Archive for the 'Arkeologi' Category

Page 2 of 5

Runringen från Väskinde

Av: Magnus Källström den 6 May 2010 i Aktuellt, Arkeologi and Runor. 6 Comments

I ATA finns ett brev från arkeologen Mårten Stenberger till professor Elias Wessén. Brevet är daterat den 16 september 1944 och Stenberger skriver där:

”I samtidigt härmed avgående assurerat postpaket översändes härifrån till Dig en nyligen till Gotlands fornsal inlämnad medeltida fingerring med runinskription. Det enda jag f.n. vet om proveniensen är att ringen hittats i ett potatisland i Väskinde socken. Jag hoppas kunna förvärva ringen för Fornsalens räkning och då samtidigt få närmare fynduppgifter. Jag vore nu tacksam, om Du ville visa oss vänligheten att tyda inskriften och därefter återsända ringen hit.”

Detta är de enda uppgifter som hittills har varit kända, och som runforskare undrar man givetvis vad som hände. Var det inga runor? Kom ringen bort på posten? Eller blev den kvar någonstans på fastlandet efter kriget?

En av tjusningarna med forskning är att man ofta hittar något annat än det man letar efter, inte minst i arkiv eller på nätet. Nyligen sökte jag på skoj efter runristade föremål i den digitala katalog som Gotlands Museum har lagt ut, och snubblade då över en katalogpost, som fick mig att haja till. Det handlade om en medeltida fingerring av brons, hittad i en åker 100 meter väster om Klintegårda i Väskinde. Ringen uppgavs bära en graverad runinskrift och hade förvärvats av museet 1945.

Givetvis måste det vara den saknade ringen från Väskinde! Ett par frågor återstod dock: Var det verkligen runor och skulle texten gå att tolka? Av den digitala katalogen framgick att något borde finnas avritat i originalkatalogen, så jag tog snabbt kontakt med Gotlands museum, som lovade att skaffa fram en fotostatkopia.

I tisdags fick jag den i min hand och kunde där läsa följande runor:

dvs. guþ · sihni · þen · sumik · gierði, vilket givetvis betyder “Gud signe den som gjorde mig”

Runorna är tydligt medeltida, och man känner igen vissa typiska gotländska runformer som t.ex. den höga s-runan och m-runan med ensidig bistav, vilket visar att inskriften måste ha tillkommit på ön.

Därmed har den gotländska runkorpusen utökats med ännu en inskrift, men det återstår naturligtvis att undersöka runtexten i original, och se om det går att säga något mer. En fortsättning utlovas därför.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

Runstensfrakt för 1000 år sedan

Av: Daniel Langhammer den 10 December 2009 i Arkeologi, FMIS/fornsök and Månades fornlämning. 0 Comments

Det finns endast några enstaka inskrifter på runstenar där det omtalas att själva stenen förts från en plats till en annan. Detta förekommer i Sverige på U414 i Norrsunda socken, Malstastenen i Hälsingland, U735 samt möjligen även på U736 i Uppland. En runsten på Gotland, Fleringe, använder också fyrþi, då stenen talar i förstaperson. Verbet ”att föra” förekommer annars då det handlar om personer, döda eller levande, som förts någonstans (t.ex. runstenarna Sm52 och U395) eller fört någonting (t.ex. runsten Gs13).

