Foto: Per Liedner

Intresset var stort. Det krävdes gate-keeping enligt värsta nattklubbsmanér. Unga, gamla och barn väntade tålmodig på sin tur att får komma fram till borden där vi  väntade med material till solfjädrarna.

Michael Frisk agerar dörrvakt. Foto: Per Leidner.

Det var även mycket populärt att författa personliga kommenarer om staden i pratbubblor som sedan sattes upp på väggarna.

Foto: Per Liedner

När vi stängde dörrarna kl. 17.oo efter fem timmar öppen workshop hade vi endast tre ovikta solfjädrar kvar. Vi var omtumlade men glada över hur väl aktiviteten hade mottagits. Uppdraget slutfört med viss möda men mycket stort nöje.

Vi som genomförde workshopen, från vänster, övre raden: Gerard, Fredrik, Patricia, Per, Madeléne, Anita, Lena, Zchichang, Jerker, Michael och Suzanne. Foto: Jerker Moström

>> Jerker Moström & Michael Frisk

Idag lyfter vi ut nya Platsr utanför brandväggen! Vi testkör Platsr version 0.9 i produktionsmiljö under sommaren, och rättar buggar och småfixar efterhand. I september hoppas vi att vi har putsat klart lagom till lanseringen av Platsr 1.0.

Den senaste veckan varit mycket intensiv med systemutveckling inför dagens drift. Mogulteamet, våra systemutvecklare, har jobbat hårt för att hinna med så mycket så som möjligt och givetvis också Platsr teamet på Riksantikvarieämbetet.

De nya funktionerna och den förbättrade designen kommer att synas utåt från den 8 juli om allt går bra, vi hoppas att ni kommer att gilla det ni ser..! Kom gärna med input via Platsrs forum eller mail om något inte fungerar som det ska.

 Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

I början av juni åkte vi, Sophie och Maria, till Stockholm för en öppen demo av Platsrs systemutveckling inför inbjudna i Riksantikvarieämbetets lokaler. Det var inte helt lätt att ta sig in denna dag då det var extra säkerhetspådrag på grund av att Israels ambassad ligger i samma byggnad, men alla kom till slut på plats.

Nu är vi inne i slutfasen av systemutvecklingen och tiden går så fort ibland att det känns som att den inte räcker till..! Mogulerna, våra systemutvecklare, är nu färdiga med funktionerna för arkivsökskoppling till Kringla samt hur sökindexeringen fungerar, och pysslar nu med att få färdigt ”Min sida” och även adminkonsolen för oss som sköter ruljangsen bakom kulisserna. Mycket är på plats redan men en hel del finputsning återstår.

Ett nytt användartest har vi hunnit med förra veckan också. Denna gång behövde vi bland annat hjälp med att bedöma ledtexter/hjälptexter till olika funktioner. Poängen med ledtexter skall ju vara att de tydligt underlättar förståelsen för en specifik funktion, men ibland blir man hemmablind och behöver lite synpunkter utifrån. Resultatet av testet visade också att en del texter måste omformuleras för att bli enklare att förstå. En egen sida för hjälp och tips efterlystes också, och det ska vi definitivt fixa.

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Den 17 mars 2009 lanserade Riksantikvarieämbetet sina första bilder på den stora internationella bildsajten Flickr Commons och slog därmed följe med bland andra Library of Congress och Smithsonian Institution. Det har varit ett fantastiskt roligt och spännande projekt. Nu ligger projektets avrapportering ute för den som vill fördjupa sig i hur vi har tänkt och vilka resultaten blev. Några positiva effekter i korthet:

• direkt feedback från användarna.

• mycket trafik; på ca nio månader sågs bilderna (enskilda visningar) 368 227 gånger. I genomsnitt har varje bild setts knappt 1 000 ggr under tidsperioden mars till december.

• kvalitetshöjning av data (felrättning och tillförande av information, inlänkning av andra resurser på webben). Vanliga dagar har antalet besökare varit mellan 800 och 2 000.

• stort intresse av media och bloggvärlden, trots mjuklansering i form av ett blogginlägg. En artikel publicerades också på externa webben. Resultatet blev ca 70 tidningsartiklar (bl a Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Internetworld), radioreportage och ett stort antal blogginlägg. Riksantikvarieämbetet har lyfts fram som en modern myndighet med spännande webbnärvaro. Intresset visade sig också i besöksstatistiken med ca 5 000 besökare per dygn dagarna efter lanseringen (Jfr Kulturmiljöbild med ca 6 000 besökare per månad).

• Stort intresse från omvärlden i stort – allt från enskilda personer, andra kulturarvsinstitutioner och myndigheter upp till regeringsnivå.

Nu ingår Riksantikvarieämbetets Flickr Commonsverksamhet som en del av den dagliga verksamheten.

