Archive for the 'Fornlämningar' Category

Page 2 of 5

Gästblogg: Fornsök i utställningar

Flyg som en fågel över din hembygd och se var fornlämningarna finns! Med enkla medel är det möjligt att erbjuda museibesökare en flytgtur till intressanta platser.

Utställning Murberget
Bildspelet visades i en sitthörna där man i lugn och ro kunde uppleva en flygtur mellan olika fornlämningar. På bordet låg litteratur för den som ville fördjupa sig mer. Foto: Lars Göran Spång

Murberget har gjort en utställning om Härnösands forntid vari ingick ett bildspel med Google Earth som spelmotor. Tack vare att Fornsök har exportfunktion till Google Earth var det en relativt enkel procedur att göra ett bildspel som lliknade en flygsimulator. Kameran förflyttas mellan olika fornlämningar i Härnösand i en animerad flygtur, och vid varje plats görs ett uppehåll där ett fönster dyker upp som beskriver fornlämningen mer i detalj.

Fornsök i Google earth
Ett avsnitt av bildspelet med stenåldersboplatser som tema. Bilder av fynden har infogats i inventerarens anteckningsbok. Den aktuella havsnivån (50 m.ö.h) har infogats som en halvtransparent blå bild i terrängen. I Google Earth kan bilder draperas på terrängen eller fästas plant vid en viss nivå.

Google Earth har enkla verktyg för att lägga på bilder och texter vid olika punkter. Dessutom finns det möjlighet att drapera historiska kartor och t.o.m foga in olika havsnivåer.

Fornsök har med nuvarande utformning en stor potential utöver det som var tänkt från början. Fornminnesregistret är förvisso ett handläggarregister och det krävs mycket tillägg för att allmänheten ska få ut något av informationen. Som utställningsproducent är det emellertid ett förnämligt verktyg för att sammanställa information om fornlämningar för specifika ändamål. Museernas bilddatabaser är också en stor tillgång. I bildspelet om Härnösand dyker  exempelvis bilder av lösfynden upp i inforutan när kameran zoomar in till fyndplatsen.

Bildspelet kan sedan exporteras som en dvd-film och köras i en vanlig projektor. Det enkla förfarandet gör att flera bildspel kan produceras med olika teman, t.ex. stenålderboplatser, sevärda objekt, 1600-tals byar m.m. Det är alltid uppskattat när något nytt presenteras i utställningar som står en längre period.

Utställningen “Förlorad forntid. Skärvor ur Härnösands historia” var utställd hösten 2008 på Murberget.

>> Lars Göran Spång är forskningskoordinator på Murberget, Länsmuseet Västernorrland.

Älgjakt förr och nu


Hällmålningar vid Flatruet i Härjedalen.  Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Årets älgjakt pågår för fullt ute i landet. Men inget är nytt under solen – också på stenåldern var det populärt att jaga älg (kanske mer av överlevnadsskäl, men ändå…).

Dagens jaktlag använder sig av moderna hjälpmedel som mobiltelefoner och GPS medan stenåldersjägarna gjorde vackert röda målningar av viltet på bergväggar för att få jaktlycka. Kanske något för nutida jägare att prova på?

På en lodrät bergvägg vid Ruändan i sydöstra hörnet av Flatruet i Härjedalen målade jägarna upp ett 20-tal bilder av älg och annat vilt för sådär en 4000 år sedan. Färgen var järnockra med fett som bindemedel. Djuren skulle lockas till stupet genom att avbildas. (Snacka om bildens magi…)


Utsikten från hällmålningarna ut mot myren. Visst är det vackert?  Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Hällmålningarna har som registrerad fornlämning RAÄ-nummer Tännäs 58:1 om man vill söka mer information i Fornsök.

Flatruet är också känt för Sveriges högst belägna landsväg och en 8000 år gammal tall, men det är en annan historia.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.

