Archive for the 'Blandat' Category

Hjälp oss att välja!

Den 3e oktober äger en högtid som har fått namnet Common Grounds rum. Det är amerikanska Brooklyn Museum och australiensiska Powerhouse Museum som har tagit initiativet till denna festlighet, där tanken är att alla institutioner som har lagt ut bilder på Flickr Commons ska ge sin publik möjlighet att träffa dem och varandra och titta på bilderna “live” genom ett bildspel. Detta sker samtidigt på ett antal ställen över hela världen. Vi planerar att vara i klosterdelen av St Karins ruin i Visby. Lokalen är otroligt stämningsfull, så det kan nog bli en fin upplevelse! Det blir inte sämre av att det är kulturnatt i Visby den kvällen.

För att kunna välja bilder som ska vara med i bildspelet ber vi nu alla om hjälp att välja. Det enda som behövs för att kunna rösta på bilder är ett konto på Flickr (det är gratis). Gå hit, logga in och rösta. De bilder som är röstningsbara är de 20-25 mest favoritmärkta bilderna från varje institution på Flickr Commons. Röstningen stänger 9 september, så skynda, skynda! Vi har dessutom precis lagt ut en ny samling bilder som vi tror och hoppas att fler än vi tycker om!En bild av Carl Curman föreställande en sittande kvinna
Sitt inte bara där! Upp och hoppa, slå på datorn och gå in och rösta! Foto: Carl Curman

 

>>Sophie Jonasson är med i Riksantikvarieämbetets Flickr Commonsteam

Och vinst blev det!

Andreas Olsson, SMM och Rolf Källman meddelar att Fornsök vann Guldlänken. Så kan det gå!

Uppdaterat: Läs mer här!

Göran Schildt – historia som en aspekt på livets mångfald

Den finlandssvenske författaren Göran Schildt gick bort den 24 mars 2009 vid 92 års ålder. Han levde hela sitt vuxna liv som fri författare trots att han bl.a. erbjöds en professur i konsthistoria i Helsingfors och att bli kulturchef på Svenska Dagbladet. I dag pratar kulturutredningen om att utveckla kultur och historia som en aspektpolitik, men ett humanistiskt sätt att se historien som en aspekt på livet och tillvaron utvecklades av Göran Schildt redan för ett halvsekel sen. För Schildt kan historien både bli en börda och en kraftkälla för det levande livet. Han sätter samtidens människor i centrum och normen är just tvivel på rådande normer och tolerans för avvikarna. Av pur nyfikenhet letar sig Schildt bakom sociala murar och intellektuell snobbism för att förstå det mänskliga livets mångfald.

För en internationell läsekrets blev han mest känd för sina reseskildringar kring Medelhavet med segelbåten Daphne i en rad böcker, från ”Önskeresan” 1948 till ”Det gyllene skinnet” 1964. Att böckerna vibrerar av optimistiskt livsglädje och reslust beror mycket på en motreaktion av att han mötte död och fasa som soldat i vinterkriget och därtill blev svårt skottskadad med en lång, påtvingad sjukhusvistelse. Men 1948, tillsammans med dåvarande livskamraten och glaskonstnären Mona Morales-Schildt, kunde drömmen om att segla till Medelhavet bli verklighet. Båten Daphne hamnade sedermera på museum i Åbo 2001.

Göran Schildt är en existentiell filosof förklädd till klassiskt bildad reseskildrare. Berättelserna handlar i själva verket nästan inte alls om segling. Den yttre ramen är en reseskildring som bärs fram av att ständigt broderas ut i en väv av små essäer om mötet med människor och kulturyttringar längs vägen, från Stockholm till ända längst upp i Nilen. Schildts klassiska bildning manade till vördnad för ruiner och antiken, men mycket snart upptäckte han att det var det levande livet som fångade hans intresse. Vördnaden för klassiska genier kommer gång på gång i nytt ljus, t.ex. när han inser att den okände skulpterande byfånen i en liten italiensk håla skulle ha ”blivit en av den moderna konstens banbrytare om han levat ett halvsekel tidigare och i Paris”. Tolerans för outsiders och utsatta är centralt för Schildt; när han kommer till palatsruiner fascineras han mer av levande människors villkor, exempelvis när ruinerna är ”behängda med fattigt folks oändligt mänskliga tvätt”. Individens rätt att leva går före etablissemang, estetik och moral, och de levande går före de döda. Den enda gången Schildt motvilligt och melankoliskt funderar över dödens rike är när han möter en grekisk präst vid namn Thanatos (=Döden) – tills han förstår att han hört fel. Prästen hette Athanasios (=Den odödlige)!

