Archive for the 'Bibliotek/arkiv' Category

Nu digitaliserar vi Sveriges runinskrifter

 Som tidigare aviserats på detta forum har Riksantikvarieämbetet fått medel från Riksbankens jubileumsfond för att digitalisera bokverket Sveriges runinskrifter och publicera det på nätet.  Projektet pågår för fullt och varar året ut. 
Detaljbild av Kvarntorpshällen från databasen Kulturmiljöbild.

Detalj från Kvarntorpshällen, Täby socken, Uppland. Foto: Bengt. A Lundberg

Uppdraget att skanna och texttolka Sveriges runinskrifter har gått till Stockholms universitetsbibliotek och arbetet avslutas i dagarna. Publiceringen av den första versionen av sökbara pdf-filer är planerad till slutet av 2011.

Projektet Digitala Sveriges runinskrifter ska inte bara resultera i digitala faksimil (pdf), vi gör också en förstudie till en interaktiv kunskapsplattform som kan bli en modell för andra forskningsområden. Via plattformen, som har arbetsnamnet e-runic, ska forskare, antikvarier, studenter, hembygdsforskare och andra intresserade, utöver Digitala Sveriges runinskrifter, kunna söka information i andra digitala källor med rundata. Här ska också tjänstemän kunna göra tjänsteanteckningar om t.ex. nyfynd, antikvariska insatser, analyser etc. och länka till nypublicerade rapporter av olika slag. Vem som helst ska dessutom kunna kommentera eller tipsa om iakttagelser som gäller runinskrifter.  Kopplingsdosan för de olika informationskällorna tänker vi bygga på K-samsök.

En framgångsfaktor för projektet är det nära samarbetet med Riksantikvarieämbetets antikvarier, runforskare och personer knutna till Uppsala runforum. Ett projekt för och med viktiga intressenter.

När Digitala Sveriges runinskrifter är publicerade och förstudien är klar, kommer vi att göra en ny projektansökan för att förverkliga och bygga kunskapsplattformen e-runic.

Gun Larsson, operativ projektledare för Digitala Sveriges runinskrifter

Kulturarvsarbete på samhällets villkor – med hjälp av Yahoo

Last minutes of coding
Hack4Europe Foto: Henrik Löwenhamn, Riksantikvarieämbetet (CC BY)

Det här inlägget är ett svar på Håkan Lindgrens debattartikel i GP.
En nedkortad variant av detta svar publiceras även i samma tidning.

Den omfattande mängd information som förvaltas av landets arkiv, bibliotek och museer är en nästintill outsinlig källa för att bygga kunskap och ge upplevelser om människors liv och verksamhet, igår såväl som idag. När informationen digitaliseras ökar tillgängligheten och användbarheten dramatiskt. Men det förutsätter att digitaliseringsarbetet drivs samordnat och efter tydliga riktlinjer. Därför har regeringen beslutat att inrätta ett samordningssekretariat för digitaliseringen av kulturarvet. Sekretariatet börjar sin verksamhet den 1 september i år. Jag har fått förtroendet att leda det.

På det seminarium på .SE, som Håkan Lindgren refererar till i sin debattartikel i GP den 10 augusti, framhöll jag vikten av att skilja på information och kunskap. Information är byggstenar i kunskapsprocesser men kunskap är alltid resultatet av en enskild individs lärprocess. Rätt presenterad och strukturerad kan den information som finns i samlingar av alla slag och den kunskap som finns hos institutioner och individer lättare bli till kunskap hos andra.

Att myndigheter och offentliga institutioner målmedvetet ska arbeta för att den information de förvaltar ska användas för att skapa positiva effekter i samhället är för mig en självklarhet, men att därmed säga att kunskap som inte leder till tillväxt inte är viktig är mig helt främmande. Men jag tror att kunskap så gott som alltid skapar tillväxt i den breda bemärkelsen – ekonomisk, social, kulturell, personlig med mera – som jag gav uttryck för på seminariet.