Kopia av Malstastenen. Foto: Bengt A Lundberg
Kopia av Malstastenen. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Stenen från Norrsunda är numera försvunnen, kanske inmurad i kyrkan, men finns som tur återgiven av 1600-talets antikvarier. Inskriften omtalar att stenen fördes från Gotland. Tack vare avbildningarna kan vi se att den har en form som sluter sig till de gotländska bildstensformade runstenarna. En annan sten som omtalar runstensflytt är Långarnöstenen (U735) som på fornyrdislag omtalar att Veðraldi förde stenen från sin plats, en nu uttorkad fjärd av Mälaren. Denna har möjligen haft en parsten som också omtalat runstensflytt (U736). En sten vars tradition ter sig märkligare än de ovan är Malstastenen från Hälsingland. Stenen som är ristad med s.k. stavlösa runor kan dateras till 1000-talets mitt. Den tilldrog sig Sven B. F. Janssons stora engagemang 1979 då den flyttades till Hudiksvalls museum och ersattes med en kopia (stenen var sedan tidigare skadad). Inskriften omtalar att stenen hämtades/söktes norrut på Balsten (Balastæin). År 1724 skall O. Celsius ha fått förklarat för sig av en lokal bonde att det handlade om en bergknalle i närheten, som enligt uppgiftslämnaren var olycksbådande att besöka efter solnedgången. Enligt Celsius kom Bæle från Balo som skulle ha en betydelse av ’ondska, bedrägeri, list och djävulen’. En nyare tolkning har föreslagit fsv *bali ’jämn backe längs strand’. Ett gemensamt drag hos stenarna är att de daterar sig till 1000-talet (gäller ej den från Fleringe som är en medeltida gravhäll), och att de som regel är eller har varit vackert ornerade.

Runsten U735 återfinns i Fornsök vid en sökning på Villberga 50:1. Läget för Malstastenens kopia hittas vid en sökning på Rogsta 1:1. Originalet återfinns på Hudiksvalls museum.

För ytterligare läsning i urval, se:

  • Jansson, Sven B. F. 1985. Två runstenar i Hälsingland – Malsta och Sunnå. Filologiskt arkiv 33. KVAHH. Stockholm.
  • Jansson, Sven B. F. & Wessén E. 1949. Sveriges runinskrifter. Upplands runinskrifter. D. 3. Bd. 8.
  • Hagåsen, L. 2008. Balsten och Käringlåret. Namn från land och stad, Hyllningsskrift till Mats Wahlberg. Uppsala.

>> Daniel Langhammer jobbar med FMIS Fornsök på Riksantikvarieämbetet.

Klimat och kulturarv – kan de samspela?

Av: Maria Jansson den 12 November 2009 i Arkeologi, Bebyggelse, Fornlämningar, Internationellt, Konservering and Landskap. 0 Comments

I Oslo, på Nobels fredssenter, samlades torsdagen den 12 november representanter från hela Norden för att diskutera klimatförändringar och kulturarv, både utifrån hot och problem liksom möjligheter och lösningar.

Konferensen är en del av det nordiska samarbets projektet “Effekter vid klimaendringar på kulturminnen och kulturmiljo”

Här kommer några av reflektionerna från konferensens talare som utgjordes av alltifrån arkitekter och byggnadsingenjörer till forskare och kulturgeografer:

- Negativa effekter av klimatförändringarna på kulturarvet kan, genom anpassning till rådande situation, ändras till det postiva.

- För resurs och energieffektivisering är kunskapen om äldre tiders byggtekniker, liksom val av material av stort värde.

- Kulturinstitutionerna har ännu ej fullt ut tagit på sig en tillräckligt stor roll i klimatdebatten.

- Det nordiska länderna har mycket att vinna i erfarenhets och kunskapsutbyte i dessa frågor.

- Traditionell byggnadsteknik har många lösningar avseende exempelvis lokalisering och ventilation som bidrar till en minskad CO2-belastning.

- Kommer klimatpolitiken att påverka landskapet mer än klimatförändringarna?

Ja, det var några av de många reflektionerna som framkom denna dag, vilka funderingar har du?

>> nedtecknat av Maria Jansson, kommunikatör på Riksantikvarieämbetet och del av infogruppen i projektet.

