisation i Storbritannien som arbetar världsövergripande med museer, bibliotek, gallerier och arkiv för att utveckla samlingsförvaltning) fortsatte med att redogöra 10 nyckeltrender inom museer i Storbritannien. Här tryckte han bla på
“Preservation & collections care are the responsibility of the whole organisation , Curators, managers and other specialists need to be educated about the role of Conservation and collections care and their impact on it.” “Avoiding thinking of the institution in terms of ‘front of house’ and ‘back of house’ “.

Under programpunkten öppet forum hölls 10minutersinlägg om till exempel pågående eller avslutade projekt här är ett axplock av dessa:
- Digitaliseringen av herbarieark på Naturhistoriska riksmuseet, där den högupplösta skanningen som sker av typsamlingen möjliggör att färre föremål behöver skickas på lån. Lånehanteringen sliter annars mycket på föremålen.
- Hur arbetar man med fältkonservering på en arkeologisk utgrävning och den fördel detta innebar för bevarandet av föremålen.
- Erfarenheten Jönköpings museum har av publikt arbete med konservering där den publika delen snabbt blev väldigt vardagsbetonad, det var inget konstigt att ha publik som stod på andra sidan fönstret och tittade på när man arbetade.
- Konserveringen av Poseideonstatyn på Götaplatsen där engagerade Göteborgare och snäv tidspress för projektet medfört många ställningstaganden.
- Vi fick också en redogörelse för barnutställningen och projektet Jordlingar på Världskulturmuseet och hur bevarandefrågan varit central under hela tiden.

Foto: Annika Carlsson

En spännande föreläsning handlade om hur man inom National Trust på Attingham Park genomför ett program som heter: Attingham Re-discovered. Här sker konservering och restaurering av slottet och parken inför publiken.
”By engaging our visitors in the debates we hope to make it clearer why these decisions need to be so carefully thought through, why they often take a long time, cost a lot of money and that there are usually no right or wrong answers”.
Projektet har lett till att besökarantalet stigit och viljan att donera pengar till detta kostsamma och tidskrävande arbete ökat. http://beta.nationaltrust.org.uk/attingham-park/our-work/

Under dessa två dagar startade Förvaltningsavdelningen att Twittra. Det var ett sätt för oss att snabbt dela med oss av intressanta nyheter och kommentarer från seminariet. Den intresserade kan följa twitterflödet på #samling2011

Ingela Chef Holmberg, Förvaltningsavdelningen

Studiebesök som genererar

På Riksantikvarieämbetet tar vi ofta emot studiebesök. Det är alla sorters grupper som kommer och hälsar på, allt från skolklasser till pensionärsföreningar. Det är så klart kul!

Ännu roligare blir det när de här besöken resulterar i inlägg på besökarnas bloggar.

De här tjejerna twittrade entusiastiskt om sina besök så jag frågade om det skulle komma några blogginlägg om besöket.

Ska tillsammans med grannarna @ och @ besöka en tredje granne @
@mssundberg
Malin Sundberg
Känns som jag är med i ett avsnitt av CSI. Snart är jag helt bevandrad i masspektrometrar och elektronförflyttningar. Ping @
@Pennerdahl
Angelica Pennerdahl
@ Vi hade det fantastiskt bra! :) jag litar på att det kommer blogginlägg från både @ och @
@mssundberg
Malin Sundberg

Här är inläggen:

Johanna Pausini

Florys

Platsr Org i drift!

Platsr.se sajt
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by)

Nu har vi äntligen sparkat igång Platsr Org på Platsr.se.  Systemutvecklingen började i mitten av september men diskussioner kring detta initierades redan under vårvintern 2011 med ett flertal museer bland annat.  Det är en ny användarnivå för organisationer, museer,  föreningar och liknande helt enkelt, samt en del förbättringar i gränssnittet för alla!

Varför Platsr Org?

Jo, just för att man enkelt ska kunna registrera sig på Platsr som en organisation, museum, arkiv, förening, företag eller liknande, dels för att synas, men också för att kunna kommunicera med användare på Platsr på en öppen och flexibel plattform.