Så många som möjligt

Det kollektiva minne som förvaltas av minnesinstitutionerna kan utnyttjas så mycket mer än vad det gör idag och det är ett uppdrag och ansvar för många fler än minnesinstitutionernas personal och forskare att delta i det arbetet. Informationen behövs i en bred samhällelig kontext, långt vidare än inom ett ofta alltför avgränsat kulturområde. Men ska vi nå en ökad och bredare användning måste det vara möjligt och intressant för så många som möjligt att delta i arbetet. Det är ett av skälen till vikten av öppen data. Och det var därför jag visade exemplet med den nyutvecklade appen för ”nu-och-då-bilder”, sannerligen inte för att ”museerna ska vara förbannat tacksamma för att någon vill rota igenom deras samlingar efter något som de hoppas tjäna några spänn på.”

Appen var, när jag visade den, ett färskt exempel på ett av resultaten från en tävling som i samverkan mellan Europeana och nationella organisatörer i början av juni hölls i Stockolm, Barcelona, Poznan och London. Under ett dygn byggde inbjudna IT-utvecklare koncept till appar på de ca 3 miljoner av Europeanas 19 miljoner poster som är öppna och helt fria att använda. Resultatet var imponerande och visar på potentialen att arbeta tillsammans med kreativa och kunniga utvecklare som till vardags inte jobbar med kulturarvsfrågor. Just fotoappen som jag visade är dessutom ett exempel på hur användare kan delta i arbetet med att samla in ny information och hjälpa till med att ge underlag för kvalitetshöjning av information i minnesinstitutionernas databaser.

Att använda kommersiella gratistjänster för att lagra vårt kollektiva minne tror jag är en främmande tanke för alla verksamma inom kulturarvsområdet. Men att kommunicera informationen på flitigt besökta webbplatser är en alldeles utmärkt idé. Att lägga ut, inte lagra, delar av samlingarna på till exempel Flickr Commons, leder till kontakt och dialog med långt flera besökare än vad någon av världens minnesinstitutioner lyckats nå med hjälp av sina egna ofta dyrt utvecklade webbtjänster. Dessutom drar bildvisningar på Flickr Commons trafik till institutionernas egna databaser och webbplatser. På Riksantikvarieämbetet har vi kunnat konstatera att ingen annan av de satsningar vi gjort för att nå ut med vår information har gett så goda resultat i förhållande till de blygsamma resurser vi avsatt.

Den fantastiska hjälp vi fått av användare på Flickr Commons världen över, med att identifiera för oss okända motiv och på annat sätt höja kvaliteten i information är bara ett av de positiva resultat som det här arbetet fört med sig. Det som användarna bidrar med fångar vi upp och lagrar på myndigheten. Skulle Yahoo lägga ner tjänsten är det tråkigt, men skulle inte leda till att vi förlorar information eller att stora nedlagda resurser går till spillo eftersom vi inte behövt satsa några sådana och de hittills skördade effekterna finns kvar.

Att på ett kostnadseffektivt sätt vara där användarna är, genom att vara närvarande på någon eller några av de kommersiella gratisplattformarna, är ett väl motiverat arbetssätt för de myndigheter och institutioner – som finansierade med allmänna medel – förvaltar vårt gemensamma kulturarv.

Långsiktigt bevarande

Jag delar Håkan Lindgrens uppfattning att en hållbar långsiktig lagring av digitaliserad eller digitalt född information är en central fråga i det fortsatta arbetet. Men att arbetet idag sker aningslöst och utan tanke på val av beständiga format, genomtänkta metadata med mera håller jag inte med om. Riksarkivet tar sedan 1970 emot och bevarar handlingar i digital form från statliga myndigheter.