>> Sophie Jonasson var projektledare för pilotprojektet Riksantikvarieämbetet på Flickr Commons

Denna vecka har vi återigen testat lite funktioner på Platsr samt bett om åsikter om upplägg, till exempel hur man på ett enkelt sätt kan leta upp och spara foton, föremål och information från olika databaser (museer, arkiv) via Kringla och sedan använda dessa arkivposter i Platsr. Det finns tre olika varianter:
– Spara arkivposten som ny plats
– Spara arkivposten till befintlig plats
– Bokmärka arkivpost

När du väljer att skapa en ny plats av en arkivpost, följer ”hjälpinformation” med från Kringla, t ex miljöbeskrivning, titel och geografisk position om sådan finns angiven. Mycket fiffigt. Sedan kan du förstås redigera om texten och lägga till en egen personlig berättelse kring platsen eller objektet, det är ju detta som är själva grundtanken med Platsr.

När du sparar arkivposten till en befintlig plats som du redan har skapat i Platsr, gör du det för att berika platsen med exempelvis foton och länkar till arkivföremål.

Vi funderar lite på hur vi ska benämna sökfliken för arkivposter. Det som leder hittills är ”Arkivföremål”, både internt i projektgruppen och via veckans testanvändare. ”Museiföremål” har också varit på tapeten men ger kanske lite felaktiga signaler: det är ju inte enbart museiföremål som du hittar under fliken, utan allt som finns i arkiven såsom platser, bilder, byggnader, runstenar osv. Har du något annat förslag? Maila in till Platsr eller skriv direkt på forumet, vi tar gärna emot synpunkter från er som ska använda Platsr.

Våra systemutvecklare på Mogul var också här i Visby för en demonstration inför åhörare, det vill säga en genomgång av systemutvecklingen hittills, och vad som är tänkt att implementera i nästa steg. Moguls demonstrationer är verkligen tydliga och pedagogiska och samtidigt kul, man får en bra övergripande bild av Platsrs utveckling och hur projektet fortlöper. En till demo kommer att hållas i Stockholm längre fram i vår.

För att kunna välja bilder som ska vara med i bildspelet ber vi nu alla om hjälp att välja. Det enda som behövs för att kunna rösta på bilder är ett konto på Flickr (det är gratis). Gå hit, logga in och rösta. De bilder som är röstningsbara är de 20-25 mest favoritmärkta bilderna från varje institution på Flickr Commons. Röstningen stänger 9 september, så skynda, skynda! Vi har dessutom precis lagt ut en ny samling bilder som vi tror och hoppas att fler än vi tycker om!
Sitt inte bara där! Upp och hoppa, slå på datorn och gå in och rösta! Foto: Carl Curman

>>Sophie Jonasson är med i Riksantikvarieämbetets Flickr Commonsteam

Uppdaterat: Läs mer här!

För en internationell läsekrets blev han mest känd för sina reseskildringar kring Medelhavet med segelbåten Daphne i en rad böcker, från ”Önskeresan” 1948 till ”Det gyllene skinnet” 1964. Att böckerna vibrerar av optimistiskt livsglädje och reslust beror mycket på en motreaktion av att han mötte död och fasa som soldat i vinterkriget och därtill blev svårt skottskadad med en lång, påtvingad sjukhusvistelse. Men 1948, tillsammans med dåvarande livskamraten och glaskonstnären Mona Morales-Schildt, kunde drömmen om att segla till Medelhavet bli verklighet. Båten Daphne hamnade sedermera på museum i Åbo 2001.

Göran Schildt är en existentiell filosof förklädd till klassiskt bildad reseskildrare. Berättelserna handlar i själva verket nästan inte alls om segling. Den yttre ramen är en reseskildring som bärs fram av att ständigt broderas ut i en väv av små essäer om mötet med människor och kulturyttringar längs vägen, från Stockholm till ända längst upp i Nilen. Schildts klassiska bildning manade till vördnad för ruiner och antiken, men mycket snart upptäckte han att det var det levande livet som fångade hans intresse. Vördnaden för klassiska genier kommer gång på gång i nytt ljus, t.ex. när han inser att den okände skulpterande byfånen i en liten italiensk håla skulle ha ”blivit en av den moderna konstens banbrytare om han levat ett halvsekel tidigare och i Paris”. Tolerans för outsiders och utsatta är centralt för Schildt; när han kommer till palatsruiner fascineras han mer av levande människors villkor, exempelvis när ruinerna är ”behängda med fattigt folks oändligt mänskliga tvätt”. Individens rätt att leva går före etablissemang, estetik och moral, och de levande går före de döda. Den enda gången Schildt motvilligt och melankoliskt funderar över dödens rike är när han möter en grekisk präst vid namn Thanatos (=Döden) – tills han förstår att han hört fel. Prästen hette Athanasios (=Den odödlige)!