För Schildt måste man förhålla sig kritiskt och balanserat till bruket av historien. Han tar lika mycket avstånd från att ignorera historien som att förhärliga den. Han möter t.ex. en historiskt nollställd amerikansk officer på ett hangarfartyg som skickar hem ett vykort på Parthenon: ”Darling, här är det äldsta huset i Athen. Det är inte vi som bombat det”! Men att människan skulle bli bättre av kulturhistoria och estetiska upplevelser avfärdar Schildt: ”Först det andra världskrigets Mozartspelande koncentrationslägerchefer och konstsamlande diktatorer lyckades övertyga en vidare allmänhet om hur litet själva människan engageras av estetisk upplevelse.” Vad ska vi då med konsten till?, frågar sig Schildt. Missförståndet, menar han, ligger i att man, som de gamla grekerna, ska göra liv av sin konst medan vi i vår tid gör konst av vårt liv.

I sina Daphne-böcker har Schildt en stor tilltro till kulturlivet hos den antika kulturens arvtagare i Italien och i synnerhet i Grekland. Där, menar han, står mänskliga relationer och spontanitet i förgrunden jämfört med nordeuropéernas stela mekanistiska syn på samhällsbygget. Dock medger Schildt på gamla dar att han hade en överdrivet optimistisk syn på livet kring Medelhavet. Genom Schildts böcker möter man mängder av människor i en kulturhistorisk inramning. Starkast blir nog berättelsen när Daphne seglar uppför Nilen där Göran och Mona möter folk från alla samhällsskikt, generaler, trashankar, barn och egendomslösa; alla har dom något intressant att förmedla. Samtidens individer och tidsanda tolkas utifrån historiens tröga strukturer och ögonblickets överlevnadsstrategi.

Hur ska man då förstå det forntida Egypten med en farao med oändligt värde över alla människor och som tillhörde himlens eviga ljus? Som vanligt hittar Göran Schildt en historisk synvända på tillvaron – det är inte Farao som försvunnit ur historien. Tvärtom – människan vill bli Gud. Idag har alla människor lika värde, närmare bestämt har vi plagierat Faraos oändliga värde, och alla tillhör det eviga ljuset. Vi är alla Farao! För arkeologer framstår tempel från Faraos tid som fördold och obegriplig logik, men för Schildt är fornegyptiernas logik inte konstigare än hos de svenska ingenjörer som arbetade på Assuandammen – både templet och elverket avser att bringa kraft och rikedom till bygden. Hos Schildt myllrar det av tidlös idérikedom och historiska synvändor och alla som är intresserade av historien som en aspekt på tillvaron rekommenderas att läsa Göran Schildt.

Göran Schildt i ljud- och bildklipp från Svensk Yle.
Göran och Christine Schildtstiftelsens hemsida.

>> Leif Gren jobbar med landskapsfrågor och miljömål på Riksantikvarieämbetet

Kvinnan vid mulltimmerhyttan

Jag har haft ett roligt uppdrag att leta i våra äldre bildsamlingar efter fina svartvita foton som illustrerar världsarven. Bilderna ska pryda ett antal mötesrum med världsarvstema i Riksantikvarieämbetets hus i Visby.

I jakten på de bästa bilderna har jag sökt igenom många bildmappar. Ibland fick jag leta länge och väl, ibland fick jag napp direkt, som när jag hittade bilden för Engelsbergs bruk. Jag började bläddra bland bildplanscherna i mappen för “profana byggnader” (= inte kyrkor) i Västervåla socken i Västmanland och bums så var den där! – en vacker bild, en kvinna vid en damm omgiven av lövverk med ljusspel och så en byggnad intill dammen. Perfekt! Bilden hade dessutom ett prima glasnegativ bevarat vilket garanterade att bildkvaliteten skulle bli hög vid scanningen.