Myteristerna utanför Öckerö

I de lugnaste badvatten… kikade efter i Fornsök om det finns något kul i vattnen runt sommarstugan på Öckerö. Bingo! På bottnen utanför Öckerö vilar vraket efter det danska fartyget Havmanden.

Så här gick det till: Hösten 1682 var Havmanden på väg mot den danska kolonin St. Thomas med straffångar till sockerplantagerna. Missnöjet grodde ombord. Kaptenen var snål och besättningen fick lite mat. Dessutom var det dåligt väder. När man nådde Engelska kanalen gjorde besättningen myteri och kastade kaptenen överbord. Skeppet seglade vidare mot Azorerna där straffångarna släpptes av. Sedan vände man hemåt igen. Oturligt nog för upprorsmakarna blåste det upp till storm och fartyget strandade på Risö utanför Öckerö. Det dröjde inte länge innan de hade blivit arresterade. Slutet för sjömännen blev inte så muntert; de fördes till Köpenhamn, rådbråkades och avrättades. Fartyget hamnade på bottnen och där ligger det än idag.

Något att reflektera över nästa gång man tar ett bad på Kågenäs…

När jag letade en bra bild till det här blogginlägget hittade jag den här i Rosenhanesamlingen (som är en riktig guldgruva, kika in där!) Bilden föreställer slaget vid Ölands södra udde 1789, så den är ungefär hundra år fel i tiden för att illustrera berättelsen om Havmanden – men jag kunde inte motstå dramatiken i motivet! Skottet som skjuts från fartyget i förgrunden är en signal som betyder reträtt. Konstnären hette Johan Peter Cumelin.

>> Sophie Jonasson jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.

På gång i Kulturmiljöbild – Gerss och Cedergren

Två spännande samlingar ur arkivets handteckningssamling är under arbete för att tillgängliggöras i Kulturmiljöbild. Det rör sig om drygt 100 akvareller och ritningar som visar de medeltida ruinerna i Visby och några andra socknar på Gotland.

Arkitekten Jacob Wilhelm Gerss dokumenterade 1807 de medeltida ruinerna i Visby på uppdrag av Överintendentsämbetet (motsvaras idag av Statens Fastighetsverk). I hans spår följde lantmätaren Lars Cedergren som på eget bevåg gjorde en liknande inventering, troligen 1816.

En närmare presentation av de båda herrarna och deras arbete kommer när projektet är klart, men vi börjar med att visa ett par smakprov, med en jämförelse från det nutida Visby.

Helge Ands ruin (ovan) i Visby avbildad från nordost, med domkyrkan Sankta Maria till vänster i bilden. Bilden visar också den omgivande bebyggelsen med enkla trähus och inhägnader. Akvarellerad teckning av J. W. Gerss från 1807.

Samma ruin (ovan) avbildad ur samma vinkel av Lars Cedergren, troligen från 1816. Man frågar sig om Cedergren medvetet uteslutit omgivningarna för att visa en renare bild av ruinen eller om något av bebyggelsen också har rivits sedan Gerss gjorde sin dokumentation 1807.


Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ.

Ett nutida foto av Helge Ands ruin (ovan), taget ur en annan vinkel, från Norderklint. Mycket har förändrats under de nästan 200 år som skiljer bilderna åt.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar.

Nya funktioner i Fornsök

Som jag skrev här så har vi haft ett mindre utvecklingsprojekt för Fornsök under juni och juli. Det gäller några förändringar och nya funktioner (lades ut 11 juli).