För Schildt måste man förhålla sig kritiskt och balanserat till bruket av historien. Han tar lika mycket avstånd från att ignorera historien som att förhärliga den. Han möter t.ex. en historiskt nollställd amerikansk officer på ett hangarfartyg som skickar hem ett vykort på Parthenon: ”Darling, här är det äldsta huset i Athen. Det är inte vi som bombat det”! Men att människan skulle bli bättre av kulturhistoria och estetiska upplevelser avfärdar Schildt: ”Först det andra världskrigets Mozartspelande koncentrationslägerchefer och konstsamlande diktatorer lyckades övertyga en vidare allmänhet om hur litet själva människan engageras av estetisk upplevelse.” Vad ska vi då med konsten till?, frågar sig Schildt. Missförståndet, menar han, ligger i att man, som de gamla grekerna, ska göra liv av sin konst medan vi i vår tid gör konst av vårt liv.

I sina Daphne-böcker har Schildt en stor tilltro till kulturlivet hos den antika kulturens arvtagare i Italien och i synnerhet i Grekland. Där, menar han, står mänskliga relationer och spontanitet i förgrunden jämfört med nordeuropéernas stela mekanistiska syn på samhällsbygget. Dock medger Schildt på gamla dar att han hade en överdrivet optimistisk syn på livet kring Medelhavet. Genom Schildts böcker möter man mängder av människor i en kulturhistorisk inramning. Starkast blir nog berättelsen när Daphne seglar uppför Nilen där Göran och Mona möter folk från alla samhällsskikt, generaler, trashankar, barn och egendomslösa; alla har dom något intressant att förmedla. Samtidens individer och tidsanda tolkas utifrån historiens tröga strukturer och ögonblickets överlevnadsstrategi.

Hur ska man då förstå det forntida Egypten med en farao med oändligt värde över alla människor och som tillhörde himlens eviga ljus? Som vanligt hittar Göran Schildt en historisk synvända på tillvaron – det är inte Farao som försvunnit ur historien. Tvärtom – människan vill bli Gud. Idag har alla människor lika värde, närmare bestämt har vi plagierat Faraos oändliga värde, och alla tillhör det eviga ljuset. Vi är alla Farao! För arkeologer framstår tempel från Faraos tid som fördold och obegriplig logik, men för Schildt är fornegyptiernas logik inte konstigare än hos de svenska ingenjörer som arbetade på Assuandammen – både templet och elverket avser att bringa kraft och rikedom till bygden. Hos Schildt myllrar det av tidlös idérikedom och historiska synvändor och alla som är intresserade av historien som en aspekt på tillvaron rekommenderas att läsa Göran Schildt.

Göran Schildt i ljud- och bildklipp från Svensk Yle.
Göran och Christine Schildtstiftelsens hemsida.

>> Leif Gren jobbar med landskapsfrågor och miljömål på Riksantikvarieämbetet

Vi vill även tacka Vitterhetsakademien som förvaltar den fond som möjliggjort detta stipendium.

Vi har lotsats mellan fältexkursioner i Bålsta där landskapskonventionen berörts till svepelektronmikroskåpsanalyser via diskursanalyser och IT-enhetens virtualiseringskompetens. Myndighetens bredd har onekligen imponerat på oss.

Eftersom vi nu har en extrem insyn och överblick i samtliga enheter är vi beredda att författa en ny utredning utifall kulturutredningen och museikoordinatorns förslag inte faller i smaken. :-)

Vi ses igen!

Rettigstipendiaterna 2007-2008. Foto: Lars Lundqvist

>> Samuel Palmblad, Smålands museum, Patrick Björklund, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Sara Strindevall, Länsstyrelsen i Gotlands län

Forumet, som var det första i sitt slag, hade temat Heritage and Dialogue.
- Hur kan dialog främja Kulturarvet? Eller hur manar Kulturarv till dialog?
Frågor som genererar massor av svar och diskussioner. Och det var just det som var syftet: att skapa dialog mellan deltagarna för att utbyta erfarenheter och kunskap om varandras förutsättningar om vad kulturarvet betyder i respektive land.

Valet av plats för Forumet,- Belgien, är ju ett exempel på hur problematiskt det kan vara i vissa (många?) länder: ett litet land men uppdelat i tre regioner, ytterligare delat i tre “community” efter vilket språk du talar. Spänningar och barriärer byggs upp emellan regionerna och folken. Det egna kulturavet- identiteten blir här väldigt viktig, både på gott och ont.

Hur ska Kulturarvet användas så att det främjar dialogen och samarbetet mellan personer, grupper, regioner, länder, EU, ja över alla gränser, istället för tvärtom?
En svår fråga men fundamental för oss som arbetar med kulturarvsfrågor.

http://www.coe.int/t/dg4/cultureheritage/aware/EHD/events_en.asp

Maria Jansson, kommunikatör vid Riksantikvarieämbetet