Kungliga Biblioteket tar på motsvarande sätt emot och bevarar publicerat material i digital form. Svenska minnesinstitutioner är aktiva inom olika forsknings- och utvecklingsprojekt, såväl nationellt som internationellt. Men även om mycket görs inom detta arbetsfält så återstår många frågor att lösa. Därför är det långsiktiga bevarandet tydligt utpekat i regeringens uppdrag till Riksarkivet att inrätta ett samordningssekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet.

Samordningssekretariatet kommer att vara en liten avdelning på Riksarkivet. Ett lyckat resultat bygger därför på en bred samverkan inom kulturaravsområdet och som en garant för detta finns en styrgrupp med representanter från de myndigheter och institutioner som medverkar till finansieringen av sekretariatet. Här ingår Riksarkivet, Kungliga Biblioteket, Riksantikvarieämbetet representanter från centralmuseerna.

Men det räcker inte med en väl förankrad och samordnad verksamhet inom kulturarvsområdet. Ett framgångsrikt kulturarvsarbete är alltid väl integrerat i andra breda samhällsfrågor och därför måste samordningssekretariatet söka ett gränsöverskridande samarbete med övriga samhällssektorer, offentliga så väl som privata. Arbetet kommer att präglas av öppenhet och genomsiktlighet. Jag ser fram mot fortsatta samtal och debatter med många infallsvinklar och deltagare.

Tillägg: Även Pelle Snickars från Kungliga Biblioteket har svarat Håkan Lindgren.

 

Rolf Källman är chef för Informationsavdelningen på Riksantikvarieämbetet och från och med 1 september leder han  Samordningssekretariatet för digitalisering på Riksarkivet.

Arkiv och bibliotek i ny kostym

Den 25 januari öppnade arkiv och bibliotek på Riksantikvarieämbetet igen efter ombyggnaden. Vi har öppet samma tider som under hösten 2010.

Det är inga stora förändringar. Du som besöker oss finner personalen något längre upp till vänster än förut. Läsesalen har flyttat närmare informationsdisken och är lika ljus och trevlig som förut. Kopieringsrum och öppna samlingar har inte ändrat utseende, där är allt som vanligt.

Här är några bilder för dig som är nyfiken på hur det ser ut.

Välkommen!

Arkiv och biblioteks nya läsesal på Riksantikvarieämbetet, Storgatan 41 i Stockholm
Nya läsesalen. Foto: Gun Larsson

Arkiv och biblioteks nya informationsdisk på Storgatan 41 i Stockholm
Informationsdiskens nya placering. Foto: Gun Larsson

Arkiv och biblioteks nya läsesal på Riksantikvarieämbetet, Östra stallet, Storgatan 41, Stockholm
Läsesalen från andra hållet. Foto: Gun Larsson

>>Gun Larsson är bibliotekarie på Riksantikvarieämbetet.

Einar Ericis skägg – ett nytt guldkorn från samlingarna

I det nya guldkornet gör vi en djupdykning i ett av Riksantikvarieämbetets personarkiv där en något oväntad samling bilder av skäggbeklädda män ligger gömd.

Lär dig mer om Sveriges genom tiderna främste orgelexpert, om skäggets historia och något om Valamo kloster i ryska Karelen.

Klicka här för att läsa mer!

>>David Larson är arkivarie på Riksantikvarieämbetet

Intern policy för bildsamlingar på nätet

Uppdaterat 2010-08-24: Detta inlägg publicerades första gången 30/6-2010. Här kommer det igen för den som missat.

Visby, Gotland, Sweden
Visby, 1870-talet. Fotograf: Okänd

Riksantikvarieämbetet har de senaste åren intensifierat sitt arbete med med att att göra kulturarvsinformation både mer tillgänglig och användbar för så många som möjligt. Vi har tidigare berättat om bl a Flickr Commons-projektet och de egna tjänsterna K-samsök, Kringla och Platsr.

Arbetsprocesserna kring dessa projekt – och den tekniska utvecklingen som sådan – har aktualiserat en del avgörande juridiska frågor. Det har funnits oklarheter kring bl a upphovsrättslagens tillämpning, och myndigheten har nu efter långa och breda diskussioner formulerat sin hållning i en intern policy.