  • Nu kan resultatet av en sökning visas i mer småskaliga kartor än tidigare. Förut var maximal skala 1:75 000, nu kan man se sina träffar i vilken skala som helst.
  • Vid klick på en träff i kartan (en orange ikon) visas ett popup-fönster med viss information om lämningen (RAÄ-nummer, lämningstyp och antikvarisk bedömning). Klickar du på “visa” så får du upp all information om en fornlämning. Men du måste klicka fram den själv med hjälp av den lilla pilen högst upp i grålisten till vänster om kartan. Om du använt I-knappen och klickat på en lämning så gäller samma sak för att se objektinformationsfliken.
  • Om du har zoomat in i kartan och står i skala 1:25 000 eller mer storskaligt (t.ex. i skala 1:10 000) och bara vill se dina träffar så kan du dölja de övriga (omarkerade) lämningarna genom att gå in “Kartinställningar” och klicka bort “Fornlämningar”.
  • Vi har lagt till en mätfunktion (den lilla linjalen till vänster om kartan). Klicka på den punkt du vill mäta ifrån och dubbelklicka på den punkt du vill mäta till så ser du avståndet i den gråa listen under kartan bredvid koordinaterna. Om du vill mäta en krokig linje så håller du nere ctrl-tangenten och klickar på varje punkt där du vill ändra riktning och avslutar med dubbelklick. Vill du istället mäta en mjukt böjd linje så håll nere shift-tangenten och dra med datormusen den linje du önskar mäta. När du släpper på datormusen så får du veta avståndet.
  • Tidigare var man tvungen att rensa de värden man fyllt i under fliken “Län” för att kunna välja nya värden under fliken “Landskap”. Nu rensas det automatiskt i och med att man byter flik.
  • Bland kartskikten under Kartinställningar hittar man numera också nationalparker, kulturreservat och ytterligare några andra kartskikt.

>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Gästblogg: Att hitta en hällmålning


Närbild på målning och tolkning. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.

Att hitta en hällmålning är inte alla förunnat. Åtminstone inte om man arbetar med hällbildsinventering i Västsverige. Ändå var det detta som jag fick tillfälle att uppleva en dag i början av maj, då en tidigare okänd hällmålning i Lyse sn, Bohuslän inventerades.

Jag har i flera år arbetat med att inventera och dokumentera hällristningar i Bohuslän och Dalsland. Under dessa år har jag tillsammans med min kollega Andreas Toreld lokaliserat ett par hundra nya hällristningsytor. Det infinner sig alltid en viss glädje när man gör ett nytt fynd, och om det är någon märkvärdigare ristning blir man nästan jublande glad. Därför var det en lite märklig känsla när jag först såg hällmålningen i Lyse.

Vi var i Lyse sn för att dokumentera de kända hällristningarna i socknen på uppdrag av ”Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar”. När vi kom till Raä nr 142:1, en hällristning under ett klippöverhäng som varit känd sedan slutet av 1800-talet, hade vi inte en tanke på att vi skulle hitta en målning. Ristningar under klippöverhäng är inte direkt vanliga i Bohuslän, men desto mer intressanta. Bevaringsförhållandena där är ofta mycket bra, berget är ovittrat, ingen eller lite lav på berget, och de huggna linjerna är fortfarande, efter nära 3000 år, fortfarande vita. Detta gör att även mycket tunna huggningar, som man på ”vanliga” hällristningar sällan kan se, framträder. Därför var det med viss spänning vi kom till platsen. När jag stod och studerade ristningen på nära håll, sa jag till Andreas: -Jag tror det är målat här också.


Tommy kollar på hällbilderna. Foto: Andreas Toreld

Första tanken var att det inte var sant. En målning på en hällristning som varit känd i över 100 år, och ingen hade sett målningen? Dessutom, en hällmålning på en hällristning? Vem har hört tals om det? Osäkerheten kom krypande och den riktiga glädjen uteblev.

Någon dag senare fick vi möjlighet att studera en känd hällmålning i Bro sn, bara någon mil från vårt fynd. Detta är en av få hällmålningar som blivit funnen vid en ordinarie fornminnesinventering. Målningen i Bro är utan tvekan ”äkta”. Den ligger på samma höjd som målningen i Lyse och föreställer enkla skepp. Efter att ha sett målningen i Bro började vi tro att också vårt nyfynd var ”äkta”. Några dagar senare besiktigades vår målning också av professor Jarl Nordblad, som ”bekräftade äktheten”.

