Archive for the 'Arkeologi' Category

Digitala Sveriges runinskrifter vid första basen

Av: Gun Larsson den 17 January 2012 i Arkeologi and Runor. 3 Comments

Run-Janne målar i runorDen första publika versionen (betatest) av  Digitala Sveriges runinskrifter har landat på Riksantikvarieämbetets webbplats.

Vi har fått god respons på projektet från många presumtiva användare och nu finns hela innehållet tillgängligt på nätet.  Projektet arbetar vidare med den digitala versionen för att frigöra den från de “fysiska hinder” som hör till bokverket. Projektets mål är en forskarplattform med sökgränssnitt och fler källor än Sveriges runinskrifter. Men det målet når vi i följande projektetapper.

Bokverket Sveriges runinskrifter har getts ut i häften, men är tänkt att läsas i en särskild bindningsordning. Vi har försökt att samla länkar till text och planscher var för sig för att underlätta läsning. Band och häften har delats upp i flera filer för att underlätta nerladdning. Observera att pdf-dokumenten ändå tar tid att ladda ner (vanlig filstorlek är 45 Mb).

Ge oss gärna respons, det ger oss mer underlag till att förbättra Digitala Sveriges runinskrifter.

Gun Larsson / operativ projektledare för Digitala Sveriges runinskrifter

Sveriges okändaste runsten

Av: Magnus Källström den 28 October 2011 i Aktuellt, Arkeologi, Fornlämningar and Runor. 4 Comments


Fotoskanning: M. Källström

Runstenen vid Röks kyrka i Östergötland kan nog med rätta karakteriseras som Sveriges mest kända runsten. Men vilken är Sveriges minst kända runsten? Jag skulle vilja hävda att det är runstenen från Ljusdals kyrkogård (Hs 20) i Hälsingland. Att denna sten inte har väckt någon större uppmärksamhet beror på att den dök upp mycket hastigt för att lika snabbt försvinna igen.

Fyndet gjordes vid grävningen av en grav på kyrkogården den 16 augusti 1886 och förmodligen hade vi aldrig fått veta något om det om inte kapten Vilhelm Engelke hade råkat befinna sig i Ljusdal för en tillfällig förrättning. Han fick kronofogden Per Söderman att ta hand om de nyfunna fragmenten och föra dem till sockenstugan. Själv författade Engelke en skrivelse till riksantikvarien Hans Hildebrand och bifogade också en teckning av stenen. Enligt brevet, som nu finns i ATA i Stockholm, bestod fyndet av ”af fyra lösa stycken, af hvilka tvänne [...] passa tillsammans”. Dessutom upplyser han att ”[s]tenen synes haft en nära rund slinga med en häst i midten”. Detta är faktiskt den utförligaste beskrivning av stenen som finns, eftersom den teckning som Engelke skickade med brevet senare verkar ha förkommit.

Dessvärre råkade även stenfragmenten ut för samma öde. När arkeologen Gustaf Hallström besökte Ljusdal 1929 var de spårlöst försvunna och de så förblivit trots att det i en tidningsartikel samma år utlovades en hittelön på upp till 50 kronor. Även teckningen har senare efterspanats utan resultat. På 1970-talet väcktes idén om att en kriminalteknisk undersökning av det bevarade brevet till Hildebrand kanske skulle kunna avslöja spår av teckningen som måste ha skickats i samma konvolut. Detta uppslag bedömdes dock vid närmare efterforskning som orealistiskt och någon undersökning kom aldrig till stånd.

Den 5 oktober i år höll jag på med att försöka utreda förhållandet mellan ett antal runstensfynd i Väversunda kyrka i Östergötland och hade i ATA beställt fram mapparna med runstensbilder från denna socken. Eftersom det i Väversunda också finns runor på kyrkdörren fick jag även fram en mapp med ”Diverse runor och runinskrifter” som jag egentligen inte hade tänkt beställa. Den innehöll inskrifter på andra föremål än runstenar från flera svenska landskap, men längst bak fanns dessutom en del rätt blandat material som man tydligen inte hade lyckats identifiera. Här lade jag särskilt märke till en blyertsteckning med detta utseende:


Fotoskanning: M. Källström

Det slog mig direkt att detta måste vara Engelkes försvunna teckning som gäckat forskning och hembygdsintresserade i mer än 120 år! Den stämmer exakt med beskrivningen i brevet till Hildebrand och runformerna faller också väl in i den norrländska runtraditionen. Tyvärr är det inte helt lätt att tolka inskriften. Man kan på teckningen läsa något i stil med (a)ruaR…smuau…-si(R)sun : (a) …(u)kr : inta…, men egentligen går det inte att begripa mer än ordet sun som säkerligen betyder ’son’. Kanske ska några av de runor som ser ut som a-runor egentligen tolkas som h-runor av s.k. kortkvisttyp och då skulle inskriften ha kunnat inledas med hruaR, vilket kan vara mansnamnet Hroarr ‘Roar’.