A photogenic mound

Av: Ola W Jensen den 16 September 2009 i Arkeologi, Bibliotek/arkiv, Flickr Commons, Fornlämningar and Foto. 3 Comments

Uppsala Mounds, Gamla Uppsala, Uppland, Sweden
The Western Mound after excavation. Photo: Henri Osti

One of the photos recently presented at Flickr Commons depicts an excavation performed in one of the imposing Uppsala Mounds called the Western Mound. The photo was taken by Henri Osti who emigrated from Germany to Sweden were he opened a photographer’s studio in Uppsala. As a local and well reputed photographer, Osti was engaged to document the Western Mound, or Tor’s Mound as it was referred to when it was explored in 1874.

One of the individuals posing in Ostis photo could very well be Lieutenant J. G. Hagdahl who was commissioned to lead the excavation. The initiator was the Director General at the Swedish National Heritage Board, Bror Emil Hildebrand, who in the 1840’s investigated the Eastern Mound (also called Oden’s Mound) and the Middle Mound (earlier known as Frö’s Mound), also situated in the area of Old Uppsala.

When exploring the Western Mound, one of the initial plans was to apply the same strategy used in the 1840’s, i.e. to perforate the mound with three small shafts; one from the top and two from its sides. This plan was abandoned; instead a vast shaft was dug into its centre. It took 20 men (probably soldiers from the Regiment of Uppland) nearly a month to finish the job shovelling through this 60 metres high and 10,5 metres wide monument! Among the meagre amount of finds were cremated human bones, small fragments of gold and some decorated pieces of animal bones.

But why then did they take such pains excavating this enormous barrow and why didn’t they use the same excavation strategy as back in the 1840’s? In the same year, 1874, an international anthropological-archaeological conference was held in Stockholm. By excavating a huge barrow named after a heathen god and by many thought to conceal a great king and wealthy grave goods, the committee simply wanted to amaze their international archaeological colleagues. The reason they dug out an enormous shaft was simply to make the inner structures more visible for the audience. Whether Hildebrand and his colleagues were disappointed about the meagre quantity of finds the story doesn’t tell.

What is important to bear in mind is that back in those days archaeology was still a juvenile scientific field. To host an international conference was considered an honour and of great scientific importance since it gave you the opportunity to demonstrate the standards of the native archaeology. Due to the national movement at the time it was also perceived as a matter of great national significance which was why the excavation was financed by state funds.

The photo in question, plus two others also taken by Henri Osti, as well as the original excavation report are kept in the Antiquarian Topographical Archives (the Swedish National Heritage Board) in Stockholm. This archive is unique due to the enormous amount of documents, photos and other illustrations covering 400 hundred years of antiquarian work!

>> Ola W. Jensen is a researcher at the Swedish National Heritage Board, working on issues concerning the history of preservation ideology.

Arkeologidagen 2009

Av: Cecilia Olla den 28 August 2009 i Arkeologi and Evenemang. 0 Comments

Studenter som gräver ut ett hästkranium. Foto: Berit Wallenberg, 1928
Studenter som gräver ut ett hästkranium. Foto: Berit Wallenberg, 1928

Intresset för historia och arkeologi är stort. För att sprida mer kunskap om fornlämningar, forntidsmiljöer och arkeologins arbetssätt arrangerar Riksantikvarieämbetet årligen Arkeologidagen i år äger den rum den 30 augusti.

Från norr till söder arrangeras visningar av utgrävningar, kultplatser, med mera. där du har möjlighet att delta i utgrävningar, vandra genom fornlämningsområden och lyssna på spännande föreläsningar.

I Umeå kan du besöka utgrävningsplatsen i Sävar, där det sista slaget i finska kriget stod. I Kramfors visas det medeltida fästet Styresholm och i Gävle kan du se och höra berättas om fynd från utgrävningar på Stortorget. I Uppland kan du bland annat besöka den unika kultplatsen Lilla Ullevi eller gå på Museum Gustavianum i Uppsala – med fokus på forntiden. Här arrangeras också andra aktiviteter. Under Uppåkradagen i Skåne blir det bland annat guidade visningar av de omfattande utgrävningarna.