En grundläggande utgångspunkt är att samlingarna tillhör medborgarna, även om de förvaltas av myndigheten. Riksantikvarieämbetet avser att i fortsättningen digitalisera för tillgängliggörande, vilket innebär att material som inte får spridas prioriteras ned. Det är vidare viktigt att alla material, vid webbpublicering, tydligt licensieras och märks upp så att användarna förstår hur text och bilder får användas vidare. Hur det ska gå till återkommer vi till i en planerad handlingsplan.

Här nedan följer policyn:

Riksantikvarieämbetet förvaltar i sina arkiv, bibliotek och databaser stora mänger kulturarvsinformation. Riksantikvarieämbetet arbetar målmedvetet, och med full respekt för upphovsrätten, för att till­gäng­liggöra så mycket som möjligt av denna information. Den information som tillgängliggörs skall vara klarerad enligt de lagar och regelverk som styr spridning och använd­ning av digital information. Det innebär att Riksantikvarieämbetet:

  1. respekterar upphovsmannens ideella rättigheter. Dennes namn anges alltid. Är upphovsmannens identitet obekant anges detta med ”Foto­graf: okänd”. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­regel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  2. alltid anger tydligt om bilder publiceras i bearbetat skick, t ex be­skurna, re­tu­sche­rade eller förstorade. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­re­gel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  3. respekterar de ekonomiska rättigheterna. Allt material märks tydligt med licens/upphovsrättslig sta­tus, och publiceras under explicita användar­villkor.
  4. webbpublicerar sitt material med beständiga län­kar och efter­strä­var en injicering av grundläggande metadata i själva datafilerna.
  5. erbjuder enkla kontaktvägar för den som even­tuellt har syn­punk­ter eller invänd­nin­gar rörande myndighetens bild­pub­licering. Nätet är alltid öppet och därför är myn­dighetens kanaler alltid tillgängliga och kan garantera en snabb re­aktion vid even­tuella klagomål. Alla sådana kontakter, liksom av dessa föran­led­da åtgärder, dokumen­teras utförligt.
  6. bedömer att myndighetens fotografier generellt sett är att betrakta som bil­der. Det be­tyder att upphovs­rätten löper ut 50 år efter produktionsåret och att myndigheten kan bortse från upp­hovsman­nens dödsår. Över­gångsregler till lagen (1960:729) om upphovsrätt till lit­terära och konstnärliga verk gör att alla foto­grafiska bilder som tagits före 1969 redan idag är fria.
  7. publicerar allt material med utslocknad upphovs­rätt utan restriktioner. Scanning genererar inte ny upphovsrätt och vad som i analog form är fritt tillgängligt, ska vara det även i digital form.
  8. utgår ifrån att myndigheten äger den ekonomiska upp­hovs­rätten till det mate­rial som producerats av anställda och som finns i myndighetens arkiv. Sådana bilder kan publiceras utan restriktioner.
  9. tar emot nytt material från externa fotografer och samlare bara om det kan överlåtas med fri förfoganderätt i icke-exklusiva avtal utan för­be­håll. Samma villkor bör gälla vid arvoderad uppdrags­foto­gra­fe­ring.
  10. digitaliserar material för att tillgängliggöra det. Finns det ma­terial i myndig­­he­tens förvaltning som, av upphovsrättsliga skäl, är låst för viss an­vändning mås­te starka skäl till för att det ska prioriteras för digitalisering.
  11. vinnlägger sig om att göra digitaliserat och webb­publicerat material så brett känt och lätt att hitta som över huvud taget är möjligt.

>>Johanna Berg jobbar med verksamhetsutveckling och ABM-samverkan på Riksantikvarieämbetet.