Så kom jag till den kritiska punkten – skulle byggnaden på bilden ha en sådan betydelse att den kunde få illustrera världsarvet? Och – ja – när jag sökte i Kulturmiljöbild bland nutida färgbilder från Engelsberg visade det sig att det var en mulltimmerhytta. En väsentlig bruksbyggnad förstod jag – men…? Genom en koll i Wikipedia fick jag veta att det är en träkolsmasugn med en övre del klädd i timmer som isolerats med mull (jord och sand). Den vid Engelsbergs bruk är en av få bevarade i Sverige. I Bebyggelseregistret hittade jag också en anläggningshistorik över bruket.

Engelsbergs bruk fotograferat av Reinius
Engelsbergs bruk – dammen bakom mulltimmerhyttan. Foto: Reinius

En annan gåta – som inte är löst: Vem är kvinnan på bilden? Och vad är det egentligen hon gör? Bilden är odaterad, men kvinnans klädsel och redskapen hon har omkring sig tyder på att bilden kan vara riktigt gammal. Hyttan var i bruk fram till 1919.

Engelsbergs bruk fotograferat 1973 av Gabriel Hildebrand
Mulltimmerhyttan från baksidan. Foto: Gabriel Hildebrand

>> Anna Boman sysslar med bildfrågor på Riksantikvarieämbetet

Rettigstipendiaterna tar farväl

Efter sju intressanta och intensiva veckor i ämbetets korridorer har vi nu kommit till vägs ände. Otaliga möten med kunniga människor har fyllt våra dagar. Vi är ödmjukt tacksamma för alla som delat med sig av sin tid och sina erfarenheter. 

Vi vill även tacka Vitterhetsakademien som förvaltar den fond som möjliggjort detta stipendium.

Vi har lotsats mellan fältexkursioner i Bålsta där landskapskonventionen berörts till svepelektronmikroskåpsanalyser via diskursanalyser och IT-enhetens virtualiseringskompetens. Myndighetens bredd har onekligen imponerat på oss.

Eftersom vi nu har en extrem insyn och överblick i samtliga enheter är vi beredda att författa en ny utredning utifall kulturutredningen och museikoordinatorns förslag inte faller i smaken. :-)

Vi ses igen!

Rettigstipendiaterna

Rettigstipendiaterna 2007-2008. Foto: Lars Lundqvist

>> Samuel Palmblad, Smålands museum, Patrick Björklund, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Sara Strindevall, Länsstyrelsen i Gotlands län

European Heritage Forum

I slutet av oktober anordnades i Bryssel, European Heritage Forum, ett tvådagars “forum” där ca 150 personer från nästan alla länder i EU, samlades till diskussioner typ “Round-table” om Kulturarvet i bred bemärkelse. Deltagarna var alltifrån personer som arbetar med kulturarvsfrågor på regeringsnivå och vid kulturinstitutioner till journalister och frivilligorganisationer. Från Riksantikvarieämbetet deltog tre personer.

Forumet, som var det första i sitt slag, hade temat Heritage and Dialogue.
- Hur kan dialog främja Kulturarvet? Eller hur manar Kulturarv till dialog?
Frågor som genererar massor av svar och diskussioner. Och det var just det som var syftet: att skapa dialog mellan deltagarna för att utbyta erfarenheter och kunskap om varandras förutsättningar om vad kulturarvet betyder i respektive land.

Valet av plats för Forumet,- Belgien, är ju ett exempel på hur problematiskt det kan vara i vissa (många?) länder: ett litet land men uppdelat i tre regioner, ytterligare delat i tre “community” efter vilket språk du talar. Spänningar och barriärer byggs upp emellan regionerna och folken. Det egna kulturavet- identiteten blir här väldigt viktig, både på gott och ont.

Hur ska Kulturarvet användas så att det främjar dialogen och samarbetet mellan personer, grupper, regioner, länder, EU, ja över alla gränser, istället för tvärtom?
En svår fråga men fundamental för oss som arbetar med kulturarvsfrågor.

http://www.coe.int/t/dg4/cultureheritage/aware/EHD/events_en.asp

Maria Jansson, kommunikatör vid Riksantikvarieämbetet

Hus för skräpmat?

Kulturhusens dag den 14 september har som tema Smaka på husen och ett urval hus över hela landet som byggts för framställning, tillredning eller utskänkning av mat och dryck öppnas för allmänheten.