Möjligheten att kombinera personligt, individuellt innehåll med mer ’strukturerade informationspaket’ är en utveckling på Platsr sajt som alla Platsrs besökare och användare har nytta av – framförallt ger det Platsrs besökare en bred och varierad sajt där både personliga platsberättelser med individuella avsändare och mer strukturerade informationspaket från organisationer går att finna. Samtidigt deltar Platsrs registrerade medlemmar aktivt med kunskapsuppbyggnaden kring kulturmiljön genom att skapa egna platser samtidigt som det finns möjlighet att interagera med övriga användare och er.

Platsr Org blir en förlängning av en organisations hemsida men med ett öppet och kommunikativt gränssnitt där ni syns och kan presentera eget material samtidigt som ni kan kommunicera med Platsr besökare och användare.

Platsr ska framgent bli en plattform för att skapa upplevelse- och lärobjekt, objekt som ska göras tillgängligt via ett API både för offentligt och privat bruk. Viktigt är att materialet som läggs in på Platsr är fritt och återanvändbart och uppmärkt (Creative Commons) för att kunna nå ut och nyttjas. Är materialet inte fritt är det inte tillgängligt. De fria licenserna på bild och text gör att informationen går att skörda till tredje part (att applikationsutvecklare till bland annat mobilappar kan hämta relevant info) till t ex turist- och upplevelsenäringen eller att användas i läromiljöer, fritt och gratis. Materialet förvaltas långsiktigt av Riksantikvarieämbetet.

Tänk på att som en Platsr Org-medlem bidra med fyllig och relevant information kring en plats. Relevant information innebär också att de platser som har fri, fyllig och rik information är de som kommer att ’skördas’ via ett API.

Följande parametrar ska vara med för en ’bra plats’:

  • Rubrik
  • Kartmarkör
  • Inledning
  • Berättelse, gärna med en personlig ton (fri licens dvs, CC-by eller utslocknad, finns  alternativ att bocka i)
  • Bild/bilder (fri licens dvs, CC-by eller utslocknad, finns alternativ att bocka i när man laddar upp)
  • Taggar

Bonus är inlänkat:

  • Video (via YouTube)
  • Ljud (via SoundCloud)
  • Länkar (länka till er hemsida, eller annat som anknyter till platsen)

 

Runsten funnen vid Småhamra Gård i Österhaninge

Roger Wikell och Rolf Norlin vid  nyfyndet (foto Th. Snædal).

Den 23 augusti 2011 anmälde arkeolog Roger Wikell, Sorunda, att en runsten påträffats vid Småhamra gård i Österhaninge socken söder om Stockholm. Ett par dagar senare granskade jag fyndet tillsammans med Roger och upphittaren, arrendator Rolf Norlin. Enligt Norlin så uppmärksammade han stenen redan vid höstplöjningen 2010, men det dröjde till vården innan ha lyfte upp stenen ur åkern upp på åkerkanten intill fyndplatsen ett 50-tal meter nordöst om Småhamra gård och ca 10 meter väster om uppfartsvägen mot gården.

När vårregnen hade tvättat stenen ren från jord och lera upptäckte Norlin att det var en runsten. Det dröjde dock ända till augusti innan Roger Wikell fick reda på fyndet och kontaktade mig.

Det är alltid en högtidlig stund att för första gången se en nyfunnen runsten och tyda runorna. Jag blev mycket glad när jag såg denna stenbumling, så typisk sörmländsk i sin skrovliga skönhet. Stenen är drygt 2 meter lång och upptill 130 cm bred. Överdelen är mycket omfångsrik i förhållande till rotpartiet, vilket troligen är orsaken till att stenen redan inom några få decennier har ramlat omkull och så småningom sjunkit ned i marken. Detta bekräftas av att ristningen inte är nämnvärt vittrad.

Inskriften uppkritad (foto Th. Snædal).

Från Småhamra är tidigare ett litet, nu förkommet, runstensfragment känt (Sö 267). Med all säkerhet har de båda stenarna stått vid en bro eller vadställe över det lilla vattendrag eller bäck som rinner genom dalgången. Österut fortsätter vägen mot Åvaviken, västerut förenar den sig med vägsystemet mot Österhaninges centralbygder och vidare mot Västerhaninge. Vägen passerar en runsten vid Högsta gård och området är för övrigt ganska runstensrikt.