Att vi inte direkt kan tolka de runföljder som Engelke har avbildat beror nog inte på att han har varit en dålig runläsare eller på att ristaren inte har kunnat skriva. Snarare har inskriften – liksom många andra av Hälsinglands runinskrifter – haft ett mer ovanligt innehåll, och när bara brottstycken återstår är det inte så lätt att rekonstruera texten. Här är det egentligen bara att hoppas på att framtida fynd ska sprida nytt ljus. Även om teckningen länge har varit på vift, vet vi med förvånansvärd exakthet var fragmenten hittades 1886. I Fornminnesregistret (Raä Ljusdal 363:1) har man nämligen med hjälp av en markering på en äldre kyrkogårdskarta kunnat bestämma fyndplatsen till ”13 m 194 g[rader] om SV hörnet av Ljusdals kyrka”. Detta är alltså en plats att hålla ögonen på.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Jag vet nu också var teckningen har befunnit sig under sin mer än hundraåriga bortovaro, men det kommer jag att skriva om i ett annat sammanhang.

Ett nytt registreringsverktyg för FMIS

Av: Hanna Larsson den 10 October 2011 i Arkeologi, FMIS/fornsök and Systemutveckling. 0 Comments

E4:an norr om Gävle med Högbackasjön till höger

Foto: Pål-Nils Pålsson

FMIS, Riksantikvarieämbetets digitala informationssystem för fornminnen, behöver ett nytt registreringsverktyg. De program som vi använder idag börjar bli föråldrade och vi har under årens lopp samlat på oss en mängd idéer om hur man kan göra registreringsarbetet enklare och smidigare.

Under hösten och vintern gör därför jag och mina kollegor Ingemar Johansson, Johan Andersson och Maria Carlsson en förstudie, där vi undersöker hur ett nytt registreringsverktyg bör se ut. Själva utvecklingsarbetet kommer att göras under nästa år och förhoppningsvis kan vi som arbetar med FMIS börja använda det nya verktyget 2013 (peppar peppar). Tanken är att det ska bli en webbapplikation som kan användas både av oss handläggare på Riksantikvarieämbetet och de externa registrerare som arbetar med den nuvarande registreringsklienten och FältGIS.

Det är mycket att undersöka innan utvecklingsarbetet kan börja. Tanken är att fornminnesinformationen i framtiden ska läggas in i FMIS genom en helt digital process. Arbetet med den så kallade digitala produktionskedjan har legat på is sedan vår avdelning flyttade till Visby, men i och med utvecklingen av det nya registreringsverktyget behöver arbetet nu tas upp igen. Den nya applikationen kommer inte i sig att förändra hur arkeologiska undersökare och inventerare rapporterar in sin information till Riksantikvarieämbetet. Men för att den ska kunna användas även i framtiden måste vi redan nu börja fundera på vad en digital produktionskedja kommer att innebära.

Just nu arbetar vi för fullt med att ta fram en budget för nästa års utveckling. För att kunna göra det kartlägger vi våra krav på den nya registreringsapplikationen och undersöker vilka alternativ som finns.

Hanna Larsson arbetar med förstudien för en ny registreringsapplikation till FMIS

Nu digitaliserar vi Sveriges runinskrifter

Av: Gun Larsson den 30 September 2011 i Aktuellt, Arkeologi, Bibliotek/arkiv and Runor. 3 Comments
 Som tidigare aviserats på detta forum har Riksantikvarieämbetet fått medel från Riksbankens jubileumsfond för att digitalisera bokverket Sveriges runinskrifter och publicera det på nätet.  Projektet pågår för fullt och varar året ut. 
Detaljbild av Kvarntorpshällen från databasen Kulturmiljöbild.