Målningen vi hittade i Lyse är unik på flera sätt. Motivet är ett skepp av sen bronsålderstyp, eventuellt period IV-V. Skeppet är målat över ett ristat (hugget) hällristningsskepp av ungefär samma typ och ålder. Detta gör att målningen har en terminus post quem till ca 800 f. Kr. Det visar också att målningar är samtida med ristandet på hällar under bronsåldern, något som diskuterats tidigare. Den visar också att hällristningarna inte varit målade, utan att de vita huggna linjerna synts tydligt nog ändå, något jag hävdat tidigare. Om man generellt målat också ristningarna, så skulle färgen i ristningslinjerna varit kvar även på Lyse 142. Dessutom ser man på ristningen att de huggna linjerna fortfarande är ljusa mot den mörkare bergytan.

>> Tommy Andersson jobbar med digitalisering på Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Gästblogg: Historia på plats – en utflyktsguide till Västra Götalands historia


Den yngre generationen på upptäcktsfärd på Hols gärde (Hol 7:1). Foto: Henrik Zedig.

Hur får vi de människor som permanent eller tillfälligt vistas i länet (Västra Götalands län) att bruka det gemensamma kulturarvet? Det frågade vi på Kulturmiljöenheten oss i samband med ett enhetsmöte hösten 2005. Upprinnelsen var en artikel i en morgontidning som handlade om det stora historieintresset i Sverige. Aldrig hade det funnit så många populärhistoriska tidskrifter och skönlitterära verk om vår historia.

Om nu intresset för förhistoria och historia var så stort, hur skulle då vi kunna få folk att besöka kulturarvet och på plats kommunicera de spännande historier som de vårdade kulturmiljöerna berättar?

För att få svar på den sistnämnda frågan genomfördes en inledande förstudie våren 2006. Det enda vi visste var att vi ville använda oss av Internet. Viktigast var därför att göra en omvärldsanalys för att se hur andra myndigheter och museer runt om i Europa presenterade sina kulturarv och/eller kulturmiljöer på Internet.

När analysen var gjord stod det klart att vi ville skapa en utflyktsguide till Västra Götalands historia genom att presentera våra kulturmiljöer med hjälp av en interaktiv karta, det vill säga GIS, och att vi också ville ha en dialog med de människor som besökte de presenterade miljöerna. En annan viktig faktor var att sidorna skulle vara lättnavigerade. En kravspecifikation togs fram och ett konsultföretag byggde den webbaserade GIS-applikation som idag heter Historia på plats. Till applikationen är det kopplat en gästbok där besökarna kan skriva ner sina intryck och funderingar, samt lägga upp egna bilder från platserna. På sommaren 2006 var applikationen klar och under året lades ett antal besöksmål in. Arbetet fortsatte under 2007 och idag är 40 av länets 300 vårdade kulturmiljöer inlagda i Historia på plats. Tanken är att ytterligare tio besöksmål ska läggas in under 2008 och att man successivt ska föra in nya varje år.

Nu ligger så äntligen Historia på plats ute (www.historiapaplats.se) och förhoppningsvis får vi denna sommar svar på om vi genom denna Webbaserade GIS-applikation kommer att lyckas nå ut till länsinvånarna och få dem att besöka vårt gemensamma kulturarv.

>> Henrik Zedig är arkeolog och jobbar på Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”


Kulturarvsbrukare på Birka trotsar den svenska sommaren. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”

Så stod det i ett mail vi fick till Riksantikvarieämbetet häromveckan. Det kom från en privatperson som var upprörd efter att ha läst en artikel i dagspressen om ännu en plundring av en av Gotlands många fyndplatser. Och det finns verkligen anledning att bli upprörd. Det är en pusselbit i vår gemensamma historia som försvinner när en fyndplats förlorar sitt innehåll för att kanske hamna i mindre nogräknade kapitalstarka personers privatsamlingar.

På Riksantikvarieämbetet har vi nyligen lanserat en uppgradering av det publika sökfönstret mot landets system för fornminnesinformation. Sedan den 19 maj kan vem som helst söka efter fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar på land och i vatten. Nytt är också ett kraftfullt kartverktyg som gör att man på skärmen virtuellt kan strosa fram i omgivningarna där man bor, eller på någon annan plats som man av något skäl är intresserad av. Trots att jag som ansvarig för den avdelning som har lanserat den nya tjänsten och därför följt arbetet nära, kan jag inte få nog av att leta runt i dom marker som ligger mig varmt om hjärtat.

Riksantikvarieämbetets strategi är att informationen om kulturarvet ska vara så tillgänglig och användbar som möjligt. Kulturarv är en del av vårt dagliga liv och intresset för historia börjar nästan alltid hemma vid den egna husknuten. Överallt finns spår och lämningar som berättar om hur vi lever och hur dom levde som fanns före oss.

Informationen i våra databaser är visserligen i de flesta fall uppbyggda av experter och används professionellt i kulturmiljövårdsarbete på statliga myndigheter, i kommunala förvaltningar, museer mm. Men informationen tillhör oss alla och är viktig för att var och en ska kunna söka efter sin historia.

Reaktionerna på att vi öppnar upp våra databaser för publik användning är övervägande positiva men ibland möts vi också av oro för att det ska leda till ökat slitage av känsliga platser eller skador till följd av oförstånd eller brott.

Och självklart kan det ibland finnas skäl att ibland hålla tillbaka information, men generellt är det inte för mycket information som är problemet utan för lite! Just nu arbetar vi med att utveckla en plattform för samsökning av information i landets rika, men för användaren svårnavigerade karta av publika databaser med kulturarvsinformation. Och det räcker förstås inte med att bara kunna hitta information. Den måste vara möjlig att förstå och tolka för alla som är intresserade. Här är vi bara i början av ett spännande arbete att i bred samverkan ge användarna stöd och möjligheter att själva bidra i arbetet.

Kunskap och intresse är en grundförutsättning för att historien ska användas och kunna gå i arv. Men självklart krävs också en väl utvecklad lagstiftning och att vi samverkar med andra myndigheter och aktörer för att motverka skadegörelse och brott. Och när den historia som lagras i markerna är så viktig att man som vår mailskrivare, som är ryttare och ofta ute i landskapet, vill hjälpa till i arbetet. Då har vi kommit långt!

…”kanske lite wild and crazy men jag blir bara så vansinnig på att några idioter ska få roffa åt sig det som tillhör oss alla”.

>> Rolf Källman är avdelningschef på Informationsavdelningen på Riksantikvarieämbetet

RAÄs egna vrakletare – the movie!

Riksantikvarieämbetets (RAÄ) “upphotade” söktjänst Fornsök lanserades i slutet av maj. I flera år har man kunnat söka fornlämningar på internet med hjälp av Fornsök och sedan några veckor tillbaka kan man även hitta maritima lämningar och välja fastighetskarta eller sjökort som bakgrund! Det är stort, men hur stort förstod vi inte förrän några av oss som jobbar med Fornsök fick agera vrakletare själva.

Samarbetet mellan Sjöfarsverket, Statens maritima museer, och Riksantikvarieämbetet har gett helt nya möjligheter och lyfter fornminnesinformationen till en ny dimension. Häromdagen insåg vi också att vi vanliga landkrabbor nu får tillgång till en helt ny värld.

