Archive for the 'Fornlämningar' Category

Nu ska vår geografiska data ut i Europa

I slutet av förra veckan besökte jag och Börje Lewin den danska huvudstaden för att delta i kickoff för projektet CARARE (Connecting ARchaeology and ARchitecture in Europeana) som i korthet går ut på att förse Europeana med data om fornlämningar och kulturhistoriska byggnader, något som vi har gott om i Bebyggelseregistret och Fornsök. Tanken är att vi ska leverera denna data via K-samsök. Vi kommer även att inventera om det finns annat material i K-samsök som svarar upp mot projektets syfte. Ett annat mål är att förse Europeana med data om kulturmiljöer i 3D och Virtual Reality. Finns det nån som känner till om det finns en sammanställning kring 3D och Virtual Reality på svenska museer?

CARARE kommer att:

“…add substantial value to Europeana and its users by:

  • Promoting and enabling participation in Europeana by heritage agencies and organisations, archaeological museums and research institutions and specialist digital archives, and raises awareness of Europeana in the domain
  • Establishing an aggregation service which contributes on a practical level to enabling interoperability, promoting best practices and standards to heritage organisations, taking account of the particular needs of content for archaeology and architecture
  • Implementing Europeana-compatible infrastructures, standards and tools in order to make millions of digital items available for heritage places across Europe, thus contributing to the growth of Europeana
  • Contributing expertise on geographic information
  • Acting as a test bed for Europeana’s APIs, which are intended to make contents available for other service providers to use, for example in the areas of tourism, education and humanities research
  • Establishing the methodology for 3D and virtual reality content to be made accessible to Europeana’s users” (från http://version1.europeana.eu/web/guest/details-carare/)

Projektet pågår fram till januari 2013 och i projektet deltar 29 institutioner från 20 olika europeiska länder. CARARE koordineras av Kulturarvsstyrelsen (Danmark) tillsammans med MDR Partners. Projektet kommer att ha en egen webbplats på www.carare.eu

>> Johan Carlström jobbar med K-samsök på Riksantikvarieämbetet.

Klimat och kulturarv – kan de samspela?

I Oslo, på Nobels fredssenter, samlades torsdagen den 12 november representanter från hela Norden för att diskutera klimatförändringar och kulturarv, både utifrån hot och problem liksom möjligheter och lösningar.

Konferensen är en del av det nordiska samarbets projektet “Effekter vid klimaendringar på kulturminnen och kulturmiljo”

Här kommer några av reflektionerna från konferensens talare som utgjordes av alltifrån arkitekter och byggnadsingenjörer till forskare och kulturgeografer:

- Negativa effekter av klimatförändringarna på kulturarvet kan, genom anpassning till rådande situation, ändras till det postiva.

- För resurs och energieffektivisering är kunskapen om äldre tiders byggtekniker, liksom val av material av stort värde.

- Kulturinstitutionerna har ännu ej fullt ut tagit på sig en tillräckligt stor roll i klimatdebatten.

- Det nordiska länderna har mycket att vinna i erfarenhets och kunskapsutbyte i dessa frågor.

- Traditionell byggnadsteknik har många lösningar avseende exempelvis lokalisering och ventilation som bidrar till en minskad CO2-belastning.

- Kommer klimatpolitiken att påverka landskapet mer än klimatförändringarna?

Ja, det var några av de många reflektionerna som framkom denna dag, vilka funderingar har du?

>> nedtecknat av Maria Jansson, kommunikatör på Riksantikvarieämbetet och del av infogruppen i projektet.

A photogenic mound

Uppsala Mounds, Gamla Uppsala, Uppland, Sweden
The Western Mound after excavation. Photo: Henri Osti

One of the photos recently presented at Flickr Commons depicts an excavation performed in one of the imposing Uppsala Mounds called the Western Mound. The photo was taken by Henri Osti who emigrated from Germany to Sweden were he opened a photographer’s studio in Uppsala. As a local and well reputed photographer, Osti was engaged to document the Western Mound, or Tor’s Mound as it was referred to when it was explored in 1874.

One of the individuals posing in Ostis photo could very well be Lieutenant J. G. Hagdahl who was commissioned to lead the excavation. The initiator was the Director General at the Swedish National Heritage Board, Bror Emil Hildebrand, who in the 1840’s investigated the Eastern Mound (also called Oden’s Mound) and the Middle Mound (earlier known as Frö’s Mound), also situated in the area of Old Uppsala.