Detalj från Kvarntorpshällen, Täby socken, Uppland. Foto: Bengt. A Lundberg

Uppdraget att skanna och texttolka Sveriges runinskrifter har gått till Stockholms universitetsbibliotek och arbetet avslutas i dagarna. Publiceringen av den första versionen av sökbara pdf-filer är planerad till slutet av 2011.

Projektet Digitala Sveriges runinskrifter ska inte bara resultera i digitala faksimil (pdf), vi gör också en förstudie till en interaktiv kunskapsplattform som kan bli en modell för andra forskningsområden. Via plattformen, som har arbetsnamnet e-runic, ska forskare, antikvarier, studenter, hembygdsforskare och andra intresserade, utöver Digitala Sveriges runinskrifter, kunna söka information i andra digitala källor med rundata. Här ska också tjänstemän kunna göra tjänsteanteckningar om t.ex. nyfynd, antikvariska insatser, analyser etc. och länka till nypublicerade rapporter av olika slag. Vem som helst ska dessutom kunna kommentera eller tipsa om iakttagelser som gäller runinskrifter.  Kopplingsdosan för de olika informationskällorna tänker vi bygga på K-samsök.

En framgångsfaktor för projektet är det nära samarbetet med Riksantikvarieämbetets antikvarier, runforskare och personer knutna till Uppsala runforum. Ett projekt för och med viktiga intressenter.

När Digitala Sveriges runinskrifter är publicerade och förstudien är klar, kommer vi att göra en ny projektansökan för att förverkliga och bygga kunskapsplattformen e-runic.

Gun Larsson, operativ projektledare för Digitala Sveriges runinskrifter

Workshop i Malmberget & platser på Platsr kring Motala ström..

Av: Maria Logothetis den 12 May 2011 i Aktuellt, Arkeologi, Platsr, Systemutveckling, Tankar kring..., Tips and Webb. 0 Comments
Workshop i digitalt berättande
Just nu förbereder vi en workshop för digitalt berättande i Malmberget, Gällivare. Riksantikvarieämbetet, Kulturskolan Stockholms mediecenter och Malmberget berättargrupper anordnar gemensamt en 2 dagars workshop för digitalt berättande. Kulturskolans mediecenter, under ledning av Simon Strömberg,  anordnar workshops under handledning som har till uppgift att stärka delaktighet och eget skapande med medier som verktyg.

För att kunna genomföra workshopen på bästa sätt, förbereder deltagarna en personlig berättelse som sedan används i workshopen. En jag-berättelse som tar avstamp i ett specifikt minne eller en plats med koppling till Malmberget. Den färdiga digitala berättelsen (filmen) kommer att bli cirka 1-1,5 minut, så 250 ord brukar vara tillräckligt. Bilder att illustrera berättelsen med, digitala bilder eller fotografier, teckningar, kartor och annat som kan fotas/skannas av kan användas i den digitala berättelsen.

Riksantikvarieämbetets community Platsr kommer sedan att användas som plattform för att publicera videoberättelserna. Workshopen genomförs 21 – 22 maj, mer om detta kommer framöver.
Platser kring Motala ström
Göran Gruber och Mats Engström från UV Öst samarbetar med Platengymnasiet kring ett temaarbete som handlar om att väcka frågor kring hur platser skapas och ge perspektiv på hur grupper och individer använder dessa. Fokus i detta arbete ligger på Motala ström och dess omgivningar. Målet är att är att väcka insikter hos gymnasieeleverna om hur berättelser kring det förflutna skapas och används utifrån olika aktörers perspektiv, utgångspunkter och erfarenheter.
Det vill säga att genom diskussioner och praktiska övningar visa på historieskapande processer längs Motala ström och därigenom ge redskap för ett kritiskt tänkande. Tidigare i veckan fick de  23 eleverna från Platengymnasiet välja varsitt ställe som har betydelse för dem. På Platsr community kunde de sedan göra sin plats synlig på nätet. Dels markerades den ut på kartan, dels skrev dom en kort presentation och berättelse om platsen. Med detta ville Göran och Mats från UV Öst belysa hur platser är knutna till minnen och identitet samt hur denna handling i sig skapar en plats.
Följande arbetsmoment ingår i projektet:
1. Eleverna får själva välja en plats/byggnad/område som man kort presenterar på Platsr. I presentationen ingår att besvara/reflektera kring vissa uppställda frågor (som man kommer fram till i grupp) såsom vad som har hänt på platsen, hur den kan ha sett ut tidigare, hur den används, vilken betydelse den har etc. Detta för att väcka frågor kring hur platser omkring oss definieras och beskrivs.
2. En vandring längs med Motala ström. Den visar på de olika tidslagrens fysiska avtryck i landskapet. Här väcks frågor kring vad som hänt och vad som finns kvar. Elever, lärare och arkeologer berättar om vad de kan tänkas veta om platserna längs strömmen. Plocka fram frågepaketet från moment 1 och ställ dem mot de olika platserna. Vissa frågor kommer att vara enkla att besvara, andra kräver mer research. Eleverna får välja ut en plats att arbeta vidare med.

3. Teori, metod och material – hur hantera och värdera källor, hur hitta material?

4. Bearbetning av frågorna (kring de platser eleverna valt i moment 2) – Dvs. egen forskning, grupparbete med handledningstillfällen.

5. Arkeologisk utgrävning – eleverna besöker och deltar i utgrävning. Visa på alternativa metoder att skapa historia. Diskussion kring kopplingen mellan arkeologiskt material, metod och tolkning.

6. Redovisning bl a genom att skriva in den platsen längs med strömmen som man arbetet med i Platsr.

Läs mer om detta intressanta projekt här.
Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Fornsök – nyheter inför 2011

Av: Daniel Langhammer den 20 December 2010 i Aktuellt, Arkeologi, FMIS/fornsök, Fornlämningar and Systemutveckling. 2 Comments


Rökstenen. Foto: C. F. Lindberg – 1872

I mitten av januari planeras driftsättning av några nya funktioner i Fornsök. Sedan ”nya Fornsök” släpptes i maj 2008 har Riksantikvarieämbetet bedrivit utveckling i mindre skala på årsvis basis. Tanken har varit att göra små men kontinuerliga förbättringar av söktjänsten. Årets utveckling bygger delvis på förslag som hängt med sedan 2008, samt synpunkter som inkommit från er användare sedan dess. Det senare är ett viktigt inslag inför all utveckling och vi önskar att ni även i fortsättningen är lika flitiga att skicka in synpunkter på förbättringsområden och andra önskemål till fornsok@raa.se . Exempel på några funktioner som kommer är RSS-feed, sökning inom handritad polygon och flerval vid sökning.

På Riksantikvarieämbetet pågår för närvarande diskussioner kring våra tjänster med utgångspunkt i sam- och framtidsplanering, ett arbete som leds av Henrik Summanen på enheten för informationsutveckling. Här finns planer på begreppsmodellering och anpassning till den semantiska webben, ett arbete som måste ske i flera steg under ett antal år. En översyn av Riksantikvarieämbetets systemportfölj kommer att göras, viktiga frågor berör vad systemen skall göra för vem i framtiden. Närliggande planer för Fornsök är att enheten för informationsförsörjning kommer att initiera en förstudie för ett nytt webbaserat registreringsverktyg. Under nästa år kommer vi också att se över hur vi kan stärka sök- och hjälpfunktioner i tjänsten, samt påbörja arbetet med att införa CC-licensiering för bilder och information.

>> Daniel Langhammer jobbar med FMIS/Fornsök på Riksantikvarieämbetet

En halv miljon till världens runforskning!

Av: Lars Lundqvist den 25 October 2010 i Aktuellt, Arkeologi, Om RAÄ, Runor and Webb. 6 Comments

En fantastiskt kul sak hände oss här på Riksantikvarieämbetet förra veckan: Riksbankens Jubileumsfond beslutade nämligen att bidra med 500 000 kronor till digitalisering av det 7 000 sidor tjocka bokverket ”Sveriges runinskrifter”, ett hett eftertraktat bokverk för många forskare och runintresserade – i och utanför Sverige. Tack vare att Riksbankens Jubileumsfond velat stötta projektet finns förutsättningar att skapa stor nytta för många forskare och runintresserade över hela världen!

Med en digitaliserad version av ”Sveriges runinskrifter”, parad med webben som dominerande informationskanal finns nu helt nya förutsättningar att skapa en utvecklad infrastruktur och arena för global runforskning och för många intresserade att på olika sätt utveckla kunskapen om runstenarna!

Bokverket ”Sveriges Runinskrifter” efterfrågas idag av ett brett spektrum forskare – nationellt och internationellt – med språklig, stilhistorisk respektive landskapshistorisk inriktning. Men: Flera av banden är sedan länge slutsålda och är svåra att finna på bokmarknaden. Många bibliotek kan i och för sig erbjuda dem, men ofta bara som referenslitteratur som inte kan lånas hem. Därför har Riksantikvarieämbetet sett det som angeläget att en digital version skapas, som görs öppet och enkelt tillgänglig på Internet!