Vill du se forntida skatter ska du ta chansen och beskåda drakskatten från Finnestorp på Falbygdens museum. Eller gör ett besök på Lunds universitets historiska museum där det är fri entré till Skånes skattkammare och myntkabinett

Guidade vandringar kan du vara med på i Växjö, där det genomförs en stadsvandring i den medeltida staden. Vid Ales stenar i Kåseberga blir det natur- och kulturguidningar på temat att levandegöra och förmedla fornminnen.

En mängd spännande föredrag om forntiden arrangeras, till exempel i Brattforsheden, Värmland, där det blir både visning och föredrag kring kolning och järnframställning i Bergslagen. I Täby kan du bland andra höra professor Dick Harrisson och historikern Maja Hagerman prata om Täby i vikingatid. Och i Västerås berättas om hur kvinnodräkten i vikingatida gravar bör tolkas, under den intressanta rubriken ”Bucklor på behagen”!

Du kan visa egna fynd och ställa frågor till arkeologer i Jämjö, Blekinge, på VikingaTider i Löddeköpinge, Skåne och på Historiska museet i Stockholm.

Lyssna till musik från förr i Ulricehamn, där det spelas på kopior av forntida instrument från järnålder och medeltid. I Västerås blir det musikaliskt allkonstverk, ”Anund – all tid är nu”, mitt i Anundshögs fornlämningsområde av några av landets mest kända folkmusiker – Väsen och Lena Willemark.

Är du intresserad av marinarkeologi ska du bege dig till Halland. Här har man nyligen hittat ett skeppsvrak från 1500-talet på Getterön, Varberg. Var med och leta fynd i de muddermassor som tagits upp!

Välkommen att upptäcka vår gemensamma, forntida historia på Arkeologidagen söndagen den 30 augusti 2009!

Läs mer om vad som händer där du bor på: www.raa.se

>> Cecilia Olla är kommunikatör och webbredaktör på Riksantikvarieämbetet.

Gästblogg: Om hällristningsdokumentation i Bohuslän

Av: Antonia Baumert den 5 July 2009 i Aktuellt, Arkeologi, Besöksmål and Gästblogg. 0 Comments

hällristningsdokumentation
Tommy Andersson dokumenterar en hällristning i Lyse socken.

Hällristningarna i Bohuslän är på många sätt unika fornminnen.  Den i Västsverige kände arkeologen och landsantikvarien Claes Claesson skrev år 1964:  Skulle en allmänmänsklig tävlan anordnas mellan det bästa varje land äger av mänsklig odlings minnen, så står väl frågan öppen, om Sverige har något av mera särpräglad art att visa upp än bronsålderns hällristningar. Trots det har det inte gjorts några utförligare bilddokumentationer av hällristningar utanför Tanums kommun sedan slutet av 1800-talet. Även hällristningarna inom Världsarvet Tanum saknar en fullständig bilddokumentation – än mindre en publicerad sådan.

100-tals okända hällristningslokaler har påträffats

I dag håller hällristningarna sakta men säkert på att försvinna. Surt nedfall, människors oaktsamhet och naturens gång får berget att vittra eller på annat sätt förstöras. För att rädda Bohusläns bildskatt från bronsåldern bildade Aina Barnevik i mitten av 1990-talet ”Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar”. Stiftelsen har sedan 1996, mer eller mindre intensivt, dokumenterat hällristningar varje år. De socknar som har dokumenterats är Askum, Tossene, Bärfendal, Bro och Lyse. Askum och halva Tossene dokumenterades i huvudsak av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam, medan det därefter i huvudsak gjorts av undertecknade. Under dokumentationens gång har också en viss nyinventering gjorts, vilket resulterat i att 100-tals tidigare okända hällristningslokaler påträffats.

Vad  händer just nu och framöver?