When exploring the Western Mound, one of the initial plans was to apply the same strategy used in the 1840’s, i.e. to perforate the mound with three small shafts; one from the top and two from its sides. This plan was abandoned; instead a vast shaft was dug into its centre. It took 20 men (probably soldiers from the Regiment of Uppland) nearly a month to finish the job shovelling through this 60 metres high and 10,5 metres wide monument! Among the meagre amount of finds were cremated human bones, small fragments of gold and some decorated pieces of animal bones.

But why then did they take such pains excavating this enormous barrow and why didn’t they use the same excavation strategy as back in the 1840’s? In the same year, 1874, an international anthropological-archaeological conference was held in Stockholm. By excavating a huge barrow named after a heathen god and by many thought to conceal a great king and wealthy grave goods, the committee simply wanted to amaze their international archaeological colleagues. The reason they dug out an enormous shaft was simply to make the inner structures more visible for the audience. Whether Hildebrand and his colleagues were disappointed about the meagre quantity of finds the story doesn’t tell.

What is important to bear in mind is that back in those days archaeology was still a juvenile scientific field. To host an international conference was considered an honour and of great scientific importance since it gave you the opportunity to demonstrate the standards of the native archaeology. Due to the national movement at the time it was also perceived as a matter of great national significance which was why the excavation was financed by state funds.

The photo in question, plus two others also taken by Henri Osti, as well as the original excavation report are kept in the Antiquarian Topographical Archives (the Swedish National Heritage Board) in Stockholm. This archive is unique due to the enormous amount of documents, photos and other illustrations covering 400 hundred years of antiquarian work!

>> Ola W. Jensen is a researcher at the Swedish National Heritage Board, working on issues concerning the history of preservation ideology.

Gåtan kring Ardre ödekyrka

Ardre ödekyrka. Akvarell av Lars Cedergren från 1816-1830.
Ardre ödekyrka (?) avtecknad av Lars Cedergren 1816-1830.

Jag berättade i ett tidigare inlägg om två bildsamlingar ur arkivet med akvarellerade teckningar av J. W. Gerss och Lars Cedergren, som nu är digitaliserade och finns att titta på i Kulturmiljöbild.

Gerss och Cedergren dokumenterade bland annat kyrkoruinerna i Visby och några andra ödekyrkor på Gotland under 1807 (Gerss) och 1816 (Cedergren). Läs mer i artikel på vår hemsida.

Ardre ödekyrka. Foto: Bengt A Lundberg
Ardre ödekyrka 2008. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Under mitt arbete med bilderna stötte jag på ett mysterium som fortfarande är olöst. En bild av Lars Cedergren ska föreställa Ardre ödekyrka (också kallad Gunfiauns kapell). Under bilden har Cedergren skrivit “Ardre Capell”.

Men ruinen på Cedergrens bild ser inte ut som ruinen gör idag! Kan han ha dokumenterat en annan ruin och skrivit fel namn under bilden? Eller har han gjort teckningen ur minnet? Cedergren var gotlänning och har gjort annan dokumentation från Ardre, så han borde ju ha haft koll!?

Kan någon hjälpa mig att hitta ett svar på gåtan?

Läs gärna mer om fornlämningen i Fornsök.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.

Månadens fornlämning: Nöden har ingen lag – men har den lagskydd?

Ibland får vi frågor om informationen i Fornsök. Ibland är det lätt att svara. Ibland är det svårt. Häromdagen fick jag en fråga ifrån en entusiastisk person som var mycket nöjd med tjänsten, men han var lite fundersam över vilken information som egentligen finns där. Jag försökte pedagogiskt svara att det är dels fasta fornlämningar som är skyddade enligt Kulturminneslagen, dels andra kulturhistoriskt intressanta lämningar som inte har något direkt lagskydd. Då undrade han varför man tagit med Kristianopel 43:1. Det var här det blev svårt.

Såhär beskrivs lämningen på det inskannade bokuppslaget från 1969: ”Toalett, intill fotbollsplan, trä med stående panel, tre dörrar, sluttande tak av papp, gulmålat med bruna dörrar”. Den är registrerad med lämningstypen “Samlingsplats”… Följdfrågan blir logisk: Varför finns det en toalett i Fornsök?