Visby förr och nu – ett bildperspektiv


Foto: Bengt A. Lundberg, april 2006

Två fotografer har med 118 års mellanrum klättrat upp i tornet till Visby S:ta Maria domkyrka för att föreviga vyn över Visby mot Östersjön, med hamnen och Almedalen. En hel del har förändrats, men mycket är sig likt. S:t Lars medeltida kyrkoruin i förgrunden ser ut att spana ut över Almedalen och havet.


Fotograf: okänd, 1888

Den äldre bilden från 1888 visas också på fotosajten Flickr Commons, där hittills över 600 bilder ur Riksantikvarieämbetets bildsamlingar har laddats upp för att visas, kommenteras och delas med bildintresserade från en hel värld.

Ta en titt i Flickr Commons på fler bilder från Visby och Gotland, eller från andra delar av Sverige och Europa för omkring 100 år sedan eller mer.

>>Anna Boman jobbar med bildsamlingarna och Flickr Commons på Riksantikvarieämbetet

RAÄ på Flickr Commons – ett pilotprojekt i backspegeln

Baderskan Stella från Lysekil. Foto: Carl Curman
Baderskan Stella från Lysekil. Foto: Carl Curman

Den 17 mars 2009 lanserade Riksantikvarieämbetet sina första bilder på den stora internationella bildsajten Flickr Commons och slog därmed följe med bland andra Library of Congress och Smithsonian Institution. Det har varit ett fantastiskt roligt och spännande projekt. Nu ligger projektets avrapportering ute för den som vill fördjupa sig i hur vi har tänkt och vilka resultaten blev. Några positiva effekter i korthet:

  • direkt feedback från användarna.
  • mycket trafik; på ca nio månader sågs bilderna (enskilda visningar) 368 227 gånger. I genomsnitt har varje bild setts knappt 1 000 ggr under tidsperioden mars till december.
  • kvalitetshöjning av data (felrättning och tillförande av information, inlänkning av andra resurser på webben). Vanliga dagar har antalet besökare varit mellan 800 och 2 000.
  • stort intresse av media och bloggvärlden, trots mjuklansering i form av ett blogginlägg. En artikel publicerades också på externa webben. Resultatet blev ca 70 tidningsartiklar (bl a Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Internetworld), radioreportage och ett stort antal blogginlägg. Riksantikvarieämbetet har lyfts fram som en modern myndighet med spännande webbnärvaro. Intresset visade sig också i besöksstatistiken med ca 5 000 besökare per dygn dagarna efter lanseringen (Jfr Kulturmiljöbild med ca 6 000 besökare per månad).
  • Stort intresse från omvärlden i stort – allt från enskilda personer, andra kulturarvsinstitutioner och myndigheter upp till regeringsnivå.

Nu ingår Riksantikvarieämbetets Flickr Commonsverksamhet som en del av den dagliga verksamheten.

>> Sophie Jonasson var projektledare för pilotprojektet Riksantikvarieämbetet på Flickr Commons

Ett tusen gamla färgbilder i en resväska


Märtha Öhrns väska med Daniel Fredrik Brunos bilder. Foto: Bengt A Lundberg

På senvintern gjordes ett fynd i arkivet som nästan är en sensation, en resväska med cirka 1000 färdiapositiv från det tidiga 1940-talet! Det var en skarpögd kollega som förstod att här fanns fotografisk hårdvaluta som måste lyftas fram i ljuset.

Under krigsåren fanns en stadsingenjör i Hudiksvall vid namn Daniel Fredrik Robert Bruno som var en intresserad amatörfotograf med den goda smaken att använda färgfilm. Uppenbarligen gjorde Bruno tjänsteresor runt om i landet och fotograferade sånt som hade med hans profession att göra, parker, byggnader och stadsmiljöer således. Man kan föreställa sig att han vid hemkomsten släckte ljuset och knäppte på projektorn för att visa kollegor och finansiärer hur det skulle kunna se ut också i Hudik.