Ornamentiken består av en drakslinga som omger ett kors på stenens mitt. Inskriften meddelar att:  ”Gunnar och Ulf och Sighjälm lät resa stenen efter Halvdan, sin fader. Gud hjälpe hans ande.” En utförligare rapport om inskriften kommer att skrivas när den är granskad och kommenterad i alla detaljer.
Eftersom stenen var sprickig och flagrig på vissa ställen packade stenkonservator Paterik Stocklassa in den i lera för att lösa upp smuts och eventuell påväxt. Den 25 oktober tvättades stenen och lagades, därefter restes den på impedimentet omkring 10 meter söder om fyndplatsen till upphittarens, Rolf Norlins, stora glädje och stolthet.

Stenkonservator Paterik Stocklassa (bakom stenen) och hans assistent Peter reser stenen (foto Th. Snædal).

Thorgunn Snædal
fil.dr. förste antikvarie
Förvaltningsavdelningen
Kulturvårdsstöd

Sammanfattning av Konsten On-line

Filmar med Kodak

Vad hände egentligen? Vad handlade det om? Varför hade en massa konstintresserade museimänniskor samlats på Länsmuseet Gävleborg?

En väldigt stor anledning var ju så klart för att träffas, umgås, utbyta erfarenheter, hitta samverkansvägar och lära känna nya och gamla vänner.

Men det handlade även om att hämta in kunskap, ta del av vad andra museer jobbar med och lyssna på intressanta talare.

Jag har försökt sammanfatta lite kort vad varje punkt handlade om, och jag har lagt in länkar till respektive presentation på Bambuser. Vissa av talen har jag sammanfattat i lite längre referat.

Torsdag 27 oktober

Susan Chun, museikonsult från New York

Susan Chun berättade om projekten hon har jobbat med, vad man kan göra med hjälp av nätet för att hitta nya vägar att tillgängliggöra museets samlingar. Hon berättade också om nuvarande projekt och vikten av att bidra till Wikipedia.

Ett längre referat hittar du här, en intervju med Susan finns på Youtube (på engelska) och hela hennes presentation ser du på Bambuser (engelska).

Laurel Ptak, New York

Laurel Ptak flyttade nyligen till Sverige för att jobba på Tensta Konsthall. Hon berättade om när hon startade en fotoblogg, I heart photograph, och hon berättade sedan om några intressanta grejer hon har gjort.

Is it possible to make a photograph of New Jersey regardless of where you are in the world?

Ett projekt för ett museum där vem som helst fick skicka in sin bild av New Jersey. Det kom in allt från Google Maps-bilder till ambitiösa konstprojekt till vanliga turistbilder. Alla bilder fick vara med i utställningen efter som Laurel kände att hon inte kunde avgöra vad som skulle få vara med.

Det blev stor succé och de lokala tidningarna skrev om det och AP, en stor nyhetsbyrå, plockade upp det och spred nyheten över hela USA.

Bland annat om ett projekt som hette Lets Meet In Real Life som handlade om att föra samman offline och online genom att upplåta ett galleri i New York åt konstsajter som fick fyra timmar var att använda lokalen för att visa sina saker. Det handlade om att skapa möten bland alla som bara satt hemma framför datorn och tittade på konst.

Free Kevin. Laurel berättade att hon alltid varit fascinerad av fildelningskulturen och när hon en dag hittade en samling filmer på The Pirate Bay så fick hon en idé. Hon insåg att den användaren var en sorts kurator, som hade satt ihop 30 filmer som handlade om hackers.

Hon skapade ett bibliotek, för att utmana den skillnad i upphovsrätt som gäller bibliotek. Hon visade de nedladdade filmerna och uppmanade besökarna att kopiera filmerna. Piratturk, användaren som lagt upp filmerna på nätet, fick kredd som kurator. Laurel stod som arrangör.

Vem som helst fick tillgång till utställningsmaterialet och fick ordna liknande evenemang världen över. Enda motkravet var dokumentation.

Här kan du se hela Laurels presentation (på engelska).

Ny teknik i praktiken

Philippa Björck-Nanfeldt från Göteborgs konstmuseum visade hur de hade jobbat med att få besökarna, främst ungdomarna, att engagera sig mer i konstverken med hjälp av mobiltelefoner. Det gick ut på att man laddade ner ett program till telefonen och genom den kunde ta del av info om tavlorna och även kommentera verken. Med hjälp av Bluetooth-teknik kunde man skicka kommentarer till ljustavlor som visade texten eller så fick man svara på frågor om verken.