Skräpmatskulturen, med varmkorv, läsk och smågodis till efterrätt, finns kanske inte representerad bland de utvalda husen? Jag hittade två bilder i Kulturmiljöbild för att kompensera detta!


Rautatie kiosk i Abisko. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

I Rautatie kioski i Abisko (ovan) bjuds tyvärr ingenting ätbart längre (möjligen en isglass på bänken..?). Då har nog mannen i Hökarängen i Stockholm (nedan) större möjligheter att få i sig lite chips och kanske en vurre (= varmkorv på söderortsdialekt).


Kiosk i Hökarängens centrum. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

>>Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.

Semester på 40-talet


Snäckgärdsbadet utanför Visby. Foto: Carl Gustaf Rosenberg

Juli är semestermånad för många men så har det inte alltid varit. Den svenska semestern infördes 1938 och bestod då av två veckors betald semester. Semestern förlängdes sedan till tre veckor 1951 och till fyra veckor 1963. Fr o m 1978 är det fem veckor som gäller. Redan på 40-talet var Visby ett semestermål, se bara på dessa underbara bilder tagna av Carl Gustaf Rosenberg (1883–1957) under brinnande krig. Rosenberg jobbade bl a som fotograf åt Svenska Turistföreningen och numera finns 763 av hans bilder att beskåda i Kulturmiljöbild. Läs mer om Rosenberg i detta blogginlägg.


Utanför turistbyrån i Visby. Foto: Carl Gustaf Rosenberg


Foto: Carl Gustaf Rosenberg


Foto: Carl Gustaf Rosenberg

Med detta tänker jag önska en trevlig sommar, bloggen kommer endast att uppdateras sporadiskt under sommaren. På återseende i höst då det händer en hel del. 8-)

>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.

Världsarv från Kulturmiljöbild


Utsikt från Skuleberget över Nordingrå, Ångermanland. Foto: Pål-Nils Nilsson – Okänt datum

Missa inte bildspelet om de 14 svenska världsarven. Vill du se bilderna “live” finns de utställda i entrén till Informationstorget i Östra stallet i Stockholm.

Sök efter söktjänster

Gamla Riksarkivet, ett mer traditionellt arkiv. Arkivhandlingar med en arkivarie på en pall i bakgrunden.
Gamla riksarkivet, ett analogt arkiv. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ. (klicka på bilden för att se en förstoring)

Att vi på RAÄ driftar söktjänsterna Fornsök, Bebyggelseregistret och Kulturmiljöbild har förhoppningsvis inte gått någon förbi men visste du att vi även har ett gäng andra tjänster som är mer nischade? Här kommer en kort presentation av några stycken (klicka här för en fullständig lista) :

Naturstensregistret
Naturstensregistret innehåller uppgifter om 4756 byggnader och är indelade efter byggnadstyp och period. Databasen är ett resultat av inventeringar som gjordes 1991-1993 i samarbete mellan Riksantikvarieämbetet, länsmuseerna och länsstyrelsernas kulturmiljöavdelningar. Syftet med inventeringarna var att få en uppfattning om förekomsten av natursten i byggnader samt deras tillstånd.

Det medeltida Sverige
Denna databas är ett resultat av forskningsprojektet med samma namn. Projektet har bl a gått ut på att ta reda på vilka byar och gårdar som fanns i det medeltida Sverige, hur jordfördelningen såg ut, hur stora byarna var och hur stor den odlade jordens areal var. Databasen innhåller information om hela Gästrikland, Uppland (Sollentuna härad), Småland (Aspeland, Sevede härad inklusive Vimmerby stad, Tuna härad (4 socknar) samt Stranda härad (Döderhults socken)), Södermanland (Rönö härad) samt hela Öland.

Materialguiden
Tjänsten innehåller information om olika material och byggnadsvård och är främst riktad till yrkesverksamma.

Ritningsregistret
Tjänsten innehåller information om kartor och ritningar från Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA). Tjänten innehåller inga scannade handlingar utan är endast ett register.

Söktjänsterna ovan (förutom materialguiden) är även sökbara via Kulturmiljösök.

>> Johan Carlström jobbar med Kutlurmiljöportalel på Riksantikvarieämbetet.