Söderköping, 1943. Foto: Daniel Fredrik Bruno

Så här, nästan 70 år senare, känns det en aning overkligt att det mitt under brinnande krig fanns både energi och resurser till utveckling av landets städer. Speciellt som man samtidigt i det övriga Europa systematiskt demolerade det som människor byggt upp ända sedan medeltiden. En annan märklig omständighet är att det, trots ransoneringar och varubrist, ändå var möjligt för Bruno att få tag i färgfilm som ju är en färskvara. Sverige var verkligen en skyddad vrå av Europa under andra världskriget!

Bruno var ingen driven fotograf och han jobbade med en medioker kamera. Ändå har hans bilder ett stort värde idag eftersom alla motiv har uppgifter om år och plats och beskriver ett konsekvent tema. Dessutom är de alla fotograferade under ungefär samma tidsperiod och – som sagt – i färg.

År 1975 var Brunos dotter framsynt nog att skänka sin då avlidna pappas bilder till Riksantikvarieämbetet. Hon lindade tidningar om askarna med bilder och packade allt i en resväska som fick gå med fraktgods till Stockholm.
Det märkliga är att väskan sedan blev stående i 35 år med adresslappen kvar utan att väcka nyfikenhet. Men nu har den alltså kommit fram i ljuset, precis lagom för att få en viktig roll i det pågående projektet ”Hållbar stadsutveckling

Brunos bilder bekräftar tesen att färgfilm ofta är förbluffande hållbar om den förvaras på ett rimligt sätt.
Merparten av bilderna är tagna på Agfachrome men det finns också en del Kodachrome-dior i sina typiska pappramar. Agfabilderna har i allmänhet blekta färger som kräver en omsorgsfull bildbehandling inför presentationen i Kulturmiljöbild. Däremot har Kodachromerna både bra färger och god skärpa. Förhållningssättet vid bildbehandlingen är, självklart, varsamhet utan rekonstruktioner eller glassig färgförstärkning.

Senare i år kommer ett urval av Brunos motiv fotograferas på nytt för att alla på ett enkelt sätt ska kunna se vad som hänt med de Svenska stadsmiljöerna under efterkrigstiden. På så sätt kommer hans insatser på 1940-talet till en nytta som säkert hade gjort honom både stolt och glad.

>> Bengt A Lundberg är fotograf vid Riksantikvarieämbetet

Autokromer i Kulturmiljöbild

Villa Bonnier. Okänd fotograf
Fotograf: Okänd

17 autokromer ur arkivsamlingarna har scannats och finns nu i vår bilddatabas Kulturmiljöbild. Bilderna – som alla visar Villa Bonnier på Djurgården i Stockholm – är från första hälften av 1930-talet. Originalen är i gott skick berättar vår bildtekniker Marcin Kopka. Bilderna är inte så ovanliga i sig – men de enda i sitt slag i Riksantikvarieämbetets samlingar.

Tyvärr vet vi inte hur och när bilderna har kommit hit, och vi vet inte heller vem fotografen är. Kanske du som läser detta har något tips om det?


Fotograf: Okänd

Autokrom-metoden är en tidig färgfotoprocess från förra sekelskiftet som ersattes med färgfilm vid mitten av 1930-talet. Plåtarna är preparerade med potatisstärkelse som färgats in. Bilderna var alltså ett slags dior och kunde inte kopieras. Det var vanligt att bilden placerades i ett fönster där den blev genomlyst som en diabild.

Titta på alla de intressanta bilderna i Kulturmiljöbild (en har behandlats) och läs mer om tekniken på Wikipedia.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.

Live from Common ground in Sweden

Fall has arrived in Visby, it has rained throughout the day and now the wind has increased in strength. In the church ruin everything is quiet, a lot of people are coming and going and several are sitting dead silence and watching the photos. We are one hour in the event and we have had about 140 visitors. The atmosphere is magical and we are more than pleased so far.

Watch out for photos from the event on Flickr and Facebook.

>> Johan Carlström is a member of the Flickr Common team at The Swedish National Heritage Board.