I år har vi påbörjat arbetet med att dokumentera Brastad socken. I denna socken finns flera av landskapets största, ”bästa” och mest kända ristningar, bl.a. Raä nr 1 ”Skomakaren” och Raä nr 18 med ”Solvagnen”. Fram till 1970-talet, innan någon organiserad verksamhet startade i Tanum, var Brastad det vanligaste resemålet för hällristningsintresserade personer. Trots det har det inte gjorts någon större bilddokumentation av socknens hällristningar sedan Lauritz Baltzer var här på 1870-talet. Detta var också en av de första socknar han arbetade i, och han hade kanske inte utvecklat sin metod till fullo. Redan efter ett par veckor i fält är det uppenbart att behovet av en ny bilddokumentation är stort. På i stort sett alla hitintills dokumenterade hällar har ett stort antal nya hällristningsfigurer påträffats, och vi har redan gjort flera nyfynd. Vi räknar därför med att vara kvar i socknen i ett par år. I år och år 2010 är vår förhoppning att vi kommer att vara i fält under fyra månaders tid, exakt hur långa fältsäsongerna blir beror på intresset från privata personer och företag som bidrar till stiftelsens verksamhet. Mer information om Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar finns på hemsidan www.hallristning.se där det också  ”fältdagbok” från årets arbete går att följa.

toreld
Andreas Toreld synar det uppmålade nyfyndet av en hällristning i Färlev, Bro socken.

>> Tommy Andersson, arkeolog. Jobbar med hällristningsdokumentation samt på länsstyrelsen i Västra Götaland län, där han ingått i digitaliseringsprojektet för FMIS. Han är också verksam i ett företaget Landskapsarv som bland annat arbetar med hällristningsvård.

>> Andreas Toreld, arkeolog. Har jobbat på Vitlycke museum med förmedling och vård av hällristningar. Nu arbetar han vid sidan om Stiftelseuppdraget på Rio Kulturkooperativ med liknande uppdrag.

Månadens fornlämning: Nöden har ingen lag – men har den lagskydd?

Av: Antonia Baumert den 23 April 2009 i Arkeologi, Bebyggelse, Bebyggelseregistret, FMIS/fornsök, Fornlämningar and Månades fornlämning. 0 Comments

Ibland får vi frågor om informationen i Fornsök. Ibland är det lätt att svara. Ibland är det svårt. Häromdagen fick jag en fråga ifrån en entusiastisk person som var mycket nöjd med tjänsten, men han var lite fundersam över vilken information som egentligen finns där. Jag försökte pedagogiskt svara att det är dels fasta fornlämningar som är skyddade enligt Kulturminneslagen, dels andra kulturhistoriskt intressanta lämningar som inte har något direkt lagskydd. Då undrade han varför man tagit med Kristianopel 43:1. Det var här det blev svårt.

Såhär beskrivs lämningen på det inskannade bokuppslaget från 1969: ”Toalett, intill fotbollsplan, trä med stående panel, tre dörrar, sluttande tak av papp, gulmålat med bruna dörrar”. Den är registrerad med lämningstypen “Samlingsplats”… Följdfrågan blir logisk: Varför finns det en toalett i Fornsök?

Det kan bero på att man på den tiden (1969) även registrerade ”kulturhistoriskt intressanta byggnader” i Fornminnesregistret. Det fanns inget motsvarande register för byggnader då som det gör nu. Men har en toalett något kulturhistoriskt värde? Nja, man kan ju fundera, vilket man också kan göra på valet av lämningstypen Samlingsplats. Kanske hade “Byggnad annan” varit mer lämpligt om det handlar om att man tagit med toaletten p.g.a. byggnadens värde. Men kanske hade toaletten stor betydelse som samlingsplats för inventeraren den där sommaren 1969…?