Det handlade mycket om att ungdomarna skulle få ge sin syn på verken och sedan låta andra ta del av detta.

Ingalill Jansson från Hallwylska museet berättade sedan om deras inblandning i Googles Art Project. Läs ett utförligare referat här och se både Philippas och Ingalills presentationer på Bambuser här.

Johanna Berg om K-samsök, Kringla och Platsr.

Då Charlotte Wiking från Fotografiska blev sjuk så berättade Johanna Berg om Kringla, Platsr och K-samsök, tre tjänster från Riksantikvarieämbetet.

Sedan hölls en superkort workshop där det kom fram många kloka önskningar och förslag.

 

Fredag 28 oktober

Hilde Boe, Munch-museet i Oslo

Fredagen inleddes med att Hilde Boe från Munch-museet berättade om deras närvaro på nätet. Det mesta de har finns på nätet. All korrespondens, brev och annat finns tillgängligt på nätet. Hon berättade om deras Facebook-satsningar med mera. De jobbar även på en ny blogg.

Se hennes spännande presentation på Bambuser.

Erik Forslund, BUS

Dagens moderator Johanna Berg frågade ut Erik Forslund från Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, BUS, om upphovsrättsfrågor och avtalsfrågor.

Läs ett sammandrag här på bloggen eller se frågestunden på Bambuser.

Jonas Öberg, Creative Commons.

Jonas Öberg från Creative Commons Europa, berättade vad CC är, vad det innebär, vilka olika licenser som finns och vad man ska tänka på. Han berättade om alla fördelarna med att märka så mycket som möjligt med Creative Commons-licenser och vilka fallgropar som finns.

Läs mer på Creative Commons svenska sida och se sedan Jonas på Bambuser.

 

Här ligger alla Bambuser-sändningar arkiverade. Dessutom finns det en del bilder på Flickr som är fria att använda (så länge man uppger källa, fotograf och licens).

Alla blogginlägg om Konsten On-line 2011:

Inför Konsten On-line

Torsdagens talare

Bambuser Konsten On-line

Program dag 2

Bilder från första dagen

Susan Chun

Hallwylska och Google Art Project

Erik Forslund, BUS

 

Text & foto: Henrik Löwenhamn, Riksantikvarieämbetet

Sveriges okändaste runsten


Fotoskanning: M. Källström

Runstenen vid Röks kyrka i Östergötland kan nog med rätta karakteriseras som Sveriges mest kända runsten. Men vilken är Sveriges minst kända runsten? Jag skulle vilja hävda att det är runstenen från Ljusdals kyrkogård (Hs 20) i Hälsingland. Att denna sten inte har väckt någon större uppmärksamhet beror på att den dök upp mycket hastigt för att lika snabbt försvinna igen.

Fyndet gjordes vid grävningen av en grav på kyrkogården den 16 augusti 1886 och förmodligen hade vi aldrig fått veta något om det om inte kapten Vilhelm Engelke hade råkat befinna sig i Ljusdal för en tillfällig förrättning. Han fick kronofogden Per Söderman att ta hand om de nyfunna fragmenten och föra dem till sockenstugan. Själv författade Engelke en skrivelse till riksantikvarien Hans Hildebrand och bifogade också en teckning av stenen. Enligt brevet, som nu finns i ATA i Stockholm, bestod fyndet av ”af fyra lösa stycken, af hvilka tvänne [...] passa tillsammans”. Dessutom upplyser han att ”[s]tenen synes haft en nära rund slinga med en häst i midten”. Detta är faktiskt den utförligaste beskrivning av stenen som finns, eftersom den teckning som Engelke skickade med brevet senare verkar ha förkommit.

Dessvärre råkade även stenfragmenten ut för samma öde. När arkeologen Gustaf Hallström besökte Ljusdal 1929 var de spårlöst försvunna och de så förblivit trots att det i en tidningsartikel samma år utlovades en hittelön på upp till 50 kronor. Även teckningen har senare efterspanats utan resultat. På 1970-talet väcktes idén om att en kriminalteknisk undersökning av det bevarade brevet till Hildebrand kanske skulle kunna avslöja spår av teckningen som måste ha skickats i samma konvolut. Detta uppslag bedömdes dock vid närmare efterforskning som orealistiskt och någon undersökning kom aldrig till stånd.

Den 5 oktober i år höll jag på med att försöka utreda förhållandet mellan ett antal runstensfynd i Väversunda kyrka i Östergötland och hade i ATA beställt fram mapparna med runstensbilder från denna socken. Eftersom det i Väversunda också finns runor på kyrkdörren fick jag även fram en mapp med ”Diverse runor och runinskrifter” som jag egentligen inte hade tänkt beställa. Den innehöll inskrifter på andra föremål än runstenar från flera svenska landskap, men längst bak fanns dessutom en del rätt blandat material som man tydligen inte hade lyckats identifiera. Här lade jag särskilt märke till en blyertsteckning med detta utseende:


Fotoskanning: M. Källström

Det slog mig direkt att detta måste vara Engelkes försvunna teckning som gäckat forskning och hembygdsintresserade i mer än 120 år! Den stämmer exakt med beskrivningen i brevet till Hildebrand och runformerna faller också väl in i den norrländska runtraditionen. Tyvärr är det inte helt lätt att tolka inskriften. Man kan på teckningen läsa något i stil med (a)ruaR…smuau…-si(R)sun : (a) …(u)kr : inta…, men egentligen går det inte att begripa mer än ordet sun som säkerligen betyder ’son’. Kanske ska några av de runor som ser ut som a-runor egentligen tolkas som h-runor av s.k. kortkvisttyp och då skulle inskriften ha kunnat inledas med hruaR, vilket kan vara mansnamnet Hroarr ‘Roar’.

Att vi inte direkt kan tolka de runföljder som Engelke har avbildat beror nog inte på att han har varit en dålig runläsare eller på att ristaren inte har kunnat skriva. Snarare har inskriften – liksom många andra av Hälsinglands runinskrifter – haft ett mer ovanligt innehåll, och när bara brottstycken återstår är det inte så lätt att rekonstruera texten. Här är det egentligen bara att hoppas på att framtida fynd ska sprida nytt ljus. Även om teckningen länge har varit på vift, vet vi med förvånansvärd exakthet var fragmenten hittades 1886. I Fornminnesregistret (Raä Ljusdal 363:1) har man nämligen med hjälp av en markering på en äldre kyrkogårdskarta kunnat bestämma fyndplatsen till ”13 m 194 g[rader] om SV hörnet av Ljusdals kyrka”. Detta är alltså en plats att hålla ögonen på.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Jag vet nu också var teckningen har befunnit sig under sin mer än hundraåriga bortovaro, men det kommer jag att skriva om i ett annat sammanhang.

Platsr mobil – en betaversion i år

PlatsrMobBeta

Under september och oktober har vi fortsatt att utveckla mobilapplikationen för Platsr. Det har varit klurigare än vi väntat oss på grund av tekniska problem med ramverket jQuery. Resultatet av systemutvecklingen blir sålunda en betaversion av Platsr mobilapplikation i år. Tanken med Platsr mobil är att hjälpa dig att hitta intressanta platser när du är ute, men även att kunna skapa platser som du sen kan fortsätta pyssla med och fördjupa hemma vid datorn på Platsr.se. Den är i princip byggd för Android version 2.2 och nyare versioner, då detta operativsystem är det mest kompatibla operativsystemet med det ramverk som vi använder. Utgångsläget för appen var dock en operativobunden app som även skulle funka för iPhone och Windows Phone men det var för tekniskt svårlösligt inom projektets resurser. Vi har också haft lite manfall internt inom mobilutvecklargänget som försvunnit till andra betesplatser, men det ingår liksom att man får hantera sådant i ett projekt så gott det går.  Tester har utförts internt under hela utvecklingsperioden. Det går endast att testa appen innanför Visby-lokalernas väggar  i nuläget, eftersom vi använder Riksantikvarieämbetets testmiljö (i Visby) men vem som helst får givetvis komma förbi och testa på! Vi hoppas kunna släppa Platsr mobil beta, på Android Market i mitten av november någon gång. Västmanlands läns museum har som vi tidigare sagt varit med och supportat projektet finansiellt och sitter med i styrgruppen för projektet -  fin och uppskattad samverkansform!

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by)