Det kan bero på att man på den tiden (1969) även registrerade ”kulturhistoriskt intressanta byggnader” i Fornminnesregistret. Det fanns inget motsvarande register för byggnader då som det gör nu. Men har en toalett något kulturhistoriskt värde? Nja, man kan ju fundera, vilket man också kan göra på valet av lämningstypen Samlingsplats. Kanske hade “Byggnad annan” varit mer lämpligt om det handlar om att man tagit med toaletten p.g.a. byggnadens värde. Men kanske hade toaletten stor betydelse som samlingsplats för inventeraren den där sommaren 1969…?

För att en samlingsplats ska registreras idag så krävs i alla fall att den uppfyller bl.a. följande kriterier: ”Avser plats för sammankomst för lagstiftning och rättsskipning, plats för regelbundet återkommande handel, t.ex. dans och lekarplatser. ” Så man kan ju undra vilken sorts aktiviteter som försiggått innanför dessa bruna dörrar …

Men om vi tror att toaletten tagits med för att den är en kulturhistoriskt intressant byggnad då? Byggnader registreras ju inte längre i FMIS eftersom Bebyggelseregistret (BBR) numera finns. Så jag frågade min kollega Sanna som jobbar med BBR: Kan en toalett ha något bebyggelsehistoriskt värde?

Gul träbyggnad med gröna dörrar och bruna foder runt fönster och dörrar.
Dasset “Här & Där” på Rämens herrgård i Värmland. Foto: Carina Johansson, Länsstyrelsen Värmland

Sanna svarar:
Toaletter, dass, avträden, hemlighus… kärt barn har många namn… har i allra högsta grad ett bebyggelsehistoriskt värde. Människan har i århundraden lagt ner möda på bekvämlighet och trivsel för denna av nöden tillkomna byggnad. Vem har inte imponerats av de första vattentoaletterna, byggda under antiken, i t.ex. Efesos. Här bjöds t.o.m. på musikunderhållning vilket säger något om att toabesöket på den tiden var en mer av en social begivenhet. Och vem har inte med en rysning fascinerats av medeltidens eller renässanssens latrinhållning när man försökt glutta ner i hålet från det vackert utformade balkongavträdet på t.ex. Gripsholms slott eller på Mårten skinnares hus i Vadstena, landets mest fotograferade dass!

I det svenska landskapet står utedasset i alla dess former från den enkla lilla rödmålade byggnaden med pulpettak till det mer ståndsmässiga herrgårdsdasset, ofta med en del för herrskapsfolket och en del för tjänstefolket. För de flesta är utedasset sommar, barndom och semester. Inne på dasset pryds väggarna med skämtteckningar, tryck av Carl Larssonmålningar och bilder på Kungen och Drottningen, vilket får en att fundera över vad vi egentligen har för förhållande till vårt kungahus…

Många har som sagt ett lagskydd, dock inte för dassens egna, kanske intressanta kulturhistoria, utan för att det ingår i ett byggnadsminne, t.ex. en herrgårdsanläggning. Det finns omkring 160 byggnadsminnesmärkta dass i Bebyggelseregistret. Ett av de stiligare är det ni ser på bilden ”Här & Där” på Rämens herrgård i Filipstads kommun.

Sedan 1996 uppdateras inte information om byggnader i Fornsök. Den aktuella informationen om kulturhistoriskt intressanta byggnader och bebyggelse finns i Bebyggelseregistret som nu även har en kartkoppling.

>> Antonia Baumert arbetar på Riksantikvarieämbetet med Fornsök bl.a.
>> Susanna Eschricht arbetar på Riksantikvarieämbetet med Bebyggelseregistret bl.a.

Gästblogg: Fornsök i utställningar

Flyg som en fågel över din hembygd och se var fornlämningarna finns! Med enkla medel är det möjligt att erbjuda museibesökare en flytgtur till intressanta platser.

Utställning Murberget
Bildspelet visades i en sitthörna där man i lugn och ro kunde uppleva en flygtur mellan olika fornlämningar. På bordet låg litteratur för den som ville fördjupa sig mer. Foto: Lars Göran Spång

Murberget har gjort en utställning om Härnösands forntid vari ingick ett bildspel med Google Earth som spelmotor. Tack vare att Fornsök har exportfunktion till Google Earth var det en relativt enkel procedur att göra ett bildspel som lliknade en flygsimulator. Kameran förflyttas mellan olika fornlämningar i Härnösand i en animerad flygtur, och vid varje plats görs ett uppehåll där ett fönster dyker upp som beskriver fornlämningen mer i detalj.

Fornsök i Google earth
Ett avsnitt av bildspelet med stenåldersboplatser som tema. Bilder av fynden har infogats i inventerarens anteckningsbok. Den aktuella havsnivån (50 m.ö.h) har infogats som en halvtransparent blå bild i terrängen. I Google Earth kan bilder draperas på terrängen eller fästas plant vid en viss nivå.

Google Earth har enkla verktyg för att lägga på bilder och texter vid olika punkter. Dessutom finns det möjlighet att drapera historiska kartor och t.o.m foga in olika havsnivåer.

Fornsök har med nuvarande utformning en stor potential utöver det som var tänkt från början. Fornminnesregistret är förvisso ett handläggarregister och det krävs mycket tillägg för att allmänheten ska få ut något av informationen. Som utställningsproducent är det emellertid ett förnämligt verktyg för att sammanställa information om fornlämningar för specifika ändamål. Museernas bilddatabaser är också en stor tillgång. I bildspelet om Härnösand dyker  exempelvis bilder av lösfynden upp i inforutan när kameran zoomar in till fyndplatsen.

Bildspelet kan sedan exporteras som en dvd-film och köras i en vanlig projektor. Det enkla förfarandet gör att flera bildspel kan produceras med olika teman, t.ex. stenålderboplatser, sevärda objekt, 1600-tals byar m.m. Det är alltid uppskattat när något nytt presenteras i utställningar som står en längre period.

Utställningen “Förlorad forntid. Skärvor ur Härnösands historia” var utställd hösten 2008 på Murberget.

>> Lars Göran Spång är forskningskoordinator på Murberget, Länsmuseet Västernorrland.

Älgjakt förr och nu


Hällmålningar vid Flatruet i Härjedalen.  Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Årets älgjakt pågår för fullt ute i landet. Men inget är nytt under solen – också på stenåldern var det populärt att jaga älg (kanske mer av överlevnadsskäl, men ändå…).

Dagens jaktlag använder sig av moderna hjälpmedel som mobiltelefoner och GPS medan stenåldersjägarna gjorde vackert röda målningar av viltet på bergväggar för att få jaktlycka. Kanske något för nutida jägare att prova på?

På en lodrät bergvägg vid Ruändan i sydöstra hörnet av Flatruet i Härjedalen målade jägarna upp ett 20-tal bilder av älg och annat vilt för sådär en 4000 år sedan. Färgen var järnockra med fett som bindemedel. Djuren skulle lockas till stupet genom att avbildas. (Snacka om bildens magi…)


Utsikten från hällmålningarna ut mot myren. Visst är det vackert?  Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Hällmålningarna har som registrerad fornlämning RAÄ-nummer Tännäs 58:1 om man vill söka mer information i Fornsök.

Flatruet är också känt för Sveriges högst belägna landsväg och en 8000 år gammal tall, men det är en annan historia.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.

Myteristerna utanför Öckerö

I de lugnaste badvatten… kikade efter i Fornsök om det finns något kul i vattnen runt sommarstugan på Öckerö. Bingo! På bottnen utanför Öckerö vilar vraket efter det danska fartyget Havmanden.

Så här gick det till: Hösten 1682 var Havmanden på väg mot den danska kolonin St. Thomas med straffångar till sockerplantagerna. Missnöjet grodde ombord. Kaptenen var snål och besättningen fick lite mat. Dessutom var det dåligt väder. När man nådde Engelska kanalen gjorde besättningen myteri och kastade kaptenen överbord. Skeppet seglade vidare mot Azorerna där straffångarna släpptes av. Sedan vände man hemåt igen. Oturligt nog för upprorsmakarna blåste det upp till storm och fartyget strandade på Risö utanför Öckerö. Det dröjde inte länge innan de hade blivit arresterade. Slutet för sjömännen blev inte så muntert; de fördes till Köpenhamn, rådbråkades och avrättades. Fartyget hamnade på bottnen och där ligger det än idag.

Något att reflektera över nästa gång man tar ett bad på Kågenäs…

När jag letade en bra bild till det här blogginlägget hittade jag den här i Rosenhanesamlingen (som är en riktig guldgruva, kika in där!) Bilden föreställer slaget vid Ölands södra udde 1789, så den är ungefär hundra år fel i tiden för att illustrera berättelsen om Havmanden – men jag kunde inte motstå dramatiken i motivet! Skottet som skjuts från fartyget i förgrunden är en signal som betyder reträtt. Konstnären hette Johan Peter Cumelin.

>> Sophie Jonasson jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.

På gång i Kulturmiljöbild – Gerss och Cedergren

Två spännande samlingar ur arkivets handteckningssamling är under arbete för att tillgängliggöras i Kulturmiljöbild. Det rör sig om drygt 100 akvareller och ritningar som visar de medeltida ruinerna i Visby och några andra socknar på Gotland.

Arkitekten Jacob Wilhelm Gerss dokumenterade 1807 de medeltida ruinerna i Visby på uppdrag av Överintendentsämbetet (motsvaras idag av Statens Fastighetsverk). I hans spår följde lantmätaren Lars Cedergren som på eget bevåg gjorde en liknande inventering, troligen 1816.

En närmare presentation av de båda herrarna och deras arbete kommer när projektet är klart, men vi börjar med att visa ett par smakprov, med en jämförelse från det nutida Visby.

Helge Ands ruin (ovan) i Visby avbildad från nordost, med domkyrkan Sankta Maria till vänster i bilden. Bilden visar också den omgivande bebyggelsen med enkla trähus och inhägnader. Akvarellerad teckning av J. W. Gerss från 1807.

Samma ruin (ovan) avbildad ur samma vinkel av Lars Cedergren, troligen från 1816. Man frågar sig om Cedergren medvetet uteslutit omgivningarna för att visa en renare bild av ruinen eller om något av bebyggelsen också har rivits sedan Gerss gjorde sin dokumentation 1807.


Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ.

Ett nutida foto av Helge Ands ruin (ovan), taget ur en annan vinkel, från Norderklint. Mycket har förändrats under de nästan 200 år som skiljer bilderna åt.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar.

Nya funktioner i Fornsök

Som jag skrev här så har vi haft ett mindre utvecklingsprojekt för Fornsök under juni och juli. Det gäller några förändringar och nya funktioner (lades ut 11 juli).

  • Nu kan resultatet av en sökning visas i mer småskaliga kartor än tidigare. Förut var maximal skala 1:75 000, nu kan man se sina träffar i vilken skala som helst.
  • Vid klick på en träff i kartan (en orange ikon) visas ett popup-fönster med viss information om lämningen (RAÄ-nummer, lämningstyp och antikvarisk bedömning). Klickar du på “visa” så får du upp all information om en fornlämning. Men du måste klicka fram den själv med hjälp av den lilla pilen högst upp i grålisten till vänster om kartan. Om du använt I-knappen och klickat på en lämning så gäller samma sak för att se objektinformationsfliken.
  • Om du har zoomat in i kartan och står i skala 1:25 000 eller mer storskaligt (t.ex. i skala 1:10 000) och bara vill se dina träffar så kan du dölja de övriga (omarkerade) lämningarna genom att gå in “Kartinställningar” och klicka bort “Fornlämningar”.
  • Vi har lagt till en mätfunktion (den lilla linjalen till vänster om kartan). Klicka på den punkt du vill mäta ifrån och dubbelklicka på den punkt du vill mäta till så ser du avståndet i den gråa listen under kartan bredvid koordinaterna. Om du vill mäta en krokig linje så håller du nere ctrl-tangenten och klickar på varje punkt där du vill ändra riktning och avslutar med dubbelklick. Vill du istället mäta en mjukt böjd linje så håll nere shift-tangenten och dra med datormusen den linje du önskar mäta. När du släpper på datormusen så får du veta avståndet.
  • Tidigare var man tvungen att rensa de värden man fyllt i under fliken “Län” för att kunna välja nya värden under fliken “Landskap”. Nu rensas det automatiskt i och med att man byter flik.
  • Bland kartskikten under Kartinställningar hittar man numera också nationalparker, kulturreservat och ytterligare några andra kartskikt.

>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.