För att en samlingsplats ska registreras idag så krävs i alla fall att den uppfyller bl.a. följande kriterier: ”Avser plats för sammankomst för lagstiftning och rättsskipning, plats för regelbundet återkommande handel, t.ex. dans och lekarplatser. ” Så man kan ju undra vilken sorts aktiviteter som försiggått innanför dessa bruna dörrar …

Men om vi tror att toaletten tagits med för att den är en kulturhistoriskt intressant byggnad då? Byggnader registreras ju inte längre i FMIS eftersom Bebyggelseregistret (BBR) numera finns. Så jag frågade min kollega Sanna som jobbar med BBR: Kan en toalett ha något bebyggelsehistoriskt värde?

Gul träbyggnad med gröna dörrar och bruna foder runt fönster och dörrar.
Dasset “Här & Där” på Rämens herrgård i Värmland. Foto: Carina Johansson, Länsstyrelsen Värmland

Sanna svarar:
Toaletter, dass, avträden, hemlighus… kärt barn har många namn… har i allra högsta grad ett bebyggelsehistoriskt värde. Människan har i århundraden lagt ner möda på bekvämlighet och trivsel för denna av nöden tillkomna byggnad. Vem har inte imponerats av de första vattentoaletterna, byggda under antiken, i t.ex. Efesos. Här bjöds t.o.m. på musikunderhållning vilket säger något om att toabesöket på den tiden var en mer av en social begivenhet. Och vem har inte med en rysning fascinerats av medeltidens eller renässanssens latrinhållning när man försökt glutta ner i hålet från det vackert utformade balkongavträdet på t.ex. Gripsholms slott eller på Mårten skinnares hus i Vadstena, landets mest fotograferade dass!

I det svenska landskapet står utedasset i alla dess former från den enkla lilla rödmålade byggnaden med pulpettak till det mer ståndsmässiga herrgårdsdasset, ofta med en del för herrskapsfolket och en del för tjänstefolket. För de flesta är utedasset sommar, barndom och semester. Inne på dasset pryds väggarna med skämtteckningar, tryck av Carl Larssonmålningar och bilder på Kungen och Drottningen, vilket får en att fundera över vad vi egentligen har för förhållande till vårt kungahus…

Många har som sagt ett lagskydd, dock inte för dassens egna, kanske intressanta kulturhistoria, utan för att det ingår i ett byggnadsminne, t.ex. en herrgårdsanläggning. Det finns omkring 160 byggnadsminnesmärkta dass i Bebyggelseregistret. Ett av de stiligare är det ni ser på bilden ”Här & Där” på Rämens herrgård i Filipstads kommun.

Sedan 1996 uppdateras inte information om byggnader i Fornsök. Den aktuella informationen om kulturhistoriskt intressanta byggnader och bebyggelse finns i Bebyggelseregistret som nu även har en kartkoppling.

>> Antonia Baumert arbetar på Riksantikvarieämbetet med Fornsök bl.a.
>> Susanna Eschricht arbetar på Riksantikvarieämbetet med Bebyggelseregistret bl.a.

Farfar och jag – från bilar till webbregistrering på 104 år

Av: Malin Blomqvist den 12 March 2009 i Arkeologi and FMIS/fornsök. 1 Comment

Min farfar såg en bil för första gången när han var elva år gammal. Han har själv skrivit ner historien: ”1905 på sommaren sade folkskolläraren vid ett tillfälle:
- om ni nu går sakta till fönstren får ni se något nytt
Vi till fönstren förstås, vad fick vi se? Jo, en bil som, ja jag höll på att säga, rusade förbi på landsvägen. Detta var den första bilen jag såg, det var en sensation.”

Han berättar också om när han som soldat reste från Skövde till Sollefteå i januari 1913. De skulle på vinterutbildning. ”Det var en lång och dryg resa på järnvägen. I 38 timmar satt vi på tåget med uppehåll tre gånger för måltider, i övrigt fick vi leva på torrskaffning.” Idag tar den resan drygt 8 timmar.