I Kapellskär hämtades vi upp av Sjöfartsverkets sjömätningsfartyg, Jacob Hägg. Det var årets första riktiga högsommardag, havet låg spegelblankt och förhållandena för att söka efter vrak kunde inte vara bättre. Sjöfartsverktet har i uppgift att säkra farleder. Detta inbegriper ibland även identifiering av misstänkta vrak. Dagen till ära skulle vi besöka ett område där man misstänkte att det fanns ett okänt vrak. Med hjälp av multibeam sonar scanning (multistrålekolod) hade man fångat upp ojämnheter på botten. Bilden som uppträdde på dataskärmen skulle kunna vara ett vrak. Stämningen och spänningen var på topp när vi satte kurs rakt österut från Kapellskär. 1,5 timme senare hade vi nått de rätta positionerna. Spänningen steg – skulle det vara ett vrak eller bara ojämnheter i botten? Kanske, i tristaste fall, bara ett strömmingsstim?

Nu var det i alla fall dags att med undervattenskamera, den s.k. sjöugglan, söka av området. Medan besättningen påbörjade sänkningen av sjöugglan roade vi kontorsråttor oss med att försöka fånga de nyfikna sälarna som omringade båten på bild. Så småningom hade sjöugglan nått botten vilken låg ca 25 m under oss. Det var fantastisk sikt och Kent från Sjöfartsverket manövrerade sjöugglan med van hand. På en datorskärm kunde vi följa vad ugglan såg där ner på botten som var plan och mest bestod av sand. Men så plötsligt så dök det upp en hög med bräder, huller om buller. Det såg ut som rena rama plockepinnet. Men det var ett vrak! Ugglan sökte metodiskt av vraket som verkade vara resterna av ett segelfartyg. En första åldersbedömning gjordes till tidigt 1900-tal. Bara detta var ju spännande! Vi hade hittat ett nytt vrak! Ännu mer ståpäls blev det när ugglan hittade den vackert snidade stäven, ankaret, ankarspelet och en ventil. Med hjälp av detta borde en marinarkeolog kunna göra en närmare datering.

Tillbaka på land igen konsulterades marinarkeologiska kollegor på Sjöhistoriska museet som fick se filmen och Jim Hansson gav oss ett utlåtande: Ganska stort vrak byggd i kravell, troligen ca 30 meter lång. Bråspel med pallkrans av järn, gjutet ankare och förekomst av kopparbult på handelsfartyg borde indikera efter ca 1800. Mässingsventilen ser oval ut. De runda ventilerna kom inte förrän 1860-1870. Gissningsvis är vraket från 1800-talets mitt med förskjutning mot dess senare hälft. Skeppsbåten (fören) syns ca 1,45 min in i filmen och verkar intressant. Om stenen är malm eller barlast är svårt att avgöra utan att dyka.

Snart kommer vraket att registreras och kan då ses i Fornsök. Men du kan redan nu söka efter andra vrak eller fornlämningar!

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Allt är inte runstenar…


Foto: Marcin Chady (något beskuren)

Allt i Fornsök är inte vrak, gravfält och runstenar. När inventerarna har varit ute har de ibland registrerat andra lämningar som kanske inte är det man tänker på när man tänker forn- och kulturlämningar men som är intressanta ändå. Här är en av mina favoriter:

Bombkrater (Bäckebo 93:1)
Kratern återfinns i småländska Bäckebo och syns idag som en övertorvad grop på 5 m i diameter. Gropen orsakades av den 14 m långa tyska V2-raket som slog ner på platsen vid tretiden den 13 juni 1944. Enligt Nationalencyklopedin avfyrades raketen från tyska Peenemünde och var troligtvis ämnad att slå ner i det ockuperade Bornholm. Med en nedslagshastighet på tre gånger ljudhastigheten var raketen i stort sett omöjlig att stoppa och i krigets slutskede avfyrades 3000 sådana raketer mot mål i de allierade länderna.

Läs mer om Bäckeboraketen och V2-rakter i Nationalencyklopedin och Svenska wikipedia.

Har du någon udda favorit i Fornsök? Berätta! :)

>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.