”Sveriges Runinskrifter” är i sig en massiv insats som stöttats och utgivits av Kungl. Vitterhetsakademien. Arbetet grundlades av riksantikvarien Hans Hildebrand på 1880-talet och den senaste tryckta delen utkom 1981. Den tredje och avslutande delen av Gotlands runinskrifter har publicerats i en preliminär digital version på Riksantikvarieämbetets hemsida. Några områden väntar dock fortfarande på att bli behandlade i verket. Hit hör Norrlandslandskapen Hälsingland, Medelpad och Jämtland, men också Dalarna med sina särpräglade dalrunor från nyare tid.

Runinskrifterna är ett för norra Europa unikt språkligt, historiskt och konsthistoriskt material och har varit så ända sedan intresset för kulturarvsforskningen väcktes under 1600-talet. I svensk antikvarisk tradition utgör således runor ett klassiskt intresseområde. De svenska runinskrifterna, skriftbärarna och deras fyndsammanhang rymmer efterfrågad forskningsinformation, som till mycket stora delar finns samlad i verket ”Sveriges runinskrifter”.

Digitaliseringsarbetet kommer att ske på Riksantikvarieämbetet, med en vetenskaplig bas i två forskningstjänster inom runforskningsområdet som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, Vitterhetsakademien och Riksantikvarieämbetet. Arbetet kommer att knytas till flera andra ledande forskningsmiljöer på området, framförallt Uppsala runforum på Institutionen för nordiska språk vid Uppsala Universitet. Projektet tar sikte på att skapa en grund för en kraftfull infrastruktur för kulturarvsforskning.

Vi ser idag att en kunskapsplattform behöver utvecklas i flera steg, där både forskarintressena och informationens öppenhet och användbarhet är A och O. Det första stegen på denna väg är att:

1) digitalisera bokverket ”Sveriges runinskrifter” och göra det öppet tillgängligt via Internet för en global forskarpublik under 2011

2) utforma en modell och planera för att skapa en webbaserad, infrastrukturell plattform för forskning och kunskapsspridning om runinskrifter. Detta tar sikte på ett utvecklingsarbete under 2012.

>> Magnus Källström, fil dr och runforskare på Riksantikvarieämbetet
>> Lars Lundqvist, enhetschef på Riksantikvarieämbetet

Skrivklåda i Träkumla

Av: Magnus Källström den 2 August 2010 i Arkeologi and Runor. 0 Comments


Foto: Magnus Källström

De gotländska kyrkorna är fyllda av text. I väggmålningarna, på gravhällarna i kyrkogolvet och på många av inventarierna finner man meddelanden från medeltiden. Dessa är inte alltid så lätta att läsa och förstå. Ibland består skriften av latinska bokstäver men lika ofta stöter man på runor. De senare verkar ha varit särskilt populära i de mer tillfälliga inskrifter som kan finnas inristade i väggputsen inne i kyrkan, och som lättast lokaliseras med hjälp av släpljus från en ficklampa.

I vissa kyrkor som Lye och Bunge finns utrymmen som är proppfulla med denna typ av ristningar, medan de i andra lyser med sin frånvaro. Till de senare hör Träkumla kyrka, som länge har saknat kända runinskrifter. På min sista arbetsdag på Gotland före sommaren gjorde jag av en tillfällighet ett besök i denna kyrka och noterade då att det fanns gott om klotter med latinska bokstäver på den norra korväggen ovanför den korstol som står där. I väggen finns en fyrkantig nisch och när jag lyste in i den med min ficklampa upptäckte jag fem runor ristade i den vänstra smygen av nischen. Jag trodde då att jag hade gjort en nyfynd, men senare efterforskningar i ATA i Stockholm visade att runorna hade upptäckts redan 1998 i samband med renoveringen av kyrkan. Däremot har inskriften aldrig blivit runologiskt undersökt eller publicerad.

Det ser närmast ut som det står kemek, men den första runan kan också vara tänkt som m och den sista eventuellt som f. Något begripligt fick jag inte ut av detta, men runorna var uppenbarligen ristade i äldre tid, eftersom ristningspåren delvis var täckta av putslager.

Några dagar senare var jag tillbaka för att försöka ta en bättre bild och jag hade engagerat min åttaåriga dotter att hålla ficklampan. När vi var klara bad jag henne att lysa lite på väggen på egen hand medan jag gjorde några anteckningar. Det dröjde inte många minuter innan jag hörde: “Pappa, jag har hittat fler runor”, och mycket riktigt fanns det en svagt ristad rad med otvivelaktiga runtecken:


Foto: Magnus Källström

Ristningslinjerna var delvis fyllda med puts, men det gick att läsa h(i)-rs—… och därefter fanns spår av ytterligare runor. Denna ristning är jag rätt säker på att ingen tidigare har sett, men inskriften är alltför skadad för att kunna tolkas med någon större säkerhet. Kanske har texten inletts med ett hi[e]r ‘här’, som eventuellt har följts av en form av verbet sitia ‘sitta’. Man kan i så fall spekulera om den anonyme ristaren har skrivit något i stil med “Här sitter/satt jag och…”, men fortsättningen får vi tyvärr aldrig veta.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

Leiknar i Lärbro

Av: Magnus Källström den 22 June 2010 i Arkeologi and Runor. 0 Comments


Källa: Gotlands museum

I sin Runographia Gothlandica, publicerad 1743, nämner George Wallin en runsten, som fanns i golvet till Lärbro kyrka. Stenen ska ha legat på den norra sidan i den nionde kyrkbänken från koret räknat. Inskriften var mycket nött och av runorna kunde han endast läsa har : riti stain :. Trots Wallins noggranna uppgifter har senare forskare inte kunnat återfinna stenen och den betraktades därför som förkommen.

2006 hittade man i Gotlands museums arkiv ett fotografi av en fragmentarisk runsten från Lärbro kyrka med bl.a. runorna …eiinar · riti · stain · i… “…Einar(?) uppreste stenen efter(?)…”. Av allt att döma är detta samma sten som Wallin har sett, men det framgick inte när den skulle ha påträffats och vart den hade tagit vägen.

Lösningen visade sig finnas på nätet, i Gotlands museums digitala katalog. Där omtalas nämligen att en runsten ska ha tillvaratagits på 1950-talet i samband med kyrkans restaurering. Ett besök i museets arkiv gav fler ledtrådar. Där fanns ytterligare ett fotografi av stenen med den klargörande texten: “Runsten fr. kyrkgolvet i långhusets NV-del.”  (se ovan) Stenen hade alltså legat på exakt samma plats som Wallin angav 1743.

Runstenen ska ha införlivats i museets samlingar 1960, men man undrar varför ingen verkar ha sett den sedan dess. Även här gav den digitala katalogen svaret. Under ett annat inventarienummer omtalas nämligen en 60 x 69 cm stor runsten “med djurornamentik + runtext i vinkel”, som 1974 hade påträffats utan nummer i samlingarna. Fyndorten uppgavs vara okänd, men av beskrivningen och proportionerna att döma borde detta vara den saknade stenen från Lärbro!

För några veckor sedan fick vi tillfälle att besöka museets magasin och efter lite letande och lysande med ficklampor i hyllorna lyckades vi lokalisera stenen. Förmodligen var detta första gången som den blev undersökt av runologer, och vi kunde nästan omedelbart konstatera att namnet inte var Einar utan Leiknar, vilket det också funnits vissa misstankar om. Runorna -ei(k)nar · riti · stain · står i ett rakt runband tvärs över stenen. Namnet Leiknarr är tidigare endast känt från en runsten i grannsocknen Hangvar, och det har troligen varit ett speciellt gotländskt namn.

Runstenen har en gång huggits till för att passa som golvsten och ristningen är delvis utplånad på grund av långvarig nötning. Med snedbelysning i mörker gick det dock att urskilja mer av ornamentiken än vad som syntes på de äldre fotografierna och vi upptäckte också rester av fler runor vid kanterna.


Foto: Magnus Källström

Snart gick det upp för oss att detta förmodligen bara är en liten del av en ursprungligen ganska stor sten. Kanske har den från början haft den karakteristiska bildstensformen med runorna i en slinga längs stenens kanter och det raka runbandet horisontellt över mittytan. Då kan texten “Leiknar reste stenen” inte ha inlett inskriften utan borde i stället ha avslutat den. Det är lite oväntat att finna en sådan uppgift i slutet av en runtext, och verbet rétta “resa” är inte tidigare känt från någon gotländsk runinskrift. Kanske är riti därför en felristning för risti “ristade” och Leiknar namnet på en tidigare okänd gotländsk runristare. Stenen är samtidigt utförd av en mycket skicklig runmästare, och vågar man verkligen tro att en sådan skulle stava fel i just ordet rista?

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Vill du veta mer om runinskrifterna i Lärbro, läs Helmer Gustavsons artikel till Gotlands runinskrifter 3. DS

En återfunnen medeltida runinskrift från Fole

Av: Magnus Källström den 27 May 2010 i Aktuellt, Arkeologi and Runor. 1 Comment

Antalet kända runinskrifter i hela Sverige uppgår till omkring 3 800 om man bara räknar dem som har tillkommit fram till och med 1500-talet. Detta kan samtidigt bara vara en bråkdel av alla de inskrifter som en gång måste ha skapats.

Runforskningen har en lång historia som sträcker sig ända tillbaka till slutet av 1500-talet och pionjären Johannes Bureus. Det var han som först började undersöka och avbilda runstenar, och lade därmed grunden inte bara för runologin utan också för hela den antikvariska forskningen i Sverige. Det arbete som Bureus och hans efterföljare gjorde är mycket värdefullt, eftersom många runinskrifter senare har skadats eller försvunnit. Det betyder dock inte att man alltid kan lita blint på det som äldre tiders antikvarier har meddelat.

1801 besökte fornforskaren C. G. Hilfeling Fole kyrka på Gotland och fann där bl.a. en medeltida gravhäll, som förutom nästan oläsliga runor också bar ”påhuggne Insignia, af ett Ris, en Färla, och det fordom brukade ABC-brädet, kalladt Abecetan”. Av dessa symboler drog han slutsatsen att stenen hade lagts över ”en ifrig och sträng Scholemästare”. Gravhällen finns bevarad och det mesta av det som Hilfeling ritade av går fortfarande att urskilja.

Om man får tro andra uppgifter ska det ha funnits ytterligare en runristad gravhäll vid Fole kyrka. J. G. Liljegren nämner den i Run-urkunder (1833), men uppger att inskriften är ”utplånad”. Carl Säve såg den också 1854, men meddelar att den är ”alldeles oläslig”. I början av 1900-talet upprättade apotekaren och fotografen J. W. Hamner ett register över gotländska runinskrifter och han skriver där:

Vad Liljegren menar med sitt citat har jag ej kunnat klara ut. Hilfeling upptager blott en sten från Fole. Ovisst är alltså om denna någonsin funnits. Att C.
S[äve] säger – alldeles oläslig 1854 – behöver ej betyda mycket då nu flere stenar utan någon text alls – alltid alldeles oläsliga – finnes nu på Fole k[yr]k[o]-
g[ård]. Denna ”Runsten” kan saklöst slopas.

I samband med lite kompletterande fältarbete för den tredje delen av Gotlands runinskrifter besökte vi för ett par veckor sedan Fole kyrka och tittade då på den gravhäll som Hilfeling hade avbildat. Tillsammans med några andra medeltida gravhällar står den fastklamrad mot en bod på kyrkogården. Detta arrangemang är relativt nytt, och så sent som i början av 2000-talet låg många av gravhällarna oåtkomliga i staplar intill kyrkogårdsmuren.

Medan vi diskuterade den svårlästa inskriften och de märkliga ”insignerna” upptäckte vi plötsligt att även den korsförsedda gravhäll som står uppställd till vänster om stenen verkade bära spår av mycket skadade runor. Vädret var gråmulet och det var svårt att vara riktigt säker. I torsdags var vi åter där – nu i strålande solsken – och vi kunde utan tvekan fastslå att det rör sig om runor. Kanske har någon annan uppmärksammat dessa redan tidigare, men upptäckten har i så fall inte nått (run)forskarvärlden.

Av allt att döma är detta samma gravhäll som Liljegren registrerade 1833 och som Säve såg 1854. Hur många av runorna som kommer att kunna identifieras och om någonting går att tolka vet vi ännu inte, men säkert är att ytterligare en inskrift kan läggas till den svenska runkorpusen.


Detalj av en del av runinskriften längs stenens vänstra kant.
Bl.a. ser man till höger troligen en bindruna mellan a och s.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Vill du veta mer om gravhällen över den stränge skolmästaren och andra runinskrifter i Fole, läs Thorgunn Snædals artikel i den preliminära utgåvan av Gotlands runinskrifter 3. DS