Kanske var det på en sådan här landsväg som farfar såg sin första bil.
Kanske var det på en sådan här landsväg som farfar såg sin första bil. Foto: Carl Gustaf Rosenberg/RAÄ

Jag läste om farfars berättelse samtidigt som vi höll på med verksamhetsplaneringen för 2009 på jobbet. En av de saker vi planerar att göra under året är en förstudie (och kanske lite mer än så) för webbregistrering för FMIS (informationssystemet för fornminnen). Webbregistreringen ska bli det nya verktyget för att komplettera FMIS med ny information.

För sju år sedan när vi utvecklade FMIS pratade vi om att webbregistrering nog vore det bästa. Med webbregistrering behöver man inte installera någon speciell programvara. Men det skulle bli knepigt, kanske till och med omöjligt att hantera den geografiska informationen om fornlämningarna (var de ligger och vilken utsträckning de har) på ett vettigt sätt. Punkter kanske skulle gå men inte linjer och ytor. Det slutade med ett registreringsverktyg som måste installeras på varje enskild dator. Den är idag föråldrad och de som arbetar med FMIS registreringsklient skulle gärna vilja bli av med den.

Idag har tekniken hunnit ifatt våra drömmar – på Riksantikvarieämbetet finns redan ett informationssystem som använder webbregistrering (Bebyggelseregistret). Nu är det FMIS tur. De som använder informationen i FMIS, till exempel via sökverktyget Fornsök, kommer inte att märka någon skillnad förutom att ny information förhoppningsvis kommer att kunna registreras snabbare om ett år eller två. Men de som arbetar med registrering kommer att få ett bättre och effektivare arbetsredskap.

Under året kommer vi också att arbeta med att byta referenssystem för den geografiska informationen. Hittills har Riksantikvarieämbetet använt RT 90 2,5 gon V men mot slutet av året ska det vara SWEREF 99 som gäller för informationssystemens kooordinater. SWEREF 99 är nära sammankopplat med WGS 84 som används av GPS:er. Många kommuner, myndigheter och organisationer i Sverige har redan gått över till SWEREF 99, eller kommer att snart att göra det. Andra aktiviteter för året är lite vidareutveckling av Fornsök.

Farfar såg sin första bil vid elva års ålder, han behövde nästan 40 timmar för att resa mellan Skövde och Sollefteå. Jag tror inte att han någonsin såg en dator fastän han blev över 80 år gammal. Hans barnbarn sitter framför en dator hela dagarna och flyger mellan Stockholm och Visby på 35 minuter.

>> Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Arkeologibloggar

Av: Johan Carlström den 13 February 2009 i Arkeologi and Webb. 10 Comments

Uppdaterad :090214 – la till Johan Klange som en av upphovsmännen bakom bloggen om Yangshao projektet

Stoneage keyboard
Det bloggades t o m på stenåldern. Foto: Elka_cz (CC: Attribute)

Under det senaste året har det tillkommit en del nya bloggar som handlar om arkeologi/arkeologer i en eller annan form. Här är några stycken (några äldre än 1 år) och som uppdateras hyffsat ofta:

  • Arkeologi i nord – Frans-Arne Stylegar blogg, på norska.
  • Ting och tankar – Åsa M Larsson är doktorand i arkeologi vid Uppsala universitet som skriver ofta och läsvärt.
  • Aardvarchaeology – Martin Rundkvists blogg (på engelska) om arkeologi och en massa annat. Han kallade den förut för världens största arkeologiblogg, hur ligger det till med den saken nuförtiden?
  • Arkeologen – Anonym blogg med blandad arekologianknytning.
  • AHIMKAR – Pierre Peterssons blogg om arkeologi kring Kalmarsund.
  • Testimony Of The Spade – Magnus Reuterdahls blogg om arkeologi i stort och smått. På engelska.
  • Yangshao projektet – Projektblogg kring kinesisk arkeologi. Magnus R ligger bakom även denna, här tillsammans med Johan Klange.
  • Arkeolog i väst – Leif Häggströms blogg, han jobbar på Kulturmiljö Halland.
  • Arkeologisk vardag – Halvanonym blogg. Veeeem kan det vara? :)
  • Arkeologi i Kalmar – Nystartad blogg där arkeologerna vid Länsmuseet i Kalmar skriver. Bra initiativ! Hoppas på fler läsvärda inlägg. :)
  • Misterhultaren – Michael Dahlins blogg om arkeologi i nordöstra Småland.
  • Posthumanocentric Archaeology – Johan Normarks blogg. På engelska.
  • Kullenmannen – En bubblare är Claes Thelianders blogg, två inlägg än så länge. Jag hoppas på fler!

Ett hedersomnämnande får Offerplats Finnestorp som under “aktuellt” skriver om projektet. Även om det inte är en blogg i ordets rätta bemärkelse (med kommentarfunktion och RSS-möjligheter) så uppdateras den ofta. Bengt Nordqvis på UV Väst skriver.

Trevlig helg! :)

Hur får man obstinata 15-åringar intresserade av fornlämningar?

Av: Antonia Baumert den 24 November 2008 i Arkeologi, FMIS/fornsök and Tankar kring.... 4 Comments


Foto: Jocke66

Skolungdomarna borde vara en av våra viktigaste målgrupper. De är framtiden. Genom att påverka dem kan vi påverka framtiden. När jag häromdagen stiftade bekantskap med 40 niondeklassare i Visby blev jag helt klart medveten om att det är en stor utmaning för oss på Riksantikvarieämbetet att göra vår information intressant för dem. Jag antog utmaningen och försökte inta en lagom kaxig, lite klämkäck och ”tjenis” attityd under den halvtimma då jag predikade hur spännande Fornsök är och hur viktigt det är med att bevara, tillgängliggöra och använda kulturarvet. Inte vet jag vad som gick hem!

Jag försökte föreställa mig Framtiden personifierad innan jag mötte dem. Tycker inte att jag är helt verklighetsfrånvänd och tror mig ha rätt bra koll på ”dagens ungdom”. Men jag blev ganska chockad. Relativt snart insåg jag att mitt upplägg var alldeles för trist för den här publiken. Trots att jag visade spännande fornlämningar som ufolandningsbanan, vrak med smaskiga berättelser om brott och olyckor, avrättningsplatser och bilder på skelett. Vad mer kan 15-åringar begära?!

De låtsades(?) sova, pratade(!) i mobiltelefon, kommenterade, grimaserade och försökte provocera. Lärarna satt skrämmande tysta. Nu lät jag mig inte avskräckas utan försökte haka på elevernas jargong (utan att bli en allt för töntig kulturtant…). De ifrågasatte det jag sa och på vilket sätt jag sa det. Men förutom den ganska ohyfsade och ouppfostrade attityden som fanns hos flera så var det också de som bidrog till att det ändå blev en rätt så intressant debatt. För frågor hade de! Varför får inte Faktab bygga ut i innerstan? Varför är fornlämningar viktigare än att man får bygga? Får jag pengar om jag hittar en skatt? Varför får inte jag bestämma priset om jag hittar skatten? Hur vet du att ni inte byggt ert nya hus ovanpå en skatt? Varför ska man spara en massa gamla stenar? Och så vidare.

Lärarna verkade intresserade (om än något avtrubbade) och tackade i alla fall för mitt föredrag. En av dem tittade trött på mig och sa ”tänk på att vi måste umgås med dem varje dag”….

Kan vi göra vår information intressant för den här målgruppen? Ska vi göra dataspel av våra informationssystem? Vad finns det för andra vägar? Helt klart är att de förväntar sig något häftigt och hur står sig våra informationssystem i det enorma utbud som finns idag? Tycker vi att det här är en viktig målgrupp då måste vi också ta reda på vad de vill ha och skapa något